Höjd pensionsålder, hur påverkar det dig?

[Pilot]

Ni som inte räknar med någon pension alls, hur förbereder ni er? T.ex. @Migo @Stefffie m.fl.

Jag räknar med en liten allmän pension + tjänstepension, jag hoppas att det kommer täcka mina grundkostnader så som bostadskostnader + mat. Det jag sparar ihop nu är tanken ska gå ut över det.
Räknar däremot att jag kommer få göra förändringar den dagen jag går i pension form av att dra ner på djuren och mindre boende.
Kommer troligen få ett arv efter mina föräldrar, men det är inget jag räknar med i nuläget.

Ska jag spara mer så måste jag sälja en häst, vilket jag inte är beredd att göra för något som kommer komma om 35- 40 år.

Är jag ensamstående eller liknande, så kommer jag antingen bosätta mig på ett mindre torp eller så hittar jag ett krypin i t.ex. Paris och lever mina lyckliga dagar på rödvin och sol. Har alltid velat lära mig franska.

 

[Kattennizze]

Jag väljer att bli fattigpensionär. Jag har inget stort sparande och jag kommer få noll kronor i arv. Jag hoppas att jag har någonstans att bo, men eftersom jag har stått i hyreskö i många många år så utgår jag från att en liten sunkig etta nånstans kanske jag kan få. Jag tror dock eller hoppas snarare att jag blir gammal, alla kvinnor i min släkt har blivit gamla, men jag kommer aldrig att kunna jobba till 75, jag hoppas på 60 år men vet inte om det blir ens det.

 

[Raderad medlem 6459]

Kvinnorna i min släkt blir jättegamla så jag räknar med att bli typ 100. Sparar privat, har tjänstepension och kommer försöka göra smarta val angående bostad etc för att göra det så drägligt som möjligt för mig när jag blir pensionär.

Vill inte jobba tills jag blir 70 utan hoppas att saker och ting löser sig bra ändå. Mina päron jobbade till 60-ish, med lite konsultande efter det, och jag är SÅ avundsjuk på deras liv .

 

[Lejonelle]

*KL
intressant att se hur ni tänker. Jag har inte heller så många år kvar, som några av er. Jag har ett jobb jag tycker mycket om men en del krämpor som gör att jag inte riktigt orkar, så min plan har varit att försöka gå lite tidigare. Få ägna mig åt barnbarn och gamla föräldrar, vilket ju också är samhällsnyttigt arbete även om det inte ger någon lön.

Men ni som är unga nu, och uttrycker att ni tror att systemet har rasat när det blir er tur - det känns sorgligt tycker jag. Håller tilliten till allmänna välfärdssystem på att försvinna? Det är ju vi tillsammans som styr politiken, eller?

 

[Shaggy]

Med tanke på att 65 känns ouppnåligt med mina återkommande depressioner så blir skillnaden marginell. Klarar jag mig till 50 utan att bli en lallande idiot så ser jag det som en prestation.

 

[mandalaki]

Främsta påverkan för mig är jag blir djupt deprimerad bara av tanken. Jag har så mycket sjukdomsproblem att jag skulle behöva lätta på jobb-oket för att hinna leva innan jag dör. Jag vill köpa en marklägenhet med en gräsplätt utanför och köpa hund och katt som kan gå ut där. Och inte jobba.

 

[Hedinn]

*KL
intressant att se hur ni tänker. Jag har inte heller så många år kvar, som några av er. Jag har ett jobb jag tycker mycket om men en del krämpor som gör att jag inte riktigt orkar, så min plan har varit att försöka gå lite tidigare. Få ägna mig åt barnbarn och gamla föräldrar, vilket ju också är samhällsnyttigt arbete även om det inte ger någon lön.

Men ni som är unga nu, och uttrycker att ni tror att systemet har rasat när det blir er tur - det känns sorgligt tycker jag. Håller tilliten till allmänna välfärdssystem på att försvinna? Det är ju vi tillsammans som styr politiken, eller?

I det här fallet handlar det väl till stor del om att pensionsåldern borde höjts för längesen. Vi lever bra mycket längre nu än tidigare, det förväntas ju att över hälften av barnen idag kommer leva till 100. Det ihop med att folk börjar jobba senare (det är ju liksom inte ovanligt att man inte börjar jobba "ordentligt" förrän runt 30, för att man pluggar och reser och säsongsjobbar utomlands osv), gör ju att en pensionsålder på 65 är ohållbar. Då ska man ha ut pension i lika många år som man jobbat, i princip...

Så, med det sagt, så räknar jag inte med att kunna gå i pension vid 65 och jag räknar definitivt inte med att klara mig på nån allmän- och tjänstepension utan kommer se till att ha sparande och investeringar för att täcka upp.

 

[Sonic76]

Jag kan inte spara privat och mina csn skulder kommer vara tills jag dör så jag blir en extremt fattig pensionär

 

[Raderad medlem 120709]

Jag tycker det är förskräckligt att pensionsåldern ens varit så hög som den varit innan. Varför ska folk jobba tills de trillar av pinn? För mig är det här bara ännu ett tecken på att välfärden håller på att gå rakt åt skogen. Men det kanske bara är mina jättevänstervridna politikbrillor som får mig att tänka så...

Själv lär jag bli sjukpensionär (bara FK ger med sig och beviljar skiten) pga NPF och diverse relaterade besvär så jag personligen blir väl inte särskilt påverkad, men jag tror också att om "utvecklingen" fortsätter såhär så kommer pensionssystemet ha försvunnit helt innan ålderspension blir aktuellt. Om nu inte vansinnet med indragningar på LSS och FKs avslag på sjukersättning gör att jag tvingas ut i jobb ändå, men blir det så lär jag ta livet av mig av slitet så då blir i alla fall ålderspensionen ett ickeproblem.

 

[alazzi]

Jag vill gå så snart det går. Är 58 år idag och hoppas verkligen att kunna gå i pension om några år. Hoppar mellan arbetslöshet och bemanningsjobb och det är slitigt. Har inte lyckats räkna ut min pension. Nu har jag ett litet pensionssparande som börjat falla ut när jag fyllde 55.

 

[MiniLi]

Jag tänker inte på det så mkt. Rätt nyligen jag ens började pensionsspara privat. Har väl hopp om att det kan ha löst sig tills det är dags för mig. Är bara 31 så har många år kvar.

 

[kolblakkur]

Har inga direkta tankar om pensionen när det gäller ekonomi, men däremot att det vore fantastiskt att sluta jobba. Älskar mitt jobb, men älskar ännu mer att vara ledig.

Har ett hus som lär vara slutbetalt vid pension. Kommer eventuellt att betala av det relativt snart, inom några år, beroende på hur mycket vi ska lägga på renovering.

Sparar 500:- varje månad i en pensionsfond.

Kommer ej äga några fler hästar när de jag har nu fått somna in. Kommer ha väldigt få djur överhuvudtaget, drömmen är marsvin och de är inte dyra i drift.

Blir 34 i år. Känner mig lugn och tänker att der löser sig.

 

[Migo]

Ni som inte räknar med någon pension alls, hur förbereder ni er? T.ex. @Migo @Stefffie m.fl.

Jag räknar med att dö ung

Nä, men nästan. Jag har ungefär lika stor tro på banksparande som på pensionssystem och välfärdssystem, så det gäller att investera i hållbara värden (mark). Typ.

 

[nullo-modo]

I det här fallet handlar det väl till stor del om att pensionsåldern borde höjts för längesen. Vi lever bra mycket längre nu än tidigare, det förväntas ju att över hälften av barnen idag kommer leva till 100. Det ihop med att folk börjar jobba senare (det är ju liksom inte ovanligt att man inte börjar jobba "ordentligt" förrän runt 30, för att man pluggar och reser och säsongsjobbar utomlands osv), gör ju att en pensionsålder på 65 är ohållbar. Då ska man ha ut pension i lika många år som man jobbat, i princip...

Så, med det sagt, så räknar jag inte med att kunna gå i pension vid 65 och jag räknar definitivt inte med att klara mig på nån allmän- och tjänstepension utan kommer se till att ha sparande och investeringar för att täcka upp.

Inte börjar jobba ordentligt fören vid 30, trodde det bara var dom som har jobb med riktigt lång utbildning som hade det så.
Är 36 och jobbat motsvarade heltid i 14 år.

 

[nullo-modo]

Glömde att jag har lagt 500 kr i månaden på pensionsfonder sedan jag var 20 år.
Att börja spara i pensionsfond var ett krav när pappa skulle gå in i borgen för ett lån.

 

[Sassy]

Inte börjar jobba ordentligt fören vid 30, trodde det bara var dom som har jobb med riktigt lång utbildning som hade det så.

Jag fick min första tjänst med "riktiga" pensionsavsättningar när jag var 33, och hann bli 36 innan den första fasta tjänsten i livet. Innan dess? Ett par år på stipendiatuppdrag (avlönat men inga inbetalningar till något välfärdssystem utöver min inkomstskatt=ingen pension eller SGI), några år i vikariepool där pensionsinbetalningar var bortförhandlade, ett gäng år på högskola, några år i uppstartsbolag som kunde bekosta en stor del av levernet men gav extremt låg lön, och ett par år på arvoderade förtroendeuppdrag. Sen lyckades jag till sist få ett "riktigt" jobb.

Vänner har gjort motsvarande. Efter studier har de gått utomlands, kanske valt att disputera i väntan på bättre arbetsmarknad, eller startat via osäkra anställningsformer där man mycket väl kan försörja sig men det ger väldigt lite av det som räknas i välfärdssystemet. Det är ju inte direkt ovanligt med långa utbildningstider i Sverige idag heller, många arbetsplatser har helt orimliga krav där en master krävs för att göra relativt standardiserade uppgifter.

 

[Gimlan]

Är 38. Jag siktar på att jobba till 67. Har pensionssparat sen jag var 18, första åren 300 i månaden senare 1000 och sen några år 2000 i månaden. Kommer sammtaget få en mycket bra pension - men man vet ju aldrig vad som händer i livet så det är därför jag sparar så ivrigt nu. Äger ett halvt parhus som jag tror och hoppas ska öka i värde. Amorterar inte utan tänker lägga de pengarna på annat sparande/investerande och tänker betala av om räntorna sticker iväg.

 

[Dressyrtjejen_97]

Räknar inte med att vi har något pensionssystem när jag går i pension +/- 2062, tyvärr. Utan man får jobba sig in i döden alternativt spara ihop på eget håll.
Just nu känner jag mig för ung för att riktigt kunna göra något konstruktivt heller.

Någon som däremot är väldigt pisst-off på det nya pensionssystemet är mamma. Som reglerna är nu kan min pappa gå i pension fr.om. 61 års ålder (gamla reglerna), men mamma måste jobba till minst 64 år (nya reglerna), och då hon bara kommer att få garantipension och inte har någon tjänstepension/dylikt, och även omfattas av de reglerna, kommer hon tvingas jobba till 67 år (också nya reglerna). Vilket hon är allt annat än glad över, då hon har svåra diskbråck nacke och rygg pga. bla. förslitning av jobbet i långvården under 10 år som yngre, och redan idag bara klarar av att jobba halvtid, och hennes halvtidssjukskrivning drogs in för 12-13 år sedan. Lider faktiskt för en gångsskull med henne och hennes situation...
Pappa å sin sida, som ändå har pension helt enligt de gamla reglerna, tänker jobba så länge jobbet vill ha honom där fortfarande.

 

[Araminta]

Jag räknar blint med att jobba tills jag är 70 (född 89). Kommer från en frisk och långlivad (peppar, peppar) familj och har ett jobb där alla förutsättningar finns för att jobba länge (God arbetsmiljö fysiskt/psykiskt, god arbetsmarknad och stor bredd och variation).

Har inte börjat pensionsspara aktivt än men äger mitt boende och räknar varje amortering som en liten besparing. Dessutom, även om det känns hemskt att räkna på det viset, så kommer det rassla in en del i arv genom åren.

Jag är troligen mer naiv än vad jag borde vara, men just nu känner jag faktiskt ingen stress alls över pensionen.

 

[Stefffie]

Ni som inte räknar med någon pension alls, hur förbereder ni er? T.ex. @Migo @Stefffie m.fl.

Jag räknar med en liten allmän pension + tjänstepension, jag hoppas att det kommer täcka mina grundkostnader så som bostadskostnader + mat. Det jag sparar ihop nu är tanken ska gå ut över det.
Räknar däremot att jag kommer få göra förändringar den dagen jag går i pension form av att dra ner på djuren och mindre boende.
Kommer troligen få ett arv efter mina föräldrar, men det är inget jag räknar med i nuläget.

Ska jag spara mer så måste jag sälja en häst, vilket jag inte är beredd att göra för något som kommer komma om 35- 40 år.

Är jag ensamstående eller liknande, så kommer jag antingen bosätta mig på ett mindre torp eller så hittar jag ett krypin i t.ex. Paris och lever mina lyckliga dagar på rödvin och sol. Har alltid velat lära mig franska.

Forst o framst sa bor jag i UK, och har gjort sedan jag borjade forvarsarbeta, sa jag jobbar ju inom andra ramar s.a.s. Grundpensionen har "State pension" ar cirka 2000kr/vecka, vilket man kvalificerar for om man betalat National Insurance i 35 ar, och proportionerligt mindre.
Darutover kompletterar man pensionen via privat sparande, oftast via arbetsgivaren pa bruttolonen. Detta sparande kan man dock inte komma at innan 60.

Jag har ingen aning om hur mitt liv kommer se ut nar jag narmar mig pensionsalder (inte ens om jag bor i SE eller UK), sa har inte raknat sadar jattenoga pa det. Jag BOR klara mig ok, da jag startade "riktigt" jobb med pensionsavsattning vid 23 och ar hyfsat sparsam av mig.

Ar lite bitter da det i UK tidigare varit vanligt med "Defined Benefit" pensioner, alltsa dar du ar garanterad en viss summa i pension baserat pa hur lange du varit hos en arbetsgivare. Detta ar bytts ut mot "Defined Contribution" pension, dar jag sjalv bar risken om fonderna gar apdaligt eller dyker nar det narmar sig pension.

Tycker pensionssystem ar ett jatteintressant och komplext problem, framforallt med aldrande aldersgrupper, krympande volymer av yngre, arbetsfora personer, och sa den globala mobiliteten