Så kändes det nog för oss som barn också. Det blev så konkret hur duktig man var om man kunde säga hur högt man hoppat.Som ridskoleryttare på tidigt 80-tal kan jag bekräfta att det var JÄTTEVIKTIGT hur högt man hade hoppat. Det var typ den enda måttstocken vi ridskolebarn kunde relatera till. Vi satt ju på snälla ridskoleponnyer som tog oss över hindren i lagom tempo, och hade naturligtvis inte en tanke på att det krävdes något annat. Dessutom tyckte vi att vi var jätteerfarna som kunde rida de "heta" ridskoleponnyerna också...![]()
Jag kan se en markant skillnad på min egen dotter, som är uppvuxen med hästar/ponnyer hemma. Hon har redan från vaggan sett allt annat arbete som ligger runt om och före att man kan få hästen att ta med sig vilken ryttare som helst över ett hinder. Hos henne märker jag inte alls samma hets över centimetrarna.
Eller att det lite senare var viktigt att hästen böjde på nacken när man red dressyr, också konkret och tydligt resultat att då red man bra.
Fast det inte alls behöver handla om det eller att någon häst som inte böjde på nacken hade en sämre ryttare.
