Jadu, hur kan alla de som utgör merparten av hästnäringen se sig själva i spegeln när man innerst inne vet att man utnyttjar unga människor med ett brinnande intresse och en enorm vilja att jobba och lära? Det spelar ingen roll vad man intalar sig själv eller pressen, innerst inne vet man att det man gör är skitdåligt men ändå gör man det år ut och år in, i all discipliner och på alla nivåer inom hästnäringen. Jag undrar vad man är för människa egentligen när man lever på att sko sig på andra människors ofta utsatta situation och deras passion för att få sitt eget företag att gå runt? Och det är ju inte monster vi pratar om, det är helt vanliga människor men ändå inte. Nej jag förstår inte, inte alls.. Jag hoppas att karma en dag kommer ikapp dom.Fy fan! Hur kan Gunilla stå där helt öppet och låtsas som att hon har gjort tjejen en tjänst? Hur i hela helvete kan man rättfärdiga ett företag som kräver närmast slavliknande utnyttjande av utsatta personer (ung, outbildad, skadad..) för att gå runt?
Kan det inte i en del fall vara att de som driver ridskolan själv också tillhör samma kategori, med ett brinnande intresse och en enorm vilja att jobba och inte heller själv tar ut någon vidare lön för att ge möjlighet för unga människor att få rida?
Det finns säkert massor med varianter men väljer man att i sitt eget företag att inte ta ut någon lön och jobba långa dagar så är det ens eget val men om man är anställd ska man ha schyssta villkor, man kan inte förvänta sig att andra ska jobba som jag själv gör. Sedan kan jag säga att alla ställen jag har jobbat på så har det vart så att AG haft schyssta bilar, bott i hus med fin inredning, åkt på semestrar, haft fina kläder men ändå kommit med ursäkter som "stallet är inte fullbelagt så jag har inte råd att betala hela din lön den här månaden " trots att jag redan jobbade bra mycket mer än vad som var överenskommet, eller så har det varit andra ursäkter eller inga alls utan man skulle bara vara tacksam för vad man än fick oavsett hur mycket man hade jobbat. Aldrig vitt eftersom "ja men vi kör så här för om vi ska betala skatt och grejjer så skulle vi inte har råd att betala dig såhär mycket och pension och sånt är ju ändå så himla långt bort" och det "mycket" var då 3000:-/mån för mer än heltidsjobb och arbetsbelastning som varit rimligt för 2 personer, MINST.
Jag tänkte nu bara på dem som driver ridskolor, där lönsamheten är i princip obefintlig i många fall. De som driver verksamheten har såklart möjlighet att stänga ridskolan men de som arbetar har också precis lika stor möjlighet att sluta och ta ett annat arbete eller hur?
Mitt svar var bara en möjlig förklaring till varför det blir så här i en del fall, inte om det är rätt eller fel.
Nja skulle jag säga på det. Många som jobbar med hästar gör det för att inte har, eller iaf inte tror att de har andra alternativ. Det kan handla om svårigheter både fysiska och psykiska, inte känna att man kan/vill/orkar läsa vidare till någonting annat och då känner man att det här är det enda jag kan. Så kände jag länge. Då är det inte bara att ta sitt pick och gå, man blir ofta väldigt personligt engagerad i hästarna vilket kan göra det nästintill omöjligt att lämna sin arbetsplats.
Samtidigt finns det massor av folk i andra branscher som driver företag de brinner för utan att basera allt på att utnyttja andra. Ännu fler driver inte företag eftersom de räknat på det och insett att det inte var lönsamt om man har någotsånär schyssta arbetsvillkor. Det är liksom ingen som har tvingat såna som Gunilla att vara hästföretagare, att utnyttja den här unga tjejen för sin egen vinning är ett val hon har gjort.
Jo det förstår jag men jag tror samma gäller för en del av dem som driver ridskolor också, och som själv jobbar jättemycket utan att kunna ta ut någon riktig lön. Att stänga en ridskola, säga upp alla som rider och som i en del fall kanske har stallet som andra hem och sälja och slakta hästarna är knappast heller ett lätt beslut.
Till skillnad från det lättare beslutet att starta företaget på de grunderna...
Nej absolut det håller jag med om men jag tycker ändå att vi ska ställa högre krav på vuxna människor som aktivt väljer att starta företag trots att de är mer än väl medvetna om hur enormt svårt det är att driva t.ex. en ridskola än ofta väldigt unga människor som ofta inte har någon tidigare arbetslivserfarenhet och är ganska naiva när det gäller både vad som är rimlig inkomst såväl som sin egen hållbarhet. När man är ung tror man att man orkar vad som helst hur länge som helst och att bli skadad eller långtidssjuk är ingenting som ens finns på kartan. När man som AG väljer att anställa så tar man på sig ansvaret för den anställde oavsett vilken verksamhet man driver eller om man är vinstdrivande eller inte. Jag förstår att du inte menar det som en ursäkt men jag är så urbota trött på att hästmänniskor ursäktar sitt eget pissiga beteende mot sina anställda med diverse "jag tar inte ut någon lön alls, du får erfarenhet, du för göra något du älskar"
Nu talade jag inte om det här specifika fallet i artikeln, jag känner inte till tillräckligt mycket tycker jag för att säga något om det, utan allmänt om ridskolor.
Jag tycker inte det är riktigt så svart eller vitt om verksamheten delvis är ideell, väldigt mycket arbete inom olika föreningar görs mer eller mindre oavlönat.
Fast om du som vuxen väljer att jobba ideellt så vet du att du inte får betalt. Om du som ung vuxen eller tom tonåring får ett erbjudande om ett jobb med premisser som en viss lön, arbetsbelastning, arbetstider och andra fördelar som sedan inte uppfylls då är det utnyttjande. Du måste väl ändå hålla med om att det är skillnad, speciellt när vi talar om ofta väldigt unga människor?
Det brukar nog betalas ut en del ersättning för dem som jobbar inom olika föreningar tex. men nog inte ofta i nivå med en normal lön.
Det får man nog räkna med att en del kan komma gå till slakt, alternativet är att sälja riktigt billigt men då är nog slakt i många fall bättre kan jag tycka.
