Hon red 13 dagar efter förlossning: ”Tänker inte ha dåligt samvete”

"Kvinnor kan aldrig komma framåt om vi ska bromsas av fördomar och tabun. " Det säger Annikki Hirn, som var uppe i sadeln 13 dagar efter att hennes dotter fötts.

 

[vallhund]

Ännu en ”jag är kvinna alltså måste jag försvara mitt val av etc etc...”

Samvete för vem egentligen? Vem dömmer när A rider efter x antal timmar efter förlossning när B tar längre tid på sig att komma tillbaka. Och vem säger att normer alltid är det bästa att leva upp till?
Inte alls säkert att det passar för personen i fråga.

Nej hon kan släppa det dåliga samvetet, som hon förmodligen haft annars hade hon inte uttryckt sig så.

Vad skall hon försvara? Ungen är 17 år.

 

[karamelldrottningen]

Vad skall hon försvara? Ungen är 17 år.

Det är just det jag menar

 

[Mabuse]

Jag har stora problem med att människor utan kompetens kastar omkring anknytning för att försöka påverka kvinnors beteende.

Självklart ska man inte rida om det gör ont. Men om kvinnor vill återgå till arbete tidigt och det funkar för dem så tar jag för givet att barnet tas omhand av ngn annan. Pappan tex.

Det är bara så klassiskt att använda anknytning för att binda kvinnor till hemmet, och det stör mig jättemycket. Oavsett vad som sägs rätt ut i artikeln.
Anknytningsteorin är en av de allra viktigaste inom utvecklingspsykologin och jag avskyr verkligen när den ”kidnappas” såhär.

Jag tycker du drar på alldeles för stora växlar. Att föreslå att nyblivna föräldrar, oavsett kön, tar det lite piano med jobb och tävlingssatsning och fokuserar på sin nya bebis de första sex veckorna efter förlossningen är knappast att ”binda kvinnor till hemmet”.

Likaså att påpeka att det faktiskt är en stor påfrestning för en kropp att göra och föda en bebis, att det kanske tar några veckor för den att återhämta sig innan den är redo för en maximal ansträngning igen.

Jag har två småbarn, tävlingsrider och jobbar heltid, är alltså verkligen inte bunden i hemmet. Jag red så länge jag kunde i graviditeten, och började igen ganska snart efteråt. Jag har provat både vanlig förlossning och kejsarsnitt. Men med bästa vilja i världen så har jag inte känt mig bunden i hemmet av att ägna de första sex veckorna efter förlossningen till att läka ihop, hinna sova och få ordning på amningen.

Att hävda att barnafödande inte bör påverka kvinnor alls i sitt yrkesliv, utöver någon veckas bortavaro just runt förlossningen - det tycker jag är kvinnofientligt. Väldigt få kommer kunna leva upp till det.

 

[Mabuse]

Fast hur många kvinnor går direkt tillbaka? Jag tycker inte det är normen att rida efter en vecka varken bland de jag känner som har det som jobb eller amatörer.

Nej, det är ju det jag menar. Jag fattar inte varför det är kontroversiellt att råda till sex veckors vila efter förlossningen innan man återupptar en tävlingssatsning. Vilket är vad som står i artikeln.

 

[Mabuse]

Men varför öht ta upp det då?

Ingen har tagit upp det.

 

[MiniLi]

Jag tycker du drar på alldeles för stora växlar. Att föreslå att nyblivna föräldrar, oavsett kön, tar det lite piano med jobb och tävlingssatsning och fokuserar på sin nya bebis de första sex veckorna efter förlossningen är knappast att ”binda kvinnor till hemmet”.

Likaså att påpeka att det faktiskt är en stor påfrestning för en kropp att göra och föda en bebis, att det kanske tar några veckor för den att återhämta sig innan den är redo för en maximal ansträngning igen.

Jag har två småbarn, tävlingsrider och jobbar heltid, är alltså verkligen inte bunden i hemmet. Jag red så länge jag kunde i graviditeten, och började igen ganska snart efteråt. Jag har provat både vanlig förlossning och kejsarsnitt. Men med bästa vilja i världen så har jag inte känt mig bunden i hemmet av att ägna de första sex veckorna efter förlossningen till att läka ihop, hinna sova och få ordning på amningen.

Att hävda att barnafödande inte bör påverka kvinnor alls i sitt yrkesliv, utöver någon veckas bortavaro just runt förlossningen - det tycker jag är kvinnofientligt. Väldigt få kommer kunna leva upp till det.

Men tycker du verkligen inte att det blir klassisk shaming att påpeka anknytningen i en artikel som handlar om att kvinnor inte ska rida för tidigt efter förlossning?

Att råda kvinnor att ta det lugnt, känna efter och intre känna sig pressad upp på hästen är en sak. Väldigt rimligt.
Men anknytningen hör ju faktiskt inte hemma i det resonemanget alls. Bara att anknytningen överhuvudtaget nämns i artikeln är skevt och riskerar att ge kvinnor skuldkänslor om de vill lämna barnet en stund hos pappan för att vara i stallet eller rida.
Uppenbarligen är det ju fler som tolkar artikeln så med tanke på motreaktionerna i stil med ”jag tänker inte ha dåligt samvete”.

 

[Mabuse]

Men tycker du verkligen inte att det blir klassisk shaming att påpeka anknytningen i en artikel som handlar om att kvinnor inte ska rida för tidigt efter förlossning?

Att råda kvinnor att ta det lugnt, känna efter och intre känna sig pressad upp på hästen är en sak. Väldigt rimligt.
Men anknytningen hör ju faktiskt inte hemma i det resonemanget alls. Bara att anknytningen överhuvudtaget nämns i artikeln är skevt och riskerar att ge kvinnor skuldkänslor om de vill lämna barnet en stund hos pappan för att vara i stallet eller rida.
Uppenbarligen är det ju fler som tolkar artikeln så med tanke på motreaktionerna i stil med ”jag tänker inte ha dåligt samvete”.

Jag tycker inte det är skevt att säga att anknytningen påverkas av hur mycket tid man tillbringar med barnet. Ingen har sagt något om att några timmar i stallet skulle påverka anknytningen, utan den nämndes i samband med återupptagande av en tävlingssatsning.

Det känns som att den diskussionen skulle bli otroligt mycket enklare om du faktiskt läste artikeln. Du blir hela tiden upprörd över saker som du tror står i artikeln, men som inte gör det. Jag tänker mig att fler kan ha blivit upprörda av samma anledning.

För att förenkla diskussionen, så att den handlar om vad som faktiskt står i artikeln, och inte vad du tror att det står, så är det här vad läkaren ifråga faktiskt säger:

En som inte tycker att tidig tävlingsridning är något att sträva efter är professor Kerstin Uvnäs Moberg, Djursholm. Hon tycker tvärtom att många kvinnor blivit vilseförda och har lurats att anpassa sig till männens måttstock.
– Den verkliga prestationen består i att ha skapat och fött fram ett barn, säger hon bestämt. Det finns biologiska system som det inte går att köra över, det ingår i amningsprocessen att man blir passivt lugn för att knyta an till barnet.
– Ju mer tid den nyblivna mamman kan sätta av till att umgås med barnet i lugn och ro under de första veckorna, gärna de första två månaderna, desto starkare blir bindningen med barnet och det har både mamman och barnet igen senare i livet.
Professor Uvnäs Moberg vill gärna stötta dem som inte längtar upp på hästryggen direkt efter att ha fött barn.
– Det är viktigt att de lyssnar på sin inre röst och inte känner ett tryck utifrån att börja tävla snabbt igen.

Det står alltså ingenting om att man inte borde åka till stallet alls, och begreppet anknytning nämns inte ens. Tycker du fortfarande det är upprörande?

 

[MiniLi]

Jag tycker inte det är skevt att säga att anknytningen påverkas av hur mycket tid man tillbringar med barnet. Ingen har sagt något om att några timmar i stallet skulle påverka anknytningen, utan den nämndes i samband med återupptagande av en tävlingssatsning.

Det känns som att den diskussionen skulle bli otroligt mycket enklare om du faktiskt läste artikeln. Du blir hela tiden upprörd över saker som du tror står i artikeln, men som inte gör det. Jag tänker mig att fler kan ha blivit upprörda av samma anledning.

För att förenkla diskussionen, så att den handlar om vad som faktiskt står i artikeln, och inte vad du tror att det står, så är det här vad läkaren ifråga faktiskt säger:

En som inte tycker att tidig tävlingsridning är något att sträva efter är professor Kerstin Uvnäs Moberg, Djursholm. Hon tycker tvärtom att många kvinnor blivit vilseförda och har lurats att anpassa sig till männens måttstock.
– Den verkliga prestationen består i att ha skapat och fött fram ett barn, säger hon bestämt. Det finns biologiska system som det inte går att köra över, det ingår i amningsprocessen att man blir passivt lugn för att knyta an till barnet.
– Ju mer tid den nyblivna mamman kan sätta av till att umgås med barnet i lugn och ro under de första veckorna, gärna de första två månaderna, desto starkare blir bindningen med barnet och det har både mamman och barnet igen senare i livet.
Professor Uvnäs Moberg vill gärna stötta dem som inte längtar upp på hästryggen direkt efter att ha fött barn.
– Det är viktigt att de lyssnar på sin inre röst och inte känner ett tryck utifrån att börja tävla snabbt igen.

Det står alltså ingenting om att man inte borde åka till stallet alls, och begreppet anknytning nämns inte ens. Tycker du fortfarande det är upprörande?

Det står ungefär så som jag trodde och ja jag tycker fortfarande att det är upprörande.
Jag bryr mig inte så mkt om exakta formuleringar. Det som stör mig är att hon överhuvudtaget tar det perspektivet i ett sammanhang som leder in på att kvinnor ska hålla sig till barnet.
Det är ju uppenbart att hon syftar på anknytningen även om hon använder orden ”bindningen till barnet”.

Det är jättebra att hon vill stötta de som känner sig pressade men inte vill rida/tävla tidigt. Det går ju dock att åstadkomma på ett annat sätt som inte riskerar att skuldbelägga de mammor som vill ut på tävlingsbanan snabbt.

 

[Roheryn]

Det är just det där med anknytning som stör mig. Det är helt enkelt inte korrekt att påstå att ridningen skulle störa ankytningen.

Jag har inga som helst problem med den medicinska delen, men om någon påstår att mammor inte ska rida för tidigt efter förlossningen för att det kan störa anknytningen till barnet så gissar jag att personen uttalar sig i frågor där personen helt saknar kunskap. Det finns inga som helst belägg för ett sånt påstående. För mig känns det bara bakåtsträvande.

Håller hundraprocentigt med dig! Att jag själv när min dotter föddes för snart 18 år sedan började rida rätt så tidigt och var i stallet 2-3 timmar varje dag vill jag påstå hade mycket stor betydelse för PAPPANS anknytning till vår dotter!!! Jag var ju liksom där med dottern (och helammade) resten av dygnets 21-22 timmar, eftersom jag var den som var föräldraledig i början, så det var ju alldeles utmärkt att dotterns pappa fick i alla fall lite tid ensam med henne (utan att jag kunde "rycka in" med amning så fort det gnyddes!)

 

[Roheryn]

Jag tycker inte det är skevt att säga att anknytningen påverkas av hur mycket tid man tillbringar med barnet. Ingen har sagt något om att några timmar i stallet skulle påverka anknytningen, utan den nämndes i samband med återupptagande av en tävlingssatsning.

Det känns som att den diskussionen skulle bli otroligt mycket enklare om du faktiskt läste artikeln. Du blir hela tiden upprörd över saker som du tror står i artikeln, men som inte gör det. Jag tänker mig att fler kan ha blivit upprörda av samma anledning.

För att förenkla diskussionen, så att den handlar om vad som faktiskt står i artikeln, och inte vad du tror att det står, så är det här vad läkaren ifråga faktiskt säger:

En som inte tycker att tidig tävlingsridning är något att sträva efter är professor Kerstin Uvnäs Moberg, Djursholm. Hon tycker tvärtom att många kvinnor blivit vilseförda och har lurats att anpassa sig till männens måttstock.
– Den verkliga prestationen består i att ha skapat och fött fram ett barn, säger hon bestämt. Det finns biologiska system som det inte går att köra över, det ingår i amningsprocessen att man blir passivt lugn för att knyta an till barnet.
– Ju mer tid den nyblivna mamman kan sätta av till att umgås med barnet i lugn och ro under de första veckorna, gärna de första två månaderna, desto starkare blir bindningen med barnet och det har både mamman och barnet igen senare i livet.
Professor Uvnäs Moberg vill gärna stötta dem som inte längtar upp på hästryggen direkt efter att ha fött barn.
– Det är viktigt att de lyssnar på sin inre röst och inte känner ett tryck utifrån att börja tävla snabbt igen.

Det står alltså ingenting om att man inte borde åka till stallet alls, och begreppet anknytning nämns inte ens. Tycker du fortfarande det är upprörande?

Men där står ju "det ingår i amningsprocessen att man blir passivt lugn för att knyta an till barnet". Är det verkligen att inte nämna anknytningsprocessen alls?? Och varför nämns bara mammans anknytning till barnet, inte pappans? Det normala för ett litet barn (bebis) är väl ändå att om inte mamma är den som tar hand om bebis just för tillfället (för att hon t.ex. rider), så är det pappa? Han borde vara lika viktig?