- Svar: 49
- Visningar: 3 081
"Kvinnor kan aldrig komma framåt om vi ska bromsas av fördomar och tabun. " Det säger Annikki Hirn, som var uppe i sadeln 13 dagar efter att hennes dotter fötts.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
"återinföra värdet av moderskapet" är inte citat. Det är ju tidningens ord som vi inte vet hur väl de stämmer.Ja precis, och i den första artikeln finns ju med följande citat av professorn:
”− Det är viktigt att de lyssnar på sin inre röst och inte känner ett tryck utifrån att börja tävla snabbt igen, säger Uvnäs Moberg, som också vill återinföra värdet av moderskapet.”
Det sista osar ju sunkiga, konservativa värderingar lång väg.
Men det där gäller väl alla idrottare tycker jag när de blir intervjuade efter skador? Att man blir beundrad för att man kör igång tidigt efter skada etc.Absolut, men om man som läkare blir tillfrågad om vad som är medicinskt lämpligt, gör man då fel i att svara? Det finns säkert folk som tycker det funkar att rida en vecka efter ett kejsarsnitt, men det betyder ju fortfarande inte att det generellt är lämpligt.
Det jag tycker är ledsamt är att det i ridsportkretsar, Tidningen Ridsport inte minst, ofta lyfts fram hur beundransvärt det är med ryttare som trotsar medicinsk expertis och gör sånt som läkarna avråder från efter ett ingrepp eller en olycka. Ofta står det något i stil med: Läkarna sa att det skulle ta några månader, men redan efter en vecka var x uppe i sadeln igen. ”Jag har så mycket energi, ligga still och lata mig är inte min grej” säger x.
Och då kommer det aldrig några följdfrågor om x inte är orolig för komplikationer eller sviter som kan påverka den framtida ryttarkarriären pga val att bortse från medicinsk expertis. Utan snarare något beundrande. Med andra ord, energiska och tåliga ryttare ignorerar läkarråd. Lata och klemiga ryttare följer läkarnas ordinationer. Sen kan man ju själv välja, givetvis, hur man vill göra, men nog är man hellre energisk och tålig än lat och klemig?
Medicinska frågor är ju en sak. Jag har dock fått uppfattningen att just denna artikel även innehåller psykologiska aspekter för barnet och det känns ju lite märkligt sålänge barnet tas omhand på ett tryggt sätt när mamman rider.Absolut, men om man som läkare blir tillfrågad om vad som är medicinskt lämpligt, gör man då fel i att svara? Det finns säkert folk som tycker det funkar att rida en vecka efter ett kejsarsnitt, men det betyder ju fortfarande inte att det generellt är lämpligt.
Det jag tycker är ledsamt är att det i ridsportkretsar, Tidningen Ridsport inte minst, ofta lyfts fram hur beundransvärt det är med ryttare som trotsar medicinsk expertis och gör sånt som läkarna avråder från efter ett ingrepp eller en olycka. Ofta står det något i stil med: Läkarna sa att det skulle ta några månader, men redan efter en vecka var x uppe i sadeln igen. ”Jag har så mycket energi, ligga still och lata mig är inte min grej” säger x.
Och då kommer det aldrig några följdfrågor om x inte är orolig för komplikationer eller sviter som kan påverka den framtida ryttarkarriären pga val att bortse från medicinsk expertis. Utan snarare något beundrande. Med andra ord, energiska och tåliga ryttare ignorerar läkarråd. Lata och klemiga ryttare följer läkarnas ordinationer. Sen kan man ju själv välja, givetvis, hur man vill göra, men nog är man hellre energisk och tålig än lat och klemig?
Jag tror att orden "värdet av moderskapet" betyder något annat för många än att känna efter själv. Därav kommentarer om att det känns sunkigt."återinföra värdet av moderskapet" är inte citat. Det är ju tidningens ord som vi inte vet hur väl de stämmer.
Att inte börja pga av tryck utifrån, utan istället känna efter själv är väl inte sunkigt. Om det inte sätts in i något märkligt sammanhang, men det är ju lite svårt att veta utan att ha läst vad läkaren själv säger egentligen.
Tycker mest det låter konstigt och omöjligt att veta vad det betyder utan mer sammanhang. Därför jag är lite skeptisk till hur tillförlitligt artikelns referat är. Just för att den där pontana tolkningen åt sunkighetshållet inte självklart verkar stämma med citatet innan.Jag tror att orden "värdet av moderskapet" betyder något annat för många än att känna efter själv. Därav kommentarer om att det känns sunkigt.
Artikeln handlar i första hand om medicinska aspekter. De har intervjuat en osteopat, en sjukgymnast och en läkare, som pratar om exempelvis påverkan på bindväv av en graviditet och påfrestning på bäckebotten. Läkaren säger att anknytningen främjas av att man tillbringar mycket tid med barnet de första två månaderna, och att man har igen en bra anknytning senare. Det känns för mig rätt okontroversiellt.Medicinska frågor är ju en sak. Jag har dock fått uppfattningen att just denna artikel även innehåller psykologiska aspekter för barnet och det känns ju lite märkligt sålänge barnet tas omhand på ett tryggt sätt när mamman rider.
Om artikeln är begränsad till medicinska aspekter så har jag missförstått. Önskar att jag kunde läsa artikeln, men inte sugen på att betala för det..
Artikeln handlar i första hand om medicinska aspekter. De har intervjuat en osteopat, en sjukgymnast och en läkare, som pratar om exempelvis påverkan på bindväv av en graviditet och påfrestning på bäckebotten. Läkaren säger att anknytningen främjas av att man tillbringar mycket tid med barnet de första två månaderna, och att man har igen en bra anknytning senare. Det känns för mig rätt okontroversiellt.
Det är just det där med anknytning som stör mig. Det är helt enkelt inte korrekt att påstå att ridningen skulle störa ankytningen.Artikeln handlar i första hand om medicinska aspekter. De har intervjuat en osteopat, en sjukgymnast och en läkare, som pratar om exempelvis påverkan på bindväv av en graviditet och påfrestning på bäckebotten. Läkaren säger att anknytningen främjas av att man tillbringar mycket tid med barnet de första två månaderna, och att man har igen en bra anknytning senare. Det känns för mig rätt okontroversiellt.
Alla tre säger att en graviditet och en förlossning är en stor påfrestning för kroppen, och att det kan vara klokt att ha viss respekt för att kroppen kan behöva återhämta sig 6-8 veckor efteråt innan man är helt fit for fight igen och kan utsätta den för samma påfrestningar som innan man blev gravid. Men att det såklart är individuellt.
Till och med som inbiten feminist har jag svårt att se det som kvinnofientligt.
Det är väl bara bra om pappan får egentid med bebis för att också knyta an.Det är just det där med anknytning som stör mig. Det är helt enkelt inte korrekt att påstå att ridningen skulle störa ankytningen.
Jag har inga som helst problem med den medicinska delen, men om någon påstår att mammor inte ska rida för tidigt efter förlossningen för att det kan störa anknytningen till barnet så gissar jag att personen uttalar sig i frågor där personen helt saknar kunskap. Det finns inga som helst belägg för ett sånt påstående. För mig känns det bara bakåtsträvande.
Ja. Hur många läkare går ut i media och ”problematiserar” att män är på jobbet på heltid när deras barn är små. ”Det är viktigt för anknytningen att spendera mkt tid med barnet i början”.Det är väl bara bra om pappan får egentid med bebis för att också knyta an.
Ja de bryr sig inte om att "värdera faderskapet " för att anknyta till ett tidigare citat.Ja. Hur många läkare går ut i media och ”problematiserar” att män är på jobbet på heltid när deras barn är små. ”Det är viktigt för anknytningen att spendera mkt tid med barnet i början”.
Så kvinnor kan inte rida någon timma för det riskerar anknytningen. Men män kan jobba heltid?
Ingen har påstått det du skriver. Det läkaren sa att det främjar anknytningen att tillbringa mycket tid tillsammans de första två månaderna. Inte all tid, mycket tid.Det är just det där med anknytning som stör mig. Det är helt enkelt inte korrekt att påstå att ridningen skulle störa ankytningen.
Jag har inga som helst problem med den medicinska delen, men om någon påstår att mammor inte ska rida för tidigt efter förlossningen för att det kan störa anknytningen till barnet så gissar jag att personen uttalar sig i frågor där personen helt saknar kunskap. Det finns inga som helst belägg för ett sånt påstående. För mig känns det bara bakåtsträvande.
Ingen har påstått att kvinnor inte kan rida någon timme. Du argumenterar mot en halmgubbe.Ja. Hur många läkare går ut i media och ”problematiserar” att män är på jobbet på heltid när deras barn är små. ”Det är viktigt för anknytningen att spendera mkt tid med barnet i början”.
Så kvinnor kan inte rida någon timma för det riskerar anknytningen. Men män kan jobba heltid?
Ingen har påstått det du skriver. Det läkaren sa att det främjar anknytningen att tillbringa mycket tid tillsammans de första två månaderna. Inte all tid, mycket tid.
Det kan väl inte vara kontroversiellt att bebisar tenderar att knyta an till vuxna de tillbringar mycket tid med?
Läkaren säger inget om att ridning stör anknytning. Hon säger att om man tillbringar mycket tid med bebisen så är det lättare att få en bra anknytning än om man inte gör det. Det verkar rimligt.
Jag fattar faktiskt inte riktigt varför det är kontroversiellt att säga att det kan vara fördelaktigt att tillbringa de första sex veckorna efter graviditet och förlossning med att i första hand läka ihop och hänga med bebis, snarare än att hoppträna (vilket var det specifika exemplet på saker man generellt bör avstå från direkt efter förlossningen pg a påfrestningen på bäckenbotten i landningen pga tyngdlagen) ? För de allra flesta så torde det väl ändå vara så att ridning inte är aktuellt de första sex veckorna efter en förlossning pga bristningar eller kejsarsnitt?
Ingen har sagt att man inte får sätta sin fot i stallet. Men om man börjar träna hårt och aldrig träffar sin bebis tre veckor efter förlossningen, då är det väl inte orimligt att både kropp och bebisanknytning kan påverkas negativt? Eller åtminstone att risken för det ökar.
Men vad gör det ens i artikeln då?Ingen har påstått att kvinnor inte kan rida någon timme. Du argumenterar mot en halmgubbe.
Män som jobbar heltid och aldrig träffar sin bebis riskerar naturligtvis också att få sämre anknytning än män som är hemma och träffar sitt barn hela tiden. Ingen har påstått något annat.
Nej, det tror jag inte, och det är heller ingen som har påstått det.Menar du då att ridning och övrig vistelse i stallet 2-3 timmar är något som påverkar anknytningen i någon större utsträckning?
Men vad gör det ens i artikeln då?
Nog är det lite märkligt att anknytning överhuvudtaget nämns i en artikel som handlar om somatiska risker med att rida tidigt efter förlossning?
Jag har svårt att se det på ett annat sätt även om det inte uttalas uttryckligen.
Nej det är inte konstigt att säga att det gynnar anknytningen att spendera tid med barnet. Det är däremot konstigt att nämna det i en artikel om ridning om man nu inte menar att det finns ett samband.
Jag har stora problem med att människor utan kompetens kastar omkring anknytning för att försöka påverka kvinnors beteende.Anknytningen nämns i samband med tidig (inom några veckor) återgång till arbetet för tävlingsryttare. Artikeln handlar inte bara om ridning generellt, utan också om de som har ridningen som yrke.
Jag förstår inte riktigt varför du tycker det är så hemskt? Du verkar ha bestämt för att artikeln är dum, och det utan att ha läst. Istället retar du upp dig på saker som inte står i artikeln, men som du tror gör det.
Alltså, det ligger ju många års politisk kamp bakom att vi faktiskt har föräldraledighet, och att kvinnor faktiskt har en tid på sig att återhämta sig fysiskt efter graviditet och förlossning. Är inte det bra? Eller ska ridande kvinnor känna att om man ska vara en duktig hästmänniska, då gnäller man inte, då återgår man till stalljobbet och tävlingsridning direkt efter förlossningen och biter ihop om smärtan?
Nej, det tror jag inte, och det är heller ingen som har påstått det.
Fast hur många kvinnor går direkt tillbaka? Jag tycker inte det är normen att rida efter en vecka varken bland de jag känner som har det som jobb eller amatörer.Eller ska ridande kvinnor känna att om man ska vara en duktig hästmänniska, då gnäller man inte, då återgår man till stalljobbet och tävlingsridning direkt efter förlossningen och biter ihop om smärtan?