Min lilla terrorist hållet storebror insatt terrorvälde, lillebror har upptäckt hur ofantligt roligt det är att kasta saker hårt på storebror, tills storebror söker skydd bakom soffkuddarna.
Han är lång, nära metern nu, det gör att han når precis allt, fast att vi har extra höga köksbänkar (och extra breda) når han att riva ned precis allt ( full pott om det är mjölpåsen) att få hörs nej eller aja baja triggar bara ännu mer.
I somras rymde han rätt frekvent, bara fnittrade till och stack av. Det klingade av och vi drog en lättnadens suck. Nu har det kommit tillbaka igen, sju resor snabbare är han nu också. Det går inte att handla med båda barnen, lillebror sättet av och storebror ska hjälpa oss att stoppa honom. Ni kan ju tänka er hur kul det noir när storebror är med i leken... Att handla med honom på egen hand är lite nervpressande, får ge ständiga uppgifter för att ta fokus av rackartygen, är det kö i kassan blir det mastodontsvettigt
De orden som är mest frekventa är nej, sluta, inte. Pratar väldigt bra, bättre än kag minns storebror gjorde i den här åldern.
Sjövild, ställer sig gärna på bobycaren, hoppar från soffan så hela huset skakar, försöker att ignorera så att det inte ska bli ännu roligare...Men får försöka att svälja ned hjärtat som konstant är i halsgropen.
Kavat och inte bangen om det inte gäller maskiner. En dag när vi skulle till slalombacken sade han "vilje åsså åka skidor" tja tänkte jag han får väl försöka. Trodde han skulle protestera mot pjäxorna men han stoppade på i dem Sedan åkte vi några åk och han illtjöt av förtjusning, jag fick träningsvärk i tre dagar av att hålla upp honom. Men vad kag längtar till vi kan åka tillsammans hela familjen, storebror som fyller fem nu i mars åker helt själv nu.
