Allt är relativt08:15![]()
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Allt är relativt08:15![]()
Eller hur! Tror det har hänt typ en gång08:15![]()
Samma här. Idag vaknade vi 5:30Eller hur! Tror det har hänt typ en gång
09.30 har vi redan hunnit med dagens första tupplur. Men jag förstår verkligen känslan av orättvisa @hemlig!
Det gör Matilda med numera. Särskilt när hon är övertrött. Och så är det som att hon blir rädd för kastet hon liksom gör, så gråter hon ännu merHär är båda barnen så väldigt täppta i näsan och hostiga på natten. Vi använder physiomer men tycker inte det hjälper så mycket. Igår försökte jag mig på den där grejen där man ska suga ut snor men lyckades inte, det enda som hände var att Sixten började storgråta.
De har börjat med nån konstig ovana att kasta huvudet bakåt när de är trötta och precis på väg att somna, det väcker dem varje gång och gör läggningarna till kaos. Idag lyckades jag inte få dem att somna på eftermiddagen alls så istället var de vakna från 14 till 19, helt orimligt för två som brukar behöva sova efter två timmar.
Nä fy vilken start på dagen!Var det någon som ville byta. Här vaknade vi 4:30 idag. För att stöka runt och vara ledsen en timme (samt kasta alla nappar under sängen,som man så klart inte kommer åt om man inte stiger upp och hämtar en sopborste)
sa jag att även de två äldre också låg och sov med mig. Så klart vaknade de också. Mannen jobbade kväll igår och sover i gästrummet
sedan när hon var säker på att alla verkligen var vakna. Ja då somnade hon om
Håller med. För mig är det viktigt att mina barn är trygga. Att låta dom skrika sig till sömns själva kommer inte på tal.Fick för övrigt en lite tråkig kommentar igår av en kollega. Som vanligt frågas det ju hur det är med sömn och så vidare, och när jag berättade att jag oftast måste bära och att hon har ett stort närhetsbehov får jag kommentaren "det är klart du får när du vant henne vid att alltid bli buren. Hon slutar nog skrika NÅN gång".
VARFÖR ska det sitta så långt inne hos folk att ge en beröm för att man bekräftar bebisens närhetsbehov. Jag fattar liksom också att bebisen inte kommer skrika i 24 timmar utan kommer somna av utmattning eller för att hon helt enkelt ger upp, men jag väljer att möta henne i det här behovet hon har just nu. Det blir liksom inte kul att åka på bilutflykt eller ta en promenad med vagnen med en gallskrikande bebis och jag tycker det är så drygt att behöva försvara mitt val av att oftast bära henne.
Eller hur! Tänk vad man som mamma blivit stärkt och mått gott av att få höra "vad fint att se du lyssnar till ditt barns behov".Håller med. För mig är det viktigt att mina barn är trygga. Att låta dom skrika sig till sömns själva kommer inte på tal.
Har fått samma kommentar om amning. "Va, ska hon äta igen!?"
Eh ja, behöver hon amma så får hon. Oavsett när hon åt mat eller ammade sist.
BroccoliVad är era bebisars favoritmat hittills? Här är det jordgubbar!
Känns som det mesta går ner ännu, men köttfärs tycks vara gott (gorbys pirogVad är era bebisars favoritmat hittills? Här är det jordgubbar!
Ja exakt! Så störigt, och känns läskigt också tycker jag!Det gör Matilda med numera. Särskilt när hon är övertrött. Och så är det som att hon blir rädd för kastet hon liksom gör, så gråter hon ännu mer.
Det där fattar jag verkligen inte heller, jag skulle aldrig nånsin låta mina barn skrika sig till sömns om jag kan hindra det (i bilen är det ju svårt till exempel). Det skapar ingen trygghet alls för dem, och är ju inte som att hon kommer kräva att du bär runt på henne när hon är tio år bara för att du gör det nu. Det viktigaste man kan ge sina barn är ju trygghet och närhet. Blir så irriterad på sånt.Fick för övrigt en lite tråkig kommentar igår av en kollega. Som vanligt frågas det ju hur det är med sömn och så vidare, och när jag berättade att jag oftast måste bära och att hon har ett stort närhetsbehov får jag kommentaren "det är klart du får när du vant henne vid att alltid bli buren. Hon slutar nog skrika NÅN gång".
VARFÖR ska det sitta så långt inne hos folk att ge en beröm för att man bekräftar bebisens närhetsbehov. Jag fattar liksom också att bebisen inte kommer skrika i 24 timmar utan kommer somna av utmattning eller för att hon helt enkelt ger upp, men jag väljer att möta henne i det här behovet hon har just nu. Det blir liksom inte kul att åka på bilutflykt eller ta en promenad med vagnen med en gallskrikande bebis och jag tycker det är så drygt att behöva försvara mitt val av att oftast bära henne.