Hund som loggar ut

[Pilot]

Nu tar du saker ur sitt sammanhang. Att ta hunden till en ny plats var tänkt som en del av träningen, för att han ska lära sig att inte stänga ute mig bara för att massa nya intryck är spännande. Självklart får han också promenader där han får nosa helt fritt och jag inte lägger mig i. Men ska vi kunna träna störningar måste vi ju ta oss dit de finns, eller hur?

Vi har inte satt foten på en regelrätt träningsplan sedan den där enda slyngelkursen i tidernas begynnelse så det är lugnt, jag har inte lyckats förstöra det också. Vi har en lång, lång väg att gå innan det blir aktuellt att ens försöka med den typen av miljö. Den här hunden har redan tvingat mig att tänka utanför boxen och att träna på platser som är distraherande men inte en typisk träningsmiljö är en av de saker jag testar mig fram med. Som redan etablerats i tråden har vi ju varken träningsgrupp eller privat instruktör att tillgå, så det blir som det blir.

Spekulationer i att det är jag som är dålig på att fokusera och liknande betackar jag mig för. Jag mår redan riktigt dåligt över att det inte går bättre, och ditt är ett av många inlägg som konstaterat att det säkert är jag som är hela felet. Det behöver faktiskt inte upprepas igen. Jag gör så gott jag kan med begränsade medel.

Jag tror inte alls att vi tror att du är hela felet eller tränar hekt fel. Men det finns olika sätt att träna på där man verkligen behöver ha en röd tråd och ett system för att underlätta för sig själv och hunden.
Hundträningen kan vara skitsvårt, särskilt vissa hundar är svårare än andra och nu verkar du fått en sådan.

 

[WildWilma]

Nu tar du saker ur sitt sammanhang. Att ta hunden till en ny plats var tänkt som en del av träningen, för att han ska lära sig att inte stänga ute mig bara för att massa nya intryck är spännande. Självklart får han också promenader där han får nosa helt fritt och jag inte lägger mig i. Men ska vi kunna träna störningar måste vi ju ta oss dit de finns, eller hur?

Vi har inte satt foten på en regelrätt träningsplan sedan den där enda slyngelkursen i tidernas begynnelse så det är lugnt, jag har inte lyckats förstöra det också. Vi har en lång, lång väg att gå innan det blir aktuellt att ens försöka med den typen av miljö. Den här hunden har redan tvingat mig att tänka utanför boxen och att träna på platser som är distraherande men inte en typisk träningsmiljö är en av de saker jag testar mig fram med. Som redan etablerats i tråden har vi ju varken träningsgrupp eller privat instruktör att tillgå, så det blir som det blir.

Spekulationer i att det är jag som är dålig på att fokusera och liknande betackar jag mig för. Jag mår redan riktigt dåligt över att det inte går bättre, och ditt är ett av många inlägg som konstaterat att det säkert är jag som är hela felet. Det behöver faktiskt inte upprepas igen. Jag gör så gott jag kan med begränsade medel.

Hur gör du när du kommer fram till den nya platsen du vill träna på? Att han är stökig/nosig på själva transporten dit behöver ju inte göra träningen i sig sämre.

Jag tränar på många platser som inte är regelrätta träningsplaner utan diverse lämpliga gräsytor. På vägen dit nosar hon på allt möjligt. När vi kommer fram sätter jag fast eller platsar henne utanför planen. Jag tar fram det jag behöver för träningen och visar min hund att nu tränar vi tillsammans om vi exempelvis ska köra lydnad. Jag skulle aldrig låta en hund "undersöka" en yta innan vi börjar träna lydnad. Då kommer hunden ha en förväntan på att undersöka och jag vill inte ha det. Sen kör vi incheckning och beträder träningsytan med hunden fokuserad vid sidan. Innan hon kunde det körde vi lek eller följa godishand på väg in på träningsytan.

Jag har inte sagt ett ord om din koncentration. Jag konstaterade bara vad jag sett hos ANDRA hundförare under alla år jag tränat med andra och hållt kurs. Det innebär verkligen inte att det inte finns hundar som har svårt att fokusera i störiga miljöer. Men som hundförare är det alltid sig själv man måste börja med. Fungerar inte träningen så är det mig själv och mitt upplägg jag först måste ändra. Detta gäller oavsett problem och problem kommer man stöta på oavsett vilka egenskaper den hund man tränar har.

 

[Bulldoozer]

Filma kanske kan hjälpa till att komma över den värsta puckeln, men eftersom det är sån brist på resurser häromkring så bedömer jag det som mycket osannolikt att vi ska hitta någon tränare eller grupp som passar för att vi ska kunna få kontinuerlig input utan att jag blir ruinerad på kuppen. Ni behöver inte skriva fler gånger att man måste ha andras ögon på en, jag har fattat det. Hur många gånger det än upprepas så ändrar det inte fakta att jag bor där jag bor och har andra begränsningar som gör att det inte bara är att...

Jag vill bara tillägga att visst kostar det en del med kurser och instruktör men i sammanhanget är det en struntsumma i jämförelsen att köpa in en ny hund. Det inte bara inköpssumman utan sammantaget att ha flera hundar är kostsamt i dagens läge (försäkring, mat, eventuell oplanerad veterinär) ..

Dessutom kommer det du investerar i den här hunden du ha igen på sikt i din hundträning i nästkommande hundar!

Jag är så glad att jag och husse investerade i träning för instruktör i början av vår hundsport-karriär, särskilt som ingen av oss hade koll på agility alls. Vi la ner rätt mycket pengar (och tid) och det har vi haft igen i en bra utvecknling och att husse faktiskt var med på SM med sin första agilityhund. Hon var varken lättränad eller alltid motiverad och det inträffade att hon både sprang fram och hälsade glatt på domaren eller drog till skogs från tävlingsplanen under sin karriär.. Hon blev dock ett riktigt säkert kort på tävling och en riktig diva de sista åren .

Själv har jag gått kurser både i rally, lydnad, vallning, freestyle och heelwork de första åren kursade jag mycket i många hundsporter för att jag inte riktigt visste vad jag ville göra. Det har till stor del också varit en stor tillgång till mig att kunna sno ideér från andra sporter för inlärning i det jag håller på med och min verktygslåda i träningen har blivit rätt stor. Alla kurser har gett mig olika nycklar till att utvecklas och komma på ideér för inlärning även om det inte just det jag gått vidare i.

Alltså om du letar instruktör/kurs så kan du även leta utanför det du vill hålla på med och få en hel del värdefulla träningsverktyg. All träning bygger i grunden på relation, kommunikation och förmågan att hitta ett samarbete med sin hund. Sen som andra nämnt finns en hel del online kurser, mig passar det inte för jag är dålig på att filma. Däremot kan jag tipsa om att kolla på "Susan Garret" på Youtube, jättebra om än allt inte passar alla och en del får man sålla bort så är hon en av de som började tidigt med positiv förstärkning inom hundträningen. Finns hur mycket som helst hon lagt upp om hundträning så du får leta lite bland klippen.

Nåt jag tränar mycket på är ren relationsstärkning, jag ska vara den viktigaste personen i mina hundars liv. Det bygger på spontan belöning av kontakt och jag tror att du skulle tjäna på det med din hund. Jag har alltid gott godis med ute på promenader, särskilt med unga hundar och valpar. När de spontant söker kontakt med mig så hivas det snabbt fram en godbit och lek. Ganska snabbt lär sig mina hundar att ha koll på matte för hon är en rolig filur som bjuder på godis. Till slut har jag hundar som söker kontakt spontant och checkar in hos mig själva regelbundet. Då kan jag lägga på ett litet trick eller två steg vid sidan och sen bjuda på godiset. Nu har jag istället omvända problemet, när jag släpper hundarna så har jag tre hundar som klänger vid ens sida och tigger min uppmärksamhet och ber om att jag ska hitta på nåt skoj med dem .

Sen absolut är det ett alternativ att kastrera om du har en hane som du upplever som översexuell men jag undrar om du inte ska testa gå tillbaka och bygga på relationen.

 

[_Zacke_]

Första steget borde vara att ändra attityd mot folk som försöker hjälpa dig och ge råd istället för att verka tro att dom bara vill trycka till dig och anklaga dig att det är ditt fel? Då lär man knappast kunna utvecklas.

Min jaktlabbe är riktigt jobbig på nya platser om vi bara går. Nosar, drar gärna i kopplet och tar ingen spontankontakt med mig. Har rastat honom på många tävlingsplatser och tänkt att hur tusan ska det här gå när han bara vill fara runt längst ut i kopplet och nosa och inte har tid att tänka på mig. Men tack vare en tydlig startrutin och att jag varit superkonsekvent med att på en tränings/tävlingsplan så är det nolltolerans på nosade så går han in som i en annan skepnad när det är våran tur och han skulle inte komma på tanken att köra ner nosen eller dra från mig på rallyplanen. Men det har inte varit gjort i en handvändning. Jag ser även till att byta utrustning när det är dags för arbete för att det ska vara extra tydligt. Är jättenoga med att jag har fullt fokus den stund vi tränar och att vi har en tydlig slutsignal så att det inte blir luddigt när det är träning och inte.
Så att din hund inte kan fokusera på dig när ni går på en ny plats behöver inte betyda att det inte går att träna honom på en ny plats, men det gäller att vara supernoga och konsekvent och hålla det kort i början. Skaffa en tydlig startrutin, gärna med någon övning som han tycker är kul. Trappa upp miljön successivt, börja inte mitt på torget liksom men det förstår du ju så klart.
Jag har valt att låta min hund hållas med sitt nosande på promenad på ny plats så länge han inte fullkomligt bogserar mig i kopplet, jag tycker inte det är värt att lägga tid på/krångla med. Jag förstår givetvis att jag har en helt annan typ av hund, han är jättelätt att jobba med då han älskar all form av arbete och har en uthållighet utan dess like och är lätt att belöna. Men just därför vill jag visa att även en sån typ av hund också kan vara jobbig som fan på nya platser så det behöver inte säga så mycket. Tappa inte hoppet

 

[Irrbloss]

Första steget borde vara att ändra attityd mot folk som försöker hjälpa dig och ge råd istället för att verka tro att dom bara vill trycka till dig och anklaga dig att det är ditt fel? Då lär man knappast kunna utvecklas.

Men tråden är inne på sin sjätte sida nu. Nånstans måste det väl ändå räcka med svar där det tas upp att problem brukar bero på föraren, särskilt när jag redan i flera inlägg har skrivit att jag vet om min roll i det hela?

Jag ska läsa på om start- och stoppsignal, men jag räknar med att det tar lång tid att lära in eftersom han så lätt blir distraherad. Känner jag inte att han är med så är det enklare att ge upp för dagen än att försöka ändra miljön eller förväntingarna så att vi får till ett lyckat pass. Ja, jag vet att jag skjuter mig i foten när jag gör så men det tar tid att ändra på fula ovanor.

Sen absolut är det ett alternativ att kastrera om du har en hane som du upplever som översexuell men jag undrar om du inte ska testa gå tillbaka och bygga på relationen.

Jo, jag får göra det innan jag ger upp och provar chipkastrering en tid. Dofter har alltid haft stort fokus för honom redan som valp, så det är inte ens säkert att det skulle göra nån skillnad med mindre hormoner. Det finns hur många andra saker som helst som kan ha lett oss hit.

Jag belönar redan spontan kontakt när vi är ute men absolut att det kan göras roligare så att kontakten får högre värde. Ska kika på Youtube-kanalen du rekommenderade, tack.

 

[Malibu_Stacy]

Men tråden är inne på sin sjätte sida nu. Nånstans måste det väl ändå räcka med svar där det tas upp att problem brukar bero på föraren, särskilt när jag redan i flera inlägg har skrivit att jag vet om min roll i det hela?

Jag ska läsa på om start- och stoppsignal, men jag räknar med att det tar lång tid att lära in eftersom han så lätt blir distraherad. Känner jag inte att han är med så är det enklare att ge upp för dagen än att försöka ändra miljön eller förväntingarna så att vi får till ett lyckat pass. Ja, jag vet att jag skjuter mig i foten när jag gör så men det tar tid att ändra på fula ovanor.



Jo, jag får göra det innan jag ger upp och provar chipkastrering en tid. Dofter har alltid haft stort fokus för honom redan som valp, så det är inte ens säkert att det skulle göra nån skillnad med mindre hormoner. Det finns hur många andra saker som helst som kan ha lett oss hit.

Jag belönar redan spontan kontakt när vi är ute men absolut att det kan göras roligare så att kontakten får högre värde. Ska kika på Youtube-kanalen du rekommenderade, tack.

Alla problem beror verkligen inte på föraren. Vissa hundar är helt enkelt inte så arbetsmotiverade och/eller uthålliga och det är liksom helt okej att säga att det inte passar en själv.
Någon annan kanske inte har något emot att jobba i uppförsbacke eller ser det hela som en utmaning, men en annan kanske helt enkelt inte orkar eller vill det och då är hunden inte den rätta helt enkelt.

 

[Scata]

Alla problem beror verkligen inte på föraren. Vissa hundar är helt enkelt inte så arbetsmotiverade och/eller uthålliga och det är liksom helt okej att säga att det inte passar en själv.

Det här var verkligen klokt sagt @Irrbloss

Jag har en egen erfarenhet av en hund som inte ville göra det som han var tänkt till, nämligen jakt och jaktprov. Jag övertog den hunden av min uppfödare pga att han inte hade det som krävdes för att bli en tänkt avelshane av den rasen.
Min hund ville ha sällskap och jag letade valp, men tog hem den hunden som "sällskapsdam" till min istället och det var precis vad jag/vi behövde, win-win liksom.
Då ska du veta att han hade "alla rätt på pappret" och min (petiga) uppfödare gjorde sin research väldigt noga innan hon köpte den hunden och hon har en del av sitt leverne som (mycket duktig) hundtränare - och ändå blev det fel. Han ville bara inte...

Så nej, det behöver inte alls vara förarfel, det finns faktiskt hundar som vill vara soffpotatisar och pussgurkor av alla raser
Det är bara tråkigt och synd när en sådan hund hamnar hos någon som vill träna/tävla/jaga och är ambitiös så det räcker och blir över.
(Ungefär som vise versa, men det pratas det mer om. Ditt problem är ovanligt, men finns.)

 

[Irrbloss]

Jag fortsätter att ha den här tråden till uppdateringar, för att få lite mer sammanhang på det istället för massa spridda inlägg i vanliga uppdateringstråden.

Den här veckan har det blivit utspridd träning i korta pass. Fortsatt att belöna all spontan kontakt samt jobbat lite med leken, avbrutit när han börjar bli för på och plockat upp igen när han varvat ner lite. Ser redan början till förståelse för senaste gången satte han sig spontant och väntade på att jag skulle bjuda upp.

Doftintresset är ett kapitel för sig, men även där ser jag en liten tendens till bättring. Jag bakar in lite träning i promenaderna och ställer krav på lite mer ordentligt koppelgående för att han ska få gå fram och nosa på spännande fläckar. Där har han inte riktigt förstått grejen än men jag hoppas att det ska ge sig så länge jag är konsekvent. Här är det absolut mitt fel att han fått gå lite väl mycket i långlina och göra som han vill, så det är vad han tror gäller varje gång vi går utanför tomten.

Fortfarande lätt distraherad, vill gärna stanna och titta på alla andra som är ute och rör sig. I början av veckan låste han sig helt vid ett hundmöte pga det. Inte konstigt för vi hade helt enkelt ingenstans att ta vägen, så det andra ekipaget passerade väldigt nära. Shit happens. Han varken skällde eller försökte dra emot den andra hunden fast det var svårt med så litet avstånd, så han var duktig ändå. Det var den andra hunden med, särskilt med tanke på att den var liten och så sitter en stor svart hanhund där på andra sidan vägen och ser ut som ...

Idag har vi fått två hundmöten som båda gick bättre. Det första såg jag i god tid och kunde ta ut avståndet mer, så det gick bättre än förra, men var ändå utmanande för den andra hunden ville verkligen titta ut oss, och att överhuvudtaget titta på min hund är för honom som en inbjudan att bli hans nya bästis. Men tack vare att vi hade distans så kunde jag fortsätta gå och locka med honom, så det gick bra. Han ville gärna vända och titta ut de mötande lite till, men gick inte i baklås.

Det andra hundmötet blev vi båda överraskade av för de kom fort bakom oss, så det var på håret att jag hann få oss ur vägen. Det blev en till nära passering så han ville dra emot dem lite, men blev inte blockerad och släppte det snabbt när de hade gått förbi, tog då spontant kontakt och fick mycket beröm. Tusen möten till så kanske han kan lära sig att ignorera andra... hoppas jag.

Så, ändå en hyfsat bra vecka. Han har sovit väldigt djupt de senaste dagarna, och det har han alltid gjort när han fått mycket nytt att tänka på, så nånting är det väl som händer på hjärnkontoret.

Valpsuget är fortfarande starkt hos mig. Jag ser ju hur lätt det är att göra den här killen nöjd med förhållandevis lite, så jag kan rimligtvis inte vänta mig några mirakel. Men omplacera... nej, det finns fortfarande inte på kartan. Vill han vara bara sällskapsherre så får jag väl ha två hundar då, förutsatt att jag kan hitta en valp som känns rätt.

 

[Irrbloss]

Tvära kast... om förra veckan var övervägande lyckad så har den här veckan varit motsatsen. Tur att jag lagt den där tanken om en till hund långt in i framtiden, för såna här veckor undrar jag varför jag ens funderar på saken. Det är otroligt hur en hund kan vara så enkel på många sätt men så otroligt svår på andra.

Vi har fortsatt med samma saker som tidigare - lekregler, kontakt och att det bara ska vara roligt att vara med mig. Rimliga krav när jag måste ställa dem och jag försöker så långt det går att undvika såna situationer tills vi boostat relationen mer.

Men nu är det återigen knäck i öronen och enbart fokus på dofter, inget annat spelar roll. Och han blir inte bara blockerad utan lägger på sig frustration över att jag ska komma här och ha åsikter. Jag kan lika gärna dra åt om jag alls vill nåt när han fått vittring på en intressant fläck. Jag skulle kunna vara cirkusclown och han skulle ändå visa långfingret.

Bottennappet kom igår då jag ställde ett litet krav i slutet av en promenad - gå fot ett par meter när vi skulle korsa vägen. Han såg att jag stoppade godis i fickan innan vi gick ut så han visste att det fanns, men jobba nån minut för att få det? Nehej, det gick inte utan när jag bad om fot så stängde han av helt och började kampa med kopplet. Jag kunde lovat guld och gröna skogar, han hade ändå inte lyssnat. Först när jag la kopplet runt min kropp så att han inte fick nån kraft i draget så slutade han, då var det som att han äntligen begrep att jag inte var på humör.

Jag vill säga att han gått i barndom, för balla ur och bita i kopplet har han inte gjort på flera månader nu. Men hur rimligt är det egentligen att tänka så om en hund som snart är tre och ett halvt år gammal? Är han på riktigt farbrorn som inte vill vara stor? Är det bara samma gamla "nu kommer kylan"-fnatt som han fått varje senhöst ända sen han var liten? Är det löp hos nån av de femtioelva tikarna på byn? Jag vet inte längre.

"Inte på humör" är hur det känns kring hela grejen just nu. Jag vet inte hur jag ska få det här att gå i land.

 

[WildWilma]

Tvära kast... om förra veckan var övervägande lyckad så har den här veckan varit motsatsen. Tur att jag lagt den där tanken om en till hund långt in i framtiden, för såna här veckor undrar jag varför jag ens funderar på saken. Det är otroligt hur en hund kan vara så enkel på många sätt men så otroligt svår på andra.

Vi har fortsatt med samma saker som tidigare - lekregler, kontakt och att det bara ska vara roligt att vara med mig. Rimliga krav när jag måste ställa dem och jag försöker så långt det går att undvika såna situationer tills vi boostat relationen mer.

Men nu är det återigen knäck i öronen och enbart fokus på dofter, inget annat spelar roll. Och han blir inte bara blockerad utan lägger på sig frustration över att jag ska komma här och ha åsikter. Jag kan lika gärna dra åt om jag alls vill nåt när han fått vittring på en intressant fläck. Jag skulle kunna vara cirkusclown och han skulle ändå visa långfingret.

Bottennappet kom igår då jag ställde ett litet krav i slutet av en promenad - gå fot ett par meter när vi skulle korsa vägen. Han såg att jag stoppade godis i fickan innan vi gick ut så han visste att det fanns, men jobba nån minut för att få det? Nehej, det gick inte utan när jag bad om fot så stängde han av helt och började kampa med kopplet. Jag kunde lovat guld och gröna skogar, han hade ändå inte lyssnat. Först när jag la kopplet runt min kropp så att han inte fick nån kraft i draget så slutade han, då var det som att han äntligen begrep att jag inte var på humör.

Jag vill säga att han gått i barndom, för balla ur och bita i kopplet har han inte gjort på flera månader nu. Men hur rimligt är det egentligen att tänka så om en hund som snart är tre och ett halvt år gammal? Är han på riktigt farbrorn som inte vill vara stor? Är det bara samma gamla "nu kommer kylan"-fnatt som han fått varje senhöst ända sen han var liten? Är det löp hos nån av de femtioelva tikarna på byn? Jag vet inte längre.

"Inte på humör" är hur det känns kring hela grejen just nu. Jag vet inte hur jag ska få det här att gå i land.

Jag vet att det är väldigt jobbigt när det man vill ska fungera inte fungerar. Men det är väldigt viktigt att komma ihåg att hundar aldrig agerar av illvilja mot sin förare. Är det något som inte fungerar vare sig det är i vardagen eller vid annan träning så finns det i princip två orsaker.

1. Övningen är under rådande förutsättningar för svår.
2. Hunden är inte motiverad att genomföra övningen.

Oavsett vilken av dessa anledningar så ligger det helt och hållet på mig som förare att antingen avstå övningen eller göra den på ett sätt som gör det tillräckligt enkelt för hunden och som gör hunden motiverad att genomföra övningen. Av alla ekipage jag sett på olika kurser är nr 1 den vanligaste orsaken. Föraren gör övningen för svår för hunden, ofta utan att själv förstå att det är svårt för hunden.

Att en hund som är tre och ett halvt år ballar ut och kampar med kopplet är inget konstigt alls i mina ögon. Inte ens om en hund som är 10 år gör det. Det är bara en troligen frustrerad hund oavsett ålder.

Kan du använda en enkel handhjälp istället för fotkommando på promenader? Hade den varit min hund hade jag lärt den att äta/gnaga på godis hur handen under svåra passager. Viktigt att fånga upp hunden med handen innan det blir för svårt. Jag använder den metoden nästan dagligen på min 5,5 år gamla hund som tycker vissa hundmöten är jobbiga. Att gå fot är svårt och i en svår situation nästan omöjligt för väldigt många hundar. Bättre att ha ett för hunden enklare sätt att hantera passager/transporter i vardagen.

 

[Irrbloss]

Inte illvilja, nej. Men det är tydligt att han för tillfället testar mycket för att se om jag alltid menar vad jag säger. Så hård i skallen som han är så måste man bli sur på riktigt för att det ska gå fram om han är på det humöret. Därför säger jag att jag lika gärna kunde vara cirkusclown, han skulle inte bry sig i alla fall.

Det enda som funkar när han låser sig på nån fläck och stänger mig ute är ren och skär utpressning. Dvs att säga "då lämnar jag dig", vända på klacken och gå. För så himla roligt är det tydligen inte att klara sig själv trots allt. Inte ett dugg pedagogiskt men jag är inte bättre än så.

Jag brukar ta godishjälp vid svåra passager, men det här var inte vad jag skulle klassa som en. Det var knäpptyst, varken människor, hundar eller trafik i farten. Det rör sig om ca två meter grusväg. Vi har gått där tusentals gånger eftersom vi måste korsa den för att komma hem. Jag tycker ändå att jag känner min hund tillräckligt väl för att avgöra om saker riskerar att bli för utmanande eller inte.

Men det kanske är såhär vi får leva. Köra upp godis i ansiktet så fort han måste göra nåt annat än det han själv vill, för jag blir aldrig bra nog att lösa det på nåt annat sätt.

 

[Rumpnissen]

Det enda som funkar när han låser sig på nån fläck och stänger mig ute är ren och skär utpressning. Dvs att säga "då lämnar jag dig", vända på klacken och gå. För så himla roligt är det tydligen inte att klara sig själv trots allt. Inte ett dugg pedagogiskt men jag är inte bättre än så.

Men det är väll en alldeles utmärkt strategi? Jag använder den frekvent. Bäst effekt får det om jag springer iväg och låtsas ha jätteroligt med något och spela svårflirtad när hunden väl tycker det passar. Men funkar i mindre utsträckning också. Dock superviktigt med riktigt bra belöning så rätt konto fylls på.

Men så klart förutsätter det att man inte lämnar hunden mitt i trafiken eller liknande.

 

[Rugge]

@Irrbloss Vad händer om du låter någon annan ställa krav på honom?
Om någon annan skulle träna med honom?

 

[Irrbloss]

@Irrbloss Vad händer om du låter någon annan ställa krav på honom?
Om någon annan skulle träna med honom?

Det finns ingen tillgänglig i vår omkrets som jag skulle ge det förtroendet. Det närmaste vi kommit var att instruktören på slyngelkursen tog honom en liten sväng för att visa hur jag skulle göra ett moment. Som jag minns det gick det inte särskilt bra, för hen ställde krav omedelbart och då satte han den hårda sidan till. Hen gav tillbaka kopplet till mig och mumlade nåt om att han var svårjobbad.

Han ifrågasätter mig en hel del men av vardagssituationer hos hundvakt och bekanta att döma så lyssnar han ännu sämre på andra. Så som jag tolkar det måste du ha relationskapital för att han ska gå att jobba med, och inte ens då funkar det så bra alla gånger. Case in point, haveriet förra veckan när jag ställde ett mycket lågt krav på nåt som han har gjort massor av gånger förut. Jag hittar ingen logik i när det går att kräva saker och när jag måste släppa allt vad krav heter och bara vara rolig.

Och alltid gnager det nåt tvivel i bakhuvudet att jag inte gör nog, att han hade varit perfekt hos nån som är duktig på hund.

 

[Milosari]

Inte illvilja, nej. Men det är tydligt att han för tillfället testar mycket för att se om jag alltid menar vad jag säger. Så hård i skallen som han är så måste man bli sur på riktigt för att det ska gå fram om han är på det humöret. Därför säger jag att jag lika gärna kunde vara cirkusclown, han skulle inte bry sig i alla fall.

Det enda som funkar när han låser sig på nån fläck och stänger mig ute är ren och skär utpressning. Dvs att säga "då lämnar jag dig", vända på klacken och gå. För så himla roligt är det tydligen inte att klara sig själv trots allt. Inte ett dugg pedagogiskt men jag är inte bättre än så.

Jag brukar ta godishjälp vid svåra passager, men det här var inte vad jag skulle klassa som en. Det var knäpptyst, varken människor, hundar eller trafik i farten. Det rör sig om ca två meter grusväg. Vi har gått där tusentals gånger eftersom vi måste korsa den för att komma hem. Jag tycker ändå att jag känner min hund tillräckligt väl för att avgöra om saker riskerar att bli för utmanande eller inte.

Men det kanske är såhär vi får leva. Köra upp godis i ansiktet så fort han måste göra nåt annat än det han själv vill, för jag blir aldrig bra nog att lösa det på nåt annat sätt.

Jag har haft en hund som jag hade kunnat bryta benen på utan att han hade lyssnat. Det GÅR INTE att försöka knäcka en sådan hund, man måste få hunden att tycka att samarbete lönar sig! Jag blev aldrig "herre över min hund", allt byggde på överenskommelser, mutor och/eller fysiskt förhindra i nödfall.

Jag hade aldrig löst det själv men fick hjälp och det blev hund av honom också. Vi tävlade också i lydnad och det gick väl sådär även om vi kravlade oss upp till elitklass till slut. Men det finaste priset var när en domare sa att "det syns att han älskar sin matte". Och just DET är vad man bör sträva mot. Den goda relationen. Om det innebär att "köra upp godis i ansiktet" så får det väl bli så. Sluta kämpa MOT hunden och försök istället att hjälpa.den att lyckas. Eller sälj den och köp en mjukare. Det går inte att sticka under stol med att det är mycket enklare med en hund som gör som man säger utan att ifrågasätta. Är din nuvarande frisk och snäll är det antagligen inte så svårt att få sålt.

 

[Irrbloss]

Tänk om alla bara kunde sluta att läsa in saker mellan raderna och dra stora växlar på det de tror att jag har skrivit. Tala om att knäcka hunden och massa annat fultolkande... alltså va?

Så vi tar det väl för tiotusende gången - jag vill ha den här hunden kvar, annars hade jag inte slitit som ett djur för att få det att funka och slitit mitt hår i förtvivlan över att det ändå kör ihop sig. Skulle jag ha skrivit en hel roman om allt jag provat i trådstarten först för att inte få det kastat i ansiktet att det i stort sett alltid är föraren som gör fel, att jag motarbetar hunden, det antas att jag har nåt alfakomplex, etc etc?

Jag vill bara att det inte ska vara en viljornas kamp var och varannan dag. Jag hoppades att jag kunde få nånstans att ventilera och få fler idéer hur jag ska handskas med det. Men nu har jag istället ett gäng människor som petar i ett infekterat sår och säger åt mig att jag måste vara roligare och ha högre värde. Ni vet rent krasst inte nånting om hur rolig jag har försökt att vara fram tills nu. Ändå är jag inte värd vatten när min hund är på det humöret. Det är SVÅRT att leva så, att aldrig kunna känna mig säker på om han vill samarbeta eller inte.

Nu ber jag moderator att låsa tråden. Jag mår piss.

 

[Milosari]

Tänk om alla bara kunde sluta att läsa in saker mellan raderna och dra stora växlar på det de tror att jag har skrivit. Tala om att knäcka hunden och massa annat fultolkande... alltså va?

Så vi tar det väl för tiotusende gången - jag vill ha den här hunden kvar, annars hade jag inte slitit som ett djur för att få det att funka och slitit mitt hår i förtvivlan över att det ändå kör ihop sig. Skulle jag ha skrivit en hel roman om allt jag provat i trådstarten först för att inte få det kastat i ansiktet att det i stort sett alltid är föraren som gör fel, att jag motarbetar hunden, det antas att jag har nåt alfakomplex, etc etc?

Jag vill bara att det inte ska vara en viljornas kamp var och varannan dag. Jag hoppades att jag kunde få nånstans att ventilera och få fler idéer hur jag ska handskas med det. Men nu har jag istället ett gäng människor som petar i ett infekterat sår och säger åt mig att jag måste vara roligare och ha högre värde. Ni vet rent krasst inte nånting om hur rolig jag har försökt att vara fram tills nu. Ändå är jag inte värd vatten när min hund är på det humöret. Det är SVÅRT att leva så, att aldrig kunna känna mig säker på om han vill samarbeta eller inte.

Nu ber jag moderator att låsa tråden. Jag mår piss.

Jag tänker att du kanske ska prova att läsa texten med andra glasögon, ingen här vill trycka till dig och alla vill ert bästa. Du har fått massor med tips! Fast jag har nog inte läst att du ska bli roligare? Jag är helt övertygad om att du jobbar stenhårt, och att du är frustrerad över att du upplever att gensvaret är för litet från din hund. Och att du blir väldigt besviken, som om din målbild är något annat än vad hunden kan bli.

Som jag skrev jättetidigt, du är säkert ingen dålig hundtränare. Din hund är säkert bra. Men ni behöver andras ögon. Vilket inte går av olika anledningar. Tills det går föreslår jag att sänka förväntningarna, hjälpa hunden att göra rätt, acceptera att det kommer situationer där hunden inte lyssnar och ha en plan B redo. Som att slänga ut en näve godis på marken om han börjar kampa led kopplet, och att avleda om det finns risk för att han börjar härja.

Jag har som sagt haft en hund som din, så uppenbart vet jag ju hur det är. Jag minns precis hur frustrerad och ledsen jag blev innan jag insåg att jag behövde massor med hjälp och ändra min inställning mot hunden. Jag ville ha en hund som var någotsånär lydig men jag behövde som sagt acceptera att pålitlig inte fanns på kartan. Förväntar man sig inte så mycket finns det inte heller utrymme för besvikelse.

Det går också att sätta mig på "ignorera" så slipper du läsa inlägg från mig och andra som du inte gillar .

 

[farin]

Kom och tänka på ett webbinarum jag lyssnade på för ett par år sedan, kommer tyvärr inte ihåg vem som höll i det bara...
Det handlade om koppelpromenader egentligen, men då också om hundar som fastnade i doftfläckar.
Tipset då var att låta hunden nosa till den var nöjd (länge om så behövdes) och sen få den att nosa ännu mer, genom att strö ut små godisbitar eller små foderkulor. Den skulle lockas att nosa tills den blev övermätt på det. Jämförelsen var att det var som att äta bullar hos mormor, bara en till. Och när man inte orkar mer bulle så trugar mormor att man ska ta ännu mera bulle.
Jag har inte haft hund som fastnar i dofter så, så har aldrig testat om det funkar, men värt att prova kanske?
Det hjälper ju inte för alla era utmaningar, men kanske för något.

 

[Tantan]

Min stolle är svårmotiverad. Hen är bara skitglad. Så jag har som mål att varje dag ska vara toppen. Kör på flexi, låter hen busa runt och vara just en stolle. Jag pallar inte ha konflikter där jag önskar något och min hund skriker ”ett LÖV” och glatt fnattar åt andra hållet. När min hund är glad tas det tag i kopplet och tutas på. Jag iggar det, och en stund senare går vi vanligt. Jag får passa på när hunden vill träna (sällan). Vi tränar mer inne än ute, ute är för kul. Jag har helt enkelt fått ändra målbilden, vilket gör att vi oftast har kul. Är vovve glad är jag glad. Med lågt ställda krav är vi alltid glada.

 

[Niyama]

Filma kanske kan hjälpa till att komma över den värsta puckeln, men eftersom det är sån brist på resurser häromkring så bedömer jag det som mycket osannolikt att vi ska hitta någon tränare eller grupp som passar för att vi ska kunna få kontinuerlig input utan att jag blir ruinerad på kuppen. Ni behöver inte skriva fler gånger att man måste ha andras ögon på en, jag har fattat det. Hur många gånger det än upprepas så ändrar det inte fakta att jag bor där jag bor och har andra begränsningar som gör att det inte bara är att...

Hur gick det med idén om hjälp på distans? Det känns som problemet du först behöver lösa är att kunna få någon hjälp. Om det blir problem med nästa hund sitter du ju i samma sits, att du inte kan få hjälp.

Och att du skulle bli ruinerad - det är ju garanterat dyrare att skaffa en till hund.