Hundars behov av andra hundar

[tuaphua]

Jag håller med @Roheryn här att det blir en märklig slutsats att dra att hunden skulle "föredra" människa framför artfrände genom att kolla på stress i ny miljö. Att vi har en annan inverkan på hunden råder det väl absolut konsensus om, men det känns som att det skulle behövas mer omfattande studier för just slutsatsen att hunden föredrar människor framför artfränder. Inte minst med tanke på olika situationer, relationer och raser. Men det kanske finns? @BornAgain

Håller med!

Blir våra hundar rädda kommer de direkt till mig. Det gäller också om det kommer någon/det låter som någon kommer. De vet att jag tar hand om det. Och det lugnar dem.
Men tex om de sovit isär över natten och jag bara ska ta ut min hund en snabbis innan hon får umgås med syrran så går hon inte i slow motion och luktar eller hoppar runt en evighet i snön. Hon mer eller mindre vill skena runt tomten för att komma in och hälsa på och leka med syrran.
Trots att jag är med ute vill hon in till syrran.
Och då är hon ändå väldigt förtjust i din matte.

 

[WildWilma]

Tror det beror på med vilket syfte hunden är avlad. Hur tätt den ska samarbeta med sin förare osv.

Hundar är ju inte bytesdjur på samma sätt som hästar heller. För hästar är ju flocken en trygghet för att lättare upptäcka faror.

Ingen av de hundar jag levt med har haft svårt att bo och leva utan en annan hund. Har det funnits flera hundar i familjen har de tolererat varandra och lekt ibland beroende på ålder. Men samtliga har föredragit sina människor och har en hund försvunnit har det inte lett till sämre välmående eller stress.

Jag kan tänka mig att andra hundar blir viktigare för de hundar som inte lever med sina människor större delen av dygnet. Exempelvis om de bor i hundgård.

Att en hund är väldigt intresserad av andra främmande hundar skulle jag tolka snarare att den är osäker och vill fjäska än att den "tycker om" dessa. Normalt beteende hos valpar och unga hundar men låter man inte hunden utveckla förväntningar på att hälsa på alla så bör det minska med ålder och ökad trygghet.

 

[Lovisaleonora]

Jag vill aldrig ha ensamhund igen. Jag ser hur mycket samspel det är mellan två (eller fler) hundar. Sedan blir våra glada att träffa oss matmaskiner, men leka, sova ihop och gå rundan på tomten - det görs bäst med annan hund.

 

[Linda_A]

Vad har du för belägg för det påståendet? Vilka vetenskapliga studier finns det som indikerar att det är så?

Jag var nyligen på en föreläsning om hundmöten där vi bland annat diskuterade detta. Enligt föreläsaren (som är hundtränare och utbildad inom etologi, dock ej forskare eller professor) föredrar hunddjur för det mesta att umgås inom sin egen flock, att ha kontakter utanför flocken är egentligen ganska konstigt för dem. Så om hunden ser sin mänskliga familj som en fullgod flock (vilket de flesta gör) så räcker det oftast. Sen lär de ju sig att umgå även med våra vänner och bekanta och ofta med de hundar som ingår i den gemenskapen.

Jag upplever själv att mina boxrar alltid varit väldigt intresserade av andra hundar, men så är de ju ofta intresserade av människor utanför sin flock också. Så de är nog utåtriktade i allmänhet.

 

[tuaphua]

Ett tillägg:
Två av mina hundar föddes med någon veckas mellanrum och bodde hos uppfödaren ihop tills jag fick hem en av dem då hon var strax över ett år och sedan den andra då hon var närmre 2 år. Sen levde de ihop hos mig tills de blev tanter. De var rätt tighta men var också väldigt nära mig. De var med mig större delen av dygnet och var väldigt kärvänliga små stalkers. När jag fick avliva en av dem så deppade den andra ihop totalt. Det var som att hon åldrade fysiskt massor på bara några veckor. Jag gav det några veckor för att se om hon "kom tillbaks". Men sen kände jag att det inte var rätt att hålla henne kvar och tog bort henne med.
Jag fanns ju kvar. Men trots det så försvann en bit av henne när kompisen dog.

 

[Red_Chili]

Ett tillägg:
Två av mina hundar föddes med någon veckas mellanrum och bodde hos uppfödaren ihop tills jag fick hem en av dem då hon var strax över ett år och sedan den andra då hon var närmre 2 år. Sen levde de ihop hos mig tills de blev tanter. De var rätt tighta men var också väldigt nära mig. De var med mig större delen av dygnet och var väldigt kärvänliga små stalkers. När jag fick avliva en av dem så deppade den andra ihop totalt. Det var som att hon åldrade fysiskt massor på bara några veckor. Jag gav det några veckor för att se om hon "kom tillbaks". Men sen kände jag att det inte var rätt att hålla henne kvar och tog bort henne med.
Jag fanns ju kvar. Men trots det så försvann en bit av henne när kompisen dog.

Det där påminner mig om när jag tog bort min första tik. Den som var kvar blev rejält deppig, men vi såg till att snabbt träffa hundkompisar för gemensam promenad och en vecka efter att jag tog bort min tik så var jag hundvakt åt hundkompisarna. Det verkade vara jättebra för min deppiga hund. Jag tror inte att hon glömde bort min första, men det var som om hon förstod att hon inte var ensam hund kvar, hon hade sina hundkompisar ändå.

 

[Roheryn]

Jag var nyligen på en föreläsning om hundmöten där vi bland annat diskuterade detta. Enligt föreläsaren (som är hundtränare och utbildad inom etologi, dock ej forskare eller professor) föredrar hunddjur för det mesta att umgås inom sin egen flock, att ha kontakter utanför flocken är egentligen ganska konstigt för dem. Så om hunden ser sin mänskliga familj som en fullgod flock (vilket de flesta gör) så räcker det oftast. Sen lär de ju sig att umgå även med våra vänner och bekanta och ofta med de hundar som ingår i den gemenskapen.

Jag upplever själv att mina boxrar alltid varit väldigt intresserade av andra hundar, men så är de ju ofta intresserade av människor utanför sin flock också. Så de är nog utåtriktade i allmänhet.

Ja, så är det ju vad jag vet för de flesta flockdjur - att de föredrar att umgås inom den egna flocken framför med individer utifrån. Men det är ju inte samma sak som att hundar generellt föredrar människors sällskap framför andra hundars.

 

[Wingates]

Det där påminner mig om när jag tog bort min första tik. Den som var kvar blev rejält deppig, men vi såg till att snabbt träffa hundkompisar för gemensam promenad och en vecka efter att jag tog bort min tik så var jag hundvakt åt hundkompisarna. Det verkade vara jättebra för min deppiga hund. Jag tror inte att hon glömde bort min första, men det var som om hon förstod att hon inte var ensam hund kvar, hon hade sina hundkompisar ändå.

Det är verkligen olika det där. Jag fick noll reaktion på Ammo när min gamle försvann. Det var som han aldrig funnits i hans värld.

 

[Wingates]

Jag vill aldrig ha ensamhund igen. Jag ser hur mycket samspel det är mellan två (eller fler) hundar. Sedan blir våra glada att träffa oss matmaskiner, men leka, sova ihop och gå rundan på tomten - det görs bäst med annan hund.

Tror det är som @WildWilma säger, att det beror på vad de är avlade för.
Ammo umgås med bästisen flera gånger i veckan oftast och tycker det är jättekul att träffas - men han verkar ärligt talat tycka det är skönt när hon åker hem/han får åka hem. Han hade nog inte tyckt det var guld att leva med henne.
Han brukar välja mig framför hundsällskap med, om det är så att jag "lämnar" dem när de leker ute. När han är färdiglekt kommer han gärna och hänger med mig med istället för med den andra hunden och vid träning kan han bli förbannad om han blir störd av annan hund.

 

[Migo]

Ett tillägg:
Två av mina hundar föddes med någon veckas mellanrum och bodde hos uppfödaren ihop tills jag fick hem en av dem då hon var strax över ett år och sedan den andra då hon var närmre 2 år. Sen levde de ihop hos mig tills de blev tanter. De var rätt tighta men var också väldigt nära mig. De var med mig större delen av dygnet och var väldigt kärvänliga små stalkers. När jag fick avliva en av dem så deppade den andra ihop totalt. Det var som att hon åldrade fysiskt massor på bara några veckor. Jag gav det några veckor för att se om hon "kom tillbaks". Men sen kände jag att det inte var rätt att hålla henne kvar och tog bort henne med.
Jag fanns ju kvar. Men trots det så försvann en bit av henne när kompisen dog.

Ja jag ser också att hundarna här hemma har otroligt starka band till varandra, leker, vilar, utforskar och har stort utbyte av varandras sällskap och roller i flocken.

Alla väljer mig om de måste välja, men jag tror inte nån av dem skulle välja bort flocken (jo Tas, men så kommer han också få flytta och bli ensamhund).

 

[Frost116]

Mina hundar hade hoppat av glädje om dom blev ensamhundar ☺
Är individuellt men överlag tycker jag hundar föredrar mänskligt sällskap?
Med undantag för draghundar och vinthundar?Någon som har mer koll på dom raserna?

Jag har en sibbe och han föredrar människor före andra hundar även om han tycker om att umgås med andra snälla hundar, han kommer överens med dom flesta hundar han träffat men inte alla. Chefen älskar både hundar och människor, han kommer bra överens med alla hundar han fått träffa. Dotterns papillon hon skulle nog föredra att vara ensam hund men fungerar bra med andra hundar.

Jag tror det är väldigt individuellt vilka hundar som mår bättre av sällskap av andra hundar.

 

[Breaktown]

Jag har en sibbe och han föredrar människor före andra hundar även om han tycker om att umgås med andra snälla hundar, han kommer överens med dom flesta hundar han träffat men inte alla. Chefen älskar både hundar och människor, han kommer bra överens med alla hundar han fått träffa. Dotterns papillon hon skulle nog föredra att vara ensam hund men fungerar bra med andra hundar.

Jag tror det är väldigt individuellt vilka hundar som mår bättre av sällskap av andra hundar.

Skönt med en sån chef ändå

 

[Huggorm]

Min Labbe älskar både hundar och folk men efter att hon fått leka av sig lite försvinner det mesta av entusiasmen för andra hundar. Hon funkar lika bra i min hundvakts lilla hundflock som hon gör som ensamhund hos mig. Bara hon slipper vara helt ensam, det hatar hon.

 

[Bison]

Skulle säga att det är väldigt individuellt.
Min har bott både med andra hundar och själv, han kan uppskatta andra hundar och leka men verkar inte sätta något värde på andra hundar.
Träffar han en människa han känner blir det yl och dans, träffar han en hund en känner blir det mer, jaha, så du är också här

 

[Hippocampus]

Min hund, som jag förvisso tog över som vuxen har levt med andra hundar, många människor osv.
Jag tog över henne för att hon skulle slippa barn och stor hund.
Förra ägaren och jag bodde grannar och hunden gick aldrig tillbaka till förra ägaren, även om hunden var lös.
Hon har varit ensamhund nu i typ 8-10 år hos mig och hon är väldigt ointresserad av andra människor och hundar. Hon hälsar hellre på människor än hundar, i kvarteret finns 2 hundar hon hälsar på, resten är hon väldigt ointresserad av. Hon tröttnar fort på de där 2 också, de nosar, på sin höjd kan de gå lösa ihop och hon kissar över den andra hundens kiss, sen går hon hem

 

[Huggorm]

I ett av grannhusen här finns det en Dansk-Svensk gårdshund, den är verkligen pytteliten så den kanske har lite Chihuahua i sig. Den hunden är totalt ointresserad av andra hundar, vill helst inte ens se någon. Den skulle absolut inte vilja bo ihop med andra hundar.

 

[Frost116]

Skönt med en sån chef ändå

Haha skulle stå schäfer, blev visst lite fel

 

[Vipp]

Intressant, verkar ju vara väldigt individuellt. Blir spännande att se hur min reagerar om/när det flyttar hit en valp. När vi haft besök av hund och varit på besök hos hund så leker dom vilt för att sedan lägga sig och gosa med varandra/vila innan dom leker lite igen. Så tror det kommer bli bra och att han får utbyte av en annan hund

 

[Scata]

Ja, det är spännande vad olika det är. Ibland tror man att det är rasbundet, men då finns det alltid individer som bevisar motsatsen. Jag undrar om det finns någon som fördjupat sig i detta, i forskning tänker jag då?!

Om jag tittar på min ras, Drent, så har "alla" minst två men gärna fler och man pratar alltid om en Drent-hög. D.v.s dom ligger inte gärna en och en, utan tillsammans och gärna på varandra. Det är en generell uppfattning om rasen att dom vill vara med en stor hund och människoflock. För när vi jagar så jagar vi tillsammans, hund och förare. Det är ingen hund som ger sig iväg från sin förare, vi ska finnas inom synhåll.
Mina umgås och leker med varandra trots att de fyller 5 i år, dom är fortfarande väldigt lekfulla även när vi träffar andra hundar.
Till skillnad mot de Irländska settrar jag har haft, också fågelhund men av en helt annan sort. Dom jagar "själv" tills dom hittar fågel, sen undrar dom vart f*n skytten är
Dom var inte intresserade av andra hundar annat än som valp och unghund, och dom blev vuxna väldigt tidigt.

 

[Lovisaleonora]

Våra lever inte på varandra. De är ute hela dagen, gör sitt eget, men är bara ett larmskall från den andra om det skulle vara något spännande, Just nu ligger de hos oss på verandan, var för sig men de söker sig ändå till flocken. Ibland går någon av dem och lägger sig i sin korg istället. Men det märks att de tyr sig till varandra.

De här två har känt varandra ungefär 6 månader.