Det är väl lite både och…
Jag är extremt kritisk till den specialiserade djursjukvården. Både vad gäller kostnaden och lidandet för djuren. Samt självklart kostnaden för försäkring som självklart följer kostnaderna för vård.
Samtidigt vill jag definitivt kunna söka hjälp, och få hjälp, för sårskador, bett, tänder och andra ”lättare” skador. Självklart skulle jag ta hunden till veterinären vad det än är och utifrån vad undersökningen visar bestämma mig för vilken behandling. Jag skulle aldrig låta min hund lida … och heller inte lida av långvarig vård och behandling.
Var gränsen går … självklart omöjligt att säga på förhand. Allt beror ju på hur hunden mår.
Vad jag efterlyser är en försäkring som täcker det nödvändigaste. En försäkring som inte täcker dyra operationer och dyra ingrepp, men som täcker ”vanliga sjukdomar och åkommor”.
För mig handlar allt om livskvalitet för hundar, vilket självklart varierar mellan olika individer.
Sen är det självklart också en ekonomisk fråga, men den handlar främst om huruvida jag personligen anser försäkringen vara värd det den kostar, eller om jag hellre betalar allt själv. Det finns liksom en smärtgräns för när försäkringspremien överstiger den faktiska kostnaden för ”vanliga sjukdomar och åkommor”.
Det jag betalar nu är definitivt på rätt sida om den gränsen. Går premien upp med säg 1000 kr eller 2000 kr … tveksamt.
Allt beror ju självklart på den aktuella situationen … jag har råd att betala ”vanliga sjukdomar och åkommor” utan försäkring och jag vill inte göda försäkringsbolag och elda på djursjukvården ännu mer.
Samtidigt är det skönt att ha en försäkring … därav min önskan efter en försäkring som enbart täcker ”vanliga sjukdomar och åkommor.