S
Sony
Jag som efter många år trodde jag kunde hund har på nytt fått mig en tankeställare. Vi har tagit in en ny hund i flocken. En omplacering på (då) strax över ett år. Det har gått sisådär.
Efter att ha bekantat oss med honom och funderat fram och tillbaka så tog vi hem honom på prov över en dag. Det verkade gå bra. Hunden var trevlig, snäll, bra med barn och verkade gå bra i hop med andra hundar. Våra två hundar verkade gilla honom så allt verkade lovande. Lite för mycket drag i kopplet, men det går ju att träna bort. Vi har nu haft honom i ca 4 månader. Allt går väl enligt planerna förutom ett par saker.
Hunden är ganska så dominant och vår äldre hane gillar honom inte. Just det sista hade väl inte varit något större problem egentligen. Den äldre är numera lägre i rang och går helst undan för den nya hunden. Vill inte ha bråk och markerar med kroppsspråk och en del morrande att han inte vill ha honom nära. Men den nya hunden flyger på honom ändå. Många gånger till synes helt oprovocerat. Detta händer då och då. Ca 4-6ggr/vecka med tillhörande småskador i respektive hund. För att undvika de värsta smällarna så får den nya hunden ha munkorg när klimatet mellan de två är s a s "kinkigt". Vid något tillfälle har det varit den äldre som börjat, men i 90% av fallen så är det den nya hunden som startar slagsmålet.
De har i regel minst en gång/vecka tillfälle till att göra upp helt i fred från andra inblandade. Då är de båda lösa på en större grusplan där vi har koll på dem och ev andra hundar. Men väl där så leker de bara. Den äldre jagar den nya hunden. Båda verkar ha skoj.
Mina tidigare erfarenheter säger att hundar gör i regel upp. Kanske inte genom en enda rejäl konfrontation utan några stycken. Sen vet dom sin plats och det är lugnt i flocken. Men här verkar det svårt att få någon ordning i flocken.
Som jag sa så är hunden dessutom ganska så dominant och mopsar sig i bland även mot husse och matte. Vi tillåter inte att någon hund vinner någon kamp med oss så det går bara på ett sätt. I bland med vissa blåmärken och andra småsår. Men det är inte så kul att brottas med hund. Speciellt inte inför småbarn som lätt kan få fel uppfattning om hur man umgås med hund.
Det här vore väl inga större saker att tjafsa om kanske, men nu är det så att vår äldre hund säkert kommer att leva i några år till. Han mår inte så bra just nu kan man ju säga. Vår nya hund kommer att leva ännu fler år. Vi kan ju inte ha hundslagsmål flera gånger i veckan i flera år. Det är inget jag drömmer om i alla fall. OK, hunden är omplacerad och hunden är i sin utvecklingsfas med allt vad det innebär av trotsålder osv. Vissa inkörningsproblem får man ju räkna med, men efter 4 månader så tycker man ju att det borde börja fungera lite bättre.
Hunden är för övrigt trevlig, go osv. Går bra i hop med barn och andra hundar (om man har honom själv). Hyfsat lyhörd och någorlunda lydig, men väldigt sprallig och med mycket bus. Inga större problem förutom att han gärna och ofta drar i kopplet. Men det är ett arv från tidigare ägare som vi får jobba på.
Det jag nu funderar på är om man ska lämna tillbaka honom till hans förra ägare (som har första tjing i det läget) eller om man på något sätt kan fortsätta och i så fall hur?
Jag skrev själv ett svar till en annan här om att försöka hitta orakerna till att deras hund inte går i hop med andra. Nu när jag börjar fundera över vår egen situation inser jag att det inte är så lätt. För det är ju bara i bland det inte funkar. I andra stunder kan de ligga mer eller mindre rygg mot rygg och sova hur lugnt som helst. Eller busa på grusplanen.
Jag har svårt att se några genemsamma nämnare till varför det blir slagsmål.
Någon som har några tips?
Efter att ha bekantat oss med honom och funderat fram och tillbaka så tog vi hem honom på prov över en dag. Det verkade gå bra. Hunden var trevlig, snäll, bra med barn och verkade gå bra i hop med andra hundar. Våra två hundar verkade gilla honom så allt verkade lovande. Lite för mycket drag i kopplet, men det går ju att träna bort. Vi har nu haft honom i ca 4 månader. Allt går väl enligt planerna förutom ett par saker.
Hunden är ganska så dominant och vår äldre hane gillar honom inte. Just det sista hade väl inte varit något större problem egentligen. Den äldre är numera lägre i rang och går helst undan för den nya hunden. Vill inte ha bråk och markerar med kroppsspråk och en del morrande att han inte vill ha honom nära. Men den nya hunden flyger på honom ändå. Många gånger till synes helt oprovocerat. Detta händer då och då. Ca 4-6ggr/vecka med tillhörande småskador i respektive hund. För att undvika de värsta smällarna så får den nya hunden ha munkorg när klimatet mellan de två är s a s "kinkigt". Vid något tillfälle har det varit den äldre som börjat, men i 90% av fallen så är det den nya hunden som startar slagsmålet.
De har i regel minst en gång/vecka tillfälle till att göra upp helt i fred från andra inblandade. Då är de båda lösa på en större grusplan där vi har koll på dem och ev andra hundar. Men väl där så leker de bara. Den äldre jagar den nya hunden. Båda verkar ha skoj.
Mina tidigare erfarenheter säger att hundar gör i regel upp. Kanske inte genom en enda rejäl konfrontation utan några stycken. Sen vet dom sin plats och det är lugnt i flocken. Men här verkar det svårt att få någon ordning i flocken.
Som jag sa så är hunden dessutom ganska så dominant och mopsar sig i bland även mot husse och matte. Vi tillåter inte att någon hund vinner någon kamp med oss så det går bara på ett sätt. I bland med vissa blåmärken och andra småsår. Men det är inte så kul att brottas med hund. Speciellt inte inför småbarn som lätt kan få fel uppfattning om hur man umgås med hund.
Det här vore väl inga större saker att tjafsa om kanske, men nu är det så att vår äldre hund säkert kommer att leva i några år till. Han mår inte så bra just nu kan man ju säga. Vår nya hund kommer att leva ännu fler år. Vi kan ju inte ha hundslagsmål flera gånger i veckan i flera år. Det är inget jag drömmer om i alla fall. OK, hunden är omplacerad och hunden är i sin utvecklingsfas med allt vad det innebär av trotsålder osv. Vissa inkörningsproblem får man ju räkna med, men efter 4 månader så tycker man ju att det borde börja fungera lite bättre.
Hunden är för övrigt trevlig, go osv. Går bra i hop med barn och andra hundar (om man har honom själv). Hyfsat lyhörd och någorlunda lydig, men väldigt sprallig och med mycket bus. Inga större problem förutom att han gärna och ofta drar i kopplet. Men det är ett arv från tidigare ägare som vi får jobba på.
Det jag nu funderar på är om man ska lämna tillbaka honom till hans förra ägare (som har första tjing i det läget) eller om man på något sätt kan fortsätta och i så fall hur?
Jag skrev själv ett svar till en annan här om att försöka hitta orakerna till att deras hund inte går i hop med andra. Nu när jag börjar fundera över vår egen situation inser jag att det inte är så lätt. För det är ju bara i bland det inte funkar. I andra stunder kan de ligga mer eller mindre rygg mot rygg och sova hur lugnt som helst. Eller busa på grusplanen.
Jag har svårt att se några genemsamma nämnare till varför det blir slagsmål.
Någon som har några tips?