Hur är det för dig…

Bukefalos 30 år!

Både ock. Jag mår något bättre tack vare medicin och företaget går bättre, jag har många utställningar/marknader planerade framöver vilket förhoppningsvis hjälper min privata ekonomi.
Men det är tungt ändå. Kronisk värk, kroniskt dålig ekonomi, har boende tack vare att jag är priviligerad med bra föräldrar, annars hade jag nog suttit hos soc.
 
Det är ändå helt okej. Jag hade inte velat ha det såhär någon längre stund, men så har jag också fullt rimliga planer för att ändra på läget inom en hyfsat snar framtid. I detta mellanläge har jag ett okej jobb med intressanta kollegor, fina djur som är friska och hälsa som inte dikterar vad jag kan och inte kan göra. Framförallt detta i kombination med att jag bor väldigt nära naturen, sådan som jag anser är riktigt natur. Har insett att det är väldigt viktigt för mig :)
 
Sådär. På torsdag är det dags för återbesök för min canceroperation, stygn ska tas och jag får veta om den del som lämnades öppen har läkt korrekt.
Väntar på svar om det räcker med operationen eller om det blir strålning och/eller cellgifter med.

Det beslutet kommer avgöra så mycket för min och mina hästars framtid så,det stressar.
 
Senast ändrad:
Helt okej. Jag är otroligt glad över min och barnens sommar, tacksam över att vi har det fint ihop, att vi mår bra osv. Men jag grubblar en hel del över mig själv, hur jag funkar och vad jag vill och har vissa relationer jag inte riktigt vet vad jag ska göra med...
 
Det är ganska bra. Är nöjd med min bostad och mitt jobb och mina relationer med människor. Min katt mår bra trots att han börjar bli gammal. Jag känner av att jag inte är ung längre men jag kan fortfarande promenera, cykla och rida.
 
Jag vet inte? Livet bara pågår.
Träffar inte barnet så mycket för tillfället då han är hos mina föräldrar och har sommarlov på mina veckor medan jag jobbar.
Jobbet går bra.
Jag har väldens bästa vän och andra bra kompisar.
Psykiskt är det lite svajigt.
På det stora hela borde jag inte klaga men jag har det inte riktigt som jag vill.
 
Bra bortsett från min kroniska sjukdom som begränsar min ork alldeles för mycket och att jag för tillfället har drabbats av galen värk :wtf:

Annars är jag djupt tacksam för att jag klarar att gå mina promenader, kan köra bil vilket är en enorm frihet och allt annat i mitt liv som faktiskt fungerar :)
 
Vet inte ens om jag vågar skriva hur det är. :sorry: Men otorligt kämpigt med en son som inte kan vara själv hemma (snart 18) som har adhd värre än f-an själv samt andra diagnoser, arbetsförmedlingen som tvingar en studera fast jag inte vill ha fler csn lån. svårt få jobb då jag inte kan jobba direkt på morgon eller de dagar sonen är ledig. Han och hans far kommer inte överens, plus att hans far inte ser till så han får i sig medicinerna.
 
Vattenanläggningen på den större gården havererade medan sambon är borta på konferens.
Och min astma kräver minutiös behandling för att jag skall kunna andas och fungera.

Men sambons bror har sommarstuga i samma vattensystem så jag är inte ensam i misären och vi har ett extra hus med sommarvatten från sjön med pumpautomat. Det går ingen nöd på mig men jag vill sova i min egen säng även om sängarna i sommarhuset är väldigt bekväma. Och katterna är jättearga för att jag är i fel hus. De höll mig därför vaken i princip hela natten med sina protester.

Nåja.
Solen skiner, jag har 50 m till att bada i sjön och det går över om två dagar.
Bifogar utsikten från fönstret i natt.
IMG_20260728_005824150.webp
 
För mig är det lite blandad kompott för tillfället. I grunden gillar jag livet och att leva. Samtidigt har jag sjukdomar som begränsar mig massor, omformat livet och vardagen och alla mina roller helt. Det lilla livet är fint ändå och i nuläget är hälsan ganska förutsägbar även om andningen är sådär.

Jag får ge ett fint kattliv åt en liten skyggis som skulle tagits bort om jag inte tagit henne. Hon ger massa mys och ro, och hon känner av dåliga dagar och är extra nära då.

Jag har mina grundläggande behov mötta, just ändrat tillhörighet i sjukförsäkringssystemet vilket tagit bort min tidigare ekonomiska utsatthet och stress. Lite strul med att någon jag står i beroendeställning till inte förstår min sjukdom och sätter press som jag inte kan möta. Mamman fyller åttio i vår och har både fysiska och kognitiva utmaningar som jag bara delvis kan hjälpa till med och annan hjälp nekar hon. Jag kommer på mig själv att tänka nu när jag virkar en filt till henne att hon kommer ”ladda den” med sig och att jag sedan kommer kunna ha henne-genom-den när hon inte finns mer.
 
Upp och ner. Väldigt glad över att snart byta jobb från min gravt dysfunktionella skithög till arbetsplats. Glad över min älskade sambo, vår fina skitstora lägenhet och mina vänner. Har dock djupa svackor av sorg och saknad efter mina föräldrar, mina syskon (vi har inte så mkt kontakt), min hund. Nåja döden döden döden som Astrid Lindgren sa ;)
 

Liknande trådar

  • Hur långt är nu? Finns nu?
  • Söka vård?
  • Bli av med utseendekomplex?
  • Nerväxt i stället för tillväxt?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp