Hur är det för dig…

[Islandshästryttare]

Ovisst. Balansen blir sakta bättre men halva ansiktet är fortfarande totalt förlamat efter 17 veckor. Det är svårt att vara hoppfull även om jag vet att det skulle kunna börja läka delvis fortfarande. Men risken för restsymptom är väldigt hög. Det är svårt att koppla bort tankarna när varje måltid är jobbig att ta sig igenom eftersom jag inte kan tugga på halva sidan av munnen. Det är en ständig påminnelse flera gånger varje dag.

 

[ASKAPLASKA]

Superbra! Förra året var jag jättetrasig efter en olycka och hade dessutom cancer mitt i det.
Nu är jag helt frisk, hyfsat stark, orkar jobba lagom och tjänar helt ok. Har underbara hästar i stallet och hund och katter som är friska. Åldrande men nöjda föräldrar även om jag vet att det kan ändras snabbt.
Och så är det sommar och sol och jag har semester!

 

[machafuko]

Väldigt bra! Vissa saker att fundera på, men mest mycket glädje och nöje. Träffade min sambo för över ett år sedan, har ett ok jobb men skulle absolut kunna se mig om ifall jag hittar DET jobbet, trivs med vännerna men har absolut plats för nya bekantskaper också. Älskar hunden, även om hon är lite sjuk till och från just nu, men ser fram emot valp 2027 också. Så egentligen inte så mycket att klaga på. Jag har det riktigt bra

 

[Liten]

Just nu är livet tvådelat: en del är bra, en del (eller flera - det har tillkommit en grej i form av krångel i kroppen..) är mitt uppe i en livskris.

Jag mår på det hela taget bättre än jag gjort på länge. Det är skönt, bra! Jag är privilegierad. Jag trivs på mitt jobb, med mitt boende (på det stora hela, iaf). Jag älskar min lilla katt, som sover nära nära mig på nätterna. Jag är aktiv (tränar osv) vilket känns bra både mentalt och fysiskt. Sommaren är bra och jag gör saker som jag verkligen vill göra. Jag är verkligen ingen höginkomsttagare (en rätt bra bit kvar till medianlönen), men som livet ser ut just nu så är ekonomin bra.

Men jag är också osäker på framtiden, på om mina drömmar och mål kommer att vara möjliga, på vad jag vågar göra innan ett av hindren undanröjts eller åtminstone bevisats vara tillräckligt lågt för att det ska gå att kliva över det. Det gör mig ledsen, osäker och triggar igång känslor av otrygghet.
Min plan, pga separation i början av året ( = stora förändringar!), är att inte göra fler stora förändringar i år. Ge mig själv tid att landa i ekonomi, allt praktiskt, hur livet ser ut nu, allt det där. Det är en bra och rimlig plan, men den skaver också emellanåt när längtan är extra stark. Samtidigt är jag i ett läge där kroppen också behöver att jag avvaktar med vissa saker.
Ovisshet är verkligen inte min grej. Alls.

Oh well. Sammantaget: det är inte fantastiskt. Det kunde absolut vara bättre! Men det är, objektivt sett, bra.

 

[Tassetassen]

Neråt som tusan
Blev tvungen att byta jobb och därmed bostadsort
Så nu roddar jag återigen en långväga flytt helt allena
Orken är slut och glädjen är borta
Hoppas finna den igen på nya jobbet
Men trivdes så bra här så just nu är både ekonomi och mående eländigt