Hur fungerar det med dialekter?

[Araminta]

Jag har enligt ungefär hälften av de som försöket sig på att gissa en väldigt tydlig stockholmska. Den andra hälften har inte en susning och tycker att jag pratar väldigt utslätat. Min teori är att många har dålig koll på hur stockholmska kan låta och enbart kopplar det till den gnälliga söderkis-varianten, alternativt den snoffsiga lidingö-diton.

Bor i Skåne sedan 6-7 år tillbaka och har snappat upp enstaka ord och betoningar (bla det skånska ja'et). Men skåning kommer jag nog aldrig tas för.

 

[Mineur]

Jag har aldrig varit med om att jag håller med när någon säger "själv har jag ingen dialekt". Det allra roligaste var när någon sa det på göteborgska, på fullt allvar.

Haha, ja jag undrar ofta hur väl det egentligen stämmer att jag "inte har någon dialekt". Det är ju ingenting man kan gå runt och fråga folk till höger och vänster, men det vore spännande att veta vad folk tycker att jag låter som. Jag får ofta frågan var jag kommer ifrån och/eller kommentaren att jag har en väldigt svårplacerad dialekt, så jag har nog mest baserat det på det liksom.

Om man plockar upp en dialekt eller inte beror på om man vill passa in eller inte. Kort sagt.

Vill man passa in i sitt "nya" umgänge assimilererar man ganska fort det nya sättet att prata. Vill man distansasiera sig från det, så gör man det inte, till den grad att man kan få en starkare "original" dialekt än vad man haft tidigare. Det här är något som sker ganska autmatiskt/utan faktiskt input från personen i fråga.

Det här är ju lite intressant, för både min bror och jag var mycket negativt inställda mot flytten och fast beslutna att inte bli "som skåningarna". Det påverkade kanske vårt dialekt-anammande mer än vad vi tror. Minns inte att någon av oss var särskilt intresserade av att "passa in".

 

[Mineur]

Det är också lite intressant att jag är fullt kapabel att prata superbred skånska, jag kan verkligen bräka på värre än min kompis från Ystad när jag vill, så det är inte så att dialekten inte finns i mig liksom. Jag har bara aldrig lagt mig till med den på heltid

Vad gäller engelska språket så har jag för övrigt definitivt anammat den skotska dialekten, men det skedde inte förrän jag flyttade ihop med sambon och därmed "utsattes" för den mer eller mindre dygnet runt (av först honom och sedan kollegorna).

 

[AraSlei]

Haha, jag har motsatt problem med R:en! Jag är utflyttad skåning, har dämpat ner mina rrrr kraftigt och bytt språkmelodi säger mina kompisar himmavid. Men jag har jätte-jättesvårt för tungspets-R! Jag har pluggat språk där jag behövt försöka få till dem, och det låter ju eländigt... Fast ännu värre om jag försöker tala svenska med sådana R, då bryter jag ihop av skratt över hur jag själv låter!

Samma här byter dialekt helt ohämmat beroende på vad folk runtomkring mig pratar, men med en ständig touch av mina småländska R låter säkert väldigt fint...

 

[Linta]

Jag byter ganska snabbt, men även kortvarigt. Tar inte många timmar att ställa om igen. Det gäller även kroppsspråk f.ö. Jag är från Uppsala ursprungligen och har bott längst i Tierp, men har rätt tydlig norrländsk språkmelodi. Får ofta frågan var uppifrån jag kommer. Fick en styvfar från Skellefteå i tidig tonår och högstadiebästisen med familj kom från Östersundstrakten, men mer än så är det inte. Flyttade hemifrån för nästan 10 år sen men det verkar inte blekna, och liksom för @athena_arabians blir det allt bredare ju argare jag blir Har en lillebror som lagt sig till med en mildare variant och en som pratar i det närmaste rikssvenska. Norduppländska ord som klöpp och tröck har vi dock sugit i oss allihopa

 

[Freazer]

Jag är ifrån Skåne och pratar svagt skånska. De flesta brukar tycka att de hör att jag är från Skåne men de kan aldrig placera mig i ngn ort eller viss del av Skåne. Mina föräldrar pratar på ungefär samma sätt. Tar aldrig efter nya dialekter, tycker det låter ganska fjantigt faktiskt.

 

[Elektronen]

Jag har tappat väldigt mycket av mitt dalmål sen jag flyttade därifrån. De flesta hör inte alls vart jag är ifrån förens jag säger "Dalarna", kan tydligen inte säga det utan dalmål .
Jag har nog aldrig haft så mycket dalmål. Har väldigt svårt att falla in i dalmåls melodin naturligt, utan att det känns som att jag gör parodi på dalmål som så många komiker gjort.
Blir mest irriterad när stockholmare tror att jag aktivt jobbat bort min dialekt för att den skulle vara "bonnig".

 

[Lillefrun]

Jag har inget bra svar på frågan varför vissa pratar mer dialekt och andra mindre. Jag tycker själv att jag inte har någon tydlig dialekt men märker att mitt talspråk ofta avviker från skriftspråk och får höra från andra att det hörs var jag kommer ifrån. Däremot väldigt milt jämfört med dom som har värst dialekt. Dialekten där jag kommer ifrån skrattas det ofta åt, man har den i filmer för att visa på bonniga personer eller är komiskt och den fulaste dialekten. Så mycket låter det absolut inte på mig. Hoppas jag

Men jag säger saker som tröck, lös, löft, osv istället för tryckte, lyste, lyfte. Och trälig istället för tråkig eller jobbig. Och ä istället för är och det blir till dä som t.ex. om någon frågar hur det är då svarar jag inte att det är bra utan dä ä bra.

 

[athena_arabians]

Jag byter ganska snabbt, men även kortvarigt. Tar inte många timmar att ställa om igen. Det gäller även kroppsspråk f.ö. Jag är från Uppsala ursprungligen och har bott längst i Tierp, men har rätt tydlig norrländsk språkmelodi. Får ofta frågan var uppifrån jag kommer. Fick en styvfar från Skellefteå i tidig tonår och högstadiebästisen med familj kom från Östersundstrakten, men mer än så är det inte. Flyttade hemifrån för nästan 10 år sen men det verkar inte blekna, och liksom för @athena_arabians blir det allt bredare ju argare jag blir Har en lillebror som lagt sig till med en mildare variant och en som pratar i det närmaste rikssvenska. Norduppländska ord som klöpp och tröck har vi dock sugit i oss allihopa

Jag har haft en kollega från Skottland... och när han var arg pratade han svenska med skotsk accent! Pratade han engelska blev det väldigt skotskt när han var arg

@Mineur

 

[athena_arabians]

Jag har tappat väldigt mycket av mitt dalmål sen jag flyttade därifrån. De flesta hör inte alls vart jag är ifrån förens jag säger "Dalarna", kan tydligen inte säga det utan dalmål .
Jag har nog aldrig haft så mycket dalmål. Har väldigt svårt att falla in i dalmåls melodin naturligt, utan att det känns som att jag gör parodi på dalmål som så många komiker gjort.
Blir mest irriterad när stockholmare tror att jag aktivt jobbat bort min dialekt för att den skulle vara "bonnig".

Dalmålet är ju väldigt varierade över landskapet, som sagt är svärdsjömål ganska neutralt men tex borlängemål... Sedan har vi ju varianterna i Rättvik och Älvdalen som är helt obegripliga

Det är rätt ofta folk inte kan gissa att jag är från Dalarna men de hör om jag sas växlar över till mål.

 

[TinyWiny]

Om man plockar upp en dialekt eller inte beror på om man vill passa in eller inte. Kort sagt.

Vill man passa in i sitt "nya" umgänge assimilererar man ganska fort det nya sättet att prata. Vill man distansasiera sig från det, så gör man det inte, till den grad att man kan få en starkare "original" dialekt än vad man haft tidigare. Det här är något som sker ganska autmatiskt/utan faktiskt input från personen i fråga.

Det här är jätteintressant! Förr pratade jag efter en kort stund som den jag pratade med. Till den grad att det ofta blev pinsamt och endel trodde att jag drev med dem och härmade medvetet vilket jag inte gjorde. Jag hade då fortfarande en enorm önskan att passa in. Ju sjukare jag blev desto mindre gjorde jag så och nu gör jag det inte alls längre. Jag har nog lagt ner min förhoppning att passa in. Jag orkar inte lägga energi på det längre och kanske beror det på det, kanske beror det på att hjärnan inte orkar anpassa sig längre utefter hur andra pratar. Jag har emellanåt svårt att förstå vad folk ens säger när hjärnan har bränt sig lite extra och att då härma med automatik är nog överkurs.

 

[FengurLaugar]

Tror ingen jag pratar med missar att jag är från Värmland Förutom de som tror jag är norsk då....
Jag byter ut vissa rejält breda ord ”vanlig” svenska i vissa fall om jag pratar med en icke-värmlänning.

 

[SaraXX]

Tror ingen jag pratar med missar att jag är från Värmland Förutom de som tror jag är norsk då....
Jag byter ut vissa rejält breda ord ”vanlig” svenska i vissa fall om jag pratar med en icke-värmlänning.

Jag är visserligen från sydöstra Värmland, så inte "värst", men många ord försvann när jag flyttade till Uppsala för 20 år sen. Det blev för krångligt helt enkelt. Men det hörs tydligt var jag är ifrån fortfarande, även om det händer att folk gissar på Östergötland eller Västergötland.

 

[Karfitsa]

Jag är en härmapa som dessutom flyttat runt i Sverige och utsatts för olika dialekter. Det är inte så att jag VILL låta som omgivningen, men trots det hör jag mig säga jau i Skåne, fötti i Småland eller något annat. Det bara kommer. För det mesta skulle jag nog kunna styra det om jag ansträngde mig ordentligt, men precis som @Elektronen kan jag inte säga Dalarna på annat än dalmål - mitt "modersmål". Kan inte heller undvika att falla in i dalmål när jag pratar med släkt och vänner "hemifrån", det går bara inte.

Med detta vill jag säga att det behöver inte vara tillgjort att byta dialekt, många av oss gör det automatiskt och utan att tänka på det.

 

[FengurLaugar]

Jag är visserligen från sydöstra Värmland, så inte "värst", men många ord försvann när jag flyttade till Uppsala för 20 år sen. Det blev för krångligt helt enkelt. Men det hörs tydligt var jag är ifrån fortfarande, även om det händer att folk gissar på Östergötland eller Västergötland.

Jag är från och bor fortfarande i Västra Värmland så jag har bred dialekt. Men som du säger blir det för krångligt att inte ändra vissa ord ibland. Så hade jag flyttat utanför Värmland hade troligen jag också blivit av med en stor del av den breda riktiga dialekten jag har i grund och botten.

 

[GardenAngel]

Dalmålet är ju väldigt varierade över landskapet, som sagt är svärdsjömål ganska neutralt men tex borlängemål... Sedan har vi ju varianterna i Rättvik och Älvdalen som är helt obegripliga

Det är rätt ofta folk inte kan gissa att jag är från Dalarna men de hör om jag sas växlar över till mål.

Jag har en kollega som är från Falun. Han har bott i Skåne i över 20 år men har inte tappat ett uns av sin dialekt. Dvs det är vääääldigt tydligt att han är just från Falun, det var väl typ andra meningen jag sa till honom.. ”Hej, jag heter Lina. Du är från Falun, hör jag.” typ.
Han kunde dock inte höra att jag är leksing, även fast jag går över till att prata ”som vanligt” när jag pratar med landsmän. Men de flesta leksingar, i min generation, pratar rätt dämpat dalmål pga av all inflyttning. Väldigt få av mina barndomsvänner hade föräldrar som var leksingar, så Leksandsmålet är snart helt utdött.

 

[Elektronen]

Dalmålet är ju väldigt varierade över landskapet, som sagt är svärdsjömål ganska neutralt men tex borlängemål... Sedan har vi ju varianterna i Rättvik och Älvdalen som är helt obegripliga

Det är rätt ofta folk inte kan gissa att jag är från Dalarna men de hör om jag sas växlar över till mål.

Jo klart det varierar men det har ju ändå en viss melodi. Jag är från Borlänge , men ja det är väl inte den vackraste variant av dalmål

 

[Elektronen]

Jag är en härmapa som dessutom flyttat runt i Sverige och utsatts för olika dialekter. Det är inte så att jag VILL låta som omgivningen, men trots det hör jag mig säga jau i Skåne, fötti i Småland eller något annat. Det bara kommer. För det mesta skulle jag nog kunna styra det om jag ansträngde mig ordentligt, men precis som @Elektronen kan jag inte säga Dalarna på annat än dalmål - mitt "modersmål". Kan inte heller undvika att falla in i dalmål när jag pratar med släkt och vänner "hemifrån", det går bara inte.

Med detta vill jag säga att det behöver inte vara tillgjort att byta dialekt, många av oss gör det automatiskt och utan att tänka på det.

Ja det är nog många som lätt faller in i andra dialekter. Jag har släkt som bott i Norrland under min uppväxt och min mamma bodde där några år när hon var liten, jag har lätt att börja härma den dialekten, iaf melodin när jag pratar med någon med norrländsk dialekt.

 

[Mineur]

Jag har haft en kollega från Skottland... och när han var arg pratade han svenska med skotsk accent! Pratade han engelska blev det väldigt skotskt när han var arg

@Mineur

Det sistnämnda gäller för min sambo också! Jag vet att han är riktigt upprörd när han pratar så mycket dialekt att jag knappt hänger med längre

 

[Sleepan]

Jag har bott i Göteborg sen 2011 (med undantag av ett par år när jag veckopendlade mellan Göteborg och Växjö, samt Göteborg och Helsingborg) men har släppt småländskan. Den är bred, ganska ful och hörs mycket. Och jag älskar det. Lär aldrig sluta prata småländska