Vi kom att prata lite om dialekter i en annan tråd och det har fått mig att fundera... Vad är det egentligen som avgör om en person anammar en dialekt eller ej? Är vissa personer mer "immuna" än andra? Är somliga dialekter svårare att anamma än andra?
För egen del pratar jag nästan ingen dialekt alls, trots att jag till stor del växte upp i Malmö (bodde dock i Linköping mina första 8 år) och trots att alla i min släkt, inklusive mina föräldrar, alltid har pratat ganska mycket skånska. Men varken jag eller min bror (som var 11 när vi flyttade) övergick någonsin till skånska. Han behöll till stor del sin Linköpings-dialekt, och jag övergick som sagt till att prata något som väl bäst beskrivs som rikssvenska.
Jag funderar också på vad som hade hänt om jag hade fortsatt att bo i Sverige och "leva mitt liv på svenska" så att säga. Undrar om jag någon gång hade börjat anamma någon slags dialekt då? Som det är nu har jag inte bott i Sverige på heltid sen jag var 18, vilket är 10 år sen nu, så min svenska får ju väldigt lite influenser liksom och jag pratar inte svenska mer än kanske 1-2 timmar i månaden. Jag antar att det innebär att den eventuella lilla tillstymmelse till dialekt jag en gång hade slätats ut lite. Eller kanske inte?
Finns det några språkkunniga (eller andra, för all del) som har några teorier?
För egen del pratar jag nästan ingen dialekt alls, trots att jag till stor del växte upp i Malmö (bodde dock i Linköping mina första 8 år) och trots att alla i min släkt, inklusive mina föräldrar, alltid har pratat ganska mycket skånska. Men varken jag eller min bror (som var 11 när vi flyttade) övergick någonsin till skånska. Han behöll till stor del sin Linköpings-dialekt, och jag övergick som sagt till att prata något som väl bäst beskrivs som rikssvenska.
Jag funderar också på vad som hade hänt om jag hade fortsatt att bo i Sverige och "leva mitt liv på svenska" så att säga. Undrar om jag någon gång hade börjat anamma någon slags dialekt då? Som det är nu har jag inte bott i Sverige på heltid sen jag var 18, vilket är 10 år sen nu, så min svenska får ju väldigt lite influenser liksom och jag pratar inte svenska mer än kanske 1-2 timmar i månaden. Jag antar att det innebär att den eventuella lilla tillstymmelse till dialekt jag en gång hade slätats ut lite. Eller kanske inte?
Finns det några språkkunniga (eller andra, för all del) som har några teorier?