Hur gör ni med häst, partner och barn?

[Exile]

Fast ärligt, hur många förhållanden bygger inte på att männen är borta och kvinnan drar hela lasset för att männen har ett så viktigt jobb/så viktig fritid? Det är ju det absolut vanligaste att kvinnorna drar det större lasset och konstigt nog verkar de allra relationer överleva det.

Men det spelar väl ingen roll för TS och hans sambo hur jämställda andras förhållanden är utan de lär se till sitt eget, kommunicera med varandra och komma fram till vad som passar just dem.

Det är väl knappast rimligt att i just ett specifikt förhållande ska mannen dra ett mycket tyngre lass för att det "oftast är tvärtom", det är väl för sjutton inte den specifike personens fel eller problem hur andra av samma kön beter sig i sina egna förhållanden.

Jag säger som grynet - ta ingen skit! Om en specifik kvinna är trött och less för att hon har en lat mansbebis till man som anser att allt hushållsarbete är hennes plikt som kvinna så får hon väl separera, sätt ner foten och säg att nu är det nog. Den hon INTE kan göra är att fortsätta knega på och tycka att andra män i andra förhållanden ska dra ett tyngre lass för att på något vis väga upp för hennes mans lathet. Logiken går inte ihop.

Obs! pratar absolut inte om ditt förhållande @Killaloe utan det sista var mer generellt mot resonemanget som jag tycker är så konstigt.

 

[TinyWiny]

Oj, där träffade jag visst en väldigt öm punkt. Taffligt ordval från mig.
Det här handlar inte om kontroll eller manipulation. Vi är båda vuxna självständiga individer över 30 och har bott ihop i flera år. Idag lägger hon 40+ h/vecka i stallet och jag är helt okej med det, till och med uppmuntrar för att se henne glad. Jag kanske lägger 4-6h på min.

När ett nytt liv kommer in i bilden ändras spelreglerna, och i ett jämställt förhållande ska ingen ta ett mycket större ansvar. Och har någon en hobby som upptar väldigt mycket tid kan de bli ett problem.

Att du skriver att du träffade en öm punkt säger enormt mycket om dig. Du kanske ska fundera mer över vad flera faktiskt skriver än att bete dig som du gör. Hur vi uttrycker oss säger enormt mycket om våra värderingar och det är så tydligt att dina värderingar inte är så särskilt trevliga vad gäller kvinnor.

Om hon idag lägger 40+ timmar i stallet så är det enormt mycket på två hästar. Bra mycket mer än många elitsatsande lägger så frågan är om hon verkligen lägger så många timmarna där eller om det är du som upplever att hon lägger så mycket tid där.

När man får barn får alla som faktiskt är föräldrar ett mycket större ansvar. Övriga kan visserligen kallas föräldrar på pappret men är inga föräldrar några barn ska behöva ha. Hur mycket tid ens hobby tar är upp till var och en. Det varken kan eller ska ens partner bestämma. Däremot är det bra att tala om det innan så att båda parter är medvetna om vilka premisser som gäller och kan göra val baserat på det.

 

[Sol]

Oj, där träffade jag visst en väldigt öm punkt. Taffligt ordval från mig.
Det här handlar inte om kontroll eller manipulation. Vi är båda vuxna självständiga individer över 30 och har bott ihop i flera år. Idag lägger hon 40+ h/vecka i stallet och jag är helt okej med det, till och med uppmuntrar för att se henne glad. Jag kanske lägger 4-6h på min.

När ett nytt liv kommer in i bilden ändras spelreglerna, och i ett jämställt förhållande ska ingen ta ett mycket större ansvar. Och har någon en hobby som upptar väldigt mycket tid kan de bli ett problem.

Om hon jobbar heltid, sover 8 h/dygn och är i stallet 40 h/veckan är det ett under om ni ens lyckas göra barn tänker jag.

Och visst, i en jämställd relation tar man lika ansvar. Hur tänker du väga upp för den fysiska ansträngning graviditeten innebär? Förlossningen och tiden efter?

Min partner hämtar/lämnar barn och lagar mat varje dag, inte så jämställt kanske. Jag och andra sidan har burit två graviditeter vilka lett till foglossningar from hell, sängliggande, depression, sjukskrivning mm. Hur kompenserar man för det? Självklart genom att ta större ansvar i hemmet under själva sjukperioden, men det blir ju långsiktiga konsekvenser också. Inte minst ekonomiskt.

 

[Killaloe]

Men det spelar väl ingen roll för TS och hans sambo hur jämställda andras förhållanden är utan de lär se till sitt eget, kommunicera med varandra och komma fram till vad som passar just dem.

Det är väl knappast rimligt att i just ett specifikt förhållande ska mannen dra ett mycket tyngre lass för att det "oftast är tvärtom", det är väl för sjutton inte den specifike personens fel eller problem hur andra av samma kön beter sig i sina egna förhållanden.

Jag säger som grynet - ta ingen skit! Om en specifik kvinna är trött och less för att hon har en lat mansbebis till man som anser att allt hushållsarbete är hennes plikt som kvinna så får hon väl separera, sätt ner foten och säg att nu är det nog. Den hon INTE kan göra är att fortsätta knega på och tycka att andra män i andra förhållanden ska dra ett tyngre lass för att på något vis väga upp för hennes mans lathet. Logiken går inte ihop.

Obs! pratar absolut inte om ditt förhållande @Killaloe utan det sista var mer generellt mot resonemanget som jag tycker är så konstigt.

Ja det är givetvis upp till varje person i varje enskild relation att avgöra vad som är okej - vilket jag skrivit några gånger också - men det blir jättemärkligt att dra att det finns en kille som drar ett tyngre lass och därför fungerar inte relationen när det generellt uppenbart verkar fungera åt andra håller (både medvetet och omedvetet eller att folk bara finner sig). Och generellt då så upplever ju män att dom drar ett större lass hemma än dom faktiskt gör (generellt, inte nödvändigtvis din vän) vilket också gör att jag ställer mig tveksam till att det kommer vara ett så extremt stort problem generellt när män måste steppa upp och vara lite mer delaktiga i ex en föräldraroll.

Så när då TS målar fan på väggen med något som verkar rätt överdrivet (40 timmar i veckan i stallet) så tycker jag det blir tokigt att bekräfta att jo, det finns faktiskt män som drar ett större lass och det fungerar inte - eftersom det generellt troligtvis går på andra hållet i mycket större utsträckning och där det fungerar. Det ger liksom TS en bild av att sambon inte kan hålla på med sina hästar och att han har rätt att styra upp hennes aktiviteter på ett sätt som han tycker är rimligt.

Jag tycker inte heller att någon någonsin ska ta någon skit, men jag tycker det är helt uppåt väggarna att TS i det här fallet verkar vilja diktera hur och när partnern ska utöva sin hobby och verkar fokusera på sina behov som partnern ska uppfylla och hantera. Lösningen på det är kanske att inte skaffa barn tex.

 

[Killaloe]

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra.

Jag vill också lägga till att det inte är en män(sklig) rättighet att få barn eller att diktera hur ens partner ska utöva sin hobby.

 

[Fibusen]

Jag tycker inte du ska behöva fundera särskilt mycket alls över hur HON ska göra med sitt intresse, det är helt upp till henne. Du behöver bara fundera ut hur långt du är villig att gå om hennes intresse mot förmodan skulle hålla i sig lika mycket som nu, är du inte beredd på det så bör ni antingen välja bort barn eller varandra. Vad hon gör med sitt intresse har du inget med att göra, lika lite som hon har rätt att bestämma över ditt.

Vill ni båda ha barn, med varandra, så får ni diskutera detta gemensamt, där ni ger varandras syn på saken.

Kanske vill hon inte ens ha barn? Kanske hon redan har en plan för att lösa det den dagen det kommer ett barn? Kanske tror hon att hon kan fixa det som det är nu? Kanske går det, kanske inte?

Men du ska inte styra och ställa över henne iallafall, utan det enda du ska tänka på är hur långt DU är beredd att gå. Vill hon inte minska ner, och du inte vill ha mer ansvar, då är det ju bara att acceptera det!

Själv löste vi det så att jag flyttade hästen till lösdrift, dvs inga tider jag behövde anpassa mig till, och hästen fick möjlighet till mer motion i hagen och mindre jobb runtom. Åkte och red när sambon kom hem från jobbet när jag var föräldrarledig, sen när jag började jobba igen så hade jag många lediga dagar (jobbar längre pass och ör ledig flera dagar i veckan) och kunde vara hemma med sonen hela dagar. Red ca 3 dagar/veckan.

Slutade med att jag sålde tillslut endå då jag kände att jag värderade småbarnstiden mer då. Men det var helt och hållet ENBART mitt beslut. Hade det ställts ultimatum så hade vi inte skaffat barn alls faktiskt. Just då var hästen mitt liv, och skulle någon annan komma och tycka och bestämma vad jag skulle göra skulle jag gå bananas.

När sonen kom blev han mitt liv i stället, och därför så såldes hästen.

Var utan häst från han var 1,5-6,5 år, köpte ny häst förra året och nu är sonen så pass stor så han tycker det är jättekul att vara med. Rider gör jag när han är i skolan, jobbar fortfarande längre pass och sällan och han har skolplikt, så jag har all tid i världen nu, sen när skolan slutar är stallet klart, hästen motionerad, och jag kan spendera resten av dagen med sonen.

 

[stjarnhimmel]

Nu har jag funderat en lång stund på dig TS… Jag kan inte låta bli…

Du skriver tex i första inlägget att ”Min farhåga är att hon även då kommer vilja lägga i stort sett all tänkbar tid i stallet”

Jag får känslan av att du tror att hon inte kommer vilja vara med sitt barn alls? Eller att hon inte alls förstår vad det innebär att ha barn? Eller är det så att hon egentligen inte är så intresserad av barn och du är den drivande i frågan att skaffa barn? Det jag inte får ihop är att om man verkligen vill ha barn så tror jag absolut att man ser till att pussla ihop det. Jag har vänner med flera hästar och flera barn. Och de lyckas hitta lösningar. Så om hon vill ha barn, (och nu skriver jag om,) tror jag att hon kommer kunna ge dig förslag på hur man kan lösa det.

Sen tror jag du behöver inse att är man tillsammans med en hästtjej så kommer hon antagligen inte lägga ner hästarna helt. Hon kommer inte vara hemma med dig och barnet varje kväll. Men se det istället som positivt- du kommer få en chans att få en nära kontakt med barnet istället för att barnet är med mamman varenda sekund. Och här har ju du också ett val. Så som hon vill leva- vill du leva så?

 

[Roheryn]

Jag och min hästtokiga partner har planer på att bli väldigt seriösa, men som många andra här har hon ett stort hästintresse vilket får mig att fundera kring framtiden. Därför vill jag höra hur andra har hanterat samma situation. Självklart har vi en diskussion om det här, men jag vill också höra från de som redan har gjort det här en gång.

Hur ni har löst det med heltidsjobb, egen häst som står i stall ~20min bort (behöver ej ta in eller släppa ut) och barn?
Vi kommer inte ha råd på väldigt länge att köpa något med eget stall eller bo närmre.

Jag har inget hästintresse överhuvudtaget och har hobbies som kräver mycket mindre tid och närmre hemmet.
Min farhåga är att hon även då kommer vilja lägga i stort sett all tänkbar tid i stallet, vilket kommer bli betydligt mindre än idag då barn tar massor tid. Det kommer då begränsas av både barn och heltidsjobb. Det jag oroar mig för är:

1. Antingen kommer ett avsevärt större ansvar kring barn och hemmet hamna på mig (eftersom jag har inga "stora" hobbies).
2. Vi har ungefär samma ansvar och sysslor, men att för att kunna vara i stallet sover hon 5h/natt och går på knäna vilket leder till att jag ger vika och de blir scenario 1.

Och oavsett så kommer förhållandet bli väldigt lidande...


Har det hänt er? Hur har det varit för er? Hur har det löst sig?

Vi löste det genom att inte vara petnoga med jämställdhet och egentid och genom att jag jobbade deltid i åtta år.

När min dotter föddes för snart nitton år sedan var jag gift med hennes far, bodde i villa och hade hund och (en) häst, stallet på bekvämt promenadavstånd hemifrån. Eftersom maken var den pådrivande i att skaffa barn, hade jag som oeftergivligt krav att kunna/få fortsätta ha häst för att ens kunna tänka mig barn. Hästarna är liksom jag, en omistlig del av mig själv som jag inte ger upp hursomhelst. Hade det där och då blivit ett val mellan barn och häst så hade jag valt häst. Nu blev det inte det, utan vi löste det ändå. Däremot så satte jag stopp för fler barn på grund av att jag ville kunna fortsätta mitt hästliv - såg det som svårgenomförbart med mer än ett litet barn. Jag har heller aldrig önskat mig flera barn, utan ett räcker fint (maken hade nog gärna haft två eller tre).

Under föräldraledigheten kändes det inte som ett problem att få till tid i stallet. Jag var hemma på heltid i 8-9 månader och då red jag ju på kvällarna, när maken kommit hem från jobbet. Sedan var vi lite växelvis hemma i ytterligare några månader så då gick det också bra att komma iväg o rida. Och när dottern började på dagis och vi båda jobbade började jag med att bara jobba 60%, vilket innebar att jag gott och väl hann med både dotter och hund innan maken kom hem och jag kunde sticka till stallet. Och så löpte det på - jag fortsatte på deltid som jag långsamt ökade på så att jag när dottern fyllde 8 gick upp till heltid. Under tiden hade hon också hunnit bli väldigt hästintresserad, så från det att hon var 4-5 år hade vi (och har) också väldigt mycket "tillsammanstid" i stallet, hon och jag.

Jag och maken separerade när dottern var 13 (av helt andra skäl än något häst- eller hobbyrelaterat), och sedan dess är det jag som helt på egen hand har råddat dotterns (och mitt eget) hästliv med träningar, tävlingar, inköp av hästar, sadlar, hästtransport osv... Så mitt intresse blev också dotterns och den tid och de pengar jag numera lägger på hästarna är till stor del för hennes skull!

Så vad är "rättvist" egentligen? Jag var gravid och födde vår dotter, var sedan hemma i 8-9 månader på heltid då min make tog hand om henne varje dag 2-3 timmar medan jag var i stallet. Sedan tog han absolut fler kvällar med henne under de tidiga åren, sedan kanske lika under låg- och mellanstadieåldern, därefter har jag lagt enormt mycket mer tid, pengar och engagemang i och med hästarna. Jag klagar inte, och inte han heller, vi har båda en bra relation med vår dotter. Kanske fick hans relation med dottern en bättre start i och med att han hade henne ensam så mycket som bebis? Och jag har absolut fått en mycket närmare relation till henne än många föräldrar (tror jag) har till sina tonårsbarn, i och med hästarna! Inget av detta kunde vi med säkerhet veta när hon föddes...

 

[Milosari]

Jag har inte häst men tävlingshundar och jag fick lägga ner den verksamheten nästan helt efter att jag började jobba. Jag separerade från pappan och jag har fått den sortens barn som absolut inte är nöjd med att sitta still. Så det går inte att vara en bra förälder och utöva hobbyn samtidigt.

Jag tänker att du måste känna efter hur viktigt barn är för dig. Är du villig att ta det största ansvaret? Om inte, så är det kanske inte lämpligt att ni blir föräldrar just nu. Hon får kanske också fundera ett varv till på hur hon ska få ihop det, och hur hon löser sin situation om ni eventuellt separerar. Kanske väljer hon hästar, kanske barn. Men det kan bli knepigt att få ihop det.

 

[Hästpojken]

Till alla som har svarat och beskrivit hur ni eller era vänner har löst det, stort tack! Det är oerhört värdefullt att få höra hur det har gått!

Till er andra som anklagar mig för att vilja styra och kontrollera kan jag bara beklaga mig. Jag kan inte betona nog att så inte är fallet. Skulle någon av oss uppleva situationen som sådan hade jag varit den som gjort slut först.

 

[lizzie]

Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.

Du har missförstått en sak.

Att ha ett starkt hästintresse och ha två egna häst (som jag uppfattar att din flickvän har) - det är inte en HOBBY som man pysslar med.

Det är en LIVSSTIL.

Jag har inga barn, men får ofta frågan hur jag hinner med mina 3 hästar, gård och heltidsjobb. Framför allt när jag bodde själv på gården (är numera gift). Och det handlar om att hästarna går först - allt annat är prioriteringar. Heltidsjobbet ser till att jag har råd med min livsstil. Sedan kan ambitionen för vilket hästliv man lever gå upp och ner. Vissa perioder tränar jag mer och andra perioder har jag ställt av hästarna till förmån för andra projekt - typ renovera stall eller hus.

Det jag prioriterar bort är att hålla på med heminredning och sådant tjafs . Maken är den som står för matlagningen etc.

Jag lägger ner mycket mer tid på hästarna än mannen för att jag brinner för mitt intresse.

Rättvist kommer det aldrig att bli och hade det varit så att maken hellre velat bo i lägenhet och åka på ett par utlandsresor per år. Ja, då hade han fått valt en annan fru .

Så ni måste nog komma överens om vilken liv ni vill leva om ni vill leva tillsammans. Första frågan är väl ändå - vill din flickvän ens ha barn? Det är nämligen inte något man ska ta för givet. Alla vill faktiskt inte ha egna barn. Jag och min man är ett sådan par...

/Lizzie

 

[Roheryn]

Du har missförstått en sak.

Att ha ett starkt hästintresse och ha två egna häst (som jag uppfattar att din flickvän har) - det är inte en HOBBY som man pysslar med.

Det är en LIVSSTIL.

Jag har inga barn, men får ofta frågan hur jag hinner med mina 3 hästar, gård och heltidsjobb. Framför allt när jag bodde själv på gården (är numera gift). Och det handlar om att hästarna går först - allt annat är prioriteringar. Heltidsjobbet ser till att jag har råd med min livsstil. Sedan kan ambitionen för vilket hästliv man lever gå upp och ner. Vissa perioder tränar jag mer och andra perioder har jag ställt av hästarna till förmån för andra projekt - typ renovera stall eller hus.

Det jag prioriterar bort är att hålla på med heminredning och sådant tjafs . Maken är den som står för matlagningen etc.

Jag lägger ner mycket mer tid på hästarna än mannen för att jag brinner för mitt intresse.

Rättvist kommer det aldrig att bli och hade det varit så att maken hellre velat bo i lägenhet och åka på ett par utlandsresor per år. Ja, då hade han fått valt en annan fru .

Så ni måste nog komma överens om vilken liv ni vill leva om ni vill leva tillsammans. Första frågan är väl ändå - vill din flickvän ens ha barn? Det är nämligen inte något man ska ta för givet. Alla vill faktiskt inte ha egna barn. Jag och min man är ett sådan par...

/Lizzie

Bästa inlägget i den här tråden! Håller med till 100%. Du sätter fingret precis på varför jag tycker att yttrycket "hobby" skaver så mycket när det gäller hästarna - de är ju så mycket mer än min hobby, de är mitt liv och (tillsammans med en mycket älskad dotter) min familj!

 

[Exile]

Ja det är givetvis upp till varje person i varje enskild relation att avgöra vad som är okej - vilket jag skrivit några gånger också - men det blir jättemärkligt att dra att det finns en kille som drar ett tyngre lass och därför fungerar inte relationen när det generellt uppenbart verkar fungera åt andra håller (både medvetet och omedvetet eller att folk bara finner sig). Och generellt då så upplever ju män att dom drar ett större lass hemma än dom faktiskt gör (generellt, inte nödvändigtvis din vän) vilket också gör att jag ställer mig tveksam till att det kommer vara ett så extremt stort problem generellt när män måste steppa upp och vara lite mer delaktiga i ex en föräldraroll.

Så när då TS målar fan på väggen med något som verkar rätt överdrivet (40 timmar i veckan i stallet) så tycker jag det blir tokigt att bekräfta att jo, det finns faktiskt män som drar ett större lass och det fungerar inte - eftersom det generellt troligtvis går på andra hållet i mycket större utsträckning och där det fungerar. Det ger liksom TS en bild av att sambon inte kan hålla på med sina hästar och att han har rätt att styra upp hennes aktiviteter på ett sätt som han tycker är rimligt.

Jag tycker inte heller att någon någonsin ska ta någon skit, men jag tycker det är helt uppåt väggarna att TS i det här fallet verkar vilja diktera hur och när partnern ska utöva sin hobby och verkar fokusera på sina behov som partnern ska uppfylla och hantera. Lösningen på det är kanske att inte skaffa barn tex.

Då är vi eniga. Jag håller helt med dig

Jag tänkte att jag svarar mer generellt. Ingen av oss vet ju exakt hur TS relation ser ut så tycker inte man ska anta allt för mycket. Tycker många här inne går lite väl hårt åt TS trots att han sagt upprepade gånger att folk missförstått, vem vet bäst hur verkligheten ser ut liksom?

Jag är inte ute efter att angripa hästeriet eller kvinnorollen eller något sådant men ska man skaffa barn är man två om det och det kan bli väldigt jobbigt för den ena parten om hen hela tiden måste dra det tyngre lasset för att den andra parten till så stor del som möjligt vill fortsätta med sitt "gamla liv". Vilket kön denne har eller om det handlar om ett fritidsintresse, karriär eller vad som helst är egentligen sekundärt. Att skaffa barn är en stor livsstilsförändring som man bör prata igenom, och har man något som tar enormt med tid oavsett om det är djur, extremsport eller vad som helst så kanske man får finna sig i att man måste göra avkall på detta eller avstå.

Jag kanske bara är djävulens advokat men jag har sett liknande diskussioner här tidigare, och det ÄR ju trots allt ett hästforum, många är ju så att säga partiska och jag tror det blir lätt för många att hela tiden hålla stenhårt på att det är så viktigt och samtidigt lätt kan glömma att det kanske är minst lika viktigt för den andra parten att få fortsätta med sitt TV-spelande till exempel.

 

[cirkus]

Till alla som har svarat och beskrivit hur ni eller era vänner har löst det, stort tack! Det är oerhört värdefullt att få höra hur det har gått!

Till er andra som anklagar mig för att vilja styra och kontrollera kan jag bara beklaga mig. Jag kan inte betona nog att så inte är fallet. Skulle någon av oss uppleva situationen som sådan hade jag varit den som gjort slut först.

Det märkliga är att du fortfarande inte har luftat alls vad din flickvän verkar stå i frågan. Alls.


I vår familj hade jag intresset tillsammans med mina två barn jag hade med mig. Mannen fick helt enkelt vara hemma med gemensamma barnet. när vi var i stallet och minstingen inte var med oss. För oss var det ingen fråga om att dra ner på engagemanget öht.

 

[stjarnhimmel]

Då är vi eniga. Jag håller helt med dig

Jag tänkte att jag svarar mer generellt. Ingen av oss vet ju exakt hur TS relation ser ut så tycker inte man ska anta allt för mycket. Tycker många här inne går lite väl hårt åt TS trots att han sagt upprepade gånger att folk missförstått, vem vet bäst hur verkligheten ser ut liksom?

Jag är inte ute efter att angripa hästeriet eller kvinnorollen eller något sådant men ska man skaffa barn är man två om det och det kan bli väldigt jobbigt för den ena parten om hen hela tiden måste dra det tyngre lasset för att den andra parten till så stor del som möjligt vill fortsätta med sitt "gamla liv". Vilket kön denne har eller om det handlar om ett fritidsintresse, karriär eller vad som helst är egentligen sekundärt. Att skaffa barn är en stor livsstilsförändring som man bör prata igenom, och har man något som tar enormt med tid oavsett om det är djur, extremsport eller vad som helst så kanske man får finna sig i att man måste göra avkall på detta eller avstå.

Jag kanske bara är djävulens advokat men jag har sett liknande diskussioner här tidigare, och det ÄR ju trots allt ett hästforum, många är ju så att säga partiska och jag tror det blir lätt för många att hela tiden hålla stenhårt på att det är så viktigt och samtidigt lätt kan glömma att det kanske är minst lika viktigt för den andra parten att få fortsätta med sitt TV-spelande till exempel.

Jag håller helt med om det du skriver att om man ska skaffa barn är man två som ska hjälpas åt och att det kan bli tungt om den ena ska dra hela lasset. Och det är väl just därför som jag tror att jag och även andra reagerar. För varför ska man ( oavsett kön) ens behöva säga sånt till sin partner? Alltså om en person verkligen vill ha barn- så borde ju denne själv vilja hitta en lösning? Om jag skulle skaffa barn med någon och jag var tvungen att tala om för den personen att "när vi får barn så kommer du inte ha tid med dina intressen på det sättet som du gör idag så du kommer behöva sluta eller dra ner på dem kraftigt" ja... för mig signalerar det att något inte stämmer. Spontant tänker jag att personen antagligen inte vill ha barn eller att det inte har högsta prioritet.

Sen tror jag ofta att folk som startar trådar här eller på Facebook eller andra forum lätt känner att folk misstolkar. I detta fall tror jag det blir så eftersom TS ger så lite information. Jag har all respekt för att man inte vill lämna ut sig själv eller sin partner men med så lite information som TS ger så kommer det vara svårt att få "en rättvisande bild."

Jag tror också att det är så att människor gör sina egna tolkningar av text. Jag tex tolkar TS som att hen och flickvännen vill leva på olika sätt och vill ha olika livsstilar medan någon annan kan tolka det annorlunda.

 

[Killaloe]

Tycker många här inne går lite väl hårt åt TS trots att han sagt upprepade gånger att folk missförstått, vem vet bäst hur verkligheten ser ut liksom?

Jag tror att det mycket beror på att det TS skriver signalerar att han vill att sambon ska ändra på sig - och oavsett vem som skriver det är det många som reagerar (med all rätt) även i andra sammanhang. Det blir ju liksom konstigt när en relation bygger på att någon måste ändra sina prioriteringar/intressen för att den andre personen bestämmer att det ska vara så.

För jag tänker att om nu sambon väldigt gärna vill ha barn så är det hennes prioriteringar och hennes vilja som förändringen måste komma ifrån så att säga - inte TS som har åsikter om sambons prioriteringar och vill ändra dessa. Att som TS försöka hitta lösningar på något som sambon kanske inte ens ser som ett problem och som innebär att sambon ska pressas in i en mall som TS verkar sätta blir ju väldigt märkligt - och om sambon tycker att det är ett problem att hästarna kommer ta mängder med tid från familjelivet så gissar jag på att hon också kommer prioritera annorlunda utan att TS kommer med pekpinnar om hur många timmar som är skäligt att lägga på en hobby

(Och jag förstår om en varken vill ändra sina prioriteringar eller skaffa barn med någon som är frånvarande - men då är ju lösningen sällan att just skaffa barn )

 

[monster1]

Sluta missbruka orden jämställdhet och jämlikhet.
Jämställd = Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet.

Jämlik = Jämlikhet eller social jämlikhet är ett socialt tillstånd där alla människor inom ett visst samhälle eller inom en viss isolerad grupp har samma status och respekt, att alla människor är lika mycket värda.

En ojämn fördelning av hushållssysslor eller barnansvar är inte nödvändigtvis något som tyder på brist på jämställdhet i relationen.

Att @Hästpojken skulle ta mer ansvar och lägga mer tid på hem och barn skulle snarast vara ett steg mot jämställdhet snarare än från. Däremot kanske det blir en sned arbetsfördelning inom relationen men det är något annat. Inte heller är det ojämlikt eftersom den sneda arbetsföredelningen inte nödvändigtvis gör att @Hästpojken skulle vara mindre värd i sin partners ögon eller ha mindre att säga till om.

 

[Exile]

Jag håller helt med om det du skriver att om man ska skaffa barn är man två som ska hjälpas åt och att det kan bli tungt om den ena ska dra hela lasset. Och det är väl just därför som jag tror att jag och även andra reagerar. För varför ska man ( oavsett kön) ens behöva säga sånt till sin partner? Alltså om en person verkligen vill ha barn- så borde ju denne själv vilja hitta en lösning? Om jag skulle skaffa barn med någon och jag var tvungen att tala om för den personen att "när vi får barn så kommer du inte ha tid med dina intressen på det sättet som du gör idag så du kommer behöva sluta eller dra ner på dem kraftigt" ja... för mig signalerar det att något inte stämmer. Spontant tänker jag att personen antagligen inte vill ha barn eller att det inte har högsta prioritet.

Sen tror jag ofta att folk som startar trådar här eller på Facebook eller andra forum lätt känner att folk misstolkar. I detta fall tror jag det blir så eftersom TS ger så lite information. Jag har all respekt för att man inte vill lämna ut sig själv eller sin partner men med så lite information som TS ger så kommer det vara svårt att få "en rättvisande bild."

Jag tror också att det är så att människor gör sina egna tolkningar av text. Jag tex tolkar TS som att hen och flickvännen vill leva på olika sätt och vill ha olika livsstilar medan någon annan kan tolka det annorlunda.

Jag tror att det mycket beror på att det TS skriver signalerar att han vill att sambon ska ändra på sig - och oavsett vem som skriver det är det många som reagerar (med all rätt) även i andra sammanhang. Det blir ju liksom konstigt när en relation bygger på att någon måste ändra sina prioriteringar/intressen för att den andre personen bestämmer att det ska vara så.

För jag tänker att om nu sambon väldigt gärna vill ha barn så är det hennes prioriteringar och hennes vilja som förändringen måste komma ifrån så att säga - inte TS som har åsikter om sambons prioriteringar och vill ändra dessa. Att som TS försöka hitta lösningar på något som sambon kanske inte ens ser som ett problem och som innebär att sambon ska pressas in i en mall som TS verkar sätta blir ju väldigt märkligt - och om sambon tycker att det är ett problem att hästarna kommer ta mängder med tid från familjelivet så gissar jag på att hon också kommer prioritera annorlunda utan att TS kommer med pekpinnar om hur många timmar som är skäligt att lägga på en hobby

(Och jag förstår om en varken vill ändra sina prioriteringar eller skaffa barn med någon som är frånvarande - men då är ju lösningen sällan att just skaffa barn )

Jag tror vi håller med varandra allihop. Jag reagerade mest på att jag tyckte folk gick lite väl hårt åt TS bitvis med tanke på hur lite information som gavs och att vissa kanske hellre bannade honom för det istället för att ge faktiska råd.

Tyvärr är det väl ofta så att man helt enkelt inte passar ihop även om man älskar varandra. Jag tycker ändå inte att det alltid är fel att kanske "kräva" lite mer av sin partner oavsett kön eller anledning, är man två så måste man ibland samsas och kompromissa och det är sällan två stycken kan få exakt som de vill.

Jag tolkade TS som att barn kanske snart kommer på tal och han själv känner att han inte klarar att dra det stora lasset utan misstänker att sambon kanske måste dra ner på sin hästtid om det ska fungera och undrar då hur han ska prata om detta på bästa sätt då han själv inte är insatt så han frågar andra hästfolk. Det tycker jag tyder på en vilja att förstå och komma fram till en lösning, inte att kontrollera och manipulera som vissa här fick det till.

 

[YorkWann]

Oj, där träffade jag visst en väldigt öm punkt. Taffligt ordval från mig.
Det här handlar inte om kontroll eller manipulation. Vi är båda vuxna självständiga individer över 30 och har bott ihop i flera år. Idag lägger hon 40+ h/vecka i stallet och jag är helt okej med det, till och med uppmuntrar för att se henne glad. Jag kanske lägger 4-6h på min.

När ett nytt liv kommer in i bilden ändras spelreglerna, och i ett jämställt förhållande ska ingen ta ett mycket större ansvar. Och har någon en hobby som upptar väldigt mycket tid kan de bli ett problem.

Jag har otroligt svårt att tro att du ens reflekterat över det hela om hon gjort mer eller allt hemma, och inte haft någon hobby....

 

[Sar]

Nu låter det ju förvisso mer som att din fråga egentligen är "hur ska jag lyckas manipulera/tvinga min partner till att bli den jag vill att hon ska vara" - men också med det som raster så skriver jag ändå, kanske är det någon stackars kvinna här som lever med någon som låter som du till vardags liksom och som ännu inte brunnit av och lämnat.

T.ex. så här kan man ju tänka som kvinna för att "lösa" livet:

* Under graviditeten och den närmaste tiden efter så får hästintresserade kvinnor ofta av naturliga skäl ge upp väldigt mycket av det som hon älskar att göra i ogravidigt skick. Endast detta faktum ger ju i vart fall 10-11 månaders plus på hobbykontot som mannen efter bästa förmåga kan försöka kompensera efteråt.

*Föräldraledighet: de flesta mammor är i vart fall föräldralediga i 6 månader. Under denna tid längtar rimligen en man hem till sitt barn om han jobbar = en normalt funtad pappa tar GÄRNA över barnet från mamman efter jobbet. Vad mamman då gör under den tiden är tämligen egalt. Vips! har du frigjort tid för hästen varenda vardag under denna period. Många mammor är dessutom föräldralediga betydligt längre tid än 6 mån.

* Under pappans föräldraledighet kan man passa på att rida t.ex. tidiga morgnar när han och barnet fortfarande sov, så kan man få tid med barnet efter jobbet. Alternativt hänger man och barn med till stallet på eftermiddagen, så kan hela familjen hänga i den miljön (det kvittar ju egentligen VAR man hänger tänker jag, om man är lite lösningsorienterad och vill möjliggöra ett lyckligt liv för alla inblandade).

* Rida går att göra på alla möjliga tider på dygnet. Små barn somnar ofta tidigt. En normal heltidsvardag kan då se ut så att barnet hämtas - barnet matas - barnet leker - barnet badas - barnet läggs - föräldrarna har fritid. Det är fullt rimligt att vara i stallet mellan t.ex. 20.30 - 22.30 och sedan gå och lägga sig vid 23 t.ex.

* Kanske viktigast för kvinnan i ett heterosamliv: Se till att bygga upp en karriär och ett ekonomiskt oberoende som gör att du kan köpa tjänster, både i stall och hemma, som ger dig tid till roligare saker, som att leka med ditt barn - och som gör att pappan till barnet, för det fall han skulle börja försöka kontrollera dig och din fritid, eller gnälla över att du inte inrättar dig i hans liv - utan allt för stort besvär kan avpolletteras.

Så bra skrivet!