Bukefalos 28 år!

Hur gör ni med häst, partner och barn?

Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.
 
Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.
Det där svaret hade fått mig att tvärdumpa, om du hade varit min partner. Din ton och dina ordval låter illa. Om du inte vill leva med din partner sådan som hon är, föreslår jag att du gör slut. Om du inte litar på din partner som förälder, föreslår jag att du använder skydd vid sex.
 
Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.
Har ni ens diskuterat detta?
Jag får upp en varningsflagg här om du tar för givet att en partner ska förändra en stor del för din skull? Redan innan ni är "seriösa." Det är ju inte säkert att hen kommer att välja att ha en relation med dig eller välja att skaffa barn om du säger att du vill att hen ska dra ner på hästtiden. Sen kan det ju vara så att partnern själv väljer att dra ner. Personen kanske själv känner att det är svårt att få ihop det ... Men det är något med din inställning som jag kan tycka blir lite.... Ja märklig...
 
Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.

Dig hade jag dumpat direkt 🙂
 
Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.

Hoppas din partner snabbt inser dessa tongångar och tvärdumpar på studs.
 
Mitt främsta råd: förvänta dig inte att din partner och hennes intressen kommer förändras bara för att det kommer in barn i bilden. Hon kommer vara samma person och hon kommer antagligen behålla sitt hästintresse. Lita på att hon är kapabel att tänka själv och prata med henne.

Jag har alltid haft ett stort kattintresse och jag har fött upp katter i 15 år. Jag är inte den flitigaste utställaren men jag har ju ett gäng katter och det påverkar vardagen en del. Det går inte att dra iväg på spontana resor utan allt måste planeras med kattvakt eller att katterna kan följa med. Detta har min partner vetat från dag 1. Han har ändå valt att leva med mig och köpt att livet kommer anpassas därefter. Likväl som jag får anpassa mig efter hans liv. Efter barnen är vi samma personer med samma intressen, inget har hänt trots att en del i omgivningen minsann basunerat ut att mitt intresse för djur kommer dö ut bara barn kommer in i bilden.

Så förvänta dig inga stora förändringar, din partner kommer vara samma person efter barn men prata med henne om hur allt ska lösas praktiskt. Hon har antagligen tänkt på det själv, om ni har pratat om barn och hon vill ha barn.
 
Det har löst sig som så att min man har varit super-stöttande och faktiskt fixat det mesta hemma under "småbarns-åren" (då var det ändå inte hans biologiska barn). Jag hade visserligen inte häst men annan tidskrävande hobby som vi delade men det var jag som åkte iväg och tävlade osv. Sen så var jag den som jobbade mest också (han hade säsongsjobb) och dessutom pluggade heltid samtidigt utöver min hobby så att klämma in en häst utöver jobb ser inte jag som nåt större problem.
Att utplåna sig själv för att bli hemmafru/make är ingen förutsättning för ett kul liv och även om dottern inte tyckt att det super-kul jämt när hon fått hänga på så har hon lärt sig att det finns mer i livet än bara jobba, äta och sova. Sen så skaffade vi häst också när dottern var äldre ganska stor del till följd av hennes hästintresse (och att mitt eget intresse vaknade till liv av att vara med henne i stallet) och då hängde hon på i den mån hon hade lust och orkade. Min man har stöttat mig 100% i allt jag tagit mig för likaså så har jag försökt stötta honom 100% i det han velat göra, just nu har han hittat en hobby som han tycker är kul och som han är duktig i så jag gör det som behövs för att möjliggöra och pusha på att han gör det han vill göra i form av åka iväg och träna/tävla, gå på kurser, privat-träningar m.m.
Som partners så ska man inte vara nån jä*** kvarnsten runt halsen på varann som tynger ner utan man ska väl stötta varann i det man vill göra?
Den dagen dina intressen blir mer tidskrävande och dyrare än bara lufsa runt hemma så kommer det inte vara nåt problem att få din partner att stötta dig om du funnits där för henne innan.
 
Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.

Är du seriös?

Nej, det är inte en mänsklig rättighet att vara i stallet 20-40h/vecka, men det borde fan vara en mänsklig rättighet att vara tillsammans med en människa som inte vill begränsa ens liv och intresse. Jag hoppas att hon inser det och att du kommer till insikt i frågan.
 
Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.
"FÅ" hålla på med sin hobby??

Vad säger hon om din hobby, är det något du får lov av henne att utöva?
 
Jag och min hästtokiga partner har planer på att bli väldigt seriösa, men som många andra här har hon ett stort hästintresse vilket får mig att fundera kring framtiden. Därför vill jag höra hur andra har hanterat samma situation. Självklart har vi en diskussion om det här, men jag vill också höra från de som redan har gjort det här en gång.

Hur ni har löst det med heltidsjobb, egen häst som står i stall ~20min bort (behöver ej ta in eller släppa ut) och barn?
Vi kommer inte ha råd på väldigt länge att köpa något med eget stall eller bo närmre.

Jag har inget hästintresse överhuvudtaget och har hobbies som kräver mycket mindre tid och närmre hemmet.
Min farhåga är att hon även då kommer vilja lägga i stort sett all tänkbar tid i stallet, vilket kommer bli betydligt mindre än idag då barn tar massor tid. Det kommer då begränsas av både barn och heltidsjobb. Det jag oroar mig för är:

1. Antingen kommer ett avsevärt större ansvar kring barn och hemmet hamna på mig (eftersom jag har inga "stora" hobbies).
2. Vi har ungefär samma ansvar och sysslor, men att för att kunna vara i stallet sover hon 5h/natt och går på knäna vilket leder till att jag ger vika och de blir scenario 1.

Och oavsett så kommer förhållandet bli väldigt lidande...


Har det hänt er? Hur har det varit för er? Hur har det löst sig?
Nu låter det ju förvisso mer som att din fråga egentligen är "hur ska jag lyckas manipulera/tvinga min partner till att bli den jag vill att hon ska vara" - men också med det som raster så skriver jag ändå, kanske är det någon stackars kvinna här som lever med någon som låter som du till vardags liksom och som ännu inte brunnit av och lämnat.

T.ex. så här kan man ju tänka som kvinna för att "lösa" livet:

* Under graviditeten och den närmaste tiden efter så får hästintresserade kvinnor ofta av naturliga skäl ge upp väldigt mycket av det som hon älskar att göra i ogravidigt skick. Endast detta faktum ger ju i vart fall 10-11 månaders plus på hobbykontot som mannen efter bästa förmåga kan försöka kompensera efteråt.

*Föräldraledighet: de flesta mammor är i vart fall föräldralediga i 6 månader. Under denna tid längtar rimligen en man hem till sitt barn om han jobbar = en normalt funtad pappa tar GÄRNA över barnet från mamman efter jobbet. Vad mamman då gör under den tiden är tämligen egalt. Vips! har du frigjort tid för hästen varenda vardag under denna period. Många mammor är dessutom föräldralediga betydligt längre tid än 6 mån.

* Under pappans föräldraledighet kan man passa på att rida t.ex. tidiga morgnar när han och barnet fortfarande sov, så kan man få tid med barnet efter jobbet. Alternativt hänger man och barn med till stallet på eftermiddagen, så kan hela familjen hänga i den miljön (det kvittar ju egentligen VAR man hänger tänker jag, om man är lite lösningsorienterad och vill möjliggöra ett lyckligt liv för alla inblandade).

* Rida går att göra på alla möjliga tider på dygnet. Små barn somnar ofta tidigt. En normal heltidsvardag kan då se ut så att barnet hämtas - barnet matas - barnet leker - barnet badas - barnet läggs - föräldrarna har fritid. Det är fullt rimligt att vara i stallet mellan t.ex. 20.30 - 22.30 och sedan gå och lägga sig vid 23 t.ex.

* Kanske viktigast för kvinnan i ett heterosamliv: Se till att bygga upp en karriär och ett ekonomiskt oberoende som gör att du kan köpa tjänster, både i stall och hemma, som ger dig tid till roligare saker, som att leka med ditt barn - och som gör att pappan till barnet, för det fall han skulle börja försöka kontrollera dig och din fritid, eller gnälla över att du inte inrättar dig i hans liv - utan allt för stort besvär kan avpolletteras. ;)
 
Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.
Jösses.
FÅR hålla på. Är du seriös? Vad är det för människo- (kvinno-)syn??

Livet med en persn som har ett stort intresse är just så. Oavsett om det handlar om elitsatsning i en sport, ett brinnande fritidsintresse eller en karriär.
Hur många har inte levt med män som tillbringar 10-12 timmar och mer på jobbet vaje dag och helger uppepå det.
Eller en partner som är egenföretagare.

Elitsportare, karriärister, egenföretagare - de flesta har partners. Partners som lever i det livet.

Om du inte vill leva med någon som tillbringar mängder av tid i stallet så ska du söka dig en annan partner.
Det har noll och intet med ålder att göra.

Påminner om att vi lever i 2019. Kvinnor är inte avelsdjur och husållerskor. Eller för den delen kurtisaner.
 
Tack för alla era svar! Verkligen intressant att höra hur ni har löst det och resonerar kring det hela. Förstår att det är svåra prioriteringar som görs.

Självklart vill jag att hon ska få hålla på med sin hobby i största möjliga mån. Men i min värld är en hobby som upptar 20-40h i veckan för någon som är 30+ med barn ingen mänsklig rättighet, och som en partner ska göra allt för att möjliggöra. Men det är såklart individuellt.
Hon ska hålla på med sin hobby i största möjliga mån? Få?! Hur många timmar om året är det då? Hur många män gör diverse annat än tar hand om hem, barn och annat i familjen samma tid utan att någon ens höjer på ögonbrynen? Då är det okej helt plötsligt men inte när det gäller en kvinna...

Vet du, gör dig själv och din partner en tjänst. Gör slut omgående och träffa någon som inte har några hobbys. Ingen av er, allra minst de presumtiva barnen, kommer bli lyckliga i en familj där en av parterna känner som du gör. Kan man inte ge sin partner friheten att göra det hen mår bra av så är man helt enkelt ingen bra partner och ska inte vara kvar i förhållandet.

Jag var av olika skäl tvungen att avstå hästlivet under mina barns småbarnsår. När jag väl fick möjlighet att börja med hästar igen var det som att allt äntligen föll på plats. Jag är 47 nu och lägger all min tid och alla mina pengar på mina hästar och min hund och jag har tack och lov ingen partner som tycker som du utan ser det som självklart att jag håller på med mitt precis som det är självklart att han håller på med sitt.
 
Jag förstår faktiskt oron från TS, sen är väl vissa formuleringar lite tokiga. Men det grundar sig i en oro.
Min man var också orolig att jag skulle fortsätta vara i stallet 3-4 h varje dag året om trots att vi fick barn. Och det funkar ju såklart inte!
Jag fick effektivera saker och ting i stallet så att det inte tog lika lång tid. Det handlar ju om att ge och ta. Att anpassa livet efter barnets behov.
Men börja med att prata med din partner.
 
Vi hade båda tidskrävande hobbys vi absolut ville ägna oss åt när vi fick barn, utöver varsitt fint heltidsjobb och hus på landet. Så vi delade rakt av att varannan kväll var var man "ansvarig" för barnet och varsin dag på helgen. Innan barnet fyllde tre år var vi båda slutkörda och skilda från varandra.
 
@Hästpojken Fint att du tänker efter före. Att skaffa barn är stort och irreversibelt och beslutet bör vara genomtänkt för att skapa bra förutsättningar för både relationen och barnet.

Jag och min man är lite i samma sits. Vi har länge pratat om (och alltid skjutit på) det här med barn. Eftersom ingen av oss är villig att dra ned på timmarna i stall respektive ishall. Men det sagt är ingen av oss uppe i närheten av 40h/v på våra hobbys.

Min häst står 30min bort, och jag klarar mig definitivt på 3,5h/dag utan stress. Då har jag kört bil fram och tillbaka, mockat, förberett mat, ryktat, konverserat med stallkompisar och ridit i en timme.
En dag i veckan skall hästen vila och då behöver jag inte vara i stallet alls (kan be en stallkompis om hjälp eller köpa mockning etc. av stallägaren) Alternativt lägger jag totalt 1,5h på resor och häst den dagen.
Att spendera över 5h på hästintresset om dagen låter som väldigt mycket i mina öron. Särskilt om man bara har en häst. (Du skriver att hon spenderar 20-40h/veckan på hästen)

Jag har nära väninnor som kan ge dig ytterligare perpektiv:

Väninna nr.1 Har en egen häst som står 30 min bort. Hon skaffade medryttare under graviditeten eftersom hon visste att hon ville dra ned på stalltiden när barnet kom. När barnet kom tappade hon intresset för hästen helt och tog in ytterligare en medryttare. (Att sälja är inget alternativ när det gäller denna häst, men annars hade hon nog sålt).

Väninna nr. 2 Bor på gård och hade 2 egna hästar, hon anlitade en barnflicka för att kunna spendera tid i stallet även efter födseln ( en dröm för mig, men vi saknar ekonomin). Men komplikationer under graviditeten och förlossningen gjorde att ridning inte var på tal och hästarna fick lånas ut. Det har nu gått över 5 år och hon kan fortfarande inte rida utan smärta.

Väninna nr. 3 Red under hela graviditeten, arbetar i stall och som instruktör och hon har sedan första veckan haft med sig barnet varje dag. Det barnet hänger med på träningar, tävlingar i utlandet. Vaggas av stallkompisar och ponnytjejer medan hon rider och sitter i sele på magen medan hon håller träningar. Snart är det dags för dagis och då får hon egentid på jobb och i stall igen.

Summa summarum:
Det finns lika många lösningar som barn. Man vet inte vad som väntar, alls. Man vet inte hur man vill prioritera när man håller i sitt barn för första gången, vilken typ av barn man får eller hur livet vänder just för er. Man vet inte ens om man får ett friskt barn eller att kroppen klarar av hobbys när man blivit förälder (Man är inte så sugen på något alls om man har ett kolikbarn och får sova 1-2 timmar per natt, gäller ofta både mamma och pappa) Därför skall man nog vara riktigt säker på att man iallafall vill ha barn. Så får man ta det som det kommer och göra sitt absolut bästa i att ge och ta i allt vad vardagen med barn innebär.
 

Liknande trådar

Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 622
Senast: Nixehen
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 270
Senast: jemeni
·
Hästhantering Jag har ett helt fantastiskt halvblodsto som alltid har fungerat med alla hästar hon gått med. Unga, gamla, stora som hus, småttingar...
Svar
5
· Visningar
1 986
Senast: Stereo
·
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 549
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp