TheRedLightning
Trådstartare
Jag personligen känner igen mycket i det du skriver, har också varit blyg och tillbakadragen i tonåren, men sen jag började jobba så har jag fått visa framfötterna.Ja, nu skrev jag imorse precis när jag skulle sova så skrev inte så långt, men jag använder det också i allt.
I tonåren var jag blyg och tillbakadragen, i gymnasiet beståmde jag mig för att jag ville vara mer utåtriktad och bara låtsades att jag var helt bekväm i det. Det var jag inte - då. Nu får jag istället jobba med att inte ta så mycket plats utan släppa fram andra.
Och samma med att älska mig själv, det har jag inte alltid gjort men det gäller att som jag skrev vara övertygande nog om att man är en helt grym person och till sist kommer man att tycka det. Och alla andra också. Och tycker inte alla andra det så tough shit, det är ändå din egen åsikt som spelar roll i det stora hela. Alla kan inte älska alla liksom. Men när man väl kommit så långt att man tycker att man själv är bäst så spelar det inte så stor roll liksom.
Speciellt första jobbet som kassörska på Hemköp och nu jobbar jag som lastbilschaufför och kör styckegods, träffar dagligen kunder som jag måste vara trevlig mot. På jobbet är jag väldigt glad och social men så fort jag kommer hem blir jag som en liten rädd höna. Så konstigt egentligen att det kan skilja så på situationerna.
