Jaha, så alla som däckat en gång av alkohol är nära till att bli misshandlande idioter. Okej, vem dömer folk här liksom..
Se ovan.
Du har just dömt ut alla som dricker som våldsamma typer som är nära till misshandel. Jag lägger ner det här, denna nivån är ingen ide att diskutera från.
Fast om man nu inte äter mediciner eller blir drogad så har jag svårt att se hur "man av ett misstag blir stupfull" om man har en sådan relation till alkohol som jag vill att en person jag har en relation med har.
Alltså. JAG anser att det är lite känslokallt att kasta bort en nära person man älskar för ett misstag. Jag ändrar inte min åsikt där. Då anser JAG att relationen kanske inte var så bra iallafall om det var det som räckte.
Fortfarande dålig jämförelse!
Kommunikation är inte helt fel heller istället för att ge upp om en nära direkt. Mår man inte bra så fattar man inte alltid dom bästa besluten och uppenbart så är relationen inte såpass bra från början att han ens kan med att säga att han inte mår bra fören det har hänt något. Sen är det så att alla inte har lätt för att prata om sitt mående heller, inte ens med sina nära. Alla är inte perfekta där och det handlar inte om respekt. Då är det bättre att förklara för honom att nästa gång om han mår dåligt så är det bättre att berätta det, att man kan hjälpas åt istället för att det ska bli så. Men att det helst inte kan upprepas då det inte är särskilt trevligt.
Antar det är något då du gör klart från start du träffar personen då? Att detta gäller, mår du dåligt och inte säger till utan hanterar det själv så är det hejdå. Folk är inte maskiner, folk gör misstag, mänskliga är dom flesta. Ingen är perfekt.
Alltså, om det hade varit jag som hade fuckat upp en middag med vänner på något vis, och min partner sedan kom och förklarade för mig att "det är bättre att berätta när man mår dåligt och att man kan hjälpas åt då", så skulle jag tvärdumpa! Någon djävla respekt för min integritet förväntar jag mig av en partner, och visar hen ingen sådan respekt så är hen ingen partner.
Hänger inte med där, så du menar att du ska få bete dig hur du vill utan att partnern alls lägger sig i?
Du menar på att han skulle gjort det även som nykter då? Att det inte var alkoholen som påverkade där? Att man trots att man råkat bli såpass full att man knappt kan stå ändå kan avgöra säkert vad man gör? Vad har det med måendet att göra?
Misstag som sagt, ett glas för mycket som sagt kan påverka otroligt. Ingen går helt säker från att inte bli såpass påverkad från alkohol. Som det faktiskt står i tråden med så kan det räcka med ett glas ibland och snedtända på det. Finns ingen garanti där.
Jag menar att partner ska respektera min integritet. Att förklara för mig att "det är bättre att berätta när jag mår dåligt", är motsatsen till det. Jag styr vad jag pratar om och med vem. En partner som kan tänkas säga något i den stilen, tex, vill jag ju inte prata med. Det är ju sådant som lärare sa i lågstadiet, typ. Inte ett samtal mellan jämbördiga vuxna.
Där håller jag inte alls med. Är man i en relation med någon och lever ihop och delar på livet ihop, då har man lite tycker jag skyldigheter också att berätta saker som kan påverka den andra. Det gör dåligt mående i högsta grad. Det kan göra att en person ändrar om helt i beteende och personlighet tillslut och partnern som man lever med och delar sitt liv med bör vara medveten om det, att läget är dåligt. Sen om man inte vill prata detaljer och prata om måendet i sig är en annan sak dock. Tycker man bör ge sin livspartner en chans till att förstå vad som händer.
Mår man inte bra är det inte garanterat att man alltid kan styra det där. Grattis till er då att ni inte hamnat i den situationen att ni mår såpass dåligt att ni inte orkar. Låter som att dåligt mående är något man styr över och det är det inte. Som om dom som mår dåligt och beter sig illa vill bete sig så, att dom som mår dåligt och inte orkar med medvetet är osociala och beter sig tråkigt. Så är det inte.
