Hur hade du reagerat?

Ska man inte kunna vara sig själv?
Haha men skojar du eller? Jag pratar om att jag har en tendens att dricka mer när jag är nervös och därför, idag som vuxen människa, ser till att ha koll på det i situationer där jag absolut inte vill bli tipsy. Rätt normalt i mitt tycke, men försök att hitta grejer att hacka på om du vill.

Menar du på fullaste allvar att du beter dig exakt likadant oavsett vilken situation du är i eller vilket sällskap du är med? Låter helt galet om du frågar mig! Jag beter mig absolut annorlunda när jag är ute och dricker drinkar med syrran mot när jag fikar med min partners mormor.
 
:confused:

Att jag väljer att inte vara festprisse-dansa på borden-drick och ha kul-Micaela (som jag är ibland med mina vänner) inför min sambos familj innebär verkligen inte att jag inte är mig själv.

Om du inte kan visa ditt sängkammar-jag tillsammans med din farmor är det bara för att du är en oärlig skit som förställer dig och inte kan vara dig själv inför släkten. Du borde gå i terapi och lära dig att bejaka alla dina sidor alltid. Annars är du förljugen och oärlig som människa.

Typ.
 
Jag menar att partner ska respektera min integritet. Att förklara för mig att "det är bättre att berätta när jag mår dåligt", är motsatsen till det. Jag styr vad jag pratar om och med vem. En partner som kan tänkas säga något i den stilen, tex, vill jag ju inte prata med. Det är ju sådant som lärare sa i lågstadiet, typ. Inte ett samtal mellan jämbördiga vuxna.

Jag ställer inte upp på några krav om hur jag ska bete mig, och partner ställer inga sådana. Vi uppför oss var och en som folk därför att vi var och en av oss vill uppföra oss som folk.
Sån relation har jag med mina arbetskamrater.
Om man inte kan prata med sin livskamrat vem ska man då prata med? :confused:
I nöd och lust, heter det ju.
Jag skulle faktiskt ta illa upp om min partner inte pratade med mig om svåra saker och tvärtom, om inte jag fick det.

Hemma och tillsammans med sin familj är, för mig ett ställe där jag är trygg och där kan kan visa mina känslor och vara om ärlig med mitt mående.
Jag förväntar mig att min partner stöttar mig och tvärtom.

Människan är väl ingen jävla robot.
Man kan väl inte vara perfekt hela tiden?
Jag förstår faktiskt inte. :confused:
 
Haha men skojar du eller? Jag pratar om att jag har en tendens att dricka mer när jag är nervös och därför, idag som vuxen människa, ser till att ha koll på det i situationer där jag absolut inte vill bli tipsy. Rätt normalt i mitt tycke, men försök att hitta grejer att hacka på om du vill.

Menar du på fullaste allvar att du beter dig exakt likadant oavsett vilken situation du är i eller vilket sällskap du är med? Låter helt galet om du frågar mig! Jag beter mig absolut annorlunda när jag är ute och dricker drinkar med syrran mot när jag fikar med min partners mormor.
Hacka? Det var en enkel fråga.
 
Om du inte kan visa ditt sängkammar-jag tillsammans med din farmor är det bara för att du är en oärlig skit som förställer dig och inte kan vara dig själv inför släkten. Du borde gå i terapi och lära dig att bejaka alla dina sidor alltid. Annars är du förljugen och oärlig som människa.

Typ.
Din åsikt?
 
Hacka? Det var en enkel fråga.
Jamen du försöker ju bara hitta grejer att haka upp dig på. För du kan ju knappast reagera på att man kanske inte släpper fram sin partybrudssida när man träffar sin partners släkt? :confused:
 
Sån relation har jag med mina arbetskamrater.
Om man inte kan prata med sin livskamrat vem ska man då prata med? :confused:
I nöd och lust, heter det ju.
Jag skulle faktiskt ta illa upp om min partner inte pratade med mig om svåra saker och tvärtom, om inte jag fick det.

Hemma och tillsammans med sin familj är, för mig ett ställe där jag är trygg och där kan kan visa mina känslor och vara om ärlig med mitt mående.
Jag förväntar mig att min partner stöttar mig och tvärtom.

Människan är väl ingen jävla robot.
Man kan väl inte vara perfekt hela tiden?
Jag förstår faktiskt inte. :confused:

Ska tillägga, jag hade haft väldigt liten förståelse för mannens beteende i exemplet som Ts angav. Jag fixar inte sånt längre.
Min partner dricker inte. Jag är tacksam för det.
Han är helt enkelt inte road av vare sig smaken eller berusningen.
Jag dricker inte.
Det beror på att allt för många i min familj har problem med sina alkoholvanor, så pass allvarliga att man kan kalla det alkoholism.
Jag äter också mediciner som inte är att rekommendera tillsammans med alkohol.
Jag har haft min beskärda del av killar som Ts gav som exempel.
Jag är inte road av det. Tycker det är hemskt obehagligt med en partner som dricker sig dyngrak.
Så att prata och stötta varandra innebär inte för mig att acceptera någons missbruk eller dåliga beteende. Ville bara reda ut det om någon skulle undra. ;)
 

Liknande trådar

Relationer Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är... 2
Svar
31
· Visningar
2 970
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så... 4 5 6
Svar
106
· Visningar
11 800
Senast: corzette
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
1 391
Övr. Barn Det sägs ju vara ganska vanligt men vi känner oss verkligen helt ensamma. Vår gosse fyller 6 i sommar och kissar fortfarande mycket på... 2
Svar
27
· Visningar
2 113
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda-24
  • Vi som letar häst II
  • Pass förvaring
Tillbaka
Upp