Hur hälsar du?

Jag hälsar genom att antingen nicka och säga hej eller bara säga hej. Det var helst sättet jag valde innan pandemin också, så för min del kan man väl säga att detta var något gott som den förde med sig- jag slipper det här eviga att ta i hand.
Jag har alltid tänkt på hur många bacilusker som byter värd vid det här handskakandet, och tycker att det är lite gammal och förlegat.

Vad jag däremot saknar- och inte alls trodde jag skulle sakna eftersom jag INTE är fysisk av mig som person, är de här små grejerna folk gör mot andra människor, att man fysiskt tar på varandra lite då och då. Tex att någon lägger handen på min axel för att få min uppmärksamhet och sedan pekar i riktning åt något för att få mig att titta dit, när vi pratar om något där (nu kan det kallas på mig tills jag kommer på att det kallas...), att någon petar till mig och säger hej när den går förbi (nu säger personen hej när den går förbi, jag reflekterar inte över att jag känner personen och hör inte att den sa hej eftersom det var andra ljud runt mig) eller ett pet på handen för att få min uppmärksamhet på något vis. Det saknar jag. Jag visste inte att det var en så viktig del av mitt liv.
Ja, fysisk beröring saknar jag också något otroligt! Jag lever på när barnen sitter och trängs med mig i soffan, och när jag klipper håret. Skulle så himla gärna boka massagetid men det går ju inte. Dels har vi lokala restriktionerna, men även innan har jag inte vågat. Massören vi har på jobbet har visserligen varit igång igen sen senvåren men jag vill inte vara instängd i litet utrymme med nån som träffar mycket folk.
 
Ler och säger hej minimum en meter ifrån personen. Tror att jag vinkar lite omedvetet ibland också :confused:
Är mest när jag hälsar på nya kundhästars ägare jag hade tyckt det känts bättre att få skaka hand.

Har generellt inte svårt att vänja om mig, är sällan fysiskt närgången i vanliga fall. Är mest att komma ihåg att alltid ha varsin dricka istället för att dela på samma med kompis som jag stör mig mest på socialt.
 
Säger hej bara, och mitt namn om det behövs, nickar lite kanske! :) Saknar inte att ta i hand. Saknar absolut inte när folk kramas istället för att ta i hand, alltså folk man inte eller knappt känner

Gud ja jag är också glad att slippa de där hälsningskramarna som är kultur lite här och där. Nu behöver man inte ens tänka på saken.

*kl* Jag tycker också det är ganska skönt att folk inte måste stå så nära när de pratar med en. Tidigare har jag ofta fått backa för att vara bekväm i konversationer och folk har nästan alltid klivit efter, nu verkar de flesta acceptera lite mer luft.
 
Nu har jag inte kvar några uppdrag där handskakning ingår, men jag har nog ersatt hälsningar (när det behövs) med att höja upp handen med handflatan framåt utan att vinka och säga hej, typ.
 
Hälsar likadant som jag gjort innan, ingen skillnad där. Har aldrig varit mycket för handskakningar ändå. Brukar bli verbalt och sen är det bra med det, ev någon vinkning and that's it.
 
Jag har stor personlig sfär och ogillar kroppskontakt rent generellt så jag är väldigt glad över att numera slippa ta i hand och stå nära andra när man pratar. Jag säger kort och gott hej och presenterar mig med namn om det behövs.
 
Jag säger bara hej. Och är jätteglad för att ingen tvingar sig på mig för att krama mig.

Jag hade inte tidigare insett hur mycket jag ogillar att bli kramad av diverse halvbekanta. Då en vän till mig i våras nästan tvångskramade mig, för att hon ansåg att det är fånigt att låta bli och hon tänker visst fortsätta krama alla, då förstod jag hur otrevligt jag egentligen tycker kramandet av alla är.

Också t.ex läkarbesök och liknande tycker jag går mycket lättare, då jag inte behöver fundera på om det här nu är ett tillfälle då handskakning är på sin plats eller inte, utan kan obekymrat låta bli.
 
Ja, fysisk beröring saknar jag också något otroligt! Jag lever på när barnen sitter och trängs med mig i soffan, och när jag klipper håret. Skulle så himla gärna boka massagetid men det går ju inte. Dels har vi lokala restriktionerna, men även innan har jag inte vågat. Massören vi har på jobbet har visserligen varit igång igen sen senvåren men jag vill inte vara instängd i litet utrymme med nån som träffar mycket folk.
Jag visste inte ens att jag saknade det där lilla extra man gör, men det gör jag, språket blir så torftigt på något vis, utan det som tillförs.

Det är lite svårt det här med närhet, ibland när barnen kramat mig har jag nästan backat, tills jag insett att det ju är barnen, då går det ju bra, vi umgås ju varje dag liksom. Men man har blivit så .. jag nästan rädd för närhet nu, att ha människor för nära.
 
I början av denna farsot så var det livliga diskussioner kring vad vi skulle byta ut handskakningarna och kramar mot. Tåfjuttar, armbågsgnuggar, vinkanden och namaste-bugningar var alla uppe på agendan. Ett halvår senare så är jag nyfiken i vad folk har landat i? Vad gör du för något? Saknar du handskakningen?

För egen del så vinkar jag när jag träffar personer igen. Ska jag presentera mig så gör jag någon form av kort bugning med ena handen över hjärtat. Leker med namaste-hälsningen vid avsked. Handskakningar känns väldigt avlägset och är inte något jag saknar alls faktiskt.

Vinkar och ”hejhej”. Typ.
 
Jag har aldrig gillat att skaka hand och det faller sig inte naturligt för mig alls. Så jag gör som jag alltid tyckt är bekvämt: Säger hej och vad jag heter till nya människor i jobbsammanhang.
Säger hej när jag träffar folk jag känner.
Står på behörigt avstånd.

Kompisen och jag kramas någon gång i bland :o

Det jag saknar mest är att hälsa på min dementa farmor. Hon minns ju inte mig längre men jag blir alltid glad av att träffa henne oavsett.
Sedan skär det rejält i hjärtat att inte kunna krama farfar osv. Att stå ute på trappan och prata en stund med honom på avstånd och sedan gå därifrån 😢 Han är väldigt ensam nu utan farmor och har uttryckt att han inte tycker livet är kul längre - och då snackar vi om någon som aldrig någonsin klagat i sitt liv.
 
Kan inte direkt säga att jag saknar handskakningar.
Saknar vissa personers kramhälsningar men erkänner att det blivit enstaka sådana också under tidens lopp. Inget jag tar initiativ till (Gjorde det inte Pre-Covid heller) utan då får dom komma till mig. (Tex äldre kollega som jag inte sett på ett tag.)

Jag brukar hålla ett visst avstånd och typ säga hej/nicka och presentera mig om det är nytt folk. Passar mig ypperligt.

Har varit vissa nya, som jag mött i jobbsammanhang, som kört med armbågshälsning, personligen tycker jag det känns knepigt men har väl "mött upp" när den andre börjat så att säga.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Är ingen fysisk person på något sätt så kan inte säga att jag saknar att kramas. Visserligen brukar ja ta i hand men de gör jag såklart inte nu utan säger hej och presenterar mig med namn för dem jag inte känner. Och människor jag känner säger jag bara hej till ☺️
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
3 812
Senast: Dopy
·
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är...
2 3
Svar
50
· Visningar
8 486
Senast: AlmostEasy
·
Övr. Barn Trodde aldrig jag skulle behöva starta en tråd om detta men jag behöver ösa ur mig allt, och så behöver jag råd om hur jag ska göra med...
5 6 7
Svar
136
· Visningar
15 474

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp