Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

litet knapplån

Jag glömde skriva att jag tycker att du är fantastiskt stron som lyckats så bra med din son o din lilla familj, trots allt.

Vad gäller det där med vad din pappa skulle ha sagt, enligt din mamma skulle jag nog ta med en hel skottkärra salt, vem vet om det har ett uns sanning i sig?
När du känner dig starkare så kaan du ju försöka luska lite.

Håller med övriga att du skall hålla dig ifrån energitjuvar, speciellt skuldbeläggande sådana.

Kramar i massor.
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

*kl*

Dagen började bra men slutade dåligt...

Svärföräldrarna kom förbi innan, är fortfarande kvar...

Jag, Tim och svärmor sitter vid bordet för hon skulle få ge honom kvällsmat och så säger hon att det gått så framåt med Tim, speciellt då med hans tal. han räknade ju från 1-10 innan å nu i dagarna har han börjat med 1-13 och så säger han hela alfabetet lite halvdant.
Hon säger att det ska nog ordna sig med det här, tror du inte det?
Ja säger jag. Autismen kommer det ju aldrig ordna sig med, det är något man lever med men med träning så kan det bli bättre.
Då kläcker, ursäkta mig, kärringen ur sig; men hur vet ni att han har det?

Där sitter hon och ifrågasätter hans autism!

Jag förklarade lite barskt att eftersom 2 läkare med läkarteam har tittat på honom och bedömt att han har autism så får man ju tro på det, annars är man ju korkad sa jag.

Sen vaknade lillan och ville ha mat strax efter å då kom tårarna, så fick stanna kvar en extra stund hos henne.

Undrar hon hon skulle sagt samma sak om hon visste att jag sagt upp bekantskapen med min mamma för att dom sa samma sak...Visserligen så var det ju mycket pga att hon skyllde det hela på mig. Men jag tycker nästan detta är lika illa.

Sa till min man att jag hade god lust att sparka ut henne och be henne komma tillbaka när hon tagit sitt frnuft till fånga.

Tror folk på allvar att man som förälder tycker det är roligt att det är något fel på ens barn och släpar med barnet på flertaliga läkarkontroller, tillåter hembesök från hab flera gånger om, ordnar med pappersarbete angående vårdbidrag m.m. för skojs skull eller?

Jävla människor!

Behövde skriva av mig lite, skulle gärna låta tårarna rulla ännu mer om det inte vore för att hon satt bredvid mig. Men sen när hon går :cry:
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Jag förstår att du blir ledsen av allt ifrågasättande, men jag hoppas att svärmor inte menade att antyda något med sin fråga. Hon kanske bara undrade det hon ordagrannt frågade, alltså hur ni har fått veta att han har just autism.

Jag hade nog kunnat ställa en snarlik fråga, t ex:
Hur fick ni veta att han har autism?
Hur vet man att någon har autism?
Kan man vara säker på att det är just autism?

Om jag hade frågat så, hade det inte varit för att jag ifrågasatte diagnosen, utan bara för att jag vill veta mer.

Om inte allt det där med din mamma hade hänt, hade du tolkat svärmors fråga likadant?

Jag, Tim och svärmor sitter vid bordet för hon skulle få ge honom kvällsmat och så säger hon att det gått så framåt med Tim, speciellt då med hans tal. han räknade ju från 1-10 innan å nu i dagarna har han börjat med 1-13 och så säger han hela alfabetet lite halvdant.

Om framstegen i hans talutveckling främst handlar om siffror och bokstäver, så är väl det snarare ett bekräftande av diagnosen, eller? Jag är verkligen ingen expert på autism, men just det här intresset för siffror och bokstäver är något som jag förknippar med autism. Men oavsett, så är det imponerande!:bow:
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Jag tycker du ska berätta för din svärmor om allt du gått igenom med din mamma, är hon en klok kvinna förstår hon och kan istället bli ett stöd för dig och din familj. Jag tror inte heller att hon menade illa med sin fråga, men självklart var den som syra i ett öppet sår för dig.
Försök istället tolka det hela som att hon verkligen vill väl och är intresserad - men förmodligen ganska okunnig. Förklara för henne vad du gått igenom med din mamma! Frågan var antagligen helt oskyldig och väl ment - hon ville kanske bara visa att hon engagerar sig och vill veta mera!
Lycka till!!
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Forhoppningsvis har de andra ratt. Och det var ingen dalig ide av Lena att prata med svarmor om vad som hant med din mamma.

Jag blir sa ledsen nar jag hor att du var tvungen att ta avstand fran din mamma, nu nar du behover sa mycket stod du bara kan fa!

For ovrigt ar det roligt att hora att det gar framat med Tim! Pa ett satt ar det ju lattare nar man fatt en diagnos, da kan man tackla problemen fran en annan vinkel och pa satt man kanske inte tankt pa innan.
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

*kl*

Jag håller med Havreflinga i hennes inlägg.

Jag som person hade oxå, inte för att vara elak på något sätt frågat:

Hur ni vet att han har autism?
Vad som säger att han har autism?
mmm..

Detta för att lära mig & få mer kunskap, Tim är en familjemedlem & ju mer man vet om hans specialitet eller vad man faktiskt ska kalla autism för, desto säkrare blir hon som person i hur hon skall hantera det hela.

Ju mer hon vet & får reda på desto bättre blir det för er alla.

Jag fick en hel del om just autism nedtryckt i halsen precis i början på förhållandet med sambon vars lillebror är gravt autistisk, detta för jag skulle förstå så mycket som möjligt & kunna ta ev. konflikter på rätt sätt om det skulle bli några.
Sen för att jag som person skulle kunna känna mig trygg & bekväm i den autistiske broderns sällskap.

Ju mer jag läste & fick kunskap om, desto tryggare kände jag mig i hans sällskap. Idag ser jag knappt autismen när jag träffar på honom, han hälsar, kramas lätt & fikar vi så är han otroligt artig & häller upp dricka eller serverar mig från fatet utan konstigheter.

Detta är en kille som har bumbibjörnarnas som favoriter & nalle puh på allt. Han är mentalt sett max 5-6 år gammal trots han idag är 26 år på pappret.

Även jag idag nästan aldrig träffar honom mer än ibland ute på byn när han är ute med sina assistenter så stannar vi & pratar lite, visserligen är det en monolog då han pratar ogärna & när han svarar så är det enstaviga & korta ord.

Ska han beskriva vad han ätit så får man ställa ledfrågor hela tiden. te.x.

Vad åt du till middag idag?
- kött!!
Vad för sorts kött?
-Gris
Vad fick du till det?
- vatten
Fick du potatis till?
-Nej
Fick du ris istället?
-Ja
Någon sås?
-Ja
Vad för sorts sås?
-Brun

Detta under tiden han skruvar sig som en mask hela tiden för att slippa behöva svara....

Ju mer man vet, desto tryggare känner man sig som människa...

Jag hade inte tagit illa upp av frågorna, utan snarare välkomnat dom, hon vill lära sig mer helt enkelt.

Det är svårt nu då du befinner dig i ett känsligt stadium.
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Åh, det där masskruvandet är välbekant:-). Och frustrerande obotbart på de två jag jobbat med.
Psykologen förklarade för mig att en autisk människa tror att allting han vet vet alla. Så för honom är det totalt meningslöst att berätta för det vet du ju liksom redan. Så bara att ha fått honom att faktiskt SVARA på frågorna har inneburit mkt jobb.:bow: för någon i killens krets.
Min som likadan, den andra jag känner med. Men de är normalbegåvade bägge och den vuxne börjar istället prata om annat och om man forstsätter att bit asig fast i ämnet så går han till personangrepp:crazy:, allt för att slippa prata om nåt som är helt onödigt;)
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

*kl*

Självklart så har jag inget emot att andra frågar om autismen, hur man kommer fram till att någon har det, symptom m.m.
Jag berättar gärna för andra som undrar, speciellt för dom i Tims närhet så dom vet vad som gäller angående honom. Hur han vill ha det. Lite är ju att tänka på om han ska bort till svärisarna över dagen. Dom behöver ju veta vad han äter, dricker m.m. och det ingår ju i autismen en del så dom blir ju "utbildade" av oss lite då och då, men gällande Tim då.

Men, sättet min svärmor slängde ur sig den meningen på var både spydig och ifrågasättande. Mer som att: HUR kan ni veta att han har det :cool: :grin:

Då kändes på en gång som att hon ifrågasatte diagnosen och inte undrade hur man kommer fram till att han HAR autism.

Jag sa till henne att man märker ju som du vet (till svärmor då) extremt stor skillnad mellan honom och så kallade normalstörda barn, och att kalla honom normalstörd är elakt mot honom eftersom att då får han inte det hjälp han behöver. Han är inte normalstörd eftersom han har autism och det har ju läkarna kommit fram till (Dom vet inte att jag misstänkt autism sen han var 15-16 månader, utan dom tror läkarna kom på det i oktober förra året å att jag/vi inte haft misstanke om det innan).

Det lät som att hon trodde att han en dag skulle vakna upp och bli helt normal som andra barn, som att inte jag också önskar det..Lät som att hon trodde att autismen kommer försvinna, trots att jag upprepade gånger har sagt att det är något man får leva med men kan lindras av träning.

Svärmor och övriga på den sidan vet ju vad läkarna sagt om Tim. Dom vet när vi har hembesök m.m. så dom är ju med på vad som händer kring honom.
Jag hoppas verkligen att hon inte ifrågasätter diagnosen utan mer i såna fall har hopp om att han ska bli så bra med träning att han kanske kan fungera mer som oss andra normalstörda.


På fredag ska vi till habiliteringen igen. Vet inte vad vi ska prata om, hur länge eller om vi ens ska skaffa barnvakt till dess. Dom har inte sagt vad det gäller så jag står så här :confused: inför fredagen.
Misstänker dom ska ta upp IBT med oss, vi har inte bestämt oss för om vi ska börja med det, med tanke på hur våran vardag ser ut just nu så vet jag ärligt talat inte om det finns tid till så pass mycket träning. Samtidigt så känner man sig tvungen att börja med IBT eftersom det kan hjälpa Tim så pass mycket i framtiden. Det är ju vi föräldrar som har hans framtid i våra händer, å det känns skit rent ut sagt. Kunde inte dygnet haft 30 timmar istället...


Har en fråga till,om någon kanske har tips :)
Tim har börjat väldigt mycket med maten nu att det ska vara "ren". Inget smör på brödet eller pålägg, inga flingor i yoghurten, ingen sås på potatisen, ingen ketchup på makaroner eller stuvning m.m.
HUR ska jag få i honom bra med fetter, protein m.m.?
Han äter ju inte vad som helst heller...Skulle han få bestämma så skulle han leva på grönsaker, han är lika beroende av dom som sina bokstäver.
Kan berätta om den gången han var med sin farmor och hälsade på gammelmormor på hemmet. Hennes mat kom in och genast började han plocka grönsaker från hennes tallrik, som tur var ville hon inte ha dom så han fick alltihopa :D

Sen det med hans dricka. Vi tyckte det var väldigt konstigt när han var liten att han inte ville ha vatten, men det beror ju så klart på autismen...
Han dricker inget som inte smakar något. Vatten smakar ju inget så det dricker han inte.
Han dricker saft, juice och oboy, nyponsoppa. Har pratat med bvc som sagt att juice är det bästa alternativet. Vi kör oftast med utspädd juice.
Han dricker även ett vatten min man hittade i Frankrike som han köpt hem därifrån ett par gånger, men hålla på att importera därifrån varje vecka :crazy:
Har ni tips på hur vi kan få honom att dricka vatten?
Har testat att låta frukt ligga i vattnet över natten för att det ska ge smak men det gick inte...
Jag vill inte att han ska tappa tänderna innan han fyllt 10, men det går ju inte få honom att dricka vatten :( kan säga att borsta tänderna får vi göra på honom så det gör vi noga här hemma.
Tips?
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Har han några allergier?

Annars så kanske han gillar nötter? Då får han iaf i sig fetter.

Rent kött på grillspett? Kycklingfile tex. Då kan han ju även tillåtas att äta med händerna när han håller i pinnen, om det underlättar.

Om man dricker vatten får man göra det med ett speciellt sugrör? Annan dryck är i glas utan sugrör :idea:
 
Senast ändrad:
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

ÄGG!!!!!!! Min son har varit enormt petig med maten. Han åt INGEN frukt och INGA grönssaker........Har aldrig gjort......
Han ville äta pasta, köttbullar, potatis, potatisbullar choklad och kanske nått mer men inet mycket alls. Absolut inte oren mat .
Svårt att komma åt.
Men ägg innehåller otroligt mkt nyttigheter, mineraler, vitaminer, fetter, proteiner. Så lägg ner enrgi på att få honom att äta ägg så behöver du inet bry dig så mkt mer om sånt.

Min är mkt bättre nu. Jag gjorde honom matlagningsintresserad. Han fick välja en grönsak och en proteinkälla. Första gången valde han på torget en abergin och en hel fisk i fiskbilen (mer spännande än konsum).

Sen skulle han bjude oss på middag och jag ska upp det han bad om och han stoppade in det i fisken, han kryddade den och han bevakade den när den låg i ugnen.
Spänningen var enorm. Han vågade smaka på aberginen och konstaterdae att den var äcklig men fisken var god när den var full med lök om man slapp äta löken.
Han VÅGADE smaka, det var ju det som var hela grejen.

Nu när min är större så vet jag vad som är så hemskt med nya grejor, han kan prata. Han är rädd, rädd för om det är farligt, om det kommer att göra ont att äta det, om man dör....DVS djupa starka känslor.

En annan gång fick han välja en påse djupfrysta grönsaker, han hällde upp vattnet i en kastrull, saltade, hällde i grönsakerna och bevakde dem.

Sen kryddade vi på hans taallrik med typ ett halvt kilo smör och då lärde han sig att allt som har smör på sig blri godare.

Så nu äter han blomkål och broccoli och han suger på apelsinklyftor och kan tom tycka att det är gott med bladen på kronärtskocka. Banan kan han oxå äta om han är sjukt hungrig.

Soppor är kul tycker han om han får göra dem själv. Spagettisoppa med ivispat ägg är finemang.

Så mitt tips är att få honom delaktig i matlagning, inet bara delaktig utan få honom att känna sig som kökschef. Låt honom förstöar mat med 1 dl peppar, och 1 hekto salt, han gör det bara en gång:D

Dricka.....Min dricker inet mjölk men han älskar choklad och jag vill få i honom mjölk så allts¨å dricker han oboy (som är det värsta jag vet). I början var det lika delar oboy och mjölk och sen kunde vi normalisera det alteftersom månaderna gick.
Han blir sjukt dålig i magen av alla sockrade drycker, saft, läsk etc men lightgrejor går bra.
Han dricker gärna vatten dock.

Så för att få i din som vatten acceptera blandningar av saker han gillar och minska ner efterhand med slutmålet 3 månader bort.
Låt honom själv få blanda och mixtra och testa.
Man måste ge honom en anledning att vilja dricka vattenet. Annars är de ju inet med i projketet.
I min sons fall så pratade vi om skelletmat, vad som hände om man inet matade skelletet med mjölk, hur det kunde brytas. Han fattade allvaret och ansträngde sig.

Med att laga mat själv så måste man ju assistera, Min son har kass finmotorik, kan inte knäppa knappar tex och är absolut inte betrodd att skära saker med vass kniv (vilket dottern varit betrodd med sen hon var 4) men man ska få honom att känna sig som the boss.

Att få omvärlden att tro? Mina barns farfar som träffar sonen 2 ggr i veckan tror fortfarand einte att han är autistisk. Men det är som det är, han är glad, jag är glad. Han får tro vad han vill. Ge dig inet på omöjliga projekt.

En bra tanke.
Om du pratar med en idiot, se till att den inet gör detsamma.
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Har han några allergier?

Annars så kanske han gillar nötter? Då får han iaf i sig fetter.

Rent kött på grillspett? Kycklingfile tex. Då kan han ju även tillåtas att äta med händerna när han håller i pinnen, om det underlättar.

Om man dricker vatten får man göra det med ett speciellt sugrör? Annan dryck är i glas utan sugrör :idea:

Det enda han är allergisk mot är apelsin. Han fick en så pass allvarlig allergichock förra sommaren av det så fick hamnade på vårdcentralen några timmar med både kortison och tavegyl :( fick nässelutslag över hela kroppen. Så där är vi helt säkra på allergi, men något annat han har som tur är inte :)

Han äter inte smågodis så nötter blir svårt att få i honom, annars kunde det ju fått vara "godis". grillspett är det han väljer när vi tar hem kinamat. Han får äta det han vill från våra tallrikar och väljer alltid spettet, så får nog investera i några såna. Det med att äta med händer gör han ändå, kan inte äta med gaffel/sked.
Han dricker inte ur glas utan har pipmugg, men kan testa med sugrör :)
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

ÄGG!!!!!!! Min son har varit enormt petig med maten. Han åt INGEN frukt och INGA grönssaker........Har aldrig gjort......
Han ville äta pasta, köttbullar, potatis, potatisbullar choklad och kanske nått mer men inet mycket alls. Absolut inte oren mat .
Svårt att komma åt.
Men ägg innehåller otroligt mkt nyttigheter, mineraler, vitaminer, fetter, proteiner. Så lägg ner enrgi på att få honom att äta ägg så behöver du inet bry dig så mkt mer om sånt.

Min är mkt bättre nu. Jag gjorde honom matlagningsintresserad. Han fick välja en grönsak och en proteinkälla. Första gången valde han på torget en abergin och en hel fisk i fiskbilen (mer spännande än konsum).

Sen skulle han bjude oss på middag och jag ska upp det han bad om och han stoppade in det i fisken, han kryddade den och han bevakade den när den låg i ugnen.
Spänningen var enorm. Han vågade smaka på aberginen och konstaterdae att den var äcklig men fisken var god när den var full med lök om man slapp äta löken.
Han VÅGADE smaka, det var ju det som var hela grejen.

Nu när min är större så vet jag vad som är så hemskt med nya grejor, han kan prata. Han är rädd, rädd för om det är farligt, om det kommer att göra ont att äta det, om man dör....DVS djupa starka känslor.

En annan gång fick han välja en påse djupfrysta grönsaker, han hällde upp vattnet i en kastrull, saltade, hällde i grönsakerna och bevakde dem.

Sen kryddade vi på hans taallrik med typ ett halvt kilo smör och då lärde han sig att allt som har smör på sig blri godare.

Så nu äter han blomkål och broccoli och han suger på apelsinklyftor och kan tom tycka att det är gott med bladen på kronärtskocka. Banan kan han oxå äta om han är sjukt hungrig.

Soppor är kul tycker han om han får göra dem själv. Spagettisoppa med ivispat ägg är finemang.

Så mitt tips är att få honom delaktig i matlagning, inet bara delaktig utan få honom att känna sig som kökschef. Låt honom förstöar mat med 1 dl peppar, och 1 hekto salt, han gör det bara en gång:D

Dricka.....Min dricker inet mjölk men han älskar choklad och jag vill få i honom mjölk så allts¨å dricker han oboy (som är det värsta jag vet). I början var det lika delar oboy och mjölk och sen kunde vi normalisera det alteftersom månaderna gick.
Han blir sjukt dålig i magen av alla sockrade drycker, saft, läsk etc men lightgrejor går bra.
Han dricker gärna vatten dock.

Så för att få i din som vatten acceptera blandningar av saker han gillar och minska ner efterhand med slutmålet 3 månader bort.
Låt honom själv få blanda och mixtra och testa.
Man måste ge honom en anledning att vilja dricka vattenet. Annars är de ju inet med i projketet.
I min sons fall så pratade vi om skelletmat, vad som hände om man inet matade skelletet med mjölk, hur det kunde brytas. Han fattade allvaret och ansträngde sig.

Med att laga mat själv så måste man ju assistera, Min son har kass finmotorik, kan inte knäppa knappar tex och är absolut inte betrodd att skära saker med vass kniv (vilket dottern varit betrodd med sen hon var 4) men man ska få honom att känna sig som the boss.

Att få omvärlden att tro? Mina barns farfar som träffar sonen 2 ggr i veckan tror fortfarand einte att han är autistisk. Men det är som det är, han är glad, jag är glad. Han får tro vad han vill. Ge dig inet på omöjliga projekt.

En bra tanke.
Om du pratar med en idiot, se till att den inet gör detsamma.

Nu äter han inte ägg så flitigt, men det går ner vissa dagar så det ska vi börja äta lite mer då :)

Det är svårt att inkludera honom i maten. Han kan ju inte välja vad han vill äta. Han förstår inte det. Jag har börjat försöka inkludera honom lite mer i matlagningen och intresset verkar finnas. Han vill nästan varje gång jag lagar mat att jag lyfter upp honom så han får titta. Nu har han fått hälla på mer fett i pannan när jag steker pannkakor (med lite hjälp) och det tycker han är skoj!
Hoppas på att intresset ökar lite mer och att han visar att han vill hjälpa till med mer saker :)
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Om framstegen i hans talutveckling främst handlar om siffror och bokstäver, så är väl det snarare ett bekräftande av diagnosen, eller? Jag är verkligen ingen expert på autism, men just det här intresset för siffror och bokstäver är något som jag förknippar med autism. Men oavsett, så är det imponerande!:bow:

Bara för att du skrev så så bjuder jag på en film från ikväll mitt i kvällsmaten :D perfekt att träna lite då :)
Han säger inte allt rent, men man förstår ändå vad han försöker säga.

http://www.youtube.com/watch?v=ieNcoB2xr9c

Han blir bättre och bättre :)
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Vad söt!:love: Gulligast var Z.:laugh:

Att ni övar så mycket bokstäver och siffror, är det för att han helst vill det? Tappar han intresset om ni ritar t ex hus, djur, bilar och sånt?

När jag ritar med min tre-åring får jag nästan bara rita traktorer. Möjligen nån häst, hund eller katt, om det går snabbt. :grin:
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Vad söt!:love: Gulligast var Z.:laugh:

Att ni övar så mycket bokstäver och siffror, är det för att han helst vill det? Tappar han intresset om ni ritar t ex hus, djur, bilar och sånt?

När jag ritar med min tre-åring får jag nästan bara rita traktorer. Möjligen nån häst, hund eller katt, om det går snabbt. :grin:

Så länge vi inkluderar bokstäver eller siffor är han nöjd, så en sol med solstrålar gjorda av bokstäver är han inte omöjlig med :D
Men annars så vill han bara ha bokstäver och siffror. Han leker med det hela dagarna, och ibland bilar. Men det är verkligen hans stora intresse. Han kommer ju kunna räkna till 1000000000 innan han börjar skolan :p
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Hejsan!

Satt och funderade på "vattendrickarproblemet". Tror du att det bara är smaken som är problemet? Kan färgen ha någon betydelse för Tim? Isf kan du ju prova med någon droppe karamellfärg i vattnet.

Ida
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Hej!

Jag har snabbläst tråden så det är ju möjligt att du redan fått de tips som jag har att ge?

Berätta för personalen på habiliteringen att ni har problem med barnets nätverk som inte klarar att hantera pojkens diagnos. Hör efter om de kan hålla ett nätverksmöte där ni bjuder in de människor som ni anser behöver ha mer kunskap om autism. Berätta för ert närverk att de får möjlighet att åter ställa de frågor som de tidigare ställt till er men att det nu finns professionella människor som kan svara på dem. Personligen tycker jag att de det skulle vara oerhört fegt av dem att inte komma på ett sånt möte med tanke på vilken press de lagt på er i familjen tidigare? Ni ger dem helt enkelt möjlighet att ifrågasätta riktigheten i diagnosen men till de som ställt diagnosen och inte till er som lever med den. Kommer de inte på mötet så behöver de ju inte heller ifrågasätta någonting mer eftersom de valt att inte ta tillfället i akt?

När det gäller din mammas "hot" om att anmäla er till socialtjänsten skulle jag inte oroa mig det minsta. Låt henne göra det om hon vill, det säger mer om henne än om er. Det enda socilatjänsten kommer att konstatera är att ni är en familj som tagit de kontaktar som behövs för att ert barn ska få hjälp :)

Ni verkar göra ett oerhört arbete men glöm inte att det finns bra hjälp att få och att ni har rätt till den hjälpen om ni behöver den ! :bow:
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Bara för att du skrev så så bjuder jag på en film från ikväll mitt i kvällsmaten :D perfekt att träna lite då :)
Han säger inte allt rent, men man förstår ändå vad han försöker säga.

http://www.youtube.com/watch?v=ieNcoB2xr9c

Han blir bättre och bättre :)

RIA, du är en fantastiskt mamma med en unik pojke. Jag har själv en pojke här hemma som ligger på autismspektumskalan samt har en kraftig adhd problematik så jag tror att jag kan förstå din resa och dina känslor.
Mina svärförädrar har svårt att acceptera att barnbarnet inte är som alla andra men som jag brukar säga: "Vem är som alla andra?!?".
Det har tagit många år att få den att inse att gossen har en problematik och att han alltid kommer att ha svårigheter, sen betyder inte det att han är sämre än alla andra. Jag tror att deras problem bottnar i att iom att handikappet inte syns så betyder det att han har "fel i huvudet", det är stigmatiserande att ha "problem i huvudet" i samhället, inte lika mycket idag som det var på "deras tid".
Svärmor har börjat förstå att vi inte letar fel utan försöker hitta lösningar till problemet medan svärfar fortfarande levier i någon tro att gossen växer ifrån det, där hjälper det inte mycket att man förklarar att han kommer mogna och med mognaden kommer andra färdigheter;).

Vad jag vill ha sagt med detta är att, för vad det är värt, tycker att du gör ett fantastiskt jobb och den sidan av dig jag har fått ta del av tyder på ett fantastiskt föräldraskap och en brinnande kärlek.

Hatten av för dig:love:!
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Hejsan!

Satt och funderade på "vattendrickarproblemet". Tror du att det bara är smaken som är problemet? Kan färgen ha någon betydelse för Tim? Isf kan du ju prova med någon droppe karamellfärg i vattnet.

Ida

Det ska jag testa, tack för tipset :)
 
Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

RIA, du är en fantastiskt mamma med en unik pojke. Jag har själv en pojke här hemma som ligger på autismspektumskalan samt har en kraftig adhd problematik så jag tror att jag kan förstå din resa och dina känslor.
Mina svärförädrar har svårt att acceptera att barnbarnet inte är som alla andra men som jag brukar säga: "Vem är som alla andra?!?".
Det har tagit många år att få den att inse att gossen har en problematik och att han alltid kommer att ha svårigheter, sen betyder inte det att han är sämre än alla andra. Jag tror att deras problem bottnar i att iom att handikappet inte syns så betyder det att han har "fel i huvudet", det är stigmatiserande att ha "problem i huvudet" i samhället, inte lika mycket idag som det var på "deras tid".
Svärmor har börjat förstå att vi inte letar fel utan försöker hitta lösningar till problemet medan svärfar fortfarande levier i någon tro att gossen växer ifrån det, där hjälper det inte mycket att man förklarar att han kommer mogna och med mognaden kommer andra färdigheter;).

Vad jag vill ha sagt med detta är att, för vad det är värt, tycker att du gör ett fantastiskt jobb och den sidan av dig jag har fått ta del av tyder på ett fantastiskt föräldraskap och en brinnande kärlek.

Hatten av för dig:love:!

Men tack så jättemycket :cry: (glädjetårar)
Tror du förstår de känslor jag har, samt vad vi går igenom, eftersom du själv sitter i en liknande sits.

Så glad jag blir av att höra er säga att ni tycker jag verkar vara en toppenmamma!

Jag vill göra det bästa för Tim, och självklart för Isabelle med, å för oss som familj.

Vill säga till er som hänger här i tråden att ni är underbara, kommer med råd och tips och försöker hjälpa. En stor eloge till er alla :bow:
 

Liknande trådar

L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 729
Senast: LiviaFilippa
·
Kropp & Själ Jag har en fundering angående diagnos och feldiagnosticering. När jag var runt 12 blev fick jag diagnosen autism samt en ovanlig och...
Svar
15
· Visningar
1 550
Senast: kolblakkur
·
Gravid - 1år Vet inte om detta är rätt varken forum eller prefix men gör ett försök iaf. Måste få skriva av mig och kanske bolla lite tankar och...
Svar
10
· Visningar
1 548
Senast: cewe
·
  • Artikel
Dagbok Jätte konstig rubrik jag vet. För någon vecka sedan sa jag upp kontakten med min storebror efter ett jätte bråk via telefon. Jag...
Svar
6
· Visningar
1 126
Senast: et_flickan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Uppdateringstråd

Omröstningar

Tillbaka
Upp