Hur hantera föräldrar till andra lagkompisar?

[issic]

Mitt barn håller på med en lagsport. Hen älskar den här sporten och är hyffsat bra på det. Nu har det börjat ett nytt barn i gruppen vars föräldrar, särskilt pappan, höjer sitt barn till skyarna vilket gör barnet nonchalant och att barnet verkar tycka det är bättre än de andra. Detta har gjort mitt barn ledset, hen har fått kommentarer från det nya barnet att hen borde vara bättre, hen har ju tränat längre etc. Sånt här sägs tydligen bara när ingen av vi andra föräldrar är i närheten. Nu har det gått så långt att mitt barn är tveksamt till att vara med i laget, hen är ju så dålig och inte snabb etc säger hen. Jag vill ju tro att barnet inte är roten till det onda utan att det är föräldrarna som står bakom?
Är problemet mitt? Borde jag jobba på att försöka höja mitt barns självförtroende så hen skiter i vad de andra säger? Eller hur ska jag göra? Klart jag kan börja likadant, typ Gud vad bra du gjorde det, alla andra missade ju, såg du det? Och gud vad snabb du var på det, de andra var ju mycket långsammare?
Vi har inte haft problem med lagsammanhållning tidigare och verkar väl inte ha det nu heller, verkar bara vara mitt barn som vill sluta

 

[Snurrfian]

Mitt barn håller på med en lagsport. Hen älskar den här sporten och är hyffsat bra på det. Nu har det börjat ett nytt barn i gruppen vars föräldrar, särskilt pappan, höjer sitt barn till skyarna vilket gör barnet nonchalant och att barnet verkar tycka det är bättre än de andra. Detta har gjort mitt barn ledset, hen har fått kommentarer från det nya barnet att hen borde vara bättre, hen har ju tränat längre etc. Sånt här sägs tydligen bara när ingen av vi andra föräldrar är i närheten. Nu har det gått så långt att mitt barn är tveksamt till att vara med i laget, hen är ju så dålig och inte snabb etc säger hen. Jag vill ju tro att barnet inte är roten till det onda utan att det är föräldrarna som står bakom?
Är problemet mitt? Borde jag jobba på att försöka höja mitt barns självförtroende så hen skiter i vad de andra säger? Eller hur ska jag göra? Klart jag kan börja likadant, typ Gud vad bra du gjorde det, alla andra missade ju, såg du det? Och gud vad snabb du var på det, de andra var ju mycket långsammare?
Vi har inte haft problem med lagsammanhållning tidigare och verkar väl inte ha det nu heller, verkar bara vara mitt barn som vill sluta

Ta upp det med tränaren, det är viktigt att tränaren får veta sådana här saker. Utöver det så skadar det aldrig att stärka sina barn men i första hand skulle jag prata med tränaren, men då inte i samband med en träning utan kanske ringa upp när det är lugnt och kolla att tränare också har möjlighet att lyssna och prata.

 

[susanne]

Min tanke är att förklara för ditt barn att alla andra inte tänker som ni gör, alla andra är inte ödmjuka. Det som det andra barnet säger har inget med verkligheten att göra utan det beror på att det barnet pappa försöker ge sitt barn så mycklet beröm det går. Förklara att du inte tycker att det är ett sätt som du vill ge beröm på, att du tycker att man inte ger beröm genom att säga att andra är dåliga. Påminn om tillfällen då ditt barn varit bättre än det andra barnet som ett exempel på att hen är duktig. Jag brukar alltid i liknande situationer säga att det viktigaste är att man är en bra kompis och som bra kompis trycker man inte ner andra.

 

[anhe]

Det där tror jag är en fas som många ungar går igenom i lagsporter, mina grabbar blir nu 10 år, och förra året, året de fyllde 9, var det en hel del trams och tuppfäktning inom laget. Göra upp lite rangordning, kläcka ur sig lite obetänksamma kommentarer osv. Laget som är 1 år äldre än våra har haft exakt samma sak med sitt lag. Att sen komma som yngre och spela med de äldre (och duktigare så klart) har inte varit så lätt alla gånger. (De spelar nämligen ihop med de som är äldre ibland). Det jämförs så klart ibland mellan varandra. Men sen verkar det som att de mognar ur det där, och det blir mycket bättre. Jag kan säga att i vårt fall kommer det inte från föräldrar och ledare (i de flesta fall). Ungarna är väldigt kreativa att själva hitta olika sätt att hävda sig på.
Jag skulle snackat med tränarna i första hand. Det är deras uppgift att markera vilken stämning och ordning det är som gäller inom laget. Förhoppningsvis har de en nolltolerans mot sånt här "skitsnack". Är det en schism mellan två enstaka barn kan man givetvis ta kontakt med det andra barnets föräldrar och reda ut saken. Så fick jag göra en gång med min ena grabb. Han ville inte gå på träningen (till och med sluta med en sport han älskar) för att han tyckte att en annan grabb var taskig. Sen visade det sig när jag och den andra föräldern snackade, att den andra grabben tyckte exakt likadant om min grabb, fast om honom då. De hade helt enkelt missförstått varandra och gnabbades om något totalt meningslöst, och sen fortsatte det där. Vi redde snabbt ut det och sedan har det inte varit något mer problem.

 

[trazel]

När jag var liten och spelade fotboll fick inte föräldrarna vara med på träningarna ett tag av denna anledning. De fattade vinken och var välkomna tillbaka efter ett par träningar.

 

[issic]

Tränaren är bästa kompis med det nya barnets mamma, så har inte tagit upp det med henne pga av att jag är orolig att det kan bli ännu värre för mitt barn.

 

[Snurrfian]

Tränaren är bästa kompis med det nya barnets mamma, så har inte tagit upp det med henne pga av att jag är orolig att det kan bli ännu värre för mitt barn.

Du behöver ju inte peka ut ett specifikt barn utan säga: "Mitt barn upplever att det är dålig stämning i laget just nu och funderar på att sluta av den anledningen. Hur upplever du det? " En vettig tränare säger antingen : Ja jag har också uppmärksammat det och arbetar just nu på att få till en ändring, alt Oj det har jag inte uppmärksammat, jag ska genast ta tag i saken.

 

[LenaH]

Är problemet mitt? Borde jag jobba på att försöka höja mitt barns självförtroende så hen skiter i vad de andra säger? Eller hur ska jag göra? Klart jag kan börja likadant, typ Gud vad bra du gjorde det, alla andra missade ju, såg du det? Och gud vad snabb du var på det, de andra var ju mycket långsammare?

Jag tycker absolut att man kan försöka jobba på sitt barns självförtroende men inte på bekostnad av andras.
Tala om för ditt barn att det är duktigt men utan att framhäva att de andra är sämre.
Så gör en bra förälder, att peka ut att andra är sämre är inte schysst mot varken det egna barnet eller de andra barnen.