skuggi
Trådstartare
Vi har en liten, ganska tuff cockepoo-hane på 4 månader.
Han är framåt, inte rädd i nya miljöer, inte riktigt skygg för fordon, men han vill helst sitta när de far förbi (vilket vi berömmer). I allmänhet orädd hund alltså.
Men så händer det att något skrämmer honom, och då är jag osäker på hur jag ska hantera honom för att han ska växa själv och bli modig. Jag inbillar mig att om man jämt lyfter upp dem så blir de osjälvständiga och skälliga?
Tex, om han hör hundskall så åker svansen ner, han hukar och vill bara FLY! Ropar jag kan jag springa fram till mig och liksom hoppa upp med framtassarna lite, men sen vill han FLY igen, helst ska jag väl kuta med om han fick välja.
Han verkar inte tycka att jag är nog trygghet att sitta bredvid, lyfter jag upp honom däremot verkar han nöjd.
Så, vad är bäst i såna situationer?
(jag håller oss borta från okända hundar och planerar träffar med snälla hundar så han ska få bra hundmöten såhär i början)
Hemma kan det vara nått ljud i trapphuset som skrämmer honom. Då vill han inte fly, men står bara och skäller ganska envist. Någon gång har han sett en väska uppe på bordet som han skällt på, och då har han inte gett sig förrän jag lyft upp honom så han får nosa, och sedan är det bra.
Gör jag rätt? Eller ska jag låta honom skälla tills han slutar själv? Känns fel att korrigera skällandet när orsaken är att han är rädd? När han skäller på katten för att busa så säger jag till förståss, men det känns som ett helt annat läge.
Han är framåt, inte rädd i nya miljöer, inte riktigt skygg för fordon, men han vill helst sitta när de far förbi (vilket vi berömmer). I allmänhet orädd hund alltså.
Men så händer det att något skrämmer honom, och då är jag osäker på hur jag ska hantera honom för att han ska växa själv och bli modig. Jag inbillar mig att om man jämt lyfter upp dem så blir de osjälvständiga och skälliga?
Tex, om han hör hundskall så åker svansen ner, han hukar och vill bara FLY! Ropar jag kan jag springa fram till mig och liksom hoppa upp med framtassarna lite, men sen vill han FLY igen, helst ska jag väl kuta med om han fick välja.
Han verkar inte tycka att jag är nog trygghet att sitta bredvid, lyfter jag upp honom däremot verkar han nöjd.
Så, vad är bäst i såna situationer?
(jag håller oss borta från okända hundar och planerar träffar med snälla hundar så han ska få bra hundmöten såhär i början)
Hemma kan det vara nått ljud i trapphuset som skrämmer honom. Då vill han inte fly, men står bara och skäller ganska envist. Någon gång har han sett en väska uppe på bordet som han skällt på, och då har han inte gett sig förrän jag lyft upp honom så han får nosa, och sedan är det bra.
Gör jag rätt? Eller ska jag låta honom skälla tills han slutar själv? Känns fel att korrigera skällandet när orsaken är att han är rädd? När han skäller på katten för att busa så säger jag till förståss, men det känns som ett helt annat läge.