Hur hanterar man en häst som tycker om att bita och slicka?

[Martina_m]

Jag har en häst som tycker om att bita på saker, slicka på saker och pilla på saker.

Jag har haft honom i 6,5 år och sedan han var 3 år. Han har under den här tiden alltid hållit på med detta bitande/nafsande. Han hugger/attackerar inte. Utan han bara "måste" smaka på saker och ting.

Jag har så klart försökt få honom att sluta, att det inte är ok. För han försöker gärna bita i jackarmen när man tar in från hagen, går med honom eller liknande. Han är mkt väl medveten om att det inte är ok. I samma veva som han gör det slänger han bort/upp huvudet för han vet ju att han inte får.
Jag brukar slå till med grimskaft eller liknande runt mig, för att säga till att nu var du för nära igen och det är inte ok att bita. Det är sällan grimskaftet rör honom. Ofta räcker det att man harklar sig när man "ser vad han tänker, så låter han bli.... För några sekunder iaf.

Hästen är en egenkär, trygg, dominant häst som var hingst till han var 4,5 år. Han reagerar inte för mkt, utan man får ibland säga till honom på skarpen för att han ska bli lite uppmärksam. Att han inte kan fortsätta gå när man själv stannar och liknande. Han är väldigt loj. Lite nonchalant på något vis.

Han leker nog, han älskar att bita och slicka. Kan gå och bära runt på pinnar i hagen, eller när jag promenerar med honom vill han "såååå gärna" hålla i spöt.

Jag har liksom gett upp lite, "han är nog bara sån" tänker jag. Jag känner mig som en tjatig mamma, nej, nej, nej, nej....

Kan jag använda mig av detta som ett belöningssystem? Eller kommer han att bli ännu värre då? Ha en pinne eller en trasa som han "får" bita i när han gjort något bra. Typ som en hund som leker med sin bitleksak.

Är det någon som känner igen detta beteende? Kan ju även säga att det är mer under vintern när han är lite understimulerad, och mindre på sommaren när han är lite betestrött.

Jag är hans ledare, men han ifrågasätter det väldigt ofta. Och jag får kämpa för det. Ibland känns det som han gör saker för att han är lydig, men att han inte riktigt har accepterat min ledarroll. Han är inte som någon annan häst som jag haft hand om tidigare, större personlighet får han leta efter.

Hur ska jag hantera honom egentligen?

 

[axel]

Jag inbillar mig att du är lite inkonsekvent o som de flesta kvinnor så tjatar man o effekten av det blir att de skiter i det. testa testa. Som barn.

säg ifrån! på skarpen en gång för alla.
Ge den saker att bita på.

Min förre var "munnig" hela livet. Bar Posten, slet sönder alla skydd man satte på i hagen, bar på grejor i hagen......
ville gärna dra i blixtlås mm, så nej man får vara stenhård o det lönar sig.

 

[tuaphua]

Jag har en häst som tycker om att bita på saker, slicka på saker och pilla på saker.

Jag har haft honom i 6,5 år och sedan han var 3 år. Han har under den här tiden alltid hållit på med detta bitande/nafsande. Han hugger/attackerar inte. Utan han bara "måste" smaka på saker och ting.

Jag har så klart försökt få honom att sluta, att det inte är ok. För han försöker gärna bita i jackarmen när man tar in från hagen, går med honom eller liknande. Han är mkt väl medveten om att det inte är ok. I samma veva som han gör det slänger han bort/upp huvudet för han vet ju att han inte får.
Jag brukar slå till med grimskaft eller liknande runt mig, för att säga till att nu var du för nära igen och det är inte ok att bita. Det är sällan grimskaftet rör honom. Ofta räcker det att man harklar sig när man "ser vad han tänker, så låter han bli.... För några sekunder iaf.

Hästen är en egenkär, trygg, dominant häst som var hingst till han var 4,5 år. Han reagerar inte för mkt, utan man får ibland säga till honom på skarpen för att han ska bli lite uppmärksam. Att han inte kan fortsätta gå när man själv stannar och liknande. Han är väldigt loj. Lite nonchalant på något vis.

Han leker nog, han älskar att bita och slicka. Kan gå och bära runt på pinnar i hagen, eller när jag promenerar med honom vill han "såååå gärna" hålla i spöt.

Jag har liksom gett upp lite, "han är nog bara sån" tänker jag. Jag känner mig som en tjatig mamma, nej, nej, nej, nej....

Kan jag använda mig av detta som ett belöningssystem? Eller kommer han att bli ännu värre då? Ha en pinne eller en trasa som han "får" bita i när han gjort något bra. Typ som en hund som leker med sin bitleksak.

Är det någon som känner igen detta beteende? Kan ju även säga att det är mer under vintern när han är lite understimulerad, och mindre på sommaren när han är lite betestrött.

Jag är hans ledare, men han ifrågasätter det väldigt ofta. Och jag får kämpa för det. Ibland känns det som han gör saker för att han är lydig, men att han inte riktigt har accepterat min ledarroll. Han är inte som någon annan häst som jag haft hand om tidigare, större personlighet får han leta efter.

Hur ska jag hantera honom egentligen?

Jag tycker man måste fundera kring fler saker här.
Det går att få alla hästar att sluta nafsa, även de som är mer orala. Man måste veta det och vara bestämd i att det går. Det är punkt ett.
Det "är inte bara så". De är som vi(vi som har dem nu som vidmakthåller beteenden som de kanske lärt sig hos oss eller tidigare) gör dem.

Sen får man fundera kring om man kan stimulera den på annat vis. Kan den få gnaga på saker i hagen eller boxen? Grenar, träd, sly etc..

Sen fundera kring hur korrigerar du och gick korrigeringen igenom?
Att den bara slutar med beteendet dvs inte biter är inte det jag är ute efter i situationer med hästar som är som jag uppfattar din. Det är det mentala i att den verkligen fattar att "det där gör jag bara inte och jag behöver inte testa det igen".
Det handlar inte om att skrämma dem dit eller så. Utan bara vara tydlig.
Då måste man vara väldigt konsekvent och se till att korrigera tills det mentalt gått igenom. Och inte så att hästen bara går till tillfällig reträtt tills den tror att det är mer riskfritt igen att upprepa samma skit.

Fundera på vad din korrigering, vilken typ du valt och hur du gör den och var du riktar den etc, ger för ev negativa bieffekter sas.
Om du viftar till med grimskaftet.. Var riktar du det? Vad mer händer än att hästen slutar nafsa?
Man kan behöva använda olika typer av korrigeringar i olika lägen.

En häst som hugger eller är farlig kan jag absolut daska till med handen eller grimskaft eller spö etc.. Vad man än har då..
Men en häst som faktiskt inte är rent farlig och är flaxig i skallen skulle jag fundera på om man kanske inte skulle testa bara göra en blandning av en nypning och en liten buff i lägre delen av halsen på. Som en hästmammas nafs ungefär. Svarar de för det kan det räcka och man slipper oftast "bieffekten" att den drar upp skallen och flaxar iväg överdrivet. Det finns ju de som satt det där flaxeriet och överreagerandet i system iom att de vet att när de överreagerar så upphör korrigeringen. Om man minskar kraften och energin i korrigeringen.. Men däremot fullföljer tills de är i rätt sinnestillstånd också och inte bara rent fysiskt går till tillfällig reträtt kan man få dem att svara normalt på korrigeringar och faktiskt upphöra istället för att bara göra skit och sen tom innan korrigeringar flaxa runt för att slippa det som de vet kommer efter skitbeteende.

Öht så upplever jag att ni inte har befästa roller i er relation. Det är något som om det blir löst eg borde lösa nafsproblematiken med.

 

[Grazing]

Hästen är en egenkär, trygg, dominant häst som var hingst till han var 4,5 år. Han reagerar inte för mkt, utan man får ibland säga till honom på skarpen för att han ska bli lite uppmärksam. Att han inte kan fortsätta gå när man själv stannar och liknande. Han är väldigt loj. Lite nonchalant på något vis.

Jag tror du får vara lite tydligare, extremt konsekvent. Överreagera på saker och ting som när han biter, lite som att dom ska bli överrumplade och tänka till att oj, vad hände. Nöj dig inte med reaktionen att hästen viftar till med halsen utan gör en stor grej av det. Min häst var också väldigt dominant lagd och lite smånaffsig om man inte var konsekvent. Leka och bita på det sättet fick han göra i hagen men inte med människor.

Den typen av hästar är min erfarenhet iallafall att man måste vara väldigt rapp och pang på hela tiden, kräver man något så ska det ske direkt, det måste vara lite extremt så för att dom ska vara lyhörda för en. Man får inte tolerera den här segheten. Det fungerade iallafall för min häst, hela tiden överkonsekvent med allt så fungerade han jättefint.

 

[labb]

Jag har en häst som tycker om att bita på saker, slicka på saker och pilla på saker.

Jag har haft honom i 6,5 år och sedan han var 3 år. Han har under den här tiden alltid hållit på med detta bitande/nafsande. Han hugger/attackerar inte. Utan han bara "måste" smaka på saker och ting.

Jag har så klart försökt få honom att sluta, att det inte är ok. För han försöker gärna bita i jackarmen när man tar in från hagen, går med honom eller liknande. Han är mkt väl medveten om att det inte är ok. I samma veva som han gör det slänger han bort/upp huvudet för han vet ju att han inte får.
Jag brukar slå till med grimskaft eller liknande runt mig, för att säga till att nu var du för nära igen och det är inte ok att bita. Det är sällan grimskaftet rör honom. Ofta räcker det att man harklar sig när man "ser vad han tänker, så låter han bli.... För några sekunder iaf.

Hästen är en egenkär, trygg, dominant häst som var hingst till han var 4,5 år. Han reagerar inte för mkt, utan man får ibland säga till honom på skarpen för att han ska bli lite uppmärksam. Att han inte kan fortsätta gå när man själv stannar och liknande. Han är väldigt loj. Lite nonchalant på något vis.

Han leker nog, han älskar att bita och slicka. Kan gå och bära runt på pinnar i hagen, eller när jag promenerar med honom vill han "såååå gärna" hålla i spöt.

Jag har liksom gett upp lite, "han är nog bara sån" tänker jag. Jag känner mig som en tjatig mamma, nej, nej, nej, nej....

Kan jag använda mig av detta som ett belöningssystem? Eller kommer han att bli ännu värre då? Ha en pinne eller en trasa som han "får" bita i när han gjort något bra. Typ som en hund som leker med sin bitleksak.

Är det någon som känner igen detta beteende? Kan ju även säga att det är mer under vintern när han är lite understimulerad, och mindre på sommaren när han är lite betestrött.

Jag är hans ledare, men han ifrågasätter det väldigt ofta. Och jag får kämpa för det. Ibland känns det som han gör saker för att han är lydig, men att han inte riktigt har accepterat min ledarroll. Han är inte som någon annan häst som jag haft hand om tidigare, större personlighet får han leta efter.

Hur ska jag hantera honom egentligen?

Jag såg ett program för ett antal år sedan med Diana Rhodin som håller på med cirkus och hästar och en sak hon sa var att hon alltid försöker utgå från hästens personlighet och vad den gillar, som exempel tog hon en häst som hon fått hand om som ansetts "lite" besvärlig eftersom han gärna gick upp på bakbenen. Istället för att se det som ett problem som skulle korrigeras såg hon det som en möjlighet och tränade in just cirkusnummer där han fick gå på bakbenen, och som hon sa iom att behovet att resa sig blev tillfredsställt i manegen upphörde det helt i den dagliga hanteringen.

Lite på samma sätt skulle man kanske kunna tänka med din häst, tycker han om att hålla saker i munnen så varför inte låta honom göra det ibland, ge honom en pinne han kan ha när han leds så blir han säkert nöjd!

 

[tuaphua]

Jag såg ett program för ett antal år sedan med Diana Rhodin som håller på med cirkus och hästar och en sak hon sa var att hon alltid försöker utgå från hästens personlighet och vad den gillar, som exempel tog hon en häst som hon fått hand om som ansetts "lite" besvärlig eftersom han gärna gick upp på bakbenen. Istället för att se det som ett problem som skulle korrigeras såg hon det som en möjlighet och tränade in just cirkusnummer där han fick gå på bakbenen, och som hon sa iom att behovet att resa sig blev tillfredsställt i manegen upphörde det helt i den dagliga hanteringen.

Lite på samma sätt skulle man kanske kunna tänka med din häst, tycker han om att hålla saker i munnen så varför inte låta honom göra det ibland, ge honom en pinne han kan ha när han leds så blir han säkert nöjd!

Jag tänker nog att man ska skilja på behov och att nyttja sina instinkter och fallenheter för diverse saker för att det lönar sig.

I TS fall ser inte jag det att hästen är oral som problem. Den kan ju lika gärna gnaga på vad som helst då ts leder den. Varför ska den nafsa henne just?
Det är inte någon slump.
Den har lärt sig att det där leder till något som inte sker om den nafsar ett träd, staketet eller marken..

Precis som hästar som reser sig ofta gör det i vissa lägen då stegringen leder till mer än bara att få stå på två ben som någon slags behov.
Om man ser till att göra stegringen till sin. Dvs helt ta över den och göra den på ens eget sätt brukar hästar sluta ta till det då de känner att de behöver ngt som kan hjälpa dem att fly.
Det är ju samma med hästar som lärt sig sticka med folk då de inte riktigt tycker läget är helt som de vill. Om man försöker bromsa dem och inte lyckas har man samma situation som TS med sin nafsande häst.
Om man istället gasar på den mer och längre än den hade tänkt och då gör galoppen till sin sas, tar över den och tar ifrån hästen möjligheten att fly genom galoppen, så brukar de inte försöka sticka mer då de tycker situationer är så där..

Att man är oral och vill bita och gnaga kan ta sig i uttryck att man gnager på saker och vill smaka på och är sån i kontakt med andra hästar.
Men att de nafsar människor eller andra hästar har inget att göra med medfött behov att bita. Då hade de inte riktat nafsningen så mot människan.

Min häst är också väldigt oral. Han är som en snorunge till häst där.. Vill undersöka med munnen och så.. Han är också sån som leker oralt med andra hästar. Både vill klia och smånafsas i lek.
Men det innebär inte att han måste nafsa på mig. Eller att han skulle göra det hur som helst på en ledarhäst.

Sen kan man absolut, som även jag skrev, ge dem saker att gnaga på i hage etc.
Men man ska inte tro att det är hela problemet.
Det finns oftast lite andra problem också om hästen anser sig få nafsa människor.

 

[Martina_m]

Öht så upplever jag att ni inte har befästa roller i er relation. Det är något som om det blir löst eg borde lösa nafsproblematiken med.

Ja, det är nog här problemet är. Men hur fasen löser jag det? Egentligen är det kanske inte så svårt, men jag är kanske fel person. Jag är ingen ledartyp tyvärr. Och jag har svårt att vara konsekvent, jag försöker verkligen, men det är så lätt att missa. Men jag har verkligen blivit bättre än vad jag var förr.

Jag ska skärpa mig, men hur ska jag göra? Hur ska jag säga till honom?

Det som har funkat bäst hittills är att gå på honom (typ höja spöt, kanske vifta med det och funkar inte det, smällt till honom på bogen med spö eller grimskaft) och samtidigt backa honom, han ska flytta sig för mig. Då brukar han bli lite uppmärksam och mkt lättare att säga till nästa gång. Men uppenbarligen säger jag inte till honom tillräckligt.

 

[Martina_m]

Den har lärt sig att det där leder till något som inte sker om den nafsar ett träd, staketet eller marken..

Fast detta gör han oxå. Han vill bita på bommar som ligger på marken som han ska gå över, han slickar på ridhusbotten, han vill bita på sargen i ridhuset, han biter på tyglarna, grimskaft, på typ allt. Men han biter faktiskt inte på sitt täcke eller sina benskydd
Han vill bita på andra hästar när vi är ute och rider. Man ser hur han sneglar och vill smaka lite på kompisens rumpa. Och detta är inget som de andra hästarna reagerar så mkt över, för han är som sagt inte arg eller hotfull. Men jag håller ju i honom så han inte lyckas.

 

[labb]

Jag tänker nog att man ska skilja på behov och att nyttja sina instinkter och fallenheter för diverse saker för att det lönar sig.

I TS fall ser inte jag det att hästen är oral som problem. Den kan ju lika gärna gnaga på vad som helst då ts leder den. Varför ska den nafsa henne just?
Det är inte någon slump.
Den har lärt sig att det där leder till något som inte sker om den nafsar ett träd, staketet eller marken..

Precis som hästar som reser sig ofta gör det i vissa lägen då stegringen leder till mer än bara att få stå på två ben som någon slags behov.
Om man ser till att göra stegringen till sin. Dvs helt ta över den och göra den på ens eget sätt brukar hästar sluta ta till det då de känner att de behöver ngt som kan hjälpa dem att fly.
Det är ju samma med hästar som lärt sig sticka med folk då de inte riktigt tycker läget är helt som de vill. Om man försöker bromsa dem och inte lyckas har man samma situation som TS med sin nafsande häst.
Om man istället gasar på den mer och längre än den hade tänkt och då gör galoppen till sin sas, tar över den och tar ifrån hästen möjligheten att fly genom galoppen, så brukar de inte försöka sticka mer då de tycker situationer är så där..

Att man är oral och vill bita och gnaga kan ta sig i uttryck att man gnager på saker och vill smaka på och är sån i kontakt med andra hästar.
Men att de nafsar människor eller andra hästar har inget att göra med medfött behov att bita. Då hade de inte riktat nafsningen så mot människan.

Min häst är också väldigt oral. Han är som en snorunge till häst där.. Vill undersöka med munnen och så.. Han är också sån som leker oralt med andra hästar. Både vill klia och smånafsas i lek.
Men det innebär inte att han måste nafsa på mig. Eller att han skulle göra det hur som helst på en ledarhäst.

Sen kan man absolut, som även jag skrev, ge dem saker att gnaga på i hage etc.
Men man ska inte tro att det är hela problemet.
Det finns oftast lite andra problem också om hästen anser sig få nafsa människor.

Jag tror att det kan vara både och, att hästen triggas av att personen som leder inte gillar att bli nafsad och säger ifrån men också att det ligger i hästens personlighet att den tycker om att använda munnen.

Här kommer också inställningen hos människan in, ett alternativ är att man försöker "korrigera" beteendet och det kan nog fungera om man gör det tillräckligt bestämt och konsekvent. En annan person kanske ser nafsningarna som ett kontaktskapande som inte besvärar alls och det hålls på en låg nivå genom att hästen inte får den reaktion som triggar den. Ett tredje alternativ är att man medvetet ignorerar beteendet förutom att man leder och hanterar på ett sätt som gör att den inte kan nafsa och därmed vänjer den sig av med det och ett fjärde skulle kunna vara att man försöker ta kontroll över beteendet genom att tex. träna in att hästen bär saker med munnen. osv.

 

[Grazing]

Det som har funkat bäst hittills är att gå på honom (typ höja spöt, kanske vifta med det och funkar inte det, smällt till honom på bogen med spö eller grimskaft) och samtidigt backa honom, han ska flytta sig för mig. Då brukar han bli lite uppmärksam och mkt lättare att säga till nästa gång. Men uppenbarligen säger jag inte till honom tillräckligt.

Tänk att du ska göra det du gör men var mera explosiv, reagera blixtsnabbt och explosivt så hästen blir förvånad över reaktionen. Överdriv och bli upprörd helt enkelt så hästen tänker till. Antar att det är en häst som inte direkt är lättskärrad och tar illa vid sig vid lite kraftigare "korrigeringar".

 

[Martina_m]

Tänk att du ska göra det du gör men var mera explosiv, reagera blixtsnabbt och explosivt så hästen blir förvånad över reaktionen. Överdriv och bli upprörd helt enkelt så hästen tänker till. Antar att det är en häst som inte direkt är lättskärrad och tar illa vid sig vid lite kraftigare "korrigeringar".

Precis, problemet är att jag brukar skrämma hästar runt omkring oss istället. De reagerar mer än min :-p
Ibland kan man tro att han gillar att bli tillsagd, som att det är en lek. Men det var mer förr, nu brukar han ta det mer på allvar!
Men jag ska verkligen testa!