Sv: Hur länge kan man rida?
Det jag har hört, är att stona ska ta det lugnt första 6 veckorna efter betäckning, men sen är det bara bra att rida så länge det går, även om man bör dra ner på hårdträning sista tiden före nedkomst.
För mig och min dam, blev det ju lite fel. Då jag köpte henne, var hon veterinärkollad flera gånger med och utan ultraljud och var konstaterat tom. Första månaderna jag ägde henne, så lärde jag mest känna henne från marken och skrittade ut med kompisarna då och då. Framåt vårkanten började jag känna mig tryggare och lade i en högre växel när det gällde ridningen. I mitten av maj, började de gå ute dygnet runt och efter fjorton dagar, såg alla hästar ut som vandrande fotbollar. I mitten av juni var jag på en centrerad ridkurs, där de andra i gruppen undrade när hon skulle föla. Föla? Hon är inte dräktig...
I början av juli, hade jag veterinär ute för vaccinering. Han tittade förskräckt på Tima, som dammsög marken efter ätbart ogräs... "Hon där, hon ska nog inte ha mer mat..." När jag då frågade om det var möjligt att hon var dräktig, lyssnade han på henne. Vi gav henne vatten att dricka och han lyssnade igen och vi tittade på juvret. Men han kunde inte se några absolut säkra tecken på dräktighet, utan han sa att om hon var undersökt och ultraljudad, så var hon troligtvis tom. Jag fick order, att motionera mer och dra in på fodret.
Jag vågade inte dra ner på fodret, då jag fortfarande försökte få upp damen i muskulatur utan började i stället rida två gånger om dagen. Red jag bara ett pass, longerade jag ett pass, eller lät brorsan eller stallkompis låna och rida ut på henne. Brorsan sa att hon var pigg och glad, men han kunde inte förstå att hon stannade rätt som det var mitt ute i skogen och kissade. Det hade hon aldrig gjort förut.
Men 24 juli, kom svaret.
Och jag är glad, att jag inte drog in på fodret. Hela resten av sommaren och långt in på hösten var jag uppe vid stallet flera gånger om dagen och extrafodrade Tima, eftersom hon tappade en hel del i vikt, tack vare att det mesta av näringen gick till fölungen.
ca 12 timmar före fölning, red jag och en kompis ett rejält dressyrpass med Tima, på ungefär 1.5 timme. När jag senare talade med förra ägaren, sa hon att det inte var någon fara utan Tima hade alltid varit den damen, som inte var rädd för att säga ifrån om hon inte orkat eller känt att något varit fel. Så hade Tima farit illa av den hårda motionen ända in på fölningen, då hade varken jag, min bror eller mina kompisar fått sitta kvar på hästryggen.
