Hur många dagar hade ni lämnat barnen ensamma hemma för jobbresa?

Bukefalos 30 år!

Ja... jag hade nog lagt upp det annorlunda. Förankrat med den andra föräldern, och förklarat att barnen får hålla precis så mycket kontakt som de känner att de vill och behöver för att känna sig bekväma i situationen. Kanske rent av kommit överens med den andra föräldern att det är okej att sova där om det verkligen inte känns okej att vara hemma. Då, återigen beroende på alla specifika omständigheter, kanske två nätter hade varit okej.
Plus 1 på det här!
Att ge förutsättningar för att lyckas med något svårt, med stöd vid behov och utan att skamma om en inte lyckas är i mitt tycke enda sättet att stärka både självständighet och självkänsla.
 
Jag jobbar i fält och läser, men kan inte svara enskilt just nu.

Som snubbelfot och farins inlägg beskriver hade jag inte haft problem med. Ett test med väl fungerande backup.

Den yngsta är inte mogen och är ett ängsligt barn. Den äldre var så virrig i samma ålder att huset skulle ha brunnit ner allra minst, men är idag fullt fungerande.

Den enda kontakten de har på plats inom nära distans är jag och det är tydligt uttryckt att jag inte ska kontaktas, för de ska lära sig att samarbeta och bli självständiga.

Yngsta vill inte och äldsta vill, men vil inte ha ansvar för yngsta.

Jo, de blev visst ansvariga för hunden också. Ingen har tid att komma hem på lunchen, så mer än 6 timmar . Kanske att den får vara i hundgården?
 
Jag jobbar i fält och läser, men kan inte svara enskilt just nu.

Som snubbelfot och farins inlägg beskriver hade jag inte haft problem med. Ett test med väl fungerande backup.

Den yngsta är inte mogen och är ett ängsligt barn. Den äldre var så virrig i samma ålder att huset skulle ha brunnit ner allra minst, men är idag fullt fungerande.

Den enda kontakten de har på plats inom nära distans är jag och det är tydligt uttryckt att jag inte ska kontaktas, för de ska lära sig att samarbeta och bli självständiga.

Yngsta vill inte och äldsta vill, men vil inte ha ansvar för yngsta.

Jo, de blev visst ansvariga för hunden också. Ingen har tid att komma hem på lunchen, så mer än 6 timmar . Kanske att den får vara i hundgården?
Nej, det där hade jag inte varit okej med som medförälder.
 
Jag jobbar i fält och läser, men kan inte svara enskilt just nu.

Som snubbelfot och farins inlägg beskriver hade jag inte haft problem med. Ett test med väl fungerande backup.

Den yngsta är inte mogen och är ett ängsligt barn. Den äldre var så virrig i samma ålder att huset skulle ha brunnit ner allra minst, men är idag fullt fungerande.

Den enda kontakten de har på plats inom nära distans är jag och det är tydligt uttryckt att jag inte ska kontaktas, för de ska lära sig att samarbeta och bli självständiga.

Yngsta vill inte och äldsta vill, men vil inte ha ansvar för yngsta.

Jo, de blev visst ansvariga för hunden också. Ingen har tid att komma hem på lunchen, så mer än 6 timmar . Kanske att den får vara i hundgården?
Jag tycker snarare synd om dem- speciellt den yngsta.
Låter helgalet att tänka att detta ska göras så de blir självständiga. Jag tror det snarare kan slå tillbaka och göra saker värre för den yngsta om den känner sig rädd och ensam.
 
I pappans värld så kan inga katastrofer hända och därför behövs ingen backup. Att ha backup - utifall att - är att vara överdriven, världsfrånvänd och hönsig.
Jag och min syster var ensamma när mamma var på en jobbresa med en granne som bakjour. Tanken var att någon finns som har ett ansvar ifall en kris skulle uppstå, vi skulle om allt flöt på kunna klara oss själv, men givetvis hade vi även kunnat gå dit med en småsak också. (före mobiltelefonens tid så inte jämförbart, och jag minns inte exakt ålder, en eller två nätter)

Men det jag minns mycket väl var hur effekten att hon fanns där bakom gjorde att vi faktiskt kunde klara mycket mer utan att använda hjälpen.
Enligt min bedömning kunde vi på det viset vara ensamma 2-3 år innan det hade varit ok att vara helt ensamma utan bakjouren.
 
Jag var ensam hemma från åk 7. Kunde vara del av nätter hela nätter och upp till måndag-fredag. Men jag visste att var det nånting så var det bara att höra av sig till några grannar vilken tid på dygnet det än var.
 
Åldersmässigt ser jag inga problem. Jag och min kompis bodde själva några veckor varje sommar i en stuga flera mil ut i skogen från att vi var 10. Det var innan mobiltelefoner och nån av våra föräldrar kom kanske var 3:e-4:e dag och kollade till oss och tog med mat (fanns inte el så inget kylskåp). Det var hur kul som helst!

Det var ju dock helt frivilligt och på vårt eget initiativ. Det upplägg som beskrivs i trådstarten och hur barnen beskrivs så låter det som en jättedålig idé och rätt elakt mot barnen. Så till den grad att jag håller med @Luff och @farin att en orosanmälan faktiskt vore på plats. Just att uttalat instruera dem att INTE kontakta någon gör det ju helt knäppt.
 
Åldersmässigt ser jag inga problem. Jag och min kompis bodde själva några veckor varje sommar i en stuga flera mil ut i skogen från att vi var 10. Det var innan mobiltelefoner och nån av våra föräldrar kom kanske var 3:e-4:e dag och kollade till oss och tog med mat (fanns inte el så inget kylskåp). Det var hur kul som helst!

Det var ju dock helt frivilligt och på vårt eget initiativ. Det upplägg som beskrivs i trådstarten och hur barnen beskrivs så låter det som en jättedålig idé och rätt elakt mot barnen. Så till den grad att jag håller med @Luff och @farin att en orosanmälan faktiskt vore på plats. Just att uttalat instruera dem att INTE kontakta någon gör det ju helt knäppt.
De får säkert kontakta någon annan, men det finns ju ingen annan (eller den stora hade säkert ringt en kompis vid behov om jag varit otillgänglig). Det är mig de inte får kontakta. Troligtvis för att jag hade föreslagit ett annat upplägg.

Jag har extremt svårt att tro att han gör detta för att yngsta ska bli självständig - alltså med omtanke för barnet. Det handlar mer om att tvinga barnet att bli mognare snabbt, för att hans liv ska bli enklare. Dvs att han ska kunna göra vad han vill, när han vill.

Och det är inte baserat på just det här, utan de senaste 12 åren
 
Lägger till för nu har jag läst mer men behåller det första jag skrev under. Tycker faktiskt det låter helt förfärligt. Jag hade funderat på att anmäla.

---

Under premisserna som ges så nej. Om jag förstår det riktigt så har det varit ett besked barnen fått från sin förälder, att nu blir det såhär, ta inte kontakt med nån vuxen för ni ska lära er att bli självständiga? Man kan liksom inte tvinga någon till att bli tryggare i situationer som dom inte känner sig trygg i.

Men som nån annan skrev om man kan kontakta en trygg vuxen, som om det är så att det behövs kan komma bort och att man kan få sova hos hen om det känns för jobbigt att vara själv kunde kanske ha gått.

Jag själv bodde i princip ensam från att jag var 16, iaf i längre perioder men hade alltid bra vuxna runt mig. Hade dock inte passat att sätta mig på att ha ansvar för yngre syskon över nån längre tid (läs 24h ). Det är nått helt annat att ha ansvar för någon annan än bara sig själv, speciellt när man själv fortfarande är ett barn.
 
De får säkert kontakta någon annan, men det finns ju ingen annan (eller den stora hade säkert ringt en kompis vid behov om jag varit otillgänglig). Det är mig de inte får kontakta. Troligtvis för att jag hade föreslagit ett annat upplägg.

Jag har extremt svårt att tro att han gör detta för att yngsta ska bli självständig - alltså med omtanke för barnet. Det handlar mer om att tvinga barnet att bli mognare snabbt, för att hans liv ska bli enklare. Dvs att han ska kunna göra vad han vill, när han vill.

Och det är inte baserat på just det här, utan de senaste 12 åren
Menade någon som i någon specifik, dvs dig i detta fall. 🙂

Och nej, det låter verkligen inte som att det är av omtanke för barnen. Jag har inte koll på om/vad du eventuellt skrivit i andra trådar, är soc inblandade?
 
Omöjligt att svara på utan att själv känna barnen, bara ena förälderns version är lite lite att ha som utgångspunkt tycker jag. För mig var det inget problem alls bara det fanns mat hemma även när jag var yngre än de i tråden.

En orosanmälan hade jag definitivt inte gjort för något sådant här.
 
Menade någon som i någon specifik, dvs dig i detta fall. 🙂

Och nej, det låter verkligen inte som att det är av omtanke för barnen. Jag har inte koll på om/vad du eventuellt skrivit i andra trådar, är soc inblandade?
Jag har nog knappt skrivit något alls i andra trådar, att skriva för mycket på forum kan leda till att jag outas och det är inte något jag vill i dagsläget. Det här är min chans att få tänka lite anonymt. Och soc är i dagsläget inte inblandade.

Men eftersom jag alltid får höra att jag gör precis allting fel, tänker fel och tycker fel och bara gör saker för att jävlas (japp, det är den andra förälderns ord) så ville jag checka in hur andra ser på saken. Jag har svårt att lite på min egen uppfattning efter alla år av att få höra att jag tänker fel.
 
Omöjligt att svara på utan att själv känna barnen, bara ena förälderns version är lite lite att ha som utgångspunkt tycker jag. För mig var det inget problem alls bara det fanns mat hemma även när jag var yngre än de i tråden.

En orosanmälan hade jag definitivt inte gjort för något sådant här.
Det förklarar en hel del :heart
 

Liknande trådar

  • Oplanerat gravid och krisar.
  • Vet inte längre om jag vill omplacera hunden
  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • När barnet inte kan bo hemma?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp