Linda_77
Trådstartare
Min 14-månaders boxerfröken har nog hamnat i trotsåldern.
Hemma och på planen funkar det hur bra som helst, vi kör på med lydnad och bruks med stor entusiasm. Hon är både arbetsvillig och kontaktsökande och har inte upplevt henne som någon tuffing.
Under hela hennes uppväxt har det alltid (med några få undantag i höstas) gått kanonbra att ha henne lös både hemma och i skogen. Tyvärr har det blivit dåligt med skogspromenader denna vintern pga enorma mängder snö. Istället har vi åkt spark, gått koppelpromenader längs vägarna och kört med en hel del skvallerträning vid viltlöporna.
Idag var det dock dags för årets premiär så vi gick ut och jag kopplade loss som vanligt. Det skulle jag inte ha gjort!
Första ögonblicket reagerade hon fint på mitt vanliga "häråt"-rop, kom tillbaka direkt och fick godis. Sekunderna efter drar hon som en skållad råtta rätt upp i skogen trots att jag bara är några meter bakom och direkt VRÅLAR neeeej när hon var på väg! Verkligen totalignorerar mig!
Fick sedan vara orolig och leta efter hundskrället i 1,5 timme
Jag har ju insett att hon har större viltintresse än jag trodde, vilket kanske förstärkts av att hon i ett obevakat tillfälle i höstas smet iväg med en av våra taxar på rådjursjakt i höstas
.
Allt gick bra och hon ställde inte till nån skada men jag vill verkligen inte ha någon hund som drar efter vilt så fort den får chansen
Något tips på vad jag ska göra och hur jag ska träna vidare?
Idag var hon ju totalt okontaktbar när hon drog iväg så jag antar att det måste bli koppel eller långlina hädanefter. Sååå trist...
Hemma och på planen funkar det hur bra som helst, vi kör på med lydnad och bruks med stor entusiasm. Hon är både arbetsvillig och kontaktsökande och har inte upplevt henne som någon tuffing.
Under hela hennes uppväxt har det alltid (med några få undantag i höstas) gått kanonbra att ha henne lös både hemma och i skogen. Tyvärr har det blivit dåligt med skogspromenader denna vintern pga enorma mängder snö. Istället har vi åkt spark, gått koppelpromenader längs vägarna och kört med en hel del skvallerträning vid viltlöporna.
Idag var det dock dags för årets premiär så vi gick ut och jag kopplade loss som vanligt. Det skulle jag inte ha gjort!
Första ögonblicket reagerade hon fint på mitt vanliga "häråt"-rop, kom tillbaka direkt och fick godis. Sekunderna efter drar hon som en skållad råtta rätt upp i skogen trots att jag bara är några meter bakom och direkt VRÅLAR neeeej när hon var på väg! Verkligen totalignorerar mig!
Fick sedan vara orolig och leta efter hundskrället i 1,5 timme
Jag har ju insett att hon har större viltintresse än jag trodde, vilket kanske förstärkts av att hon i ett obevakat tillfälle i höstas smet iväg med en av våra taxar på rådjursjakt i höstas
Allt gick bra och hon ställde inte till nån skada men jag vill verkligen inte ha någon hund som drar efter vilt så fort den får chansen
Något tips på vad jag ska göra och hur jag ska träna vidare?
Idag var hon ju totalt okontaktbar när hon drog iväg så jag antar att det måste bli koppel eller långlina hädanefter. Sååå trist...