Hur ofta hörs ni av med partner?

Jag jobbar också natt, och har gjort det i flera år. På nätterna är det ytterst få som vill ringa och messa, och sen finns det massvis att göra ändå. Jag översätter, gör arbetslistor, gör iordning scheman, städar, planerar o.s.v.

@mandalaki det är sant, men jag tänkte inte längre än näsan räcker.
En och annan finns det allt. Jag lärde känna @Ramona på det viset. Jag jobbade - hon var vaken - vi började messa på Fb. Nu betraktar jag henne som en mycket god vän som ger mig enormt mycket :)
 
Ett annat sätt att få dötid är ju också att ens arbete är beroende av andras arbete, och det drar ut på tiden.

Fast är det verkligen så många som har en enda tråd att följa och när den inte längre går att reda i, finns inget annat? Är visibiliteten om framtiden noll? Eller omöjlig att börja med/förbereda? Eller att det är omöjligt att hjälpa den på traven som man är beroende av för att komma vidare?

Jag tycker att det är intressant; eftersom jag aldrig nånsin upplevt det i mitt yrke. Inte heller upplevde jag det som kyllagerarbetare på Arla, de av oss som var inriktade på att göra ett bra jobb kunde alltid hitta bra uppgifter (sånt som normalt stod på plats 10-100 på priolistan, men ändå måste göras ibland) att göra även om saker och ting stod stilla. De som inte var så inriktade på att hitta värdefulla arbetsuppgifter, satte sig ned och fikade och kanske hade kallat det dötid.

Fast jag menar att det verkligen är olika. Har man mycket tid i bilen, är det ju svårt att göra så mycket annat än att köra - och då kan ju ett telefonsamtal fungera.
 
@sjoberga Ptja vi är ju väldigt många som jobbar med telefonsupport (och fler blir det, behovet är stort eftersom det är fler och fler äldre som börjar använda ny teknik, jag pratar med minst 1 20-talist per vecka), och det finns ju verkligen inget annat man kan göra mellan samtalen. Blir mycket sms/fejjan/buke/9gag etc...
 
Fast är det verkligen så många som har en enda tråd att följa och när den inte längre går att reda i, finns inget annat? Är visibiliteten om framtiden noll? Eller omöjlig att börja med/förbereda? Eller att det är omöjligt att hjälpa den på traven som man är beroende av för att komma vidare?

Jag tycker att det är intressant; eftersom jag aldrig nånsin upplevt det i mitt yrke. Inte heller upplevde jag det som kyllagerarbetare på Arla, de av oss som var inriktade på att göra ett bra jobb kunde alltid hitta bra uppgifter (sånt som normalt stod på plats 10-100 på priolistan, men ändå måste göras ibland) att göra även om saker och ting stod stilla. De som inte var så inriktade på att hitta värdefulla arbetsuppgifter, satte sig ned och fikade och kanske hade kallat det dötid.

Fast jag menar att det verkligen är olika. Har man mycket tid i bilen, är det ju svårt att göra så mycket annat än att köra - och då kan ju ett telefonsamtal fungera.

Om jag ska tala i liknelser så - om du jobbar med att lägga upp mat i ett restaurangkök så måste du vänta på att maten lagas innan du kan lägga upp den. Under tiden du väntar kan du rada upp tallrikar, fundera ut hur den optimala uppläggningen ska gå till osv. Men när du är klar med det måste du ändå vänta på maten.

Visst, teoretiskt hade du kunnat ge ett handtag i disken eller med att hacka lök ... För mitt jobb innebär det att jag frågar mina kollegor om de behöver avlastning - men behöver de inte det så får jag något som kan kallas dödtid.
 
Om jag ska tala i liknelser så - om du jobbar med att lägga upp mat i ett restaurangkök så måste du vänta på att maten lagas innan du kan lägga upp den. Under tiden du väntar kan du rada upp tallrikar, fundera ut hur den optimala uppläggningen ska gå till osv. Men när du är klar med det måste du ändå vänta på maten.

Visst, teoretiskt hade du kunnat ge ett handtag i disken eller med att hacka lök ... För mitt jobb innebär det att jag frågar mina kollegor om de behöver avlastning - men behöver de inte det så får jag något som kan kallas dödtid.

Eller städa, eller fundera på att förbereda nästa dag, eller sak 100. Att du får dötid, verkar ändå bero på att det bara finns en tråd. Eller flera som alla hindras av opåverkbara faktorer.
Och inga verksamhetsförbättrande saker man kan/får ta tag i.
Men visst, alla har vi olika roller.
 
Eller städa, eller fundera på att förbereda nästa dag, eller sak 100. Att du får dötid, verkar ändå bero på att det bara finns en tråd. Eller flera som alla hindras av opåverkbara faktorer.
Och inga verksamhetsförbättrande saker man kan/får ta tag i.
Men visst, alla har vi olika roller.

Jovisst, det var helt givet att du skulle ta upp städning. Men det har vi ett städbolag som gör. Visst skulle jag kunna ställa mig och sortera kaffekopparna i pentryt - men det är inte det jag är anställd för, det ingår inte i mitt jobb, det ÄR överhuvudtaget inget jobb, det skulle jag bara göra för just att slå ihjäl tid.

Huruvida jag har möjlighet att förbereda nästa dags jobb vet du ju inte. Jobbet har samma karaktär nästa dag - det är beroende av någon annans jobb även då.

Jag får dessutom ha dödtid, det är frihet under ansvar det handlar om. Det är det väl i rätt många yrken.
 
Fast är det verkligen så många som har en enda tråd att följa och när den inte längre går att reda i, finns inget annat? Är visibiliteten om framtiden noll? Eller omöjlig att börja med/förbereda? Eller att det är omöjligt att hjälpa den på traven som man är beroende av för att komma vidare?

Jag tycker att det är intressant; eftersom jag aldrig nånsin upplevt det i mitt yrke. Inte heller upplevde jag det som kyllagerarbetare på Arla, de av oss som var inriktade på att göra ett bra jobb kunde alltid hitta bra uppgifter (sånt som normalt stod på plats 10-100 på priolistan, men ändå måste göras ibland) att göra även om saker och ting stod stilla. De som inte var så inriktade på att hitta värdefulla arbetsuppgifter, satte sig ned och fikade och kanske hade kallat det dötid.

Fast jag menar att det verkligen är olika. Har man mycket tid i bilen, är det ju svårt att göra så mycket annat än att köra - och då kan ju ett telefonsamtal fungera.

När jag jobbade i nyetablerad butik med låg kundfrekvens roade jag mig med att skura golvet tills vattnet i hinken var rent efter skurning :p

Jag avskyr jobb där man måste sitta av en stor del av tiden(för att man måste finnas på plats) som när man sitter reserv hos oss och allt flyter... Tiden går så långsamt!
 
@mandalaki jag menade inte din arbetssituation som jag inte känner till.

Fortfarande verkar det entrådigt och initiativlöst att råka ut för dötid. Det brukar ofta finnas saker att arbeta med som är lägre prioritet och mer långsiktiga. Eller sätta blåslampa på andra som inte sköter sina jobb så att vi tillsammans kan vara nöjda med resultaten.

Sedan att man passar på att ta sina mikropauser när det uppstår kort dötid är bara bra. Fast det är mer aktivt än att säga att man har dötid.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 802
Senast: ako
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 417
Senast: Nixehen
·
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 644
Senast: Lhas
·
  • Artikel
Dagbok 28. juni.... Telefon från Rehabiliteringsscentret Vintersol på Teneriffa... "Du fick mejl från oss igår, kan du läsa igenom och svara...
Svar
5
· Visningar
838

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Vildkattungar
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp