Hur reagerade era vuxna tikar på nya valpen?

[Nemo]

Min tik tyckte till att börja med att det var ett otäckt monster! Efter nån dag har hon dock gått från att vara anti-valp till tålig fostermamma..
Hon har börjat vakta honom mot andra vovvar, och verkar för det mesta tåla ett litet knyte hängandes i pälsen..
Vakta har hon oxå börjat med! Soffpotatisen som inte orkade resa på ett öra förut när nåt hände har nu plötsligt börja höra allt ( och ingenting med för den delen) och rusa till dörren och morra eller skälla. När vi går ut måste hon alltid skälla till ett par gånger IFALL det skulle vara nåt utanför innan valpen får gå ut...
Detta är lite överdrivet tycker jag, och försöker få henne att INTE skälla på allt och ingenting.
Valpen uppskattar det inte heller...
Vad gör man?

Men det är ju i alla fall bättre att hon är sån än att hon var som första dan när valpen definitivt inte fick komma nära varken oss eller henne...

Hur blev era tikar?

 

[Mia_R]

Överlyckliga! Den äldre såg sig som någon sorts fostermorsa och skulle fostra och pussa så lillan var alldeles nerdrägglad. Den yngre var istället lekmorsa och det var ett sånt ståhej att vi var tvugna att sära på dem emellanåt för att få lite lugn och ro. Det är så lagomt kul när de lekte fram emot midnatt och vi bor i lgh med grannar runt sidorna och under oss. Jäklar vad de två blev vaktiga! De var tom med på vakt när folk de kände kom hem till oss, men hotade inte utan bara höll ögonen på dem så ingen skulle sno deras bebis.

Valpis bodde ca en månad hos oss och flyttade sedan hem till min syster som skulle ha henne. Syrran kunde ta henne direkt när hon var leveransklar och uppfödaren hade själv fått barn och behövde koncentrera sig på det istället. Helst hade jag inte släppt iväg henne alls...
När hundarna träffas nu så är det fortfarande lite samma roller, den yngre är lektant och den äldre fostrare men de har lika vansinnigt kul.

 

[idak]

När Ebba kom hem till oss låtsades Nelly som att hon inte existerade. Hon gick iväg om Ebba sökte hennes uppmärksamhet och utomhus kunde hon springa rakt över henne utan att bry sig. Men efter ett par veckor släppte det och hon upptäckte att Ebba var en ganska rolig lekkompis.

Men nu när Ebba träffar små valpar (hon är nu snart 3 år) så är hon väldigt sur och morrar och kan göra utfall. Jag frågade en duktig hundmänniska vad detta beror på. Hon sa att tikar följer mottot "mina barn och andra ungar". Dvs. de ser andras valpar som konkurrens och vargtikar som möter främmande valpar biter ihjäl dem direkt. Hon menade att det beteendet sitter till viss del kvar hos våra hundar. Men om man håller de under uppsikt de första veckorna de är tillsammans och visar den äldre tiken lika mycket uppmärksamhet som valpen så förstår sedan tiken att valpen är en i flocken och kommer snart att acceptera den.

Jag provade även att ta hem en katt till mina vuxna hundar som aldrig sett en sådan liten varelse. Första dagarna fick Ebba ha munkorg för hennes avsikter var tydliga. Men en dag så vände det och de var plötsligt bästa vänner. Nu sover Ebba och katten tillsammans och leker ofta, och då på kattens villkor. Det är otroligt hur anpassningsbara hundar är!