Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

[mul]

Ja, som rubriken säger.. Fattar inte att katterna stannar kvar i detta hus..

Sonen är snart 3 år, han blir det i mars. Han har alltid skrämt djuren så dom springer, ex hönsen. Men det har vi fått bort att om han är dum mot dom så får han helt enkelt inte vara ute. Då går vi in.

Men dessa stackars katter.. Han tar leksaker eller gosdjur och kastar, slår eller viftar mot dom. Han springer efter dom och jagar och fräser eller skäller på dom. Dom springer ju självklart.. Och det triggar honom ännu värre..

Kaninen är han inte snäll mot heller, men hon har iaf bitit honom en gång så det finns mera respekt för henne iaf. Hon ligger helst bara under skåp eller tv när han är ute och hon är det med. Hon har inte fått gå ut dagtid de sista veckorna pga detta. Då har hon fått gå ut på kvällen.

Vi har snart försökt med allt.. Berättat för honom att det gör ont på katterna när han slår dom och att dom bli rädda när han jagar dom .Vi har sagt åt honom på skarpen, vi har kört ut honom så han inte får vara där inne om han gör så..

Jag är rådlös..

 

[millus]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Så var min mellanson också! Det enda är att fortsätta tjata och sen se tiden an.

 

[Ängslig]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Jag har iofs inga barn...

Men jag skulle ALDRIG tolerera att mitt barn var dumt mot djur!
Jag skulle ta tag på skarpen på något sätt.
Det är oacceptabelt.

 

[mul]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Så var min mellanson också! Det enda är att fortsätta tjata och sen se tiden an.

Ok, jag har hållt på och tjatat under mååånga månader nu. Tyvärr är djuren för snälla för att ge tillbaka.

Han är duktig på att trotsa nu med.. Allt är Nej, gap och skrik.

Mitt tålamod är väl inte så stort som det varit heller eftersom jag har 9v kvar till BF.

Gud detta kommer att bli en katastrof om han fortsätter så här och sen en nyfödd med..

 

[mul]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Jag har iofs inga barn...

Men jag skulle ALDRIG tolerera att mitt barn var dumt mot djur!
Jag skulle ta tag på skarpen på något sätt.
Det är oacceptabelt.

Jag har tagit tag på skarpen och sagt att katterna blir ledsna och gråter om han gör så, han får säga förlåt, men det biter inte..

Det är helt enkelt för kul att skrämma dom..

 

[aysha]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Han kanske har svårt att förstå det eftersom djur inte gör som människor och fysiskt gråter. Dessutom är det roligt att få dem att springa.
Jag har inte heller egna barn, men jag tror att det bara gäller att tjata, tjata, tjata. Kanske se det innan det händer och försöka avstyra då.
I annat fall kanske han lär sig om han får en snyting av katten (precis som fick av kaninen), vilket jag förstår att du inte vill att han ska få såklart, kattklor är vassa och barnögon ömtåliga, men det kanske är det enda som hjälper i nuläget?

 

[Ängslig]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Usch så hemsk situation

På vilket sett "straffar" ni honom?
Tar du tag i honom och säger att NU RÄCKER DET?
Eller bara nej, katterna blir ledsna?


Finns det inte såna där.. vad heter det?
Någon form av rådgivare? för såna här bete´nde.
Ungefär som nannyakuten.

 

[mul]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Han kanske har svårt att förstå det eftersom djur inte gör som människor och fysiskt gråter. Dessutom är det roligt att få dem att springa.
Jag har inte heller egna barn, men jag tror att det bara gäller att tjata, tjata, tjata. Kanske se det innan det händer och försöka avstyra då.
I annat fall kanske han lär sig om han får en snyting av katten (precis som fick av kaninen), vilket jag förstår att du inte vill att han ska få såklart, kattklor är vassa och barnögon ömtåliga, men det kanske är det enda som hjälper i nuläget?

Jag har lyckats att bryta det innan ett par gånger, eller rättare sagt precis är han ska.. Men det är svårt. Han är kvick..

Jag önskar att han kunde träffa en katt som säger ifrån varje gång han är för närgången. Men mina är alldeles för snälla.. Antingen kryper dom ihop och piper eller så springer dom..

 

[mul]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Usch så hemsk situation

På vilket sett "straffar" ni honom?
Tar du tag i honom och säger att NU RÄCKER DET?
Eller bara nej, katterna blir ledsna?


Finns det inte såna där.. vad heter det?
Någon form av rådgivare? för såna här bete´nde.
Ungefär som nannyakuten.

Jag har sagt ordenligt med arg och bestämd röst att nu räcker det!!

Och det hjälper, i ett par minuter..

Vi har varit i kontakt med barnpsykolog och det hon sade var att jag ska ha honom så delaktig som möjligt, få honom att leka med katterna istället för att jaga..

Katterna är 15, 10 och 5 år.. Så dom är ju inte så jättelekfulla. Men 15åringen fick han leka med ett höstrå idag och det triggade honom mera bara. Han är rädd för dom när dom kommer fort eller då han lekte med 15åringen,som är kvick i tassarna..

Han får vara med att mata djuren för att förstå att dom är lika levande som alla andra.

Sen är det bara att tjata antar jag.

Jag har försökt att ta bort Nej, och inte och dom orden och använder stopp,sluta osv.

Men det är som att hälla vatten på en gås... Han rystar av sig och fortsätter.

Han säger att katterna blir ledsna när han gör så, men det är stundens ingivelse som bara blir för stor..

Nu stänger jag ut honom/oss när jag inte kan vara med i vardagsrummet(det är där katterna är fär det mesta.)

Lyssnar han inte så får han gå ut ur rummet och sen komma tillbaka när han lugnat sig.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Har ni provat att visa honom hur han ska bete sig istället? Visa hur mysigt det är kela och gosa med katten?
Kanske är han hård på katterna för att han är intresserad men inte vet hur han ska göra för att få deras intresse, så han jagar dem istället.

 

[Tora]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Det är ju en svår situation det där. Men att hålla på och tjata verkar ju inte ge någon framgång direkt med tanke på att du har tjatat i månader. Kanske behövs det någon "främmande" person som säger ifrån riktigt ordentligt?

Mina brorsban kunde tex vara på hundarna en del. Deras föräldrar har sagt till barnen "Gör inte så", "Låt hundarna vara", "Det gör ont på hundarna" osv och försökte på ett pedagogiskt sätt att förklara för barnen varför man inte får göra så. Inget av detta hjälpte någon längre stund.

Jag var lite orolig att något skulle hända. Dels så får de helt enkelt inte uppföra sig så mot mina djur och dessutom om mina hundar plötsligt skulle säga ifrån så skulle jag få problem.

Till slut så tappade jag tålamodet och sa med riktig hög och skarp röst (inte riktigt skrika men nästan) att "Nu får ni för helvete låta bli hundarna. Händer det en gång till så åker ni ut med huvudet före illa kvikt" (inte speciellt pedagogiskt, jag vet). Båda började självklart gråta och se sura ut men jag struntade fullkomligt i dom. Efter det så har barnen faktiskt haft respekt för hundarna och det räcker att jag blänger på dom lite för att de skall lugna sig med en gång om det skulle vara att leken med hundarna spårar ut.

Jag tror personligen inte att det var mitt utbrott som gjorde saken utan att en annan person än mamma/pappa sa till. De vet ju ganska så väl var de har sina föräldrar men mig vet de ju inte. För deras del så kan de ju faktiskt vara så att jag gör verklighet av mitt hot och slänger ut dom med huvudet före (vilket jag faktiskt skulle göra dock inte riktigt så bokstavligt).

Mvh

Tora

 

[mul]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Har ni provat att visa honom hur han ska bete sig istället? Visa hur mysigt det är kela och gosa med katten?
Kanske är han hård på katterna för att han är intresserad men inte vet hur han ska göra för att få deras intresse, så han jagar dem istället.

Oh, ja det har vi försökt med, och det går några minuter.. Sen måste en svans klämmas, eller ett öga petas eller slå..

 

[Ela]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Förstår att de är jobbigt men jag tror också att det enda du kan göra är att tjata och förklara tillslut kommer han att förstå.

Min mellan tös hade en period när hon fick för sig att spruta vatten (iskallt) på kaninerna i ute buren. Hon gjorde detta så fort hon fick tag på slangen och vi tjatade, skällde och förklarade, hon fortsatte.
Tillslut tog mitt tålamod slut och jag tog slangen och spolade på henne givetvis tyckte hon det var väldigt obehagligt och det hände aldrig mer något liknade.

Nu anser inte jag att detta var ett bar sätt men mitt tålamod tog helt enkelt slut

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

I så fall skulle jag om jag var du helt ge upp för tillfället. Sluta tjata, sluta bråka och håll bara isär barn och djur. Han är uppenbarligen inte redo att umgås med dem. Kanske är han det nästa år? För din egen sinnesfrids skull - sluta försöka och acceptera att det är så här just nu.

Annars är det som Tora säger väldigt effektivt om en tillrättavisning kommer ifrån en främmande person. Hade en grannunge som var jävlig mot alla hundar han mötte, inget någon sade hade effekt.
Jag lyfte på läpparna till min hund och sa: kolla vilka fina tänder min hund har! Grabben backade en halvmeter med stora ögon och efter det var lugnt, då var han respektfull.
(Hunden var förvisso en genomsnäll cavalier som aldrig skulle ha gjort en fluga förnär, men det visste ju inte han.)

Kan tyckas elakt, men hellre det än att ungen kutar fram och petar fel hund i ögat och blir biten.... Här var inte föräldrarna med och övervakade utan grappen sprang "lös".

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Tösen hade fått flera chanser, hon led inte av vattnet och budskapet gick in. Ibland kanske det behövs en chockeffekt...

 

[mimmipigg]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

Det där är hopplöst jobbigt hade likadant med en av mina ungar, men jag hade det hemliga vapnet!
Killercat!
Jag gav upp att förmana och tänkte att nu får kisse fixa detta själv, det gjorde han en gång, det var allt som behövdes.
Du har inga bekanta som har en "Killercat"? eller en hund som morrar ifrån ordentligt?

 

[Xev]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

På Stockholms lokalradio går på måndagar ett program som heter Knattetimmen. Där svarar ett par barnpsykologer/familjeterapeuter/barnmoskor på frågor om barn. En fråga som ofta kommer upp är om små barn som biter och slår andra barn. Svaret dom brukar få tycker jag kan översättas till ditt problem.

Alltså:
Prata allvarligt med barnet en lugn stund, alltså inte mitt i ett bråk. Förklara att barnet inte kommer att få vara med djuren så länge han bråkar med dem.

Därefter är det stenhård punktmarkering som gäller. Låt inte sonen komma nära något djur. Gör han någon ansats att närma sig något djur eller kasta något så ta tag i honom och lyft undan honom samtidigt som du säger NEJ med mycket bestämd röst. Obs, inga förklaringar alls utöver detta nej.

Enligt experterna brukar då problemet lösa sej på ca 14 dagar. Har inte själv testat men tycker det låter vettigt. Tror vi ofta tjatar och förklarar för mycket. Hoppas det löser sej./Xev

 

[Welsh]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

KL

Det där med att någon annan säjer ifrån brukar vara väldigt bra. Våra grannars barnbarn stod och kastade sten in i vår hönsgård, deras farmor var så pedagogisk men fick inte stopp på dem, min man var mindre pedagogisk när han flög ut ur huset och skällde på dem. Numera så får hönsen vara ifred.

När Theo var yngre så var hen lite hård på djuren, då satte vi oss ner med honom i knät och hade katten/kaninen i hans knä och visade hur man skulle klappa djuren. Det funkade för honom men han var nog inte i samma sits om TS sån verkar vara.

 

[mino]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

har en dotter i samma ålder och mitt intryck är att hon ännu inte kan sätta sig in i andras känslor och vad som gör ont och hon kan heller inte förstå konsekvenser ännu. Man kan tex inte säga att om du bråkar med XX så måste vi gå hem, hon förstår orden men inte innebörden, så när man driver igenom konsekvenser av den typen står hon som ett (ilsket) frågetecken. Jag tycker att Xevs förslag är ganska bra, utgå från att sonen kommer att göra hyss med katterna och se till att förebygga så mycket som möjligt genom att separera dem och uppmuntra när han gör rätt. Kanske kan man göra som med syskon och låta honom vara den som ger dem mat (med en hjälpande hand såklart). Jag tror att man ska se upp med att bråka för mycket även om det kan vara väldigt provocerande. Ibland är ju denna typ av hyss ett sätt att få mycket uppmärksamhet och rabalder vilket kan vara nog så intressant för en levnadsglad och nyfiken 2-3-åring.

 

[mul]

Sv: Hur ska jag få sonen att bli snäll mot djuren?

*kl*

Denna grabb är tuff mot sina kompisar på dagiset med. Han kan fara förbi och sopa till dom med.

Men han skäms när han blir påkommen och får stå till svars för vad han gjort, samtidigt så kan det ta bara några minuter innan han är där igen.

Jag lånade ut honom idag till min mor en stund. Jag skulle ner på byn och göra lite ärenden, Han for in och gjorde lika dant mot henne katter. Men då sa hon till honom på skarpen men han var på dom igen, till slut så svarade en av katterna, så han har låtit bli henne katter nu iaf.

När han kom hem hade han över 38graders feber så han har inte gett sig på mina katter ikväll.

Tack alla för bra tips! Jag ska försöka beta av det ena efter det andra.

Ett opedagogiskt NEJ!! förekommer här med.. Eller STOPP!! Eller SLUTA!! Och sen ut ur rummet. Men det verkar inte bita det heller..

Jag ska testa lite över jul, då finns det några bra kandidater till släkt som kan riva ifrån ordentligt

Det finns även en katt i huset, men den är ännu mjäkigare än mina..

Jag har förstått att mycket är att han ska ha uppmärksamhet. Så fort telefonen ringer så hittar han på nåt, allt från att skrika så högt han kan eller göra nåt annat.

Idag vrålade han så pass att pappa vaknade för tidigt (han jobbar natt.. och även han som ett bi) Och jag emellan.. Det slutade att jag vrålade i att NU ÄR DET BRA!! Och sen så klarade jag itne med det mera utan bara började böla.. Himla vekling..

Men då blev sonen spak, han har nog inte sett mig bli riktigt ledsen förut. Han var jättesnäll sen. Jag förklarade för honom att mamma inte klarar av att det gapas och skriks och hittas på dumheter hela tiden. Att mamma inte orkar med det.

Usch vad sånt här är jobbigt..