Hur ska vi hantera det här?

[lobell]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag skulle hålla mej i bakgrunden och låta dem sköta sitt. Ser man nåt helt galet kan man ju säga till eller om de ber om hjälp.

Kan väl hålla med om att kombinationen yngre tjej och grön mamma med travare som stått länge, inte låter optimalt, men kanske tjejen är rikigt duktig eller tar det lugnt i början och hästen lugnar sig.

Jag köpte själv en travare efter att inte sett en häst på 22 år, och jag är väldigt glad över att jag fick stöd och hjälp i mitt stall där vi stod, trots att jag var grön och hästen lite speciell.
Ställde nog en massa konstiga och korkade frågor, men lärde mej det grundläggande till slut och har haft hästar hemma i 5 år nu utan större problem.

Sen att man måste rida 1 km längs motorväg låter ju livsfarligt. Hade inte låtit min dotter rida där.
Så kanske fel ställe att stå på i det avseendet iaf.

 

[MaRomer]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag kan bara säga så här. Jätte bra att ni bryr er om tjejen och dennes häst. MEN det kan ju vara så att tjejen bara är blyg och faktiskt kan en hel del om hästar! Och har erfarenhet av stressade hästar. Det kan ju också vara så att hästen lugnar sig. Mamman kanske är grön och säger fel saker. Men vem vet något om tjejen? Har ni sett henne rida eller hantera hästen? För någon måste ju ha lett in den i boxen och kört dit den.

Avvakta lite och låt dem komma till rätta. Jag har träffat flertalet 13-14:åriga tjejer som hanterar stressade, heta, pigga hästar super. Varav en var min medryttare. Och hennes föräldrar kunde inte mycket om hästar men de stöttade henne. 2 år senare köpte hon sin första häst. En hingst.... Det gick jätte bra! Men tyvärr fick de ta bort honom i höst pga en olycka.

Så avvakta. Mitt sto var super stressat när jag köpte henne och hon kunde knappt skritta på 1 månad. Och jätte sur i stallet var hon. Idag är det inte samma häst! Ge dem en chans.

Och ang vägen. Är det en travare så är de ju oftast super trygga i trafiken! Så oroa er inte över det. Sen tycker jag det är olämpligt, för att inte tala om olagligt att rida PÅ motorväg/motorledsväg. Så hoppas verkligen du menar att ni rider jämte den!!

 

[Praefatio]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

*delvis kl*

Sorry, självklart är det inte en regelrätt motorväg utan en tvåfilig väg som vanligtvis är vältrafikerad, med ett tågspår vid sidan, och givetvis rider vi inte i vägen utan vid sidan av, i grenen vid diket. Blir så knepigt när man skriver ibland, vi kallar den "motorvägen" så då skrev jag motorväg av ren vana. Menade inte att skrämma ihjäl någon! Hur som helst är det inget lämpligt ställe att rida om man inte har hyfsad koll på sin häst. Vi som rider längst vägen har stencoola hästar som inte vippar på öronen åt någonting, och visst finns det tider på dygnet då vägen är mindre trafikerad men en väg är en väg och trafik är trafik och jag skulle inte ta med mig någon ryttare jag inte kände ut i trafiken på det sättet. Därav problemet med tösen... men det kan tänka sig att de andra tänker på något annat sätt.

Tyvärr verkade det inte så mycket mer kunnigt idag, men vi märker väl hur det går som sagt. Hästen har lugnat sig lite, drar i alla fall inte tänderna i gallret längre men biter på inredningen och sparkar i boxen. Kanske fortfarande bara stress, den verkar ok att hantera. De flesta travare är ju väldigt välhanterade från marken.

 

[Guldaskig]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Min första (och enda) häst var en travare. Den var iof aldrig tränad för trav utan hade bara ridits. Mina föräldrar kunde väldigt lite om hästar och överraskade mig en dag med att jag skulle få en häst, jag var då 14 år om jag inte minns fel. Nu hade ju som sagt den här hästen blivit riden i iaf 10 år så det kanske inte riktigt går att jämföra med travaren ni fått i stallet. Eller det kanske det gör, who knows?

Första morgonen var hästen superstressad i boxen och jag vågade inte ta ut hästen själv utan det fick min kompis göra. Min kompis var också den första att galoppera hästen för det vågade inte jag göra. Ett dåligt köp kan tyckas...

Jag visste att många hade fördomar mot travare och framförallt när en liten tjej ska ta hand om dem och FRAMFÖRALLT när föräldrarna till den där lilla tjejen inte kan ett smack om hästar. Jag tyckte det var jättejobbigt att berätta för folk att jag hade en travare, jag var alltid jättesnabb med att säga att hon minsann aldrig hade blivit tränad för trav. Det kan jag känna nu med, beroende på vem jag pratar med. Skitjobbigt att det ska behöva vara så...

MEN!

Den hästen, den där underbara hästen lärde mig så otroligt mycket Mamma och pappa var med mig i stallet och delade alla bra och dåliga stunder med mig och pållan. Mamma, men framförallt pappa var med mig ut och red flera gånger och min bästa kompis och jag gjorde allt man kan tänkas göra med sina hästar och som sagt, jag lärde mig otroligt mycket. Ångrar inte en sekund att vi köpte henne, hon var världens bästa häst

Gud vad jag svamlar Det jag nog vill komma fram till är att sålänge ni inte har sett hästen och tjejen tillsammans så tycker jag inte att ni ska döma dem. Självklart kan det gå åt helvete men det kan också bli bra, när hästen har lugnat ner sig lite efter flytten. Har de precis köpt hästen eller har de bara flyttat den från ett stall till ett annat? Om de precis har köpt den kan man ju förstå att alla, inklusive hästen, är lite stressade och kanske nervösa över vad de gett sig in på. Döm dem inte förrän ni har sett dem in action.

 

[MaRomer]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

*delvis kl*

Sorry, självklart är det inte en regelrätt motorväg utan en tvåfilig väg som vanligtvis är vältrafikerad, med ett tågspår vid sidan, och givetvis rider vi inte i vägen utan vid sidan av, i grenen vid diket. Blir så knepigt när man skriver ibland, vi kallar den "motorvägen" så då skrev jag motorväg av ren vana. Menade inte att skrämma ihjäl någon! Hur som helst är det inget lämpligt ställe att rida om man inte har hyfsad koll på sin häst. Vi som rider längst vägen har stencoola hästar som inte vippar på öronen åt någonting, och visst finns det tider på dygnet då vägen är mindre trafikerad men en väg är en väg och trafik är trafik och jag skulle inte ta med mig någon ryttare jag inte kände ut i trafiken på det sättet. Därav problemet med tösen... men det kan tänka sig att de andra tänker på något annat sätt.

Tyvärr verkade det inte så mycket mer kunnigt idag, men vi märker väl hur det går som sagt. Hästen har lugnat sig lite, drar i alla fall inte tänderna i gallret längre men biter på inredningen och sparkar i boxen. Kanske fortfarande bara stress, den verkar ok att hantera. De flesta travare är ju väldigt välhanterade från marken.

Min häst lugnade ner sig efter 4 månader... Så det kan ta tid! Idag är hon den som är lugnast när hon står inne.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Bara som lite OT när der nu diskuteras om stressade hästar som ska aklimatiseras....

Min pålla sket koblajor i ett år efter att ha flyttat från ett stressigt stall till vårat lilla lugna. Förändringar gör henne nervös. Hon vandrade i hagen också. Det så till den milda grad att hon retade gallfeber på stallägaren som knappt kunde sätta foten ute utan att hon började gnägga och vandra.. Detta gick över succesivt men satt i ganska länge. Lite nervigt nu när stallet läggs ner och jag måste flytta henne i januari. Vill inte att hon får tillbaka sin stressmage igen.

 

[Blekingecowgirl]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Men alltså, det om något vore väl att bädda för dåliga relationer

Jag personligen tycker det är bättre att rensa luften på en gång!
Ha allting sagt, så det inte blir massa tråkiga "-Vad var det jag sa" symptom.
Eller "-varför sa ni inte det från början"

Lika bra att få allt sagt ifrån början så slipper man allt vad skitprat betyder.
Har själv dåliga erfarenheter utav folk som inte sagt vad de tycker på en gång och sen får man höra bakvägen att det tyckte på ett annat vis..

Men värst e endå de som först håller med en, och när man väl tar upp saken till ytan, vill de bara inte ens kännas vid att man disskuterat det!

Hur har det gått med pållen och tösen, är mamman nått i stallet med henne eller lämnas hon bara vinds för våg ?

 

[Blomskan]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Det finns inga som helst ridvägar som inte innebär att man måste skritta längst med den vältrafikerade motorvägen en längre sträcka först. ny

Hoppas innerligt att ni inte rider på motorvägen...?!

Vägen som går förbi vårat stall är inte våldsamt trafikerad, dock är det många som kör väldigt fort men i vilket fall som helst leder jag alltid hästen på lite större vägar.




Och nu såg jag att du kommenterat att det int eär en motorväg...

 

[lobell]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Nu verkade det lite som att det "Inte fick kosta" för lilla mamma!
Men hästar GÖR det endel mer endel mindre. Beroende på vad man ska ha dom till och om man har en skadekråka eller super pålle 2000 som aldrig gör sig illa..

Tycker nog endå att nån ska ställa mamma mot väggen och fråga hur igenomtänkt detta hästköpet var, fråga också om de har tid och råd att köra henne till akuten med jämna mellanrum med tanke på hur du beskrev hästen..


Men detta som du skrev, är ju bara spekulationer från din sida.
Ska de ställa mamman mot väggen innan de ens sett vad som händer? Tycker det om nåt är bäddat för konflikt och få dem att känna sig baktalade.

Att man avvaktar och ser vad som händer, betyder väl inte att man behöver säga- Vad var det jag sa??

Kanske det går riktigt bra, kanske de behöver hjälp, tiden lär utvisa.

 

[Cizma]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag personligen tycker det är bättre att rensa luften på en gång!
Ha allting sagt, så det inte blir massa tråkiga "-Vad var det jag sa" symptom.
Eller "-varför sa ni inte det från början"

Men, enligt mig så blir det ju ett direkt PÅHOPP och kan nog uppfattas som rätt KRÄNKANDE eftersom man uppenbarligen inte har några som helst belägg för vare sig det ena eller andra...

Man kan inte tro och gissa en massa och dessutom sticka det under näsorna på människor som inte visat sina färger ännu... så vitt jag förstår kan ju tösen vara en riktig fena på att rida och hantera hästar... ingen har ju sett nått ännu...

Med attityder som liknar dina kan jag faktiskt förstå om hästsverige är tråkigt och fylld med dåliga stämmningar, påhopp och plattityder... och att stallbråk mer eller mindre tillhör vardagen... trist, för intresset borde sammanföra inte sammandrabba

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Det bästa ni andra i stallet egentligen kan göra är att vara goda förebilder och se till att vara öppna så att hon känner att hon kan ställa frågor eller be om hjälp om det behövs. Att ställa någon mot väggen som föreslogs stänger direkt den dörren för denna nya hästägare.

Märker ni att hon är villig att lära kan ni tipsa och hänvisa till böcker och tränare och hjälpa henne vidare på så vis.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Delvis kl

Håller med skogstroll. Iakta och se vad som händer. Dyker det upp något direkt olämligt så ta upp det då och erbjud hjälp. Det kan ju räcka med att säga vid något tillfälle - Här brukar vi inte vara blyga för att be om hälp så är det något du undrar över eller behöver hjälp med så säg bara till. Nästa gång kan det vara jag som behöver hjälp. Blink blink...

Gör inte så stor grej av det.


Sen är det det där när man vill ha hjälp med andra personer genom buke. En hel del hästfolk hänger ju här och det är så tråkigt de gånger någons identitet har kommit fram. Hoppas inte tjejen får nys om tråden och identifierar sig, det skulle nog knaka lite i hennes självförtroendet då.

 

[Praefatio]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

*kl*

Kan säga till alla att hittills verkar det okej. Mamman är med tjejen i stallet varje dag och visst är det en del knepigheter men de frågar faktiskt väldigt vänligt och säger själva att de är nybörjare så det känns helt okej. Själv har jag inte lagt mig i, utan bara svarat ärligt på frågor som de ställt: ex. "Hur noga tycker du att man ska vara när man mockar? Och hur lång tid brukar det ta egentligen?"
"Mitt bästa tips är att göra det till en lite meditativ grej och ta gott om tid på sig, jag brukar lägga åtminstone 20 min på mockning trots att jag skulle kunna snabba mig. Om man är noggrann så spar man ju dessutom på spån och det är ju alltid skönt att kunna dra ner på småkostnaderna!"
"Usch, det är så knepigt bara, jag har ingen teknik alls! Är ju helt grön på det här med hästar."
"Nää, men man lär sig jättefort så du kommer att märka massa skillnad, det blir lättare och lättare ju mer man mockar! De flesta av oss har haft häst länge och i alla fall jag har jobbat på ridskola, så då kan det såklart kännas som att det lång tid om man jämför sig som nybörjare "
Typ. Så länge de är schyssta (och faktiskt frågar, det är ju jättebra!) och är snälla mot hästen så tänker jag inte lägga mig i att de är nybörjare. Har dock inte sett dem rida än, tror att de vill att hästen ska stressa av lite först.

 

[Hambo]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Obehagligt !
Jag tycker ni dömt ut dom från Början .
Hej från Hambo

 

[Cizma]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Men se där... Man ska aldrig döma någon osedd.... Jättebra att dom frågar och jättebra svar du ger Låter som om det bli början till en bra tid för tösen med sin pålle....

 

[Ilini]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Min första (och enda) häst var en travare. Den var iof aldrig tränad för trav utan hade bara ridits. Mina föräldrar kunde väldigt lite om hästar och överraskade mig en dag med att jag skulle få en häst, jag var då 14 år om jag inte minns fel. Nu hade ju som sagt den här hästen blivit riden i iaf 10 år så det kanske inte riktigt går att jämföra med travaren ni fått i stallet. Eller det kanske det gör, who knows?

Första morgonen var hästen superstressad i boxen och jag vågade inte ta ut hästen själv utan det fick min kompis göra. Min kompis var också den första att galoppera hästen för det vågade inte jag göra. Ett dåligt köp kan tyckas...

Jag visste att många hade fördomar mot travare och framförallt när en liten tjej ska ta hand om dem och FRAMFÖRALLT när föräldrarna till den där lilla tjejen inte kan ett smack om hästar. Jag tyckte det var jättejobbigt att berätta för folk att jag hade en travare, jag var alltid jättesnabb med att säga att hon minsann aldrig hade blivit tränad för trav. Det kan jag känna nu med, beroende på vem jag pratar med. Skitjobbigt att det ska behöva vara så...

MEN!

Den hästen, den där underbara hästen lärde mig så otroligt mycket Mamma och pappa var med mig i stallet och delade alla bra och dåliga stunder med mig och pållan. Mamma, men framförallt pappa var med mig ut och red flera gånger och min bästa kompis och jag gjorde allt man kan tänkas göra med sina hästar och som sagt, jag lärde mig otroligt mycket. Ångrar inte en sekund att vi köpte henne, hon var världens bästa häst

Gud vad jag svamlar Det jag nog vill komma fram till är att sålänge ni inte har sett hästen och tjejen tillsammans så tycker jag inte att ni ska döma dem. Självklart kan det gå åt helvete men det kan också bli bra, när hästen har lugnat ner sig lite efter flytten. Har de precis köpt hästen eller har de bara flyttat den från ett stall till ett annat? Om de precis har köpt den kan man ju förstå att alla, inklusive hästen, är lite stressade och kanske nervösa över vad de gett sig in på. Döm dem inte förrän ni har sett dem in action.

Kul att se ett lite positivt inlägg om travare! Efter att ha ridit i 6 år fick jag ta över ett litet travarsto på 19 år som var lite crazy bananas, men jävlar vad jag lärde mig mycket av henne! min mamma är väldigt hästvan och har alltid haft hästar, så medans hon stod längre bort i stallet och tog hand om det snälla halvblodet hon hade fick jag stå och grina bäst jag ville inne i boxen för att min lilla travare la bak öronen, lyfte på bakbenet och visade tänderna så fort jag kom in i boxen. Kan tillägga att jag var riktigt, riktigt feg va gäller hästar när jag var 11 år.. efter 6 månader var jag i princip bästis med den här lilla hästen, trots att hon var väldigt speciell och inte alltid ville hålla sig i lugn trav när jag ville utan ibland bestämde lite tempo själv så gjorde vi ALLT tillsammans. Jag klarade mig mycket själv, dock med hjälp av mamma när jag verkligen behövde, och det har gjort att jag nu inte är rädd för hästar, utan snarare blir kär i dom, som är busiga (eller knäppa i vissas ögon).

Så jag tycker absolut inte att ni ska lägga er i för mycket när det gäller den här tjejen, om det syns att en situation är på väg överstyr eller att något farligt är pågång så är det nog dags för äldre och mer erfarna att kanske rycka in, men jag kan tänka mig att det nog kan gå bra om dom får vänja sig vid varandra och få stöd vi rätt tillfällen

 

[Liksom]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag läste den här tråden med spänning och undrar hur det har gått?

 

[TinyWiny]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

så medans hon stod längre bort i stallet och tog hand om det snälla halvblodet hon hade fick jag stå och grina bäst jag ville inne i boxen för att min lilla travare la bak öronen, lyfte på bakbenet och visade tänderna så fort jag kom in i boxen. Kan tillägga att jag var riktigt, riktigt feg va gäller hästar när jag var 11 år..

Fy vad jag tycker att det var elakt gjort av din mamma. Tycker du att det var ok? Det hade jag aldrig kunnat göra mot min dotter.
Det är verkligen inte att vara feg utan att ha självbevarelsedrift att vara rädd för sådana hästar som du beskriver att din var.
Barn ska ha snälla hästar som man kan lita på i alla väder. Att dessutom skaffa sig själv en schysst häst och låta sitt barn få en som inte är det är i min värld fruktansvärt sorgligt och egoistiskt.

 

[Stopek]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Det kan också bli så att flickan orädd och ung slänger sig upp på hästen och drar ut i skogen och får hur kul om helst, som jag hade som liten när mina föräldrar köpte gröna hästar till mig och min syster av pur okunnighet. Jag hade en underbar hästbarndom. Inga tränare och bara glada hästar som levde ett riktigt hästliv.

Hälsning Maja

 

[Lovisaleonora]

Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag tycker att det är viktigt att tänka på att dagens hästar temperamentsmässigt inte har mycket gemensamt med de hästar jag som ung stiftade bekantskap med. Numera är det övervägande sporthästar med mycket blod, inte alls lämpliga som förstahästar.

Travare t ex är ju inte helt sällan tävlingsindivider och kan avskräcka även mer erfarna ryttare genom sin hårda tävlingsmentalitet. Till en början kan de mycket väl visa sin välhanterade sida (min personliga erfarenhet är att majoriteten av travare har en mycket god uppfostran när de kommer från tränare), men efterhand som de får ta över en hos en oerfaren handler kan de bli både odrägliga och faktiskt farliga.

Samma sak med ponnies, många är tävlingshästar som inte alls lämpar sig för oerfarna ryttare. Jag tycker man ska vara rädd om barn och ungdomar och ta tillvara deras intresse och vårda kunskap, den kunskap en erfaren, ridbar häst kan ge.