Hur ska vi hantera det här?

Praefatio

Trådstartare
Kort sagt: Står i ett större inackorderingsstall med helt fantastiska människor. Idag kom det en ny häst och vi är inte helt positiva till situationen...

Tjejens mamma kom in i stallet för ett tag sedan och frågade "Hur mycket kostar det att ha en häst?" Stallägaren svarade vad hyran kostar. "Hö då, vad kostar det?" SÄ säger kilopriset, mamman säger "Nejmen DET var ju billigt, för hela månaden!" SÄ förklarar att det är kilopriset. "Jaha, ojdå, men hur många kilo äter de då?"

Idag kom det en stressad travare till stallet. Hon drar tänderna längst med boxgallret, sparkar i boxen och skriar trots att alla andra hästar är lugna. Vi hälsar såklart alla välkomna (omedvetna om tidigare händelse) och frågar vad hästen heter. Får till svar att de inte riktigt vet, men att det nog var *namn*. Vi frågar, fortfarande vänligt, om hästen är grön eller om den blivit riden mycket, och får till svar att den hade ridits lite lektioner men att den hade varit oriden i ett år. Hör senare mamman säga att den inte är sadelvan, men jag kan absolut ha hört fel. Hur som helst, inget fel i att utbilda en travare, så vi frågar vem som ska rida, och mamman pekar på sin dittills tysta dotter som möjligen kanske precis har nått tonåren. Här hoppar en av de äldre kvinnorna i stallet in och frågar allvarligt hur länge tjejen har ridit. "Ett par år!" Kvinnan säger att okej, ni har tagit på er ett jättejobb, det är väldigt svårt att utbilda en travare och speciellt om ryttaren är grön. Räkna inte med att hästen kommer att kunna ridas normalt på väldigt länge, räkna inte med att den kan galoppera ordentligt och ta hjälp av en tränare från första början. Hon får till svar någonting som indikerar att tränare och sånt, det kan väl inte vara nödvändigt... Mamman var absolut inte otrevlig, hon verkade bara inte kunna någonting om hästar. Inte någonting.

Det är ju ett klassiskt exempel och vi tycker alla jävligt synd om både den unga tjejen och om hästen. Vi vet ju att detta händer, men speciellt jag känner bara att jag ORKAR inte se det här. Hur en ung, oerfaren tjejs drömmar slås i kras för att föräldrarna köper henne en oerfaren travare. Det här är bara dömt att misslyckas, att tjejen kommer att få ett helvete med en stressad häst, som dessutom är travare. Hon kommer inte tycka att det är roligt, och vi kommer inte heller att tycka det.

Vad sjutton gör man? Vårt lilla stallgäng har såklart redan snackat ihop oss och alla är utan tvekan med på att hjälpa tjejen så gott det går... Men vad kan man egentligen göra? Hur kan man hjälpa, mer än att vara ett stöd? Och hur säger man nej till att hjälpa på ett okej sätt? Alla är redo att stötta, men ingen är redo att börja ta ansvar bara för att en sån här sak landar i vårt stall.

Säger det igen. Stackars tjej. :(
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Hmm....Man får hoppas att hon med "ett par år" menade ganska många år....
Nä men det bästa ni väl kan göra är att tipsa tjejen om bra böcker att läsa, om bra tränare, att skriva in på buke och bolla frågor som uppkommer, uppmana henne att ha säkerhetsväst och överlag uppmana henne att tänka säkert kanske gå en NHS-kurs och överösa henne med information utan att för den skull vara otrevliga så där så hon tycker att ni är värda att lyssna på.
Det finns väl någon ridtravarförening som hon kanske kan ta kontakt med för att få tips och så får man väl verkligen hoppas att hästen lugnar ner sig när den förstått att detta är dess nya hem och hoppas att det antingen går bra eller att tjejen kommer till insikt att denna häst var för mycket jobb för henne.
Mamman kan ju också behöva sig en högdos information och borde kanske uppmuntras att prova på att rida på någon lämplig häst som hon själv får göra i ordning och sen sitta på bara för att kanske även om det är världens snällaste häst komma till insikt om att hästar är stora och starka och kanske kommer hennes fantasi då i gång om vad illa det kan gå för dottern om dottern inte får hjälp av en tränare. Sen kanske mamman får mersmak och därmed också ett annat intresse för hur hästar fungerar och vad hästar behöver.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

ja du...det beror väl på hur mycket man vill hjälpa till.
Nu vet jag ju inte hur pass stressad/ hanterad hästen är.
Men var med när tjejen hanterar/rider hästen å se vad ni kan hjälpa henne med. Kanske ha lite lätta lektioner för henne och ta med dom ut som handhäst med henne på. Ge henne böcker tips och ideer på hur man börjar om från början på en häst.
var trevliga och tala om att inga frågor är dumma.
Lycka till :laugh:
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag vet inte, tänkte jag skriva. Men det var då inte mkt till svar ;). Iaf. Ja, jag vet inte om du och dina stallpolare kan gör så mkt annat än att stötta lilltjejjen. Bara vara sjusta helt enkelt, att ha taskig attityd (vilket ni inte verkar ha) gör bara saken mkt värre. Tipsa om tränare mm. Och om mamman har en betydande roll så verkar hon högst oinsatt. Tipsa om nån hästägarkurs el. nåt? Det gör ju inte så att de per automatik klarar av situationen, men kanske lider dottern (och hästen) mindre då?

Dom får nog själva komma underfund med vilket ansvar de har åtagit sig.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag hade ALDRIG gett mig in på ett sådant projekt. Har de inte ens funderat över budgeten på hästen så har de definitivt inte tänkt på hur många timmar de kommer behöva lägga på hästen för att få fram en bra ridhäst. Jag har gett mig in i liknande projekt förr men jag säger aldrig igen. Det slutar bara med att man själv har lagt massor med timmar på något som man inte har minsta behållning för.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Som ni säger, så är frågan jag personligen ställer mig: Hur mycket tid har jag faktiskt lust att lägga? Man får mäta det gentemot hur jobbigt det är att se tjejen och hästen traggla. Egentligen har jag ingen större lust att agera mentor, det är liksom inte därför jag är i stallet utan för att ta hand om min egen häst, men å andra sidan så har jag skitsvårt rent ut sagt att inte hjälpa till när det verkligen behövs. Och vart ska man sätta gränsen? Självklart får hon komma med frågor om hon behöver och självklart kan man tipsa när det verkar gå fel, men jag tror att både tjejen och mamman måste ha svar på MÅNGA frågor. Det är inte säkert att de ställer dem själv, vilket nästan är ännu värre, men om de gör det så är frågan när man får säga "Stopp, nu är det dags att ta eget ansvar och inte bara stötta sig på att alla andra kan". Och hur man gör det på ett snällt sätt. Jag ställer gärna upp och svarar på frågor men jag har verkligen ingen lust att lära upp en människa hur man sköter en häst från scratch... och jag har inte heller lust att känna dåligt samvete för att jag låter bli.

En annan tanke som slår mig är hur fasiken man ska säga ifrån när rent praktiska ansvar blir för stora. Vi rider ofta ut tillsammans, men tyvärr ligger stallet så att man måste rida någon kilometer på en högtrafikerad väg för att komma till skogen. Inga problem när det är våra hästar, de håller sig lugna. Alla är välkomna att hänga på när någon ska ut och rida. Men jag kan säga direkt, att om denna tjej (eller någon i samma situation, vi behöver ju inte bara prata om tjejen specifikt för det känns väldigt taskigt och uthängande) skulle fråga om hon fick hänga med så skulle jag verkligen behöva säga NEJ. Jag kan inte ta ansvar för ett så grönt ekipage, varken på en motorväg eller i skogen. Jag vill inte hamna i en situation där hästen skenar iväg eller en olycka sker, och jag måste hantera det på något sätt. Jag är nästan helt säker på att resten av gänget känner samma sak. Men fy sjutton vad taskigt att låta alla andra följa med, men inte hon?

Nu tar jag ju upp en massa situationer som inte har hänt än, vad vet jag, tjejen kanske klarar det här galant... Men utifrån hur jag och de andra har tolkat alltsammans så är det väldigt tänkbara scenarion.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Men vad är det som säger att den här tjejen och mamman kommer lägga över ansvaret för hästen på er andra i stallet?

Att inte låta någon rida med ut för att den kanske trillar av låter riktigt fånigt. Hästar är flockdjur så med största sannolikhet blir hästen lugnare och tryggare om den är i sällskap med andra hästar.

Nej, jag tycker inte att det är optimalt att man skaffar häst när man inte har tillräckligt med kunskap men jag blir precis lika förskräckt över er inställning. Snudd på översitteri och jag-vet-bäst attityd.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Vad fint att ni i stallet ändå tänker på problemet och vill försöka hjälpa dem tillrätta hos er. Dock tycker jag att du är väl ansvarstagande- låt det hela ta sin tid, och se vilka eventuella problem och lösningar som kommer upp. Du ska såklart vara schysst, som du säger, och hjälpa dem med svar på frågor när du har tid och energi, men måla inte upp en bild av dig själv som huvudansvarig över deras framtid.

Jag hoppas det går väl, och att ni får trevligt tillsammans, trots olika erfarenheter i bagaget.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag tycker du har helt rätt i dina privata funderingar om hur mycket tid du vill lägga på någon annans projekt. Jag tycker egentligen att frågan är om stallplatsen är rätt om man behöver så mycket stöd och hjälp. På en ridskola t ex finns personal och ridlärare som är där för att lära ut och hjälpa, i ett privatstall finns ju alla vi som är där för att koppla av på vår fritid.

Själv hade jag inte lagt den tiden som sannolikt kommer att krävas av er andra, för att det här inte ska bli farligt för tjejen. Jag hade absolut inte tagit med ekipaget ut på hårt trafikerad väg, utan att först vara 100 % säker på att 1) de har chans att klara situationen 2) ansvarsfördelningen är helt klar (jag gissar att hon är omyndig).
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag tycker inte du egentligen ska behöva känna något ansvar eller få dålig samvete över att inte hjälpa tjejen, samtidigt som jag förstår att du känner så.

Jag tror det bästa är att inte hjälpa till för mycket, både för din och hennes skull. Att du inte vill rida ut med ett väldigt grönt ekipage förstår jag verkligen, och det är ingenting jag tycker du ska göra förrän om/när du känner dig trygg i det.

Personligen skulle jag antagligen tipsa om böcker, internetsidor och tränare. Frågar hon om någonting rätt simpelt som går snabbt att svara på, så tycker jag bara det är att svara på det. Men är det någonting som man skulle behöva ridlektioner för att lösa, eller flera timmars föreläsning för att få med allt så är det nog dags att tipsa om tränare, böcker osv.

Får du inga frågor alls men ändå känner att du vill hjälpa till med någonting så kan du kanske allmänt prata om böcker du tycker har hjälp dig (om det finns några vill säga), vikten av en tränare etc? Utan att bli påträngande och säga att de/hon måste skaffa en tränare, för det tror jag i vissa fall kan få motsatt effekt (fast vid vissa tillfällen måste man nog vara så "hård").

Men som sagt var, jag tycker inte du ska behöva känna något ansvar för tjejen eller att du på något sätt har en moralisk plikt att utbilda henne. Du får göra precis hur mycket eller hur lite du själv vill och orkar.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Ja du... man får väl bara hoppas att mamman och tjejen är intresserade av er hjälp. ;)
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Jag har inga råd att ge, men jag förstår hur du känner. För många år sedan, när jag hade häst, kom tillstallet en nykastrerad ung (3 eller möjligen 4 år) travare som kom direkt ur full träning. Den unga ägarinnan hade ridit 5(!) ridlektioner men tyckte det var tråkigt och ville ha egen häst i stället...

Hästen blev förstås mer eller mindre ohanterbar innan den tappat tävlingskondisen och jag tror ägarfamiljen tappade intresset (modet?!) tämligen omgående. En av de duktigare flickorna i stallet tog sig an häststackaren, den blev hanterad och inriden på "rida ut i skogen"-nivå. Jag tror det var en riktigt trevlig liten häst, men jag vill minnas att den visade sig ha någon form av gammal skada så att den slaktades efter något år.


Jag funderade nog aldrig på att jag skulle kunna ha någon sorts ansvar för situationen, jag var aldrig i stallet på samma tider och dessuton förmodigen rätt omogen och med för lite livserfarenhet. Hade det hänt nu hade jag förmodilgen reagerat på liknade sätt som du och funderat mer över vilket vuxenansvar jag hade och hur man ska hantera situationen. När jag ser på det utifrån skulle jag nog börja med att fråga stallägaren hur denne ser på situationen.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Men alltså... tjejen kanske är fullt nöjd med att skumpa runt i skogen och lullrida. Hon kanske inte alls vill rida krumilurer på ridbanan. Hon kanske inte har intresse av att rida en häst i form.
Självklart är det bäst för hästens hållbarhet men det finns så mycket mer som är värre för en häst än att dens ryttare inte vill rida dressyr.
På lång sikt kanske hon kan hitta intresset för dressyr och börja rida för tränare.

De flesta travare (men givetvis itne alla) är väldigt lätta att sadelvänja eftersom de redan är körda, vana att ha saker på ryggen och att det flänger runt ovanför dom.
Har de dessutom ridit hästen, vilket jag förstod på dig att de gjort men inte på ett år, så är det ju knappast sadelvänjning som är största problemet.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Först måste jag ge er en stor eloge för att ni bryr er så mycket om flick-stackarn och hennes häst.
Däremot skulle hennes mamma ha sig en STOR spark i baken som utsätter sitt barn medvetet för en sån individ..

Hade kanske varit bättre och köpt en gammal häst eller likande till tösen.
En riktig löromästare som kan bygga hennes självförtroende och kunskaper på ett säkert sätt...

Nu verkade det lite som att det "Inte fick kosta" för lilla mamma!
Men hästar GÖR det endel mer endel mindre. Beroende på vad man ska ha dom till och om man har en skadekråka eller super pålle 2000 som aldrig gör sig illa..

Tycker nog endå att nån ska ställa mamma mot väggen och fråga hur igenomtänkt detta hästköpet var, fråga också om de har tid och råd att köra henne till akuten med jämna mellanrum med tanke på hur du beskrev hästen..

Har ni tur kanske den lugnar ner sig och visar en annan sida, men det tycker jag verkar ganska otroligt..

Kan inte mer än att ge er en klapp på ryggen och önska tjejen lycka till och hoppas på det bästa
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Tycker nog endå att nån ska ställa mamma mot väggen och fråga hur igenomtänkt detta hästköpet var, fråga också om de har tid och råd att köra henne till akuten med jämna mellanrum med tanke på hur du beskrev hästen..

Men alltså, det om något vore väl att bädda för dåliga relationer:cool:

Till TS

Jag tycker att ni kan hålla ett getöga på ekipaget och allmänt finnas där som stöd om det skulle behövas... Kanske dom kommer söka kontakt och råd, kanske inte..det får ju tiden utvisa..det kan ju faktiskt också vara så att både mor och dotter kan lite mer än vad dom visat, alla är inte bekväma och socialt starka att komma in i ett nytt gäng, det kan röra sig om social osäkerhet och blyghet som visar sig som tankspriddhet och virrigt okunnigt uttryck...

Låt tiden visa an och måla inte :devil: på väggen än... ta det steg för steg...

Men, ni verkar onekligen väldigt snälla och trevliga så med lite tid kanske dom vågar lite på er och söka kontakt...
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Hur fungerar det med stalljourer och sådant? Måste tjejen hantera era hästar?

Ofta kan sådana här situationer lösa sig av sig själva. Om tjejen har ridit väldigt lite är det ju inte ens säkert att hon törs sadla hästen. Gör hon inte det så är ju inte det bästa att hjälpa henne, för då är sannolikheten stor att ni har hjälpt henne till en farligare situation - eller att ni sedan inte kan gå därifrån alls.

Jag skulle vara beredd att rycka in om det blir fara för liv eller allvarlig skada men i övrigt låta dem själva upptäcka att de inte klarar av hästen om det nu är så det är. Att tala om en massa sanningar för dem kommer bara att göra det ännu svårare för dem att be om hjälp den dag de inser att de behöver den. Tänk också på att även om ni pratar om dem av omsorg, så är det ändå om dem ni pratar och det finns nästan inget som är värre än att bli emottagen av en "komplott" oavsett syfte. Bäddar inte för framtida relationer om allt de gör sprids som en präriebrand bakom ryggen på dem.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Svarar alla lite kort, sägs som att det mesta är sagt redan så jag läser mest era svar och tackar för stöd, och väntar med att komma med några större utläggningar förrän jag faktiskt har sett tjejen och hästen in action - förhoppningsvis är det inte alls lika illa som det verkar. Förhoppningsvis var hästen bara stressad över stallbytet igår och förhoppningsvis har tjejen, om inte erfarenhet, så vett och omdöme. Det kan man ha trots att man är ung.

Tror som många av er att det smartaste är att vänta och avvakta istället för att överösa med information. Går det helt galet, så får man väl hoppa in, annars kanske man kan låta det bero. Jag har funderat över dagen och inser att jag själv måste måste måste lägga mitt enorma "måste hjälpa alla andra och ta hand om de det är synd om"-syndrom åt sidan och försöka att hålla distans, för jag vet inte om jag orkar gå igång så att säga. Det är helt fel tid för mig att ta mig an ytterligare ett projekt just nu, mitt eget liv är redan tillräckligt kaotiskt och stallet är just nu min enda riktiga fristad. Kanske inser tjejen snart att vi är schyssta och att det är okej att undra, att vi inte är sådär skräckinjagande som vi säkert kan verka - för en tjej i nedre tonåren kan ju 20-/30-åringar verka lite läskiga, vet själv hur det var...

Sammet: Vill hon det så är det ingen som säger emot, vi är en salig blandning av skogsmullar, dressyrryttare och så lilla jag som rider western. Problemet är ju bara, som sagt, att det inte är fullt så enkelt att skogsmulla hos oss om man är grön. Det finns inga som helst ridvägar som inte innebär att man måste skritta längst med den vältrafikerade motorvägen en längre sträcka först. Kommer man väl bortom den sträckan så finns det hur mycket vägar som helst, men jag personligen vågar inte rida ut med ett grönt ekipage på en motorväg en kilometer och jag hoppas faktiskt att hon inte försöker sig på någonting liknande ensam heller, till att börja med. Det kan sluta riktigt, riktigt illa - och inte bara för henne och hästen utan för en bilist som får en kuse i vindrutan eller frontalkrockar för att de försöker väja.

Och att sadelvänja hästen går säkert jättebra, det var inte det jag ville utpeka som största problem utan det var snarare för att ge en bild av hur knepig situationen är, att hästen verkligen är helt ny på det här med ridning.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Menar du verkligen att ni rider en kilometer på motorväg? Det är ju både livsfarligt och olagligt.

Förhoppningsvis har tjejen vett nog att ta det lugnt och leda hästen på vägen i början. Annars får ni försöka uppmuntra det (en del tror ju att det är någon form av nederlag att hoppa av vid ritt...). Och förhoppningsvis har ni alla vett nog att varken rida eller promenera på en motorväg. ;)
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Att modern kläcker ur sig grodor och verkar totalt okunnig skulle jag inte bry mig om särskilt mycket. Det skulle nog min mor och en massa andra mödrar också göra då de absolut inte har någon koll på hästar.

Det bästa är nog ändå att vänta någar dagar så både häst och dotter känner sig lite säkrare i stallet. Att du uppfattade dottern som tyst när mamman var med kanske inte är så konstigt. Det finns nog många som skulle skämmas när morsan annonserar ut sin okunnighet till höger och vänster.

Om det inte verkar fungera bra med dottern och hästen skulle jag försöka få henne att inse att de behövde hjälp av någon som har rutin att rida in hästar.

Om det skulle bli för dyrt med en professionel tränare kanske det finns någon i stallet eller någon bekant som för ersättning kan hjälpa till.
 
Sv: Hur ska vi hantera det här?

Det finns inga som helst ridvägar som inte innebär att man måste skritta längst med den vältrafikerade motorvägen en längre sträcka först. Kommer man väl bortom den sträckan så finns det hur mycket vägar som helst, men jag personligen vågar inte rida ut med ett grönt ekipage på en motorväg en kilometer och ...
Ramlade av stolen när jag läste det här. :eek:
Snälla, säg att du skrivit fel!!

LIA
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Har fått så bra tips och svar här på bukefalos på alla mina tidigare funderingar och frågor.. så kör en fråga till. 😝 Jag är ju...
2
Svar
20
· Visningar
906
Senast: Oknytt
·
Anläggning Hej! Hade behövt få råd kring vad jag som ridskoleelev kan göra när jag ser att en häst på ridskolan rids även fast den visar tydliga...
2
Svar
20
· Visningar
2 035
Senast: BornAgain
·
Min häst är utlånad till en fodervärd och det funkar väldigt bra. Hon är med på dressyrträningar och står i kö till en privat hoppgrupp...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 350
Senast: animalasia
·
Hästmänniskan Jag har haft min häst i många år och utbildat den själv med hjälp av tränare. Älskar hästen över allt annat och har ridit den tusentals...
Svar
17
· Visningar
2 852
Senast: Solstig
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp