J
jahaja77
I september köpte jag en häst. Jag visste inte vilken häst jag ville ha, var öppen för alla förslag, men jag ville iallafall ha en varmblodstravare.
Hade ingen stor summa pengar att handla för, så nån bra häst med underbar rad hade jag ju inte råd med.
Jag ville ha en häst att träna (för trav) och att pyssla med och rida. Tänkte även gå montèlicenskursen och behövde en häst helt enkelt.
Hittade en annons på en häst som var jättensnäll att rida och köra, lite het att köra på banan, underbar i all hantering, lugn m.m m.m
Jag köpte den osedd, eftersom det var långt ifrån (resan skulle kostat mer än hästen nästan nej...inte riktigt.......)
Det var en underbar häst som kom, jättesnäll och lugn att umgås med och han var fiiiin!
Jag var med på montèlicensutbildningen med honom, utan vidare resultat, men vi blev ju godkända iallafall.
Från det att jag köpte honom har det varit problem. Först blev han halt och behandlad. Sen hade han förmodligen rullat fast på nån sten eller nått, för helt plötsligt en dag hade han jätteont i ryggen och sår, behandling och veckor av massage och ingen träning. Har alltid varit lite stel i hela kroppen så jag har anlitat massör regelbundet och hon tycker han känns mycket bättre. Jag har verkligen satsat allt för att hästen ska bli bättre, nogrann streching, massage, lååång avskrittning efter träning, kyla ben, bandage m.m Folket i stallet säger att jag sköter honom som om han vore Gidde Palema. Han blev även förkyld i vintras. Dessutom har han tappskor jämt, än hur hovslagaren skor.
Han har startat några gånger i trav och har lyckas på pengar 4 av 6 gånger, de andra två gångerna har han galopperat men gått jättebra efter galoppen.
Han blir ju aldrig någon stjärna, det är 4 st innan mig som haft honom (han är 6 år) och ingen har ju lyckats bli mer än 5 med han.
Jag har även börjat rida dressyr och han var verkligen omöjlig från början, det var den sämsta ridtravare jag ridit, men jag har kämpat på och nu funkar allt i skritt och trav bra. Han flyttar för skänklar, böjer och ställer hur som helst, känns jättesmidig och mycket starkare.
Nu till problemet. Han är otroligt feg att rida ut på. Han är rädd för allt. Både saker, men oftast är det saker på marken såsom när grusväg övergår till asfalt, en nyasfalterad fläck på en ljusare asfalt, vattenpölar, vågar inte gå i närheten av asfaltskanten, känns det som för han stirrar ner i marken om vägrenen är av grus. När han blir feg så tvärvänder han och stegrar och blir helt tokig.
Jag hade tittat ut en ny väg jag skulle rida men kom inte längre än 5 meter från stallet för han vågar inte gå på vägen för han stirrar på vägrenen och vägen och blåser upp sig och bara tokvänder och stegrar ganska häftigt. Eftersom det kom bilar så försökte jag rida ner på gården igen men där asfalt mötte grusväg till stallet var det stopp igen, tokvänder 5 meter bakom bilen ungefär.
Fick hoppa av och leda honom.
Jag kan i stort sett inte rida någonstans för han är rädd för allt, om det blir lite fuktigt i skogen på marken så tvärvänder han, en gång rakt in i en tall.
Jag älskar denna häst men jag vet inte om jag är beredd att lägga ner ett sånt jobb att få honom bra om det ens går.
En dag blev jag så less för att han tvärvänder för en vattenpöl så jag hoppade av honom och gick genom vattenpölen många gånger tills han tillsut gick genom den med mig på. Sen gjorde vi så med alla större vattenpölar hela vägen hem. Sista vattenpölen brydda han sig inte om, han bara gick.
Nästa dag tog det tvärnit vid första vattenpölen, han hade glömt allt!!!
Det är omöjligt att göra någon när han vänder, jag har provat allt, han vänder så äckligt. Han kör ner huvudet samtidigt som han vänder på en femtioöring på en hundradels sekund. Han vänder även med vagn så jävla fort, jag fattar inte att han lyckas. Han höll även på att falla baklänges första gången jag red med westernsadel, han stegrade och började gå baklänges, det var ganska tyngre än vad han var van vid, det var så jävla äckligt att jag inte vågar göra så mycket nu så att han stegrar. Blir man arg på honom så blir han ännu värre.
Jag vill ha en travhäst att träna, men jag vill kunna som avkoppling även rida ut på den och mysa i skogen.
Jag är emot att sälja honom, det känns som man lagt ner så mycket jobb på honom, men han bara bråkar när man rider ut.
Jag är inte beredd att lägga ner tid på att träna honom att bli modig, eftersom jag rider ut så sällan, det är ju mest som omväxling ibland.
Han är helt underbar annars, världens goaste häst, och jag VILL verkligen inte sälja honom.
Till råga på allt så mådde jag otroligt dåligt för en period sedan och det var tack vare den hästen jag finns idag känns det som, jag kan inte sälja honom.
Fast stallhyran är dyr och jag känner att jag får inte ut något av att ha honom. Jag kör honom inte i lopp, eftersom jag inte har licens, tänker inte ta licens heller, montè funkar han inget hyffsat i och det finns inga sådana lopp i hans klass än, jag kan inte rida ut m.m Sen så har han haft tur som fått pengar när han startat, han kommer troligtvis inte att tjäna ihop så många kronor i sitt liv.
Allt känns så bortkastat om jag säljer honom, jag har verkligen kämpat för att hästen ska ha det bra och för att han ska bli bra.
Nu är jag sugen på att köpa en annan häst, eftersom jag vill kunna mysa i skogen oxå, men jag vill inte sälja honom....
Han springer inte in många kronor , han kommer nog inte att gå att rida ut på säkert..... varför ska jag ha honom kvar?
Vart säljer man honom? Kan ju knappast sälja honom som ridhäst, och som travhäst får jag ju knappt nån krona för honom. Dessutom han han aldrig haft så mycket poäng han har nu, det är nu jag ska sälja om jag ska lyckas få det jag köpte honom för.
Hur skulle ni gjort?
Hade ingen stor summa pengar att handla för, så nån bra häst med underbar rad hade jag ju inte råd med.
Jag ville ha en häst att träna (för trav) och att pyssla med och rida. Tänkte även gå montèlicenskursen och behövde en häst helt enkelt.
Hittade en annons på en häst som var jättensnäll att rida och köra, lite het att köra på banan, underbar i all hantering, lugn m.m m.m
Jag köpte den osedd, eftersom det var långt ifrån (resan skulle kostat mer än hästen nästan nej...inte riktigt.......)
Det var en underbar häst som kom, jättesnäll och lugn att umgås med och han var fiiiin!
Jag var med på montèlicensutbildningen med honom, utan vidare resultat, men vi blev ju godkända iallafall.
Från det att jag köpte honom har det varit problem. Först blev han halt och behandlad. Sen hade han förmodligen rullat fast på nån sten eller nått, för helt plötsligt en dag hade han jätteont i ryggen och sår, behandling och veckor av massage och ingen träning. Har alltid varit lite stel i hela kroppen så jag har anlitat massör regelbundet och hon tycker han känns mycket bättre. Jag har verkligen satsat allt för att hästen ska bli bättre, nogrann streching, massage, lååång avskrittning efter träning, kyla ben, bandage m.m Folket i stallet säger att jag sköter honom som om han vore Gidde Palema. Han blev även förkyld i vintras. Dessutom har han tappskor jämt, än hur hovslagaren skor.
Han har startat några gånger i trav och har lyckas på pengar 4 av 6 gånger, de andra två gångerna har han galopperat men gått jättebra efter galoppen.
Han blir ju aldrig någon stjärna, det är 4 st innan mig som haft honom (han är 6 år) och ingen har ju lyckats bli mer än 5 med han.
Jag har även börjat rida dressyr och han var verkligen omöjlig från början, det var den sämsta ridtravare jag ridit, men jag har kämpat på och nu funkar allt i skritt och trav bra. Han flyttar för skänklar, böjer och ställer hur som helst, känns jättesmidig och mycket starkare.
Nu till problemet. Han är otroligt feg att rida ut på. Han är rädd för allt. Både saker, men oftast är det saker på marken såsom när grusväg övergår till asfalt, en nyasfalterad fläck på en ljusare asfalt, vattenpölar, vågar inte gå i närheten av asfaltskanten, känns det som för han stirrar ner i marken om vägrenen är av grus. När han blir feg så tvärvänder han och stegrar och blir helt tokig.
Jag hade tittat ut en ny väg jag skulle rida men kom inte längre än 5 meter från stallet för han vågar inte gå på vägen för han stirrar på vägrenen och vägen och blåser upp sig och bara tokvänder och stegrar ganska häftigt. Eftersom det kom bilar så försökte jag rida ner på gården igen men där asfalt mötte grusväg till stallet var det stopp igen, tokvänder 5 meter bakom bilen ungefär.
Fick hoppa av och leda honom.
Jag kan i stort sett inte rida någonstans för han är rädd för allt, om det blir lite fuktigt i skogen på marken så tvärvänder han, en gång rakt in i en tall.
Jag älskar denna häst men jag vet inte om jag är beredd att lägga ner ett sånt jobb att få honom bra om det ens går.
En dag blev jag så less för att han tvärvänder för en vattenpöl så jag hoppade av honom och gick genom vattenpölen många gånger tills han tillsut gick genom den med mig på. Sen gjorde vi så med alla större vattenpölar hela vägen hem. Sista vattenpölen brydda han sig inte om, han bara gick.
Nästa dag tog det tvärnit vid första vattenpölen, han hade glömt allt!!!
Det är omöjligt att göra någon när han vänder, jag har provat allt, han vänder så äckligt. Han kör ner huvudet samtidigt som han vänder på en femtioöring på en hundradels sekund. Han vänder även med vagn så jävla fort, jag fattar inte att han lyckas. Han höll även på att falla baklänges första gången jag red med westernsadel, han stegrade och började gå baklänges, det var ganska tyngre än vad han var van vid, det var så jävla äckligt att jag inte vågar göra så mycket nu så att han stegrar. Blir man arg på honom så blir han ännu värre.
Jag vill ha en travhäst att träna, men jag vill kunna som avkoppling även rida ut på den och mysa i skogen.
Jag är emot att sälja honom, det känns som man lagt ner så mycket jobb på honom, men han bara bråkar när man rider ut.
Jag är inte beredd att lägga ner tid på att träna honom att bli modig, eftersom jag rider ut så sällan, det är ju mest som omväxling ibland.
Han är helt underbar annars, världens goaste häst, och jag VILL verkligen inte sälja honom.
Till råga på allt så mådde jag otroligt dåligt för en period sedan och det var tack vare den hästen jag finns idag känns det som, jag kan inte sälja honom.
Fast stallhyran är dyr och jag känner att jag får inte ut något av att ha honom. Jag kör honom inte i lopp, eftersom jag inte har licens, tänker inte ta licens heller, montè funkar han inget hyffsat i och det finns inga sådana lopp i hans klass än, jag kan inte rida ut m.m Sen så har han haft tur som fått pengar när han startat, han kommer troligtvis inte att tjäna ihop så många kronor i sitt liv.
Allt känns så bortkastat om jag säljer honom, jag har verkligen kämpat för att hästen ska ha det bra och för att han ska bli bra.
Nu är jag sugen på att köpa en annan häst, eftersom jag vill kunna mysa i skogen oxå, men jag vill inte sälja honom....
Han springer inte in många kronor , han kommer nog inte att gå att rida ut på säkert..... varför ska jag ha honom kvar?
Vart säljer man honom? Kan ju knappast sälja honom som ridhäst, och som travhäst får jag ju knappt nån krona för honom. Dessutom han han aldrig haft så mycket poäng han har nu, det är nu jag ska sälja om jag ska lyckas få det jag köpte honom för.
Hur skulle ni gjort?