Hur står man ut tills det är dags att avsluta efter att man tagit beslutet?

[Lyan]

Förlåt för megalångt inlägg.

Jag har insett att jag troligen snart kommer att behöva ta bort Bella och det är helt jävla fruktansvärt för det kommer att vara pga pengar

Jag räknade på det och om man slår ut kostnaderna över detta året så har hon kostat 2300kr i månaden efter att försäkringen har ersatt sitt och då har hon inte varit hos tandläkaren i år ännu. Hon har bara 11 tänder kvar, men jag räknar med att minst någon av dem kommer att behöva dras i år och eftersom hon har hjärtfel och är 11,5år så kommer hon mycket troligt behöva både blodprov och hjärtultraljud innan tandläkaren vågar söva henne. Tandläkaren har ett maxtak på 13400kr, men med blodprov och ultraljud så blir det minst 4900kr extra (1200kr för blodprov och 3700kr för ultraljudet plus konsultation som det inte står priset på) och resekostnaderna kommer att gå på minst 400kr.

Jag har pengarna på mitt veterinärkonto, men den summan minskar lite varje månad utan att jag har haft råd att fylla på och jag har en hund till och fyra marsvin att tänka på. Jag har möjlighet att låna pengar om det blir kris, men hur ska jag kunna betala tillbaka dem när jag redan går back?!

Kullsyster Poppy fick avlivas pga artros, hjärtfel, allergi och ljudrädsla när hon var 8,5år och halvsyster Pärla vid 11,5år pga akut hjärtsvikt (troligen en lossnad hjärtklaff). En äldre bror blev 14år, men andra syskonen och pappan vet jag inte. Mamman blev inte gammal. Jag tror att hon dog ca 2år efter att Poppy och Bella föddes. Chushings har jag för mig. Oddsen att Bella kommer att bli supergammal är med andra ord inget vidare.

Hon har utöver hjärtfelet och tänderna även spondylos. Tack vare librela, rimadyl och fysioterapi håller hon sig smärtfri, men det är inte billigt och jag vet inte hur länge det kommer att hålla ihop henne. Både Poppy och Pärla dog dessutom ironiskt nog bara månader efter att jag fixat deras tänder för en halv förmögenhet (Pärla 1,5 månad och Poppy 4 månader).

Så som synes är det rätt kört om jag inte vill riskera att stå helt utan pengar om någon annan blir sjuk.

Den stora frågan är bara NÄR?! Jag har ju redan bestämt mig för jag måste vara realistisk. Jag lever på sjukersättning och om jag ska kunna behålla de andra djuren så kan jag inte lägga 20 000 på en hund som i princip lever på lånad tid. Hade hon varit min hjärtehund så hade det kanske varit annorlunda, men det är hon inte. Hon är verkligen superrolig när hon är på det humöret, men hon är också en surpuppa som inte tvekar en sekund att ta till tänderna om hon inte får som hon vill. Hon älskar mig säkert på sitt eget sätt, men hon visar det inte om jag inte har godis i näven. Jag älskar henne jättemycket! Men hon gör det inte lätt att tycka om henne…

Tar jag bort henne när självriskperioden tar slut? När hennes mediciner behöver förnyas? När maten tar slut? När det är dags för nästa ultraljud? När tänderna börjar göra ont är självklart, men hur gör jag fram tills dess? Jag vet inte om det är om en vecka, en månad eller kanske till och med om ett år? Hur står man ut med att veta att man har en ”död” hund under den tiden? Jag bara asbölar för jag klarar inte att titta på henne och veta att jag snart kommer att döda henne. Ena stunden vill jag göra det på en gång för att ha det överstökat och nästa vill jag ha henne kvar så lång tid som det bara är möjligt oavsett vad det kostar. Hon mår ju bra! Hade hon lidit på minsta sätt så hade det varit annorlunda, men det gör hon inte. Det är det bara jag som gör

 

[Grazing]

Med tanke på hennes beteende, har hon verkligen inte ont redan nu med alla problem? Låter ju inte överlag som en hund som är helt smärtfri om hon är så arg och sur hela tiden..tänker jag. Det är ändå en okej ålder hon har ändå, speciellt med alla problemen. Tror nog du kan låta henne somna in med gott samvete ändå, jag är annars för att kämpa på men när det gäller henne och på sättet du skriver så känns det som att det låter som rätt beslut att låta henne somna in.

 

[Sryoqwe]

Har hon några preferenser gällande vädret? Om hon tycker bättre om sommaren och inte tycker om när det är kallt hade jag tagit bort henne innan det blir kallt och blött, här hade det varit ungefär innan oktober.

Annars tycker jag inte att det låter fel, oberoende av ekonomin, att ta bort henne omgående heller. Hon verkar inte väldigt välmående. Jag tror inte att det gör mycket till skillnad för en individ om den får leva en månad, ett halvår eller ett år till bara den är väl omhändertagen och mår okej. Men klart att det är väldigt svårt att säga hur det är att uppleva att dö och vara död, det är ju dessvärre svårt för dem som har den upplevelsen att tala om det för mer oerfarna.

Beklagar

 

[Lyan]

Hon var hos fysioterapeuten förra veckan och då hade hon inte märkbart ont utan kändes fräschare än på länge. Hon springer, hoppar runt och leker både med oss och Violett. Jag får trycka på alla tänderna utan reaktion. Hon är en riktig dramaqueen så om något gjort minsta lilla ont så har hon suttit i handen på mig bara jag petat lätt på stället som gjort ont. Så jag är nästan helt övertygad att hon inte har ont, men eftersom hon inte kan prata så kan jag ju inte vara garanterat övertygad, men hon visar inget iallafall. Bitit mig när hon inte har fått som hon har velat har hon alltid gjort. Pojkvännen däremot biter hon inte för han är hennes gud som hon började dyrka direkt jag fick hem henne. Så jag har liksom aldrig fått en chans av henne för hon har bara sett pojkvännen.

Men jag och pojkvännen har pratat (eller rättare sagt skrivit för ingen av oss får fram ett ord utan att bryta ihop) nu och kommit fram till att ingen av oss klarar att titta på henne och veta att det bara är en tidsfråga och hela tiden behöva oroa oss för att hon har ont så jag kommer ringa veterinären imorgon bitti och boka om hennes librela till avlivning istället

 

[prinsessfeminist]

Hon var hos fysioterapeuten förra veckan och då hade hon inte märkbart ont utan kändes fräschare än på länge. Hon springer, hoppar runt och leker både med oss och Violett. Jag får trycka på alla tänderna utan reaktion. Hon är en riktig dramaqueen så om något gjort minsta lilla ont så har hon suttit i handen på mig bara jag petat lätt på stället som gjort ont. Så jag är nästan helt övertygad att hon inte har ont, men eftersom hon inte kan prata så kan jag ju inte vara garanterat övertygad, men hon visar inget iallafall. Bitit mig när hon inte har fått som hon har velat har hon alltid gjort. Pojkvännen däremot biter hon inte för han är hennes gud som hon började dyrka direkt jag fick hem henne. Så jag har liksom aldrig fått en chans av henne för hon har bara sett pojkvännen.

Men jag och pojkvännen har pratat (eller rättare sagt skrivit för ingen av oss får fram ett ord utan att bryta ihop) nu och kommit fram till att ingen av oss klarar att titta på henne och veta att det bara är en tidsfråga och hela tiden behöva oroa oss för att hon har ont så jag kommer ringa veterinären imorgon bitti och boka om hennes librela till avlivning istället

Så ledsamt och så tungt.

Men du gör rätt. Visst pengarna spelar roll, men även om du hade råd, vad är det för kvalité på livet?

Kram och det kommer att gå bra.

 

[machafuko]

Så ledsamt och så tungt.

Men du gör rätt. Visst pengarna spelar roll, men även om du hade råd, vad är det för kvalité på livet?

Kram och det kommer att gå bra.

Jag håller med @prinsessfeminist. Stora internetkramar

 

[skiesabove]

Låter som rätt beslut, jag har aldrig ångrat en avlivning - enbart att jag inte gjorde det tidigare.

 

[Red_Chili]

Jag tycker det låter som om ni kommit fram till rätt beslut, hur tungt det än må vara

 

[Lyan]

Pojkvännen och Bella är ute och går nu för hon älskar när de går promenad ensamma. Det är så jävla jobbigt att jag i princip inte kan göra något annat än att ge henne extra mushbullar. Jag kan inte ens hålla om henne för jag vet att hon inte tycker om det

Och jag vet inte hur jag ska klara ännu en avlivning, men jag kan inte svika henne och lämna henne ensam. Pojkvännen klarar inte att vara med. Detta blir den fjärde avlivningen på mindre än ett år. Hur fan överlever man?!

 

[Mia_R]

Pojkvännen och Bella är ute och går nu för hon älskar när de går promenad ensamma. Det är så jävla jobbigt att jag i princip inte kan göra något annat än att ge henne extra mushbullar. Jag kan inte ens hålla om henne för jag vet att hon inte tycker om det

Och jag vet inte hur jag ska klara ännu en avlivning, men jag kan inte svika henne och lämna henne ensam. Pojkvännen klarar inte att vara med. Detta blir den fjärde avlivningen på mindre än ett år. Hur fan överlever man?!

För man måste.

 

[Lyan]

Men jag vill inte Till och med tänker att det kanske är bäst att lämna bort Violett också innan min förbannelse tar henne också

 

[prinsessfeminist]

Men jag vill inte Till och med tänker att det kanske är bäst att lämna bort Violett också innan min förbannelse tar henne också

Man vill inte, klarar inte, önskar sig någon annanstans, vill att det ska "gå över", att inga beslut behöver fattas...

Det är så mycket ångest och och sorg och så helvetes plågsamt.

Ändå står man där. För att man måste.

 

[Lyan]

Ja Just nu vill jag vara en dålig matte och bara gå in och lämna av henne för att slippa allting, men det kan jag inte utsätta henne för!! Hon är jätterädd för att bli fasthållen och få sprutor även om jag är med och hon får massor av godis. Det är också en av anledningarna till beslutet för hon är så rädd för librelasprutorna att hon inte ens vill åka tåg längre för hon tror att hon ska till veterinären och få sprutor

Vet inte hur jag ska klara att ringa imorgon bitti utan att bryta ihop fullständigt så de inte förstår ett ord. Jag hoppas verkligen att de har någon ledig tid imorgon för även om jag vill ha henne kvar längre så vet jag inte hur jag ska klara av ytterligare en dags väntan och Bella känner såklart att vi är ledsna och vet inte vad som händer. Till och med Violett är dämpad och påverkad av stämningen

 

[Sel]

Jag har läst så många av dina trådar. Alla våndor över dina husdjur, hur du tar hand om dem, oroar dig, spenderar pengar nästan utöver din förmåga och älskar dem.
Om du känner att det är dags och att det är det bästa beslutet för er familj, då är det dags. Vila trygg i beslutet trots att det är svårt, och försök finna ro i att du inte väntade för länge.

Jag höll fast lite för länge vid Chika förra året för att jag ville ge resten av familjen ett rättvist farväl. Jag mår inte dåligt över beslutet men jag hade absolut inte ångrat ett tidigare avslut heller.
Kailzie hade säkert kunnat klara av ett halvår eller så utan särskilt mycket lidande, men mitt eget liv hade inte fungerat så... därför tog jag beslutet när vardagslivet började på nytt efter Covid. Hon behövde aldrig vara ensam hemma och förvirrad när jag började jobba igen. Du känner din lilla hund och du känner dig själv - när det handlar om djuren ger du allt du kan.
Tiden mellan överlever man med sorg och ångest, men man gör det man kan. En del vill ta bilder och skämma bort, gå några sista minnesvärda promenader andra vill fortsätta med vardagen, ytterligare andra vill låsa in sig och vara ledsna. Allt är okej.

Du kan be någon annan ringa om du vill. När jag ringde för att boka tid för båda mina flickor bröt jag totalt ihop i telefonen och fick bara en lugn röst som undrade " Just breathe. What's happened...?" De kommer att ge dig tid.

Jag beklagar så och hoppas att allt går så bra det kan för er.

 

[Mia_R]

Ja Just nu vill jag vara en dålig matte och bara gå in och lämna av henne för att slippa allting, men det kan jag inte utsätta henne för!! Hon är jätterädd för att bli fasthållen och få sprutor även om jag är med och hon får massor av godis. Det är också en av anledningarna till beslutet för hon är så rädd för librelasprutorna att hon inte ens vill åka tåg längre för hon tror att hon ska till veterinären och få sprutor

Vet inte hur jag ska klara att ringa imorgon bitti utan att bryta ihop fullständigt så de inte förstår ett ord. Jag hoppas verkligen att de har någon ledig tid imorgon för även om jag vill ha henne kvar längre så vet jag inte hur jag ska klara av ytterligare en dags väntan och Bella känner såklart att vi är ledsna och vet inte vad som händer. Till och med Violett är dämpad och påverkad av stämningen

Har du möjlighet att få någon att komma hem till er istället för att ni ska åka iväg, så hon slipper resan och stressen? Kan inte din kille följa med annars men vänta utanför tills det är över, för både din och hennes skull?

 

[Sol]

Jag skulle inte dra ut på det. Att gå runt med vissheten att hunden ska dö är fruktansvärt.

Det går att dra ut på beslutet om in i det oändliga, men jag skulle sätta mig ner och verkligen få en helhetsbild. Bestämmer man sig då för att det är dags är det bara att genomföra så fort som möjligt. På bästa möjliga sätt för hunden.

Jag har tagit beslutet för många gånger, även på unga djur, men har ändå känt att det har varit bäst att genomföra så fort som möjligt. Även fast det gjort orimligt ont.

 

[Sel]

Har du möjlighet att få någon att komma hem till er istället för att ni ska åka iväg, så hon slipper resan och stressen? Kan inte din kille följa med annars men vänta utanför tills det är över, för både din och hennes skull?

Det här @Lyan? Att veterinären kom hem till oss var så väldigt mycket bättre, men du måste förstås utgår ifrån hur det känns för er.

 

[Lyan]

11.20 Det passar så vi kan ta tåget, men jag hoppas att mamma kan köra för Bella tycker inte om tåget längre. Det finns en veterinär som kommer hem, men jag klarar inte det.

Pojkvännen var iväg och köpte skinka och när han gick så kom Bella och satte sig hos mig. Det är Väldigt sällan hon gör det så jag tog vara på varje sekund Hon ville bli kliad i nacken, öronen och skuldrorna. Hon är så rolig för hon visar verkligen exakt var hon vill bli kliad. Hon har så många sätt att kommunicera på! Hon både pratar med massa olika ljud, visar fysiskt genom att placera sig på olika ställen och sätt, plingar på sin klocka och talar om varför hon plingade på den med olika miner, ljud, blickar och att gå mot hållet det hon vill ha finns. Hon vet att hon är Drottningen här hemma

 

[Lyan]

Förlåt för att jag inte svarar på era inlägg. Jag läser alla och är tacksam för råden och trösten, men jag klarar inte att svara mer än att bara rabbla. Har knappt sovit i natt och har ont överallt av allt gråtande

 

[Sel]

Tänker på er.