Hur tänkte du där?

[Monstermom]

Jag såg ut typ såhär
Hade nästan lust att släppa ut hunden, bara för att visa gubben att han förmodligen inte hade lyckats, men jag sket i det

Tyvärr är det ju aldrig fel på metoderna när sådant inte lyckas, bara hunden som är defekt.

 

[iNHALE]

Dags att väcka denna tråden igen för nu jävlar är jag så satans arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Var i rastgården med min hund i morse, ensam. Min hund sätter sig och bajsar längst bort i ett hörn, så jag går efter för att plocka upp det. Helt plötsligt hör jag hur grinden till rastgården öppnas och stängs bakom mig. Innan jag vet ordet av hör jag en rad höga skall och plötsligt kommer det en kortbent liten hund, ser ut som en corgie-korsning, rusande i full kareta mot oss. Den bokstavligen kastar sig mot min hund som blir livrädd och börjar springa. Den lilla hunden rusar efter och jagar upp min hund i en sån fart att han halkar på det daggvåta gräset och slirar in i staketet. Hör hur han skriker till samtidigt som den andra hunden fortsätter att försöka hoppa på honom och leka. Upplever inte hunden som aggressiv, men den är så extremt jävla på och upp i varv att det är helt sanslöst. Jag rusar efter för att försöka värja min egen hund och den andra ägaren försöker fånga in sin lilla, vilket är lättare sagt än gjort. Men efter många om och men så får han fast hunden tillslut och båda två försvinner iväg fort som fan, för nädå, att stanna för att se hur det har gått med min hund som nu inte vill stödja på ena bakbenet, det går inte alls för sig, inte ens en jävla ursäkt får man!

Känner igenom min hund från topp till tå, böjer, bänder och klämmer på benet från tassen till höften utan att kunna hitta någon specifik ömmande punkt, så min slutsat är att han sträckte sig när han halkade. Efter en stund av klämmande så börjar han åter stödja på benet, men haltar kraftigt, och väldigt långsamt går vi hem igen. Tack och lov tar det bara ett par minuter att gå från rastgården till vår port.

Hur ända in i helvete tänker man när man utan någon som helst förvarning släpper in sin hund till en helt okänd hund i rastgården, och utan att fråga först?! Och hur i helvete är man funtad när man, efter att ens hund indirekt orsakat en skada på en annan hund, bara går iväg utan att så mycket som be om ursäkt?! Skulle inte förvåna mig om han helt enkelt insåg att om han stannat och pratat med mig så hade jag krävt honom på hela veterinärkostnaden om det blivit en veterinärsak av det här...

Nu har jag försatt hunden på burvila och sen får vi se hur det tar sig. Vi har varit hemma i en halvtimme nu och hältan börjar redan minska kraftigt, men jag ska avvakta lite så får vi se hur det utvecklar sig.

Och imorgon ska vi såklart resa, först med båt och sen med tåg.... Fy fan vad lägligt detta kom. Dock är det kanske bara bra att vi ska spendera nästan ett helt dygn på resande fot där det kommer bli väldigt mycket stillasittande och väldigt korta promenader.

 

[Kilauea]

Imponerad över folk som är extremt hundrädda som åker tåg och sätter sig i hundkupén... Eller tar med sina extremt rädda barn in i hundkupén

Eller är "lite allergiska" och sätter sig i hundkupén. Japp, varit med om det. Fanns plats vid ett sånt där bord där det finns fyra säten. Satt en kille på ett av sätena och jag kom med min hund. "Eh, jag är lite allergisk, kan du sätta dig någon annan stans?" säger han.

 

[Monstermom]

Eller är "lite allergiska" och sätter sig i hundkupén. Japp, varit med om det. Fanns plats vid ett sånt där bord där det finns fyra säten. Satt en kille på ett av sätena och jag kom med min hund. "Eh, jag är lite allergisk, kan du sätta dig någon annan stans?" säger han.

Jag hoppas du sa "Ja. " och satte dig där ändå.

 

[Kilauea]

Jag var på väg hem från min pappa som var på hospice just då, så jag var rätt så trött. Minns att jag mumlade nåt om att det var ju dumt att välja djurkupé om man är allergisk och sen satte jag mig precis på andra sidan gången istället.
Vore det nu, när jag har lite mer "go" igen skulle jag nog nästintill sätta min hund i sätet bredvid

 

[Monstermom]

Jaha... Min tur att bli påmind om världens skitstövlar.

Gick ut för en trevlig långpromenad med Monster, kommer hem med en stressad, biten hund.

Fan ta alla ansvarslösa hundägare, och kanske särskilt de där som har små söta ulliga, gulliga, krulliga fluffbollar som får bete sig precis hur som helst bara för att de inte ser ut som Monster!

Vi blev anfallna av två lösspringande små as nu, som kom rusande rakt emot oss. Den ena var väl inte så illa, den var mest ute efter att skrämma bort oss. Men den andra försökte komma runt och bita Monster bakifrån, och tyvärr lyckades den ett par gånger. Jag försökte mota undan dem, men med Monster i koppel och de som var två så var det jäkligt svårt att ens hålla mig på benen. Till slut backade de undan (efter jag måttat ett par sparkar åt dem tyvärr (träffade inte), något jag inte är bekväm med men vad fan ska man göra!?) och vi kunde ta oss därifrån. Trots mitt myckna vrålande och deras hysteriska skällande syntes inte röken av någon ägare...

Så sitter jag här med min problemhund, som varit så otroligt duktig på sista tiden, och undrar hur mycket vi får backa i träningen igen nu...

På den positiva sidan så var det väl bra att se hur Monster reagerade. Han gjorde inga utfall förrän efter han blev biten och då "bara" ett par kast-och-skäll, han accepterade att jag föste honom bakom mig och själv konfronterade de anfallande hundarna, han höll sig intill mig och blev aldrig svår att hålla, och när de andra hundarna lugnade sig och gav oss ett par meters svängrum så lugnade han sig genast och bara stod och tittade på dem... Det är ju egentligen jättebra, men frågan är ju hur nästa möte går nu.

Först var jag arg, men nu när jag är hemma och lugnar ner mig lite så känner jag verkligen hur jäkla ledsen jag blir.



(Monster är inte illa biten, det var en nypare.)

 

[Kilauea]

Fy vad jobbigt, monstermom. Hoppas han inte reagerar på små hundar framöver.
Nu kan ju de här ha rymt, men rent generellt känns det som små hundar inte uppfostras tillräckligt. Att ägaren inte bryr sig just för att de är små (jo, jag vet att det finns bra ägare och trevliga små hundar med, innan nån hoppar på mig).

 

[Monstermom]

Fy vad jobbigt, monstermom. Hoppas han inte reagerar på små hundar framöver.
Nu kan ju de här ha rymt, men rent generellt känns det som små hundar inte uppfostras tillräckligt. Att ägaren inte bryr sig just för att de är små (jo, jag vet att det finns bra ägare och trevliga små hundar med, innan nån hoppar på mig).

Nej, de hade inte rymt, de bor där.
Och ja, det är just det som gör det extra jobbigt - hade min hund betett sig så hade det blivit tidningsrubriker och avlivning, men är hundarna bara söta nog så kommer ägarna undan med en axelryckning, hur mycket de än brister i uppfostran och kontroll.

Tyvärr reagerar ju Monster på allt (väldigt socialt osäker), vi hade gjort stora framsteg (var på promenad i stan igår!) men nu är jag rädd att vi är tillbaka på ruta ett igen.

 

[angelwings]

Nej, de hade inte rymt, de bor där.
Och ja, det är just det som gör det extra jobbigt - hade min hund betett sig så hade det blivit tidningsrubriker och avlivning, men är hundarna bara söta nog så kommer ägarna undan med en axelryckning, hur mycket de än brister i uppfostran och kontroll.

Tyvärr reagerar ju Monster på allt (väldigt socialt osäker), vi hade gjort stora framsteg (var på promenad i stan igår!) men nu är jag rädd att vi är tillbaka på ruta ett igen.

Men åh vad tråkigt.

*kl*
Jag känner mig lite mindre som en dålig hundägare när jag läser den här tråden. Har ju fått hem en sån där liten 'golvmoppsras' för ca 1.5 månader sen. Hon är 7 år och hon skäller på stora hundar. Jag skäms livet ur mig och vi jobbar verkligen på att få bort problemet, men efter 7 år när det varit tillåtet så är det inte helt lätt. Det är inte alla stora hundar heller utan bara vissa så man vet aldrig när hon blir triggad.
Hon är självklart alltid kopplad och jag säger till direkt (vilket ju inte hindrar att hon skäller och hoppar) och ber mötande hundägare om ursäkt alternativt går en omväg så att vi inte stör mer än nödvändigt. Men jag skäms jättemycket och känner mig som världens sämsta hundägare. Hon har ju aldrig skällt på vår stora hund men hon är väl 'familj'.

Har många skräckhistorier om hur folk beter sig eftersom vår stora gamla snälla golden är så snäll att hon är dum och av någon anledning så har tydligen alla ouppfostrade människor och ungar rätt att bete sig precis hur som helst mot såna snälla hundar *suck*
Men nu är jag lite på andra sidan också, har ni några bra tips på hur jag får henne att sluta tas de tacksamt emot.

 

[Monstermom]

Men åh vad tråkigt.

*kl*
Jag känner mig lite mindre som en dålig hundägare när jag läser den här tråden. Har ju fått hem en sån där liten 'golvmoppsras' för ca 1.5 månader sen. Hon är 7 år och hon skäller på stora hundar. Jag skäms livet ur mig och vi jobbar verkligen på att få bort problemet, men efter 7 år när det varit tillåtet så är det inte helt lätt. Det är inte alla stora hundar heller utan bara vissa så man vet aldrig när hon blir triggad.
Hon är självklart alltid kopplad och jag säger till direkt (vilket ju inte hindrar att hon skäller och hoppar) och ber mötande hundägare om ursäkt alternativt går en omväg så att vi inte stör mer än nödvändigt. Men jag skäms jättemycket och känner mig som världens sämsta hundägare. Hon har ju aldrig skällt på vår stora hund men hon är väl 'familj'.

Har många skräckhistorier om hur folk beter sig eftersom vår stora gamla snälla golden är så snäll att hon är dum och av någon anledning så har tydligen alla ouppfostrade människor och ungar rätt att bete sig precis hur som helst mot såna snälla hundar *suck*
Men nu är jag lite på andra sidan också, har ni några bra tips på hur jag får henne att sluta tas de tacksamt emot.

Mitt bästa tips är att skynda långsamt faktiskt.

Sätt främst i tankarna att varje gång en upplevelse blir för svår för henne, så att hon ballar ur och "måste" skälla, då upplever hon två saker. 1, det var verkligen så hemskt som hon misstänkte det skulle bli och 2, hennes "lösning" räddade henne. Man måste träna på ett sådant avstånd att hunden kan lära sig nya saker, inte befästa gamla sanningar. Även om det känns bakvänt att inte konfrontera problemet direkt.

Vad gäller metoder så föreslår jag att du kikar på skvaller och/eller BAT, de är mina favoriter.

 

[angelwings]

Mitt bästa tips är att skynda långsamt faktiskt.

Sätt främst i tankarna att varje gång en upplevelse blir för svår för henne, så att hon ballar ur och "måste" skälla, då upplever hon två saker. 1, det var verkligen så hemskt som hon misstänkte det skulle bli och 2, hennes "lösning" räddade henne. Man måste träna på ett sådant avstånd att hunden kan lära sig nya saker, inte befästa gamla sanningar. Även om det känns bakvänt att inte konfrontera problemet direkt.

Vad gäller metoder så föreslår jag att du kikar på skvaller och/eller BAT, de är mina favoriter.

Tack för tips Jag är bortskämd med att bara ha haft såna här stora snälla lufsar som inte bryr sig om nånting (utom smällare och självklart dammsugare som är livsfarliga Golden retriever-mördare ).

Jag misstänker att jag bidrar till problemet för jag märkte idag att jag spände mig direkt jag såg att det kom andra stora hundar, för jag tycker det är så pinsamt att folk kommer att tycka att jag är en 'sån där' som har en liten hund som uppför sig hur som helst. Så får väl jobba på att inte bli spänd också Det underlättar ju inte direkt att vårt område kryllar av sura tanter och gubbar med hundar. Riktigt sura typer, och jag avskyr att folk skäller på mig så jag blir jättenervös bara av tanken. (vi har bland annat blivit utskällda för att vi gick en meter på deras brfs gångväg upp till huset när vi inte bodde där)

 

[iNHALE]

Jaha... Min tur att bli påmind om världens skitstövlar.

Gick ut för en trevlig långpromenad med Monster, kommer hem med en stressad, biten hund.

Fan ta alla ansvarslösa hundägare, och kanske särskilt de där som har små söta ulliga, gulliga, krulliga fluffbollar som får bete sig precis hur som helst bara för att de inte ser ut som Monster!

Vi blev anfallna av två lösspringande små as nu, som kom rusande rakt emot oss. Den ena var väl inte så illa, den var mest ute efter att skrämma bort oss. Men den andra försökte komma runt och bita Monster bakifrån, och tyvärr lyckades den ett par gånger. Jag försökte mota undan dem, men med Monster i koppel och de som var två så var det jäkligt svårt att ens hålla mig på benen. Till slut backade de undan (efter jag måttat ett par sparkar åt dem tyvärr (träffade inte), något jag inte är bekväm med men vad fan ska man göra!?) och vi kunde ta oss därifrån. Trots mitt myckna vrålande och deras hysteriska skällande syntes inte röken av någon ägare...

Så sitter jag här med min problemhund, som varit så otroligt duktig på sista tiden, och undrar hur mycket vi får backa i träningen igen nu...

På den positiva sidan så var det väl bra att se hur Monster reagerade. Han gjorde inga utfall förrän efter han blev biten och då "bara" ett par kast-och-skäll, han accepterade att jag föste honom bakom mig och själv konfronterade de anfallande hundarna, han höll sig intill mig och blev aldrig svår att hålla, och när de andra hundarna lugnade sig och gav oss ett par meters svängrum så lugnade han sig genast och bara stod och tittade på dem... Det är ju egentligen jättebra, men frågan är ju hur nästa möte går nu.

Först var jag arg, men nu när jag är hemma och lugnar ner mig lite så känner jag verkligen hur jäkla ledsen jag blir.



(Monster är inte illa biten, det var en nypare.)

Fy fan... får en känsla av att vi båda haft ordentlig otur idag...

Filimon är fortfarande småhalt, får en känsla av att det är ovansidan på lårmuskeln som fått sig en brännare. Det har blivit mycket bättre och i vanlig gångtakt på rakt spår känns han knappt oren i bakbenet ö.h.t, men han tycker fortfarande att det är lite jobbigt att svänga snävt och att belasta benet med att t.ex. gå i trappor känns också lite. Pratade med veterinären per telefon, men med tanke på att han bättrat på sig så snabbt och inte verkar smärtpåverkad tyckte hon jag skulle avvakta ett par dagar och se hur han känns. Att resa trodde hon inte skulle bli några problem iom att större delen av resan består i att ligga på en filt och slappa. Så det blir vila och korta kisspromenader fram till avgång imorgon eftermiddag. Får se hur han känner sig på tordags, om han fixar att promenera till tunnelbanan från färjan och sen till centralen, om inte får det bli taxi.

 

[Monstermom]

Tack för tips Jag är bortskämd med att bara ha haft såna här stora snälla lufsar som inte bryr sig om nånting (utom smällare och självklart dammsugare som är livsfarliga Golden retriever-mördare ).

Jag misstänker att jag bidrar till problemet för jag märkte idag att jag spände mig direkt jag såg att det kom andra stora hundar, för jag tycker det är så pinsamt att folk kommer att tycka att jag är en 'sån där' som har en liten hund som uppför sig hur som helst. Så får väl jobba på att inte bli spänd också Det underlättar ju inte direkt att vårt område kryllar av sura tanter och gubbar med hundar. Riktigt sura typer, och jag avskyr att folk skäller på mig så jag blir jättenervös bara av tanken. (vi har bland annat blivit utskällda för att vi gick en meter på deras brfs gångväg upp till huset när vi inte bodde där)

Det där tror jag du skulle må bra av att riktigt gå igenom noga för dig själv, hemma i lugn och ro. Det är skitjobbigt att gå omkring och skämmas på det viset, och det blir en lika ond cirkel för dig som det blir för hunden!

Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men du behöver nå något slags acceptans för hennes beteende. Det låter säkert fånigt, men det har verkligen hjälpt mig att föreställa mig situationer hemma, låta mig känna hur jobbigt det är, och så resonera och arbeta igenom det hela. Just nu håller jag på att bli galen på mig själv för det heter något att göra så men ordet vägrar komma fram! Gah! Idrottare gör det tex, går igenom uppgifter mentalt i förväg för att förbereda hjärnan på dem, vad heter det!?

I alla fall, prova göra X.

Och du behöver för det första inte skämmas det minsta lilla, så länge du jobbar med de problem du har och försöker ta hänsyn till omgivningen! Och för det andra: det är omöjligt att göra alla andra nöjda - särskilt om man har hund! Den dag jag fick en utskällning för att min hund tittade på en man 20-30 m bort, då släppte jag till slut allt intresse för att vara omgivningen till lags. Jag har ställt upp regler för vad jag anser är acceptabelt, om andra har problem med det får de väl ha det då.

Fy fan... får en känsla av att vi båda haft ordentlig otur idag...

Filimon är fortfarande småhalt, får en känsla av att det är ovansidan på lårmuskeln som fått sig en brännare. Det har blivit mycket bättre och i vanlig gångtakt på rakt spår känns han knappt oren i bakbenet ö.h.t, men han tycker fortfarande att det är lite jobbigt att svänga snävt och att belasta benet med att t.ex. gå i trappor känns också lite. Pratade med veterinären per telefon, men med tanke på att han bättrat på sig så snabbt och inte verkar smärtpåverkad tyckte hon jag skulle avvakta ett par dagar och se hur han känns. Att resa trodde hon inte skulle bli några problem iom att större delen av resan består i att ligga på en filt och slappa. Så det blir vila och korta kisspromenader fram till avgång imorgon eftermiddag. Får se hur han känner sig på tordags, om han fixar att promenera till tunnelbanan från färjan och sen till centralen, om inte får det bli taxi.

Vad jobbigt! Sådana där plötsliga belastningar är läskiga, för det kan ju ha varit något som gått totalt sönder. Men samtidigt, i 80-90% av fallen så är det ju "bara" något som läker fint självt. Bra att du kontaktat veterinär, och resan går säkert jättebra! Att han redan är så mycket bättre är ett gott tecken, precis som du säger.

Och ja, snacka om att vi samlat stolpskott idag.

 

[Monstermom]

Visualisering! Visualisering, visualisering, visualisering! Varför i gröne var det ett så svårt ord!?!?

 

[iNHALE]

Vad jobbigt! Sådana där plötsliga belastningar är läskiga, för det kan ju ha varit något som gått totalt sönder. Men samtidigt, i 80-90% av fallen så är det ju "bara" något som läker fint självt. Bra att du kontaktat veterinär, och resan går säkert jättebra! Att han redan är så mycket bättre är ett gott tecken, precis som du säger.

Och ja, snacka om att vi samlat stolpskott idag.

Jag tänker det också, och veterinären var inne på samma linje. Jag kan böja, vrida och hålla på utan att han reagerar. Om jag ska få fram en reaktion så måste jag lägga ganska ordentligt tryck på lårmuskeln, då först kommer det ett litet pip. Filimon är en hund som gallskriker för minsta lilla. En liten sticka i tassen och han skriker som om han brutit lårbenet, så det går liksom inte att ta miste på om det är något som gör ont. Han är inte en hund som skulle hålla tyst och låtsas som ingenting om man provocerar ett område där han har ont, så om något skulle vara sönder i benet hade han vrålat i högan sky när jag böjde och hade mig.

 

[Puffindog]

Detta var långt ifrån nyligen, men en historia där man verkligen undrar hur folk tänker.

Var på tiden då vi hade Border Collies, och grannen var imponerad hur duktig, lugn, lydig och smart vår ena Border Collie var. Problemet var att de inte såg all tid och träning som hade lagts ned på honom och vallningen han uppehöll sig med då och då. Vad tror du grannen gör? Jo, skaffar en Border Collie-valp. Vad tror du händer? Huset förstört inom en dag och så den stackars lilla valpen omplacerad illa kvickt då "den var destruktiv och ohanterbar". Läser folk inte på något över huvud taget innan de skaffar hund? Och vem tusan sålde en Border Collie-valp till ett sådant hem?

 

[Red_Chili]

Inte någon som gjort något, mer än tänkt knasigt då. Men alltså. Folk som i dagsläget har hund av lite mer sällskapshundstyp och inte håller den i toppkondition, men ändå är övertygade om att "nästa hund ska bli husky"... Bara att hålla tummarna för att tankebanorna ändras innan nästa hundköp, antingen så att livsstilen anpassas mer efter aktivt hundliv eller så att nästa hund blir mer lämplig ras.

 

[bollen__]

Inte någon som gjort något, mer än tänkt knasigt då. Men alltså. Folk som i dagsläget har hund av lite mer sällskapshundstyp och inte håller den i toppkondition, men ändå är övertygade om att "nästa hund ska bli husky"... Bara att hålla tummarna för att tankebanorna ändras innan nästa hundköp, antingen så att livsstilen anpassas mer efter aktivt hundliv eller så att nästa hund blir mer lämplig ras.

Lite som en som har en labbe, och inte gör något med hunden (ja rastar och gosar, men ingen träning) och funderar på en brukshund som nästa hund. Minns inte rasen nu men minns att jag kollade och såg att den hörde till brukshundarna och tänkte: hur tänkte du nu?
Anledningen var: vill ha en hund med mer fart i än den hen har...men vad ska man med den farten till om man bara promenerar med den tänker jag..

 

[Red_Chili]

Lite som en som har en labbe, och inte gör något med hunden (ja rastar och gosar, men ingen träning) och funderar på en brukshund som nästa hund. Minns inte rasen nu men minns att jag kollade och såg att den hörde till brukshundarna och tänkte: hur tänkte du nu?
Anledningen var: vill ha en hund med mer fart i än den hen har...men vad ska man med den farten till om man bara promenerar med den tänker jag..

Suck Misstänker att det är som att prata med en vägg om någon försöker förklara för hundägaren hur krävande en brukshund är också?

 

[bollen__]

Suck Misstänker att det är som att prata med en vägg om någon försöker förklara för hundägaren hur krävande en brukshund är också?

Ja tyvärr =(
Men jag vet att den andra personen i hushållet vill ha en helt annan ras, mer passande för dom, så hoppas att den kan lägga in sitt veto där!