Bukefalos 28 år!

Hur tillgängliga är ni när barnen är på förskola?

Hur planerar man att ha släkt och vänner som kan hämta om man inte har släkt eller vänner där man bor eller inte har släkt/vänner som kan ställa upp?

Man kan inte ha allt samtidigt och om det man vill ha inte funkar ihop så får man välja. Det kan vara ett val mellan att bo kvar i drömstaden (utan föräldrar, släkt eller vänner som kan hjälpa till) utan barn eller flytta till hemstaden (där hjälp finns) och skaffa barn. Om det är så extremt att man inte har någon alls i drömstaden som vid nödfall kan hämta ens barn om man själv har ett sånt jobb där det tar 4-5 timmar innan man kan vara där. Men det är nog få som lever så.

Oftast har ju barn två föräldrar och om den ena inte kan hämta så kan kanske den andra göra det. Jag tror att det är så det funkar för de allra flesta familjer.
 
Har jag påstått annat?

Man kan tolka ditt inlägg som att en förälder ska släppa allt när förskolan ringer, ja.
Och man kan tolka ditt inlägg som att en förälder ska vara i full beredskap för att förskolan när som helst ska ringa och önska tidigare hämtning.

Jag tycker ju att barnomsorgen är till för att föräldrar ska kunna jobba och inte enbart vara hemmaförälder.
För i Sverige har vi en offentlig barnomsorg, till skillnad mot en lång radda andra länder där det är upp till var och en att själv ordna barnomsorg (själv eller genom att anställa någon).

Det blir ju vanligare och vanligare med "nattis" också, just för att föräldrar som jobbar natt också ska få tillgång till barnomsorg för att underlätta deras yrkesliv också.

Så det verkar onekligen som om grundtanken i Sverige är att det ska finnas barnomsorg - för att underlätta yrkesverksamheten för föräldrar.
 
Nä, men man måste i det läget ha en plan. Det kan vara att någon annan man känner (och som barnet känner) som har ett mer flexibelt jobb kan vabba i nödfall. Det går att ordna som någon i tråden skrev. Om man har ett jobb där man vet att det kommer ta ett par timmar innan man ens blir nådd och som sen tar några timmar att avsluta och sen har man lång pendling till förskolan då kan det ju lätt ta 4-5 timmar från det att förskolan börjar försöka få tag på en tills man faktiskt är där. Det tycker jag är för lång tid. Har man ett sånt jobb så måste man ha en backup plan. Primärt för barnets skull.

På mitt barns förskola och skola ville de förutom föräldrarnas telefonnummer gärna ha ett nummer till en tredje person som de kan kontakta om de inte lyckas få tag på nån förälder. Det tycker jag är bra. Sannolikheten att ingen av oss tre går att få tag på är så extremt liten.

Samhället förändrar sig ju, ibland till det bättre och ibland till det sämre och ibland bara till något annat...

Jag tycker inte att det självklart är till det bättre när människor förväntas vara nåbara omedelbart.

Nej, alla har inte det nätverk som du "kräver" med någon som barnet känner, som har möjligheter att med kort varsel hämta ett nyinsjuknat barn på dagis.
Det finns många yrkesverksamma småbarnsföräldrar vars nätverk är partnern och arbetskamrater.
Och arbetskamraterna har ju många gånger samma förutsättningar att vara nåbara, som föräldern själv.
@Wysiwyg beskriver verkligheten för sitt yrke: jag tänker att hennes arbetskamrater kanske inte heller kan skickas att hämta ett sjukt barn.

Det är många människor idag som inte bor i närheten av sina föräldrar/släktingar och som därför inte kan skicka farmor/mormor att hämta ett sjukt barn.
Det är många människor idag som inte bor i närheten av sina föräldrar/släktingar och som därför använder samhället som sin back-up och rådpanel också.
Förr, när man hade ett förkylt barn, frågade man mormor. Idag kollar man på 1177 eller ringer vården.
 
Man kan inte ha allt samtidigt och om det man vill ha inte funkar ihop så får man välja. Det kan vara ett val mellan att bo kvar i drömstaden (utan föräldrar, släkt eller vänner som kan hjälpa till) utan barn eller flytta till hemstaden (där hjälp finns) och skaffa barn. Om det är så extremt att man inte har någon alls i drömstaden som vid nödfall kan hämta ens barn om man själv har ett sånt jobb där det tar 4-5 timmar innan man kan vara där. Men det är nog få som lever så.

Oftast har ju barn två föräldrar och om den ena inte kan hämta så kan kanske den andra göra det. Jag tror att det är så det funkar för de allra flesta familjer.

Det är inte alls extremt att bo på en ort där man inte har ett nätverk av släktingar.
Många personer som studerat på universitet har flyttat från orter där det inte finns universitet, till orter där det finns. Och blir kvar.
För jobb eller för att man träffat en partner som också flyttat till universitetsorten och där man har gemensamma nämnaren universitetsorten.
 
Samhället förändrar sig ju, ibland till det bättre och ibland till det sämre och ibland bara till något annat...

Jag tycker inte att det självklart är till det bättre när människor förväntas vara nåbara omedelbart.

Nej, alla har inte det nätverk som du "kräver" med någon som barnet känner, som har möjligheter att med kort varsel hämta ett nyinsjuknat barn på dagis.
Det finns många yrkesverksamma småbarnsföräldrar vars nätverk är partnern och arbetskamrater.
Och arbetskamraterna har ju många gånger samma förutsättningar att vara nåbara, som föräldern själv.
@Wysiwyg beskriver verkligheten för sitt yrke: jag tänker att hennes arbetskamrater kanske inte heller kan skickas att hämta ett sjukt barn.

Det är många människor idag som inte bor i närheten av sina föräldrar/släktingar och som därför inte kan skicka farmor/mormor att hämta ett sjukt barn.
Det är många människor idag som inte bor i närheten av sina föräldrar/släktingar och som därför använder samhället som sin back-up och rådpanel också.
Förr, när man hade ett förkylt barn, frågade man mormor. Idag kollar man på 1177 eller ringer vården.

Förskolan är ingen backup för när ens barn är sjukt. Förskolan är till för friska barn. Men som jag skrivit innan så tror jag att de allra flesta (även läkare) löser det inom rimlig tid de få gånger det händer. Eftersom man måste göra det för barnets skull. Inte för förskolans skull utan för barnets skull. Då löser man det.
 
Det är inte alls extremt att bo på en ort där man inte har ett nätverk av släktingar.
Många personer som studerat på universitet har flyttat från orter där det inte finns universitet, till orter där det finns. Och blir kvar.
För jobb eller för att man träffat en partner som också flyttat till universitetsorten och där man har gemensamma nämnaren universitetsorten.

Men då är man ju två föräldrar. Kan inte den ena hämta så får den andra göra det. Det är ens ansvar som förälder att lösa det. Och det gör de allra flesta.
 
Förskolan är ingen backup för när ens barn är sjukt. Förskolan är till för friska barn. Men som jag skrivit innan så tror jag att de allra flesta (även läkare) löser det inom rimlig tid de få gånger det händer. Eftersom man måste göra det för barnets skull. Inte för förskolans skull utan för barnets skull. Då löser man det.

Nej, förskolan är inte en back-up för att vårda sjuka barn.
Och det har ju ingen påstått heller, eftersom ingen här har förespråkat att lämna sjuka barn på förskolan medan föräldern själv går till jobbet.
Det som diskuteras är att ett nöjaktigt friskt barn lämnas på förskolan - i sin ordinarie omsorgsform - men sedan insjuknar eller skadar sig.

Men du duckar hela tiden gällande vad du anser som "rimlig tid" och du verkar väldigt oförstående för att människor kan vara svåra att nå.
 
Men då är man ju två föräldrar. Kan inte den ena hämta så får den andra göra det. Det är ens ansvar som förälder att lösa det. Och det gör de allra flesta.

Ja, oftast är man två föräldrar.
Men du kanske har hört talas om separationer?
Och du kanske har hört talas om att det finns separationer som är rätt arga? Där föräldrarna inte helt uppenbart samarbetar? Utan att det finns konflikter?
Där man kanske kan tänka sig att förälder 1 har ansvaret under vecka 1. Och då planerar förälder 2 sitt liv som om förälder 2 faktiskt inte har barnet. Utan är bortrest eller vadduvill. Semester utomlands, kanske. Eftersom barnet nämligen är hos förälder 1.
Och så lämnas det friska barnet på förskolan, men börjar kräkas någonstans runt lunch.
Förälder 1 kanske är @Wysiwyg , som inte är nåbar på ett par timmar.
Men då ska förälder 2 ringas in från sin utlandssemester, eller vad menar du?

(ber @Wysiwyg om ursäkt för att jag låtsas att du har en bråkig skilsmässa)
 
Nej, förskolan är inte en back-up för att vårda sjuka barn.
Och det har ju ingen påstått heller, eftersom ingen här har förespråkat att lämna sjuka barn på förskolan medan föräldern själv går till jobbet.
Det som diskuteras är att ett nöjaktigt friskt barn lämnas på förskolan - i sin ordinarie omsorgsform - men sedan insjuknar eller skadar sig.

Men du duckar hela tiden gällande vad du anser som "rimlig tid" och du verkar väldigt oförstående för att människor kan vara svåra att nå.

4-5 timmar är för lång tid. Eftersom det kunde ta 1-2 timmar att ens få tag på någon, 1-2 timmar att avsluta jobbet och sen 1 timme pendling till förskolan. Alla de sammanräknat är för lång tid.
 
Ja, oftast är man två föräldrar.
Men du kanske har hört talas om separationer?
Och du kanske har hört talas om att det finns separationer som är rätt arga? Där föräldrarna inte helt uppenbart samarbetar? Utan att det finns konflikter?
Där man kanske kan tänka sig att förälder 1 har ansvaret under vecka 1. Och då planerar förälder 2 sitt liv som om förälder 2 faktiskt inte har barnet. Utan är bortrest eller vadduvill. Semester utomlands, kanske. Eftersom barnet nämligen är hos förälder 1.
Och så lämnas det friska barnet på förskolan, men börjar kräkas någonstans runt lunch.
Förälder 1 kanske är @Wysiwyg , som inte är nåbar på ett par timmar.
Men då ska förälder 2 ringas in från sin utlandssemester, eller vad menar du?

(ber @Wysiwyg om ursäkt för att jag låtsas att du har en bråkig skilsmässa)

Som förälder är det ens ansvar att lösa även såna jobbiga situationer (alltså förälder 1 i ditt exempel). Det är inte barnet som ska hamna i kläm.
 
Man kan tolka ditt inlägg som att en förälder ska släppa allt när förskolan ringer, ja.
Och man kan tolka ditt inlägg som att en förälder ska vara i full beredskap för att förskolan när som helst ska ringa och önska tidigare hämtning.

Jag tycker ju att barnomsorgen är till för att föräldrar ska kunna jobba och inte enbart vara hemmaförälder.
För i Sverige har vi en offentlig barnomsorg, till skillnad mot en lång radda andra länder där det är upp till var och en att själv ordna barnomsorg (själv eller genom att anställa någon).

Det blir ju vanligare och vanligare med "nattis" också, just för att föräldrar som jobbar natt också ska få tillgång till barnomsorg för att underlätta deras yrkesliv också.

Så det verkar onekligen som om grundtanken i Sverige är att det ska finnas barnomsorg - för att underlätta yrkesverksamheten för föräldrar.

Den tolkningen är en halmdocka.
 
Jag kan hämta på förskolan inom 4 timmar i bästa fall, i värsta fall är jag låst hela arbetsdagen. Pappan kan ofta hämta inom en timme, men han gör utlandsresor och då sitter vi ju i skiten. Vi har släkten 60 mil bort. Jag om någon fattar problemet. Men vi har alltid en plan B i de fall pappan reser iväg. Vissa resor har han helt enkelt prioriterat bort. När han reser så har jag tagit ledigt eller så flyger vi hit en släkting som vill och kan barnvakta. Nästa projekt är att hitta en senior barnvakt vi som kan ha som back-up (betalar då givetvis). Hade varit lättare om vi bott närmare släkten, men vi har själva valt bostadsort och anpassar oss utifrån det. Knepigt pussel, men för barnens skull vill vi aldrig stå handfallna.
 
Som förälder är det ens ansvar att lösa även såna jobbiga situationer (alltså förälder 1 i ditt exempel). Det är inte barnet som ska hamna i kläm.

Men alltså, på riktigt, hur klämd blir barnet om hen måste vänta 3 timmar på förskolan istället för 2? Klart att det inte är optimalt att vara sjuk på förskolan men det är ju inget farligt. Du har fortfarande inte svarat på vad som är en rimlig tid att hämta innan barnet räknas som klämd.
 
Närstående till mig jobbade inom förskola innan mobiltelefonen fanns på förskola där många föräldrar var poliser. I några föräldrar var båda föräldrarna poliser. Var det inte en livshotande skada på barnet fick barnet ligga i vilorummet till förälderns pass slutade. Jag tror att vi alla uppskattar om sådana viktiga personer inte lämnar sitt jobb på studs mitt under en utryckning/operation.
 
Man kan inte ha allt samtidigt och om det man vill ha inte funkar ihop så får man välja. Det kan vara ett val mellan att bo kvar i drömstaden (utan föräldrar, släkt eller vänner som kan hjälpa till) utan barn eller flytta till hemstaden (där hjälp finns) och skaffa barn.

Fast alla kanske inte ens kan flytta till en stad där det finns andra som kan hämta inom en "rimlig" tid de fyra gångerna på tre år barnet blir sjukt på förskolan? Det känns privilegierat att anta att alla bara kan flytta till en stad där det finns back up tillgängligt snabbt.
 
Jag kan någonstans förstå "båda sidor" i diskussionen.
Det är trist om inte alla kan skaffa barn men samtidigt förstår jag personalen på förskolan också som ser att de inte har möjlighet.
Ytterst tänker jag att det måste väl handla om resurser? Om förskolan ska kunna ta hand om ett barn som är sjukt och ledset så behöver en person kunna sitta med det barnet hela den tiden. Och jag gissar att de flesta förskolor inte har den möjligheten.
Så då handlar det ju också om att jobba för att mer resurser behövs till förskolorna. Om man vill att förskolorna ska ha större möjlighet till det så får man ju gå på politiker och liknande och jobba för mer personal. Inte kritisera själva förskolorna. De flesta förskolor jag känner till kämpar järnet för att det ska bli så bra som möjligt för barn och föräldrar. Men även de har gränser. Säg ett en personal har X antal barn att ta hand om. Om en personal ska sitta själv med ett sjukt barn i fyra timmar så blir det ännu fler barn för de övriga att ta hand om.

Tillägg; Enligt Sveriges Kommuner och Landsting så fanns det i genomsnitt 5,1 barn per personal hösten 2017 på Sveriges förskolor. Jag tycker det blir märkligt att ingen pratar om hur personalen ska mäkta med och hur säkerheten blir för övriga barn om en person försvinner fyra timmar.
Jag tror inte alls att förskolorna har tidsgränser för att de vill jävlas med föräldrarna utan jag tror det handlar om att de helt enkelt känner att de inte klarar av att erbjuda ett sjukt barn en bra miljö samtidigt som de ska sköta sina ordinarie arbetsuppgifter.
Jag tror de flesta förskolor absolut förstår att det inte är så enkelt för föräldrar....men som förälder måste man förstå personalen också. Inte bara tänka att de är en tjänst som kan serva mig.
Och vill man ha förändring- engagera er politiskt!
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 249
Senast: mars
·
Övr. Hund Vi har bestämt oss för att utöka familjen med en hund. Nästa år kommer jag påbörja en utbildning på distans och kommer då vara hemma...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
5 832
Senast: Farao
·
Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 065
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
7 515

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp