Hur väljer man psykolog?

[Petruska]

Vad intressant. Alltså, ingen hemsida hittills har ju avslöjat något om huruvida personen definierar sig som feminist eller ej. Varför var det viktigt för dig och hur kom du fram till att de de facto var feminister?

Det var viktigt för mig därför att jag har tidigare erfarenheter av, och även har läst rätt mycket om, hur förbannat heteronormativa många är i den yrkeskåren. Jag ville inte behöva förklara saker som har med genusuttryck och liknande att göra.

Att det finns feministisk psykologi, kändes ju rätt självklart. Då borde det även finnas feministiska psykologer. Den jag gick hos - de är några stycken som har en gemensam verksamhet - hade lite text om sina utgångspunkter på sin hemsida, Bland annat att vi lever i en genusmaktordning och att det har betydelse för hur vi förstår oss själva, typ. Plus att de ger lite kurser och föreläsningar på ungefär den typen av teman.

Vid första träffen sa jag att jag hade valt stället därför, och under tiden jag gick där var det inte vid något tillfälle något som skavde när vi pratade om sånt som har med kön och genus och sånt att göra.

 

[Sharpless]

RINGA?

Fullkomligt uteslutet. No Internetbokning, no Fruentimber.

Jag fick "hjälp" av en kollega att ringa, efter att ett lättare sammanbrott på hennes kontor... Det funkade bra som alternativ, annars hade jag nog inte kommit iväg.

 

[the_connemara]

Jag googlade tills jag hittade feministiska terapeuter, och sen bokade jag tid där. Jag bad om att få en kvinnlig terapeut. Det var ju då privat och kostade en hel del, men vettigt och bra.

Hmm. Det där får jag googla om jag pallar ta tag i det igen. Tack.

 

[Malibu_Stacy]

Följer!
Måste ringa nån nästa vecka, mår som en påse kottar.

Det tycker jag absolut att du ska göra! Heja dig!!

 

[pepp]

RINGA?

Fullkomligt uteslutet. No Internetbokning, no Fruentimber.

Va?
Man ringer för att få boka vctid och fortsättning?

 

[the_connemara]

Vid första träffen sa jag att jag hade valt stället därför, och under tiden jag gick där var det inte vid något tillfälle något som skavde när vi pratade om sånt som har med kön och genus och sånt att göra.

Fy fan vad skönt. Jag hade typ uppfattat feminismen mindre än ett år innan mina psykologbesök och fick kväva mina försök att utbilda gubben varje gång. Aldrig mer.

 

[Malibu_Stacy]

Va?
Man ringer för att få boka vctid och fortsättning?

Många VC har även bokning på internet

 

[Wysiwyg]

Mvh Ironi och sarkasm är mina två stöttepelare i livet

Jag använder ofta humor eller skämt i jobbiga situationer för att distansera mig. Gör du detsamma med ironi och sarkasm?

Jag tror det är klokt att inte Välja psykolog utan bara att ta någon som ideologiskt passar ihop med en själv. Jag tänker att det inte är en kompis jag ska prata och tycka om utan en professionell roll som ska behandla mig.

 

[Fruentimber]

Jag vill inte gå igenom alla möjliga orsaker till att lycka inte är min baslinje, jag vill bara inte vara skitnere.

 

[the_connemara]

@Fruentimber Alltså jag känner så igen mig. Jag är väl inte så dömande på inredning kanske men på person. Herregud, jag tycker ju inte om människor, jag är ju bara snäll o trevlig till döds. Jag satt liksom på riktigt och sa vad gubben ville höra så att jag kunde avsluta efter lämpligt antal gånger

Det kanske gav mig något, men jag tror jag är bättre på att utveckla mig själv faktiskt. Det gav mig ärligt talat nog mest att jag faktiskt vågade boka tid o gå dit, att veta att jag vågade det. Förstår att det är en pina att som du nu känna att det faktiskt är dags att ta hjälp. Jag har dock inte tappat hoppet, drömmer rätt ofta om en bra psykolog faktiskt! Min typ kroniskt deprimerade kollega är väldigt lik mig till detta sättet men har accepterat att hon behöver konstant hjälp och har faktiskt hittat en del guldkorn genom åren så jag behåller hoppet. Jag vet att hon inte säger det för att ge mig hopp.

 

[Fruentimber]

Va?
Man ringer för att få boka vctid och fortsättning?

Jag har gett upp att få hjälp genom vården och vänder mig istället privat. Men det går att boka genom nätet på många VC också!

 

[the_connemara]

Jag tänker att det inte är en kompis jag ska prata och tycka om utan en professionell roll som ska behandla mig.

Just det där upplever jag som mitt största problem. Jag har så mycket minustålamod med folk som inte sköter sin yrkesroll, är professionella och grymt kunniga. Har enormt svårt med det. Resten spelar nog typ ingen roll för mig tror jag.

 

[Fruentimber]

Jag använder ofta humor eller skämt i jobbiga situationer för att distansera mig. Gör du detsamma med ironi och sarkasm?

Jag tror det är klokt att inte Välja psykolog utan bara att ta någon som ideologiskt passar ihop med en själv. Jag tänker att det inte är en kompis jag ska prata och tycka om utan en professionell roll som ska behandla mig.

Både ja och nej! I sociala situationer, absolut, utan tvekan. Mot mig själv i mörka ångeststunder, aldrig. Min syster och jag har liknande problematik och vi kan skämta rått om det tillsammans, som ett sätt att få distans till våra hopplösa tankar men förstås också en igenkänning och en bekräftelse om att man inte är själv. Men vi gråter i princip aldrig inför varandra, om någon inte dött.

 

[pepp]

Jag har gett upp att få hjälp genom vården och vänder mig istället privat. Men det går att boka genom nätet på många VC också!

Privat har jag kollat.. kostar 1000 per gång, och går ju ej frikort tyvärr

 

[Fruentimber]

@Fruentimber Alltså jag känner så igen mig. Jag är väl inte så dömande på inredning kanske men på person. Herregud, jag tycker ju inte om människor, jag är ju bara snäll o trevlig till döds. Jag satt liksom på riktigt och sa vad gubben ville höra så att jag kunde avsluta efter lämpligt antal gånger

Det kanske gav mig något, men jag tror jag är bättre på att utveckla mig själv faktiskt. Det gav mig ärligt talat nog mest att jag faktiskt vågade boka tid o gå dit, att veta att jag vågade det. Förstår att det är en pina att som du nu känna att det faktiskt är dags att ta hjälp. Jag har dock inte tappat hoppet, drömmer rätt ofta om en bra psykolog faktiskt! Min typ kroniskt deprimerade kollega är väldigt lik mig till detta sättet men har accepterat att hon behöver konstant hjälp och har faktiskt hittat en del guldkorn genom åren så jag behåller hoppet. Jag vet att hon inte säger det för att ge mig hopp.

"Carpe diem" på väggen och jag kastar dig direkt gmn.

Jag kände likadant, när han drog fram en KBT-trappa och tyckte att jag skulle gå ut och jogga, vilket 1) sker under pistolhot 2) om hunden rymmer. Men jag satt där och nicka och sa att det skulle jag ju ABSOLUT göra innan vi sågs nästa gång!

 

[Fruentimber]

Privat har jag kollat.. kostar 1000 per gång, och går ju ej frikort tyvärr

Ja, det är tyvärr pissdyrt. Hittade en psykolog som tog 1200 kr för 45 min. Jeez.

 

[Fruentimber]

Jag gick in på en sida som heter ahum.se som matchar dig med en psykolog/pskyoterapeut utifrån en massa frågor som ska svaras på (går snabbt att klicka sig igenom). Sen får man upp en lista med vilka man matchat med och deras profiler där det står lite om vad de är specialiserade på, foto osv. Bokar tid gör du enkelt via nätet och om de inte klaffar mellan er första gången får du pengarna tillbaka

TACK! Jag fick upp ett (1) förslag. Och jag har inte fullständigt förkastat henne vid första anblick.

 

[Malibu_Stacy]

TACK! Jag fick upp ett (1) förslag. Och jag har inte fullständigt förkastat henne vid första anblick.

Jag vet inte var du bor, men det står att det är främst storstadsregioner som gäller för matchning. Så urvalet lär vara störst i Stockholm Jag fick i alla fall upp ett tiotal och valde den som kom upp som nr två då jag inte alls kände att jag klickade med nr ett utifrån profiltexten samt att det var en man.
Hoppas ditt alternativ visar sig vara bra!

 

[pepp]

Ja, det är tyvärr pissdyrt. Hittade en psykolog som tog 1200 kr för 45 min. Jeez.

Det är ju helt sjukt.
Kontaktade en privat först eftersom jag hatar att ringa såna här samtal...
Då testar jag hellre vc 200/gång före.

 

[Hazel]

"Carpe diem" på väggen och jag kastar dig direkt gmn.

Jag kände likadant, när han drog fram en KBT-trappa och tyckte att jag skulle gå ut och jogga, vilket 1) sker under pistolhot 2) om hunden rymmer. Men jag satt där och nicka och sa att det skulle jag ju ABSOLUT göra innan vi sågs nästa gång!

Jag tänker mest att det är möjligt att KBT inte passar mig alls, men det kommer jag aldrig få veta om personen känns fel. Rätt person kan få mig att överväga sånt som jag är avig till, fel person får mig att sitta som en tjurig unge i 60 minuter, vilket jag har gjort, oavsett om jag gått in i det hela med tanken att detta är rätt för mig.

Jag har dessutom inte något allmänt behov av att prata av mig. Jag behöver få berätta hur piss jag mår men jag är inte den som svävar iväg med någon fundering över vad det hänger ihop med. Den förra psykologen ställde frågan "och du trivs i ditt hus?" och verkade förvänta sig ett svar längre än "ja" och då är jag redan påväg därifrån i huvet.