Hur vet man när det är dags?

[Villeroy]

Hur vet man när det är dags att slänga in handduken?
Jag har haft min häst i 6 år och han är världens goaste häst!
Han har dock varit skadad större delen av tiden jag har haft honom. Allt från kotledsinflammationer, rygginflammationer, sår (som hindrat ridningen och krävt veterinär), början till strålbenshälta (åtgärdat med ringskor, vilket fungerar) till begynnande magsår nu senast på grund av att han inte tålde hösilage (nu har vi flyttat (IGEN...) så nu mår han bra.

Nu har han varit frisk sen slutet av april och han är hysat igångsatt efter senaste maggrejen.
Problemet är att jag tycker inte att det är roligt!
Jag skulle kunna börja träna nu och kanske skulle saker och ting bli roligare... Men jag har ingen lust!

Jag älskar min häst och att göra sig av med honom känns inte som ett alternativ. Särskilt i och med att han har varit så mycket skadad. Jag skulle aldrig kunna leva med att inte veta hur det går för honom. Sen skulle aldrig någon vettig människa vilja köpa honom med alla skavanker han har...

Men hur vet man att det är nog?
Känner ni aldrig så här?
Jag har kännt så här från och till under lång tid men tänkt att det har med skadorna att göra. Men nu är han frisk och jag känner bara att jag inte ORKAR mera. Jag har ingen LUST!

Att mocka, göra maten, fixa och dona, köra ut vatten, sopa. Allt känns som om man jobbade inom industrin och var tvungen att göra hjärndöda saker som tar jättelång tid. Och man kan aldrig resa någonstans eller göra något annat utan en extremt gedigen planering innan.

De andra tjejerna istallet är så entutiastiska över sina hästar och tävlar och står i. Men jag orkar inte bry mig. Jag rider det jag måste och gör det jag måste för att han ska må ok. Sen orkar jag inte göra en millimeter till!

Vad göra????

 

[bettysmatte]

Sv: Hur vet man när det är dags?

Men så känner vi väl alla ibland om vi ska vara ärliga? Ge hästen ett rejält sommarlov på bete, så ska du se att lusten att rida och sköta den kommer tillbaks igen! Ibland måste man bara ge både sig och hästen lite semester.

 

[emm]

Sv: Hur vet man när det är dags?

Jag tror också att alla känner så ibland.. bettysmatte hade ju ett bra tips med sommarbete. Om inte känslan går över kan du ju kanske skaffa en medryttare eller skötare så att du får lite avlastning nån/några dagar i veckan?

 

[thessie]

Sv: Hur vet man när det är dags?

Känner igen hopplösheten! Min häst har oxå varit konvalecent av olika orsaker i ca 5 år och blev friskförklarad förra hösten. Då tappade jag allt, kändes som man gett så mycket och äntligen var allt bra, men jag hade varken ork eller lust kvar till att verkligen sätta igång igen.
Jag hittade bara en lösning och det blev att jag hyrde in honom på ett "pensionat" i 6 månader. Det värsta jag gjort, men också det bästa! Var och hälsade på honom ofta och nu har han varit hemma i 1½ månad. Ingen är lyckligare än vi just nu. Orken å lusten finns igen till 200%
Hoppas du finner en bra lösning för er!

 

[mij]

Sv: Hur vet man när det är dags?

Jag förstår dig precis, sådär har jag känt väääldigt ofta och jag är helt säker på att jag kommer att känna så igen. Min häst har haft ett helvete till liv som gjorde henne till en liten skygg, rädd, enormt spänd och otroligt jobbig häst att ha med att göra. På senare tid när jag har fått veta historian om hela hennes liv och ibland när hon har mått dåligt både pyskiskt och fysiskt har jag ibland funderat på om jag orkar mer. Jag har kämpat och offrat så otroligt mycket för denna häst så att jag nästan ibland undrar om det är värt det.
På denna korta sommartid som ännu vart detta året har hennes eksem vart så jobbiga att hon till slut inte velat gå ut i hagen och som jag ser det är det riktigt illa när en häst inte vill gå ut i hagen. De stunderna har jag funderat på om det verkligen är rätt att låta henne leva såhär. För hon plågas verkligen av det. Men vi kämpar vidare, i nu läget är det "bara" eksemet som är problemet för vi har kommit till vårt mål och hon är en helt annan häst idag. Bortsett från att hon bara litar på mig numera.
Som du sa att det andra tjejerna i stallet som håller på och tävlar och står i med sina hästar. Så är det i mitt stall också, men precis som du har jag slutat bry mig. Jag kör mitt eget race och låsas som om det bara finns jag och hon. Vi har faktiskt otroligt kul tillsammans, jag gör henne till min kompis och vi liksom "planerar saker tillsammans" som vi tänker göra. Det har blivigt och hon, ingen annan. Vissa perioder gjorde jag precis som du, gjorde de jag skulle för att hon skulle må så bra som möjligt och var inte i stallet mer än jag behövde.

Jag håller med de andra, nu när sommaren är här. Ta en paus liksom, låt han gå på bete och du kan känna efter om du orkar fortsätta till hösten. Berätta gärna senare hur allt går med dig och hästen, lycka till!