Husköps-tråden del 2 :)

[Eurydome]

Håller helt med. Ligger ute ett ruckel nära stan här, vackert hus och väldigt attraktivt läge men behöver i princip rivas eller fullkomligt totalrenoveras. Därav har det väl legat ute på marknaden ett tag. Längst ner på annonsen står det att säljarna förväntar sig ett bra bit över budstart.

Ja, alltså, jag tror alla säljare väntar sig en bit över budstart i den här stan. Men bara att skriva ut det känns oseriöst, och när det dessutom handlar om stora summor mer så blir det ju helt galet. De flesta hus och lägenheter vi tittat på går upp ca 1 miljon i budgivning. Jag fattar att det blir en ond cirkel för om alla mäklare lägger ut det lågt så blir det kanske svårt för de som lägger ut realistiska priser att få folk till visningarna. Men det känns ju som sagt väldigt oseriöst när allt som ligger ute känns som lockpriser.

Det här verkar innebära att mäklaren rakt ut skriver att det är fråga om ett lockpris vilket inte är tillåtet? Var ligger huset? Blev nyfiken

 

[Voeux]

Det här verkar innebära att mäklaren rakt ut skriver att det är fråga om ett lockpris vilket inte är tillåtet? Var ligger huset? Blev nyfiken

Nacka, Skuru. Jag gick i när jag skrev inlägget för att kolla vilken exakt formulering mäklaren använt men såg då att huset är borttaget före visning, så texten är inte kvar tyvärr. Men annonsen är.

 

[Eurydome]

Nacka, Skuru. Jag gick i när jag skrev inlägget för att kolla vilken exakt formulering mäklaren använt men såg då att huset är borttaget före visning, så texten är inte kvar tyvärr. Men annonsen är.

Det priset för det läget oavsett skick på huset var ju ett skämt.

Tycker verkligen synd om alla som letar ny bostad i Stockholm. Det har ju blivit helt groteskt.

 

[Voeux]

Det priset för det läget oavsett skick på huset var ju ett skämt.

Tycker verkligen synd om alla som letar ny bostad i Stockholm. Det har ju blivit helt groteskt.

Japp håller helt med.

 

[Eurydome]

Det priset för det läget oavsett skick på huset var ju ett skämt.

Tycker verkligen synd om alla som letar ny bostad i Stockholm. Det har ju blivit helt groteskt.

För typ 10 år sen var jag nära att buda på ett radhus i Skarpnäck. Ringde och pratade med mäklaren och frågade var hon trodde att priset skulle landa för jag tyckte utgångspriset var lågt satt. Hon trodde att det skulle landa ungefär på utgångspriset för köket var inte så nytt eller vad det var. Jag sa att jag gissade på 300 tkr mer men det trodde inte hon. Priset slutade på några hundra tusen kr över utgångspriset. Funderade på att mejla henne och säga att hon kunde be mig om hjälp nästa gång hon behövde hjälp med prissättningen men orkade ej.

 

[Voeux]

För typ 10 år sen var jag nära att buda på ett radhus i Skarpnäck. Ringde och pratade med mäklaren och frågade var hon trodde att priset skulle landa för jag tyckte utgångspriset var lågt satt. Hon trodde att det skulle landa ungefär på utgångspriset för köket var inte så nytt eller vad det var. Jag sa att jag gissade på 300 tkr mer men det trodde inte hon. Priset slutade på några hundra tusen kr över utgångspriset. Funderade på att mejla henne och säga att hon kunde be mig om hjälp nästa gång hon behövde hjälp med prissättningen men orkade ej.

Mäklare är hala jävlar. De ska ju vara en brygga mellan köpare och säljare och se efter bådas intressen, men min erfarenhet är att de är 100% säljare mao alla medel för att få så många budgivare, och så höga bud som möjligt. Hon visste kanske redan, men ville inte riskera att förlora dig som spekulant.

 

[Eurydome]

Mäklare är hala jävlar. De ska ju vara en brygga mellan köpare och säljare och se efter bådas intressen, men min erfarenhet är att de är 100% säljare mao alla medel för att få så många budgivare, och så höga bud som möjligt. Hon visste kanske redan, men ville inte riskera att förlora dig som spekulant.

Ja gud ja. She knew.

 

[Andromedae]

.

 

[Andromedae]

Blir ni glada av en solskenshistoria?

I somras kom en gård ut på hemnet. En gammal, lite nedgången gård med 6 hektar mark. Såg den i förbifarten men vi tyckte den var för dyr (med tanke på hur gårdar går upp i länet tyckte vi inte ens det var värt att kolla).

I september kom gården upp igen. Nu utan pris. Vi trodde inte så mycket på det, men maken ringde mäklaren för att kolla hur läget var. Mäklaren konstaterade att det enda bud som inkommit var på knappt halva utgångspriset och det tyckte han var ett skambud. Han konstaterade ett pris han trodde att säljarna skulle gå med på (knappa miljonen under det utgångspris som stod i somras), och sa åt oss att åka och kolla på gården utvändes för att se om vi gillade det nog för att vilja kolla på insidan med.

Åkte dit. Drömmigt fint. Ja, det var slitet, men inte värre än mycket annat vi kollat på. Fick komma på visning på insidan. På insidan var det också ungefär som väntat och vi kunde se vad som förmodligen fått folk att avstå bud - ett hål i golvet och sprucket badrumstak. Kaminen är söndereldad och behöver bytas. Halvkass fasad. Ladan har ett hål i sidan. Något fönster är sprucket. Ja, lite allt möjligt som kanske gjorde att de där som kom och tittade nog kände att det var too much to handle om man var riktigt riktig i huvudet.

Vi tänkte att ja, utgångspriset + budgivning hade väl inte varit så kul att lägga när man ska renovera (inte ovanligt att gårdarna går upp 30-40% här). Men en miljon under utgångspriset? En annan sak. Pratade med andra kunniga och alla var ense om att jo, det kunde nog vara något. Brorsan som är snickare konstaterade ganska lugnt att allt går att göra - man ska bara tänka igenom först så att man löser det på bästa sätt. Pratade med banken som konstaterade att vi ju utan problem skulle ha utrymme för att låna en ordentlig slant till renovering om vi skulle behöva.

Vi budade. Och vi kom överens. I slutet på september köpte vi den här fantastiska gården och vi dealade oss till tillträde bara två veckor senare (det var ett dödsbo så ingen som bodde där).

Nu har vi ägnat snart två månader åt att fixa i ordning och snart är det dags att flytta in. Allt är inte klart, men det mesta har flytit på smidigare än vad jag någonsin kunnat drömma om. Elektriker, sotare och alla andra yrkespersoner som har varit förbi och gjort jobb har konstaterat att det är ett gediget hus - det är bara gammalt.

Riva kök och hiva brädor visade mig en sida av mig själv som jag aldrig utforskat tidigare - från att ha ansett mig själv som en ganska mjäkig och opraktisk person så har jag insett att anledningen till varför jag inte har kunnat de här sakerna är helt enkelt att jag aldrig haft möjlighet eller anledning att försöka. Men det har visat sig att när man väl kommer över den första förskräckelsen så är det faktiskt inte neurovetenskap och undertecknad är numera en jävel bland annat på att såga cirkelsåg (trots att jag knappt vågade röra den först i någon ogrundad rädsla för att råka såga i mig själv) Dessutom har jag fått en närmare relation till köksgolvet än vad jag någonsin haft med ett golv förut (jag har tillbringat timmar sittande på det för att dra loss en miljon spikar som höll fast pappen under den gamla plastmattan).

Och för varje timme som jag tillbringar i det här gamla huset, ju mer älskar jag det Vissa skulle kanske bara se jobbet och de slitna bitarna, men för mig är det en uppfylld dröm som inte riktigt sjunkit in.

Med denna lilla historia vill jag bara säga ... ibland vill det sig. Hang in there!

 

[mars]

Mäklare är hala jävlar. De ska ju vara en brygga mellan köpare och säljare och se efter bådas intressen, men min erfarenhet är att de är 100% säljare mao alla medel för att få så många budgivare, och så höga bud som möjligt. Hon visste kanske redan, men ville inte riskera att förlora dig som spekulant.

Min erfarenhet är att de varken är på köparens el säljarens sida, de vänder lätt kappan efter vinden. Har nära familj nu som precis sålt sitt hus o buden va väldigt låga, då talade mäklaren om för spekulanter vad säljarens lägsta acceptabla pris va. Inte undra på att buden blev skambud. Samt hört mäklare genom åren som talat om för spekulanter huruvida säljaren kan ha mer el mindre bråttom att sälja pga redan köpt ny bostad, sjukdomar mm.

 

[Unafraid]

Blir ni glada av en solskenshistoria?

I somras kom en gård ut på hemnet. En gammal, lite nedgången gård med 6 hektar mark. Såg den i förbifarten men vi tyckte den var för dyr (med tanke på hur gårdar går upp i länet tyckte vi inte ens det var värt att kolla).

I september kom gården upp igen. Nu utan pris. Vi trodde inte så mycket på det, men maken ringde mäklaren för att kolla hur läget var. Mäklaren konstaterade att det enda bud som inkommit var på knappt halva utgångspriset och det tyckte han var ett skambud. Han konstaterade ett pris han trodde att säljarna skulle gå med på (knappa miljonen under det utgångspris som stod i somras), och sa åt oss att åka och kolla på gården utvändes för att se om vi gillade det nog för att vilja kolla på insidan med.

Åkte dit. Drömmigt fint. Ja, det var slitet, men inte värre än mycket annat vi kollat på. Fick komma på visning på insidan. På insidan var det också ungefär som väntat och vi kunde se vad som förmodligen fått folk att avstå bud - ett hål i golvet och sprucket badrumstak. Kaminen är söndereldad och behöver bytas. Halvkass fasad. Ladan har ett hål i sidan. Något fönster är sprucket. Ja, lite allt möjligt som kanske gjorde att de där som kom och tittade nog kände att det var too much to handle om man var riktigt riktig i huvudet.

Vi tänkte att ja, utgångspriset + budgivning hade väl inte varit så kul att lägga när man ska renovera (inte ovanligt att gårdarna går upp 30-40% här). Men en miljon under utgångspriset? En annan sak. Pratade med andra kunniga och alla var ense om att jo, det kunde nog vara något. Brorsan som är snickare konstaterade ganska lugnt att allt går att göra - man ska bara tänka igenom först så att man löser det på bästa sätt. Pratade med banken som konstaterade att vi ju utan problem skulle ha utrymme för att låna en ordentlig slant till renovering om vi skulle behöva.

Vi budade. Och vi kom överens. I slutet på september köpte vi den här fantastiska gården och vi dealade oss till tillträde bara två veckor senare (det var ett dödsbo så ingen som bodde där).

Nu har vi ägnat snart två månader åt att fixa i ordning och snart är det dags att flytta in. Allt är inte klart, men det mesta har flytit på smidigare än vad jag någonsin kunnat drömma om. Elektriker, sotare och alla andra yrkespersoner som har varit förbi och gjort jobb har konstaterat att det är ett gediget hus - det är bara gammalt.

Riva kök och hiva brädor visade mig en sida av mig själv som jag aldrig utforskat tidigare - från att ha ansett mig själv som en ganska mjäkig och opraktisk person så har jag insett att anledningen till varför jag inte har kunnat de här sakerna är helt enkelt att jag aldrig haft möjlighet eller anledning att försöka. Men det har visat sig att när man väl kommer över den första förskräckelsen så är det faktiskt inte neurovetenskap och undertecknad är numera en jävel bland annat på att såga cirkelsåg (trots att jag knappt vågade röra den först i någon ogrundad rädsla för att råka såga i mig själv) Dessutom har jag fått en närmare relation till köksgolvet än vad jag någonsin haft med ett golv förut (jag har tillbringat timmar sittande på det för att dra loss en miljon spikar som höll fast pappen under den gamla plastmattan).

Och för varje timme som jag tillbringar i det här gamla huset, ju mer älskar jag det Vissa skulle kanske bara se jobbet och de slitna bitarna, men för mig är det en uppfylld dröm som inte riktigt sjunkit in.

Med denna lilla historia vill jag bara säga ... ibland vill det sig. Hang in there!

Bilder!

 

[Andromedae]

Bilder!

De flesta bilderna jag har just nu är av typen "kolla jag har isolerat vägg!" som jag skickar till brorsan för att bevisa att jag gör som han säger och inte fuskar
(Min fantastiske bror svarar tålmodigt på alla mina ibland inte supersmarta frågor, typ "kan jag plocka ner den regeln eller kommer något att trilla ner då?". Sparar enormt mycket tid och frustration tack vare honom!)

Men här är mäklarbild från i somras!

Lilla fina huset

 

[Unafraid]

De flesta bilderna jag har just nu är av typen "kolla jag har isolerat vägg!" som jag skickar till brorsan för att bevisa att jag gör som han säger och inte fuskar
(Min fantastiske bror svarar tålmodigt på alla mina ibland inte supersmarta frågor, typ "kan jag plocka ner den regeln eller kommer något att trilla ner då?". Sparar enormt mycket tid och frustration tack vare honom!)

Men här är mäklarbild från i somras!

Visa bifogad fil 81305
Lilla fina huset

Så gulligt!

 

[Andromedae]

Här ser man husen och en bit av marken (totalt drygt 2 ha på den här sidan som gränsar ner mot ån, majoriteten av resten av marken är åkern som fortsätter på andra sidan vägen).

 

[vilde]

Mäklare är hala jävlar. De ska ju vara en brygga mellan köpare och säljare och se efter bådas intressen, men min erfarenhet är att de är 100% säljare mao alla medel för att få så många budgivare, och så höga bud som möjligt. Hon visste kanske redan, men ville inte riskera att förlora dig som spekulant.

Det är de, men ännu värre är de som gör sig oanträffbara när köpare ringer för de vill ha få köpare (=lite arbete) eller försöker övertala säljaren att sälja till första bästa bara för att få till en snabb affär med minsta möjliga arbete för mäklaren själv.

 

[Voeux]

Det är de, men ännu värre är de som gör sig oanträffbara när köpare ringer för de vill ha få köpare (=lite arbete) eller försöker övertala säljaren att sälja till första bästa bara för att få till en snabb affär med minsta möjliga arbete för mäklaren själv.

De kan ju inte ha provision tänker jag De jag har haft kontakt med har verkligen ringt ner en.

 

[Voeux]

Min erfarenhet är att de varken är på köparens el säljarens sida, de vänder lätt kappan efter vinden. Har nära familj nu som precis sålt sitt hus o buden va väldigt låga, då talade mäklaren om för spekulanter vad säljarens lägsta acceptabla pris va. Inte undra på att buden blev skambud. Samt hört mäklare genom åren som talat om för spekulanter huruvida säljaren kan ha mer el mindre bråttom att sälja pga redan köpt ny bostad, sjukdomar mm.

Exakt. Vad som helst för att få det sålt på det sätt som passar dem bäst helt enkelt, om det nu är snabbt eller dyrt.

 

[vilde]

De kan ju inte ha provision tänker jag De jag har haft kontakt med har verkligen ringt ner en.

Ett högt pris är ju bra reklam och konkurrensen kanske är tuffare i ditt område? Här har de åtminstone tidigare resonerat som så att ytterligare spekulanter ger kanske ett par hundra tusen mer i pris men om fastigheten kostar ett par miljoner blir provisionen inte så mycket större fast det blir kanske dubbla arbetet med visningar och annat.

 

[tanten]

Blir ni glada av en solskenshistoria?

I somras kom en gård ut på hemnet. En gammal, lite nedgången gård med 6 hektar mark. Såg den i förbifarten men vi tyckte den var för dyr (med tanke på hur gårdar går upp i länet tyckte vi inte ens det var värt att kolla).

I september kom gården upp igen. Nu utan pris. Vi trodde inte så mycket på det, men maken ringde mäklaren för att kolla hur läget var. Mäklaren konstaterade att det enda bud som inkommit var på knappt halva utgångspriset och det tyckte han var ett skambud. Han konstaterade ett pris han trodde att säljarna skulle gå med på (knappa miljonen under det utgångspris som stod i somras), och sa åt oss att åka och kolla på gården utvändes för att se om vi gillade det nog för att vilja kolla på insidan med.

Åkte dit. Drömmigt fint. Ja, det var slitet, men inte värre än mycket annat vi kollat på. Fick komma på visning på insidan. På insidan var det också ungefär som väntat och vi kunde se vad som förmodligen fått folk att avstå bud - ett hål i golvet och sprucket badrumstak. Kaminen är söndereldad och behöver bytas. Halvkass fasad. Ladan har ett hål i sidan. Något fönster är sprucket. Ja, lite allt möjligt som kanske gjorde att de där som kom och tittade nog kände att det var too much to handle om man var riktigt riktig i huvudet.

Vi tänkte att ja, utgångspriset + budgivning hade väl inte varit så kul att lägga när man ska renovera (inte ovanligt att gårdarna går upp 30-40% här). Men en miljon under utgångspriset? En annan sak. Pratade med andra kunniga och alla var ense om att jo, det kunde nog vara något. Brorsan som är snickare konstaterade ganska lugnt att allt går att göra - man ska bara tänka igenom först så att man löser det på bästa sätt. Pratade med banken som konstaterade att vi ju utan problem skulle ha utrymme för att låna en ordentlig slant till renovering om vi skulle behöva.

Vi budade. Och vi kom överens. I slutet på september köpte vi den här fantastiska gården och vi dealade oss till tillträde bara två veckor senare (det var ett dödsbo så ingen som bodde där).

Nu har vi ägnat snart två månader åt att fixa i ordning och snart är det dags att flytta in. Allt är inte klart, men det mesta har flytit på smidigare än vad jag någonsin kunnat drömma om. Elektriker, sotare och alla andra yrkespersoner som har varit förbi och gjort jobb har konstaterat att det är ett gediget hus - det är bara gammalt.

Riva kök och hiva brädor visade mig en sida av mig själv som jag aldrig utforskat tidigare - från att ha ansett mig själv som en ganska mjäkig och opraktisk person så har jag insett att anledningen till varför jag inte har kunnat de här sakerna är helt enkelt att jag aldrig haft möjlighet eller anledning att försöka. Men det har visat sig att när man väl kommer över den första förskräckelsen så är det faktiskt inte neurovetenskap och undertecknad är numera en jävel bland annat på att såga cirkelsåg (trots att jag knappt vågade röra den först i någon ogrundad rädsla för att råka såga i mig själv) Dessutom har jag fått en närmare relation till köksgolvet än vad jag någonsin haft med ett golv förut (jag har tillbringat timmar sittande på det för att dra loss en miljon spikar som höll fast pappen under den gamla plastmattan).

Och för varje timme som jag tillbringar i det här gamla huset, ju mer älskar jag det Vissa skulle kanske bara se jobbet och de slitna bitarna, men för mig är det en uppfylld dröm som inte riktigt sjunkit in.

Med denna lilla historia vill jag bara säga ... ibland vill det sig. Hang in there!

Underbart! En solskenshistoria som skänker hopp
Avkomman med sambo letar hus och har gjort så i flera år. Det mest som kommer ut är rena villor eller svindyra moderniserade schabrak. De letar stuga på landet.

Nu hittade de en liten fin gård i en angränsande kommún. En bra bit utanför tätort och med lång enskild väg till huset. Låg ute för 1,3. Vid lunch dagen efter visning togs det bort från hemnet och slutpriset blev ett par mille. Helt klart lockpris på huset. Man blir så trött.

 

[vilde]

Exakt. Vad som helst för att få det sålt på det sätt som passar dem bäst helt enkelt, om det nu är snabbt eller dyrt.

Ja hala är bara förnamnet.