I händelse av kris

[karamelldrottningen]

Det är din tolkning.
Många är naiva och tror att grannarna kommer hjälpa varandra i en extrem kris. Jag tror inte det.

Jag är ganska övertygad om att många grannar kommer att hjälpa i den mån de kan. Jag kommer iaf att hjälpa i den mån jag kan.

 

[Gimlan]

Det finns mer resurser i många än man tror. Men man bör väl medföra eget täcke om möjligt.

Det finns ju sanhällsresurser för kris.
Inte hur mycket som helst, Men det finns planer för var folk ska ta vägen. Matförsörjning. Hygien.

Jag jobbar med kriskommunikation i en kommun, men i vår kommun finns då inga krislager, planer finns - men så är det inte i alla kommuner. Tillgången på skyddsrum varierar från kommun till kommun (vi har massor av just det). Jag kan såklart inte svara på hur det ser ut i alla kommuner, men det du målar upp tror jag är väldigt ovanligt.

 

[MagganS]

Vi har gigantiska skyddsrum överallt, med matförråd, sängar, toaletter osv.

När vi gick med i EU avvecklades beredskapslagren, t.o.m. stora delar av de militära (de s.k. mob-förråden).

 

[Tilly_85]

När vi bodde i Korea hade dom en evakueringsplan för alla anställda med familj. Vi hade ett info möte, uppsamlingspunkt och riktlinjer vi skulle förhålla oss till. Vi fick information om hur olika larm lät, var vi skulle gå vid vilka och när vi skulle ta oss hem och invänta instruktioner. Vi skulle också packa en väska var och ha vatten + mat för några dagar hemma. Jag packade ryggsäck till mig och mannen med mat, typ nötsmör, havregryn, mörk choklad, ull kläder och sokkar, en bok, tändare, tandborste, deo och lite annat nyttigt. Vi skulle även ha pengar liggande hemma, alla viktiga papper och pass samlat så att det var enkelt att snabbt ta med sig. Nu när vi är hemma i norden finns det ju ingen logisk plats att evakuera oss till vi har mat och vatten hemma + bra sovsäckar om elen skulle gå, men inte mkt mer än det, lr jo ett litet tält kanske borde ha nån höns på balkongen

Tycker prepping är lite kul, men mest för att det är kul att vara ute i naturen, vi har planlagt att hålla oss i norden och vandra, paddla kanot etc som semester i den närmaste framtiden, då kanske det blir lite mer "nyttigt" att ha hemma. Jag hade gärna köpt nån bok om medicinväxter och vad som är ätbart här hemma i skogen, havet etc. Men prepping lr vad man nu ska kalla det upptar inte mina tankar så väldigt, gör det mer av ett eget intresse för att vara ute i naturen inte "överlevnad".

 

[Mia_R]

När vi gick med i EU avvecklades beredskapslagren, t.o.m. stora delar av de militära (de s.k. mob-förråden).

Sant, beredskapslagren finns inte längre, det finns inte skyddsrum till alla och definitivt inte sängar och mat. Vi har en mycket dålig beredskap, det är därför information har skickats ut till alla hushåll vad man bör själv ha hemma så man kan klara sig i minst 72 timmar.

 

[Fruentimber]

Det finns mer resurser i många än man tror. Men man bör väl medföra eget täcke om möjligt.

Det finns ju sanhällsresurser för kris.
Inte hur mycket som helst, Men det finns planer för var folk ska ta vägen. Matförsörjning. Hygien.

Men var har du fått den informationen ifrån? Svenska livsmedelslager finns inte kvar.

 

[tanten]

Det är din tolkning.
Många är naiva och tror att grannarna kommer hjälpa varandra i en extrem kris. Jag tror inte det.

Min "naivitet" baseras på närstudier av vad människor gjorde vid stora skogsbränderna och stormarna.
Jag tror inte att elavbrott, översvämningar, eld etc skulle få folk att plötsligt agera annorlunda än då. De insatser civilsamhället gjorde är mäktiga!

Krig känns som ett mindre troligt scenario. Snarare terrorangrepp mot el och infrastruktur.

Vi får väl enas om att vara oense

 

[Narcissa]

Min "naivitet" baseras på närstudier av vad människor gjorde vid stora skogsbränderna och stormarna.
Jag tror inte att elavbrott, översvämningar, eld etc skulle få folk att plötsligt agera annorlunda än då. De insatser civilsamhället gjorde är mäktiga!

Krig känns som ett mindre troligt scenario. Snarare terrorangrepp mot el och infrastruktur.

Vi får väl enas om att vara oense

Absolut får vi enas om det.
Men jag tänker mig en mycket större samhällskollaps än bränderna och stormarna. Det kommer vara en bris i jämförelse.

 

[tanten]

Absolut får vi enas om det.
Men jag tänker mig en mycket större samhällskollaps än bränderna och stormarna. Det kommer vara en bris i jämförelse.

Ett terrorangrepp mot vår elförsörjnnig är stort. Eller mot infrastrukturen.
Överallt kommer det att finnas människor som är bättre rustade eller haft bättre tur.
Även i krigsdrabbade Damaskus eller Kabul finns områden där det går att leva rätt normalt. Har bekanta som flyttat tillbaka.

Vilken typ av samhällskollaps föreställer du dig?

 

[Hippocampus]

Det är din tolkning.
Många är naiva och tror att grannarna kommer hjälpa varandra i en extrem kris. Jag tror inte det.

Mitt tips är att läsa undersökningar, utvärderingar och rapporter från tex Fukushima, 11 sept osv. Eller googla på Misse Wester och lyssna på hennes föredrag.

 

[Petruska]

[/QUOTE]

Är alla oförberedda blir det ju svårt att hjälpa varandra. Att ha en viss beredskap gör ju att samhället i första hand kan ge stöd till de som bäst behöver det, samtidigt som det ger en möjlighet att hjälpa andra.

Även om man inte direkt är "förberedd" så har nog många lite av varje att ta till. Mat och kläder och lite av varje. Jag kan cykla till en vattenkälla, så min granne i rullstol ska inte behöva törsta ihjäl. Är man många i ett hus har man ju spridning på vad folk råkar ha hemma. Och människor värmer ju varandra. Kortare kriser är jag helt lugn för. Längre kriser tar jag tag i när de kommer.

Preppertillvaron framstår som helvetet på jorden för mig.

 

[tanten]

Preppertillvaron framstår som helvetet på jorden för mig.[/QUOTE]
Det finns grader i alla helveten

Extremt preppande är inget för mig heller.
Men utifall jag skulle bli sjuk eller på annat sätt bunden till hemmet en längre tid så kan jag klara mig ändå. Strömavbrott under längre tid (pratar dagar, kanske veckor) vet jag att jag klarar.
Det ingår liksom i min tillvaro.
När jag växtre upp hade vi utedass och tvättade oss i tvättfat. Först i mitten av 70-talet kunde familjen bygga till bastu, dusch och tvättstuga samt två WC. Det funkade då. Det skulle funka även idag.

Jag känner mig verkligen inte som någon prepper. Inte mina lantliga grannar heller.
Men det skänker en själslig frid att kunna koka en mustig höstsoppa även utan el.


Det finns dock en märklig romantik runt forna tider. Folk som renoverar stugor för att de i görligase mån ska likna förra sekelskiftets början. Människor som slänger ut elspisen ( ) och monterar kaminer i rummen istället för den vattenburna värmen. Jag har träffat några. Samtliga har en uppväxt i betydligt urbanare miljö. Fast jag betraktar dem inte som preppers. Snarare som romantiker.

 

[Petruska]

Jag tänkte nyss på det. Det räcker ju med en rejäl förkylning, så är det skönt att inte behöva gå och handla. Nåt finns väl hemma liksom. I den meningen är man ju alltid "krisberedd". Tillvaron faller inte samman vid snuva eller strömavbrott.

Men allt det här pratet om det, det känns som en relativt ny grej. Och det överdrivna preppandet, där den tänkta KRISEN kan vara allt från zombies till jordens undergång. Det är individualistiskt in absurdum på sätt som jag inte tror är bra för samhället. Och det får rätt stor plats.

Sommartorp med utedass och utan rinnande vatten är jag van vid från uppväxten. Men det är ju skönt att slippa.

 

[Snubbelfot]

Hur väl tror ni att ni skulle klara er i händelse av kris eller krig, och vilken strategi skulle ni ha?

Ah, en kristråd igen.

Jag är inte orolig för en krigssituation, varken begränsad eller storskalig.
Men i mitt arbete ingår bl a planering och beredskap för situationer då samhället kan bli extra ansträngt av andra orsaker. Jag är t ex medveten om vilken påtaglig samhällspåverkan ett storskaligt och långvarigt (läs: längre än ett par timmar) elavbrott ger, liksom vilken påverkan störningar i vatten- eller luftkvalitet ger. Majoriteten av Sveriges befolkning lever under just-in-time förutsättningar där marginalerna på väldigt många områden är förhållandevis små. Många viktiga samhällsfunktioner är direkt beroende av upphandlade avtal om prioriterad försörjning från kommersiella aktörer. Räddningstjänsten kan inte släcka bränder utan diesel. Sjukhus är beroende av reservkraft som i sin tur är beroende av diesel, och av att gaser transporteras på lastbil tvärs över landet, och av att brännolja/naturgas/fjärrvärme fungerar.

För egen privat del är jag inte särskilt oroad. Jag har eget vatten, som förvisso behöver el för att pumpas upp. Jag har egna möjligheter att skapa tillräckligt mycket el för att klara de basala behoven inklusive vattenpumpning. Jag kan värma upp mitt hus vintertid åtminstone ett par veckor med befintlig ved, men strängt taget räcker det ju att hålla huset frostfritt. Mitt matförråd är rätt litet, men kniper det så klarar jag mig iaf en vecka på det jag har hemma. Skulle samhället verkligen gunga till så behövs jag på min arbetsplats, och där skulle jag också ha goda förutsättningar att få mina basala behov uppfyllda.

 

[Hippocampus]

Sant, beredskapslagren finns inte längre, det finns inte skyddsrum till alla och definitivt inte sängar och mat. Vi har en mycket dålig beredskap, det är därför information har skickats ut till alla hushåll vad man bör själv ha hemma så man kan klara sig i minst 72 timmar.

försvarsberedningen rekommenderar minst en vecka.

 

[Sleepy]

Torkan i år med påföljande obefintligt bete och höbrist, ransonering av lucernpellets etc visade ju hur en kris kan påverka människor. Vissa hjälptes åt, andra inte. En del hade fjolårshö kvar på loftet och sov bättre än andra. Priser rusade ju mer paniken steg, många såg en lukrativ marknad och kastade sig in i importbranschen. Somliga kom hem från semestern och hittade fälten skördade och lagårdsbacken tömd på balar. En kris tar fram såväl det bästa som det sämsta hos människor. Tyvärr.

 

[Myrten]

Jag har tagit till mig informationen i broschyren och håller på att bygga upp ett litet förråd av matvaror som passar för att tillagas snabbt om det inte finns el, t ex konserver, nudlar och pulvermos. Jag ser till att jag alltid har ordentligt med knäckebröd och ost. Har skaffat ett litet spritkök och utanför finns flera stora grillar på gräsmattorna.

Plastsäckar (att vid behov sätta i toa) har jag alltid hemma ändå. Varma kläder, sovsäck mm finns. Värmeljus är inte att förakta som värmekälla faktiskt.

Radio och ficklampa finns i den Nokia 3310 (den nya varianten) jag har köpt för att ha i händelse av någon form av kris. Batteriets passningstid är en månad (stämmer faktiskt - har testat) och jag ser till att telefonen är laddad och förvaras med hörlurarna som behövs eftersom de funkar som radioantenn. Jag har alltid min powerbank laddad ändå, så med det upplägget känner jag mig trygg med att ha tillgång till telefon (om nätet funkar), radio och nödficklampa.

Nästa steg är att fixa ett mer hållbart system med vatten. Jag har ofta pet-flaskor i kylen, men jag funderar på att köpa en mindre mängd burkar avsedda för lagring. Sen ska jag skaffa mig en filterflaska också. En sådan passar även bra när jag är i Egypten där kranvattnet inte går att dricka. Jag skulle vilja konsumera mindre plast (för där finns inget hållbart sätt att återvinnär den på) och den mesta av "min" plast består just av vattenflaskor.

Om det skulle bli svårt att bo i stan har jag vänner på landet jag kan ta mig till. En av dem är väldigt preppad eftersom hen blir insnöad stup i kvarten. Har därför bensindrivet nödelverk till brunnen, stort förråd av matvaror mm. Och höns. Det är fem mil dit, men det går ju att cykla på en dag. Så skulle jag bli tvungen fick jag väl lasta mitt matförråd på cykeln och ge mig dit, har både jag och min vän konstaterat.

 

[MJLee]

Funderar, nu är jag en stadsmänniska, men på landet när det ska huggas träd till ved används både elsåg och vedhuggare. Tar det inte väldigt lång tid att ffa hugga ner träd med en vanlig såg/yxa? Har alla det fortfarande hemma? Ja såg tar jag för givet, men en som faktiskt är till just för att hugga ner träd.

 

[athena_arabians]

Funderar, nu är jag en stadsmänniska, men på landet när det ska huggas träd till ved används både elsåg och vedhuggare. Tar det inte väldigt lång tid att ffa hugga ner träd med en vanlig såg/yxa? Har alla det fortfarande hemma? Ja såg tar jag för givet, men en som faktiskt är till just för att hugga ner träd.

Jag har verktyg som inte kräver el. Men visst, det är klart att det tar längre tid.

 

[Hippocampus]

Jag tänkte nyss på det. Det räcker ju med en rejäl förkylning, så är det skönt att inte behöva gå och handla. Nåt finns väl hemma liksom. I den meningen är man ju alltid "krisberedd". Tillvaron faller inte samman vid snuva eller strömavbrott.

Men allt det här pratet om det, det känns som en relativt ny grej. Och det överdrivna preppandet, där den tänkta KRISEN kan vara allt från zombies till jordens undergång. Det är individualistiskt in absurdum på sätt som jag inte tror är bra för samhället. Och det får rätt stor plats.

Sommartorp med utedass och utan rinnande vatten är jag van vid från uppväxten. Men det är ju skönt att slippa.

Jag tycker det är otroligt tråkigt att du anser både att det är en ny grej och att det är onödigt och överdrivet. Jag tror det beror på att du fattas kunskap inom området. Att klara sig själv under kris och krig är inget nytt, det har varit så i alla tider, även till 1a världskriget.

Att man som samhällsmedborgare tar sitt samhällsansvar att klara sig under både kortare och längre kriser och tillslut i krig är jätteviktigt för samhället i stort. Samhället är väldigt sårbart, det finns massor av information om det. Jag tror att om man får en förståelse för det, alla beroendekedjor osv så inser man att det inte är överdrivet. Heller inte om man vet hur nära det har varit flertal gånger bara på några år.