I händelse av kris

[nullo-modo]

Jag tror ju på att ensam är stark. Jag skulle inte vilja dras med människor som skulle kunna leda till min undergång. Krasst men sant.

Finns både för och nackdelar, är du själv är det tex svårt att försvara dej mot ett gäng medans det är lättare att hålla sig gömd om man bara är en.

 

[Pontevecchio]

Bombardering av städer har väl aldrig varit för att erövra mark, utan för att sätta viktiga samhällsfunktioner ur spel och skapa kaos/konflikt.... Det görs ju hela tiden i t.ex. mellanöstern så varför inte här?

Det jag ser för mig skulle skapa störst problem är atomkrig eller biokemiska vapen, så att man inte alls kan gå utomhus...

Zombies då? :P

 

[stjarnhimmel]

Jag tänker att det beror också på vad man menar med kris. Generellt sätt tycker jag att man är mer utsatt och att det finns fler risker för kris om man bor på landet.
I städer är det väl just bombning vid krig som folk nämnt som är det enda jag kan se. Och det lär antagligen vara en tid innan och upptrappning innan det är på gång. Annars är väl terrorbrott större risk i städer - men det har ju än så länge i Europa varit enskilda attacker och inte pågått under längre tid.
På landet känns man mer utsatt för katastrofer; storm, skogsbränder, vattenbrist, strömavbrott etc.

 

[Petruska]

Jag tänker att det beror också på vad man menar med kris. Generellt sätt tycker jag att man är mer utsatt och att det finns fler risker för kris om man bor på landet.
I städer är det väl just bombning vid krig som folk nämnt som är det enda jag kan se. Och det lär antagligen vara en tid innan och upptrappning innan det är på gång. Annars är väl terrorbrott större risk i städer - men det har ju än så länge i Europa varit enskilda attacker och inte pågått under längre tid.
På landet känns man mer utsatt för katastrofer; storm, skogsbränder, vattenbrist, strömavbrott etc.

Ja. Ju mer isolerat man bor, desto svagare är ju infrastrukturen och därmed risken för strömavbrott och sånt. Hos en av mina bekanta rasade den enda vägen häromåret, tex. Bor man så behöver man ju en annan beredskap än om man bor där det finns mer än en elledning och mer än en väg, osv.

Sen kan man ju stolt göra en dygd av nödvändigheten och proklamera sin förträfflighet, eller inte.

 

[Singoalla]

Ja,Jag vet. Obegripligt att så många romantiserar boken. På olika "uteforum" förekommer Det frekvent folk som letar efter tips eftersom de vill testa att bo i en hydda i skogen något år. Det är dock ytterst få som genomför projekten...

Det är nog vanligt att ha en kraftigt romantiserad bild av "hydda i skogen". Det hade jag och mitt ex när vi var strax över 20 också. Det räckte med en månad i hus utan varmvatten, med utedass och lite längre cykelavstånd till mataffären för att vi skulle ledsna Tillägger att det var juli månad.

 

[Liran]

Ja,Jag vet. Obegripligt att så många romantiserar boken. På olika "uteforum" förekommer Det frekvent folk som letar efter tips eftersom de vill testa att bo i en hydda i skogen något år. Det är dock ytterst få som genomför projekten...

Man frågar sig varför de är så få, eller kanske inte.

 

[Liran]

Zombies då? :P

Man får aldrig glömma zombie-faran när man planerar för kris och katastrof!

 

[Migo]

Det ska allt vara ett jäkla långt strömavbrott för att jag ska betrakta det som en "kris". Visst knölar det till matlagringen men solcellerna gör ju det enklare.

Jag tänker tom prepper i mina val av utbildning. Jag har tex två/tre bra yrkeskunskaper nu som alltid kommer behövas för vår arts överlevnad, på i princip alla platser det finns folk.

För mig känns total systemkolaps med noll infrastruktur lockande i jämförelse med högerextremt styre, tex...

 

[avslutat medlemskap]

Jag kan inte heller förstå att folk inte kan sådana enkla saker som att göra upp eld, veta hur man kan förvara saker som bör vara hyfsat kylda. Folk kan inte heller fiska eller vet vad man kan äta i skog och mark.
För mig är det livsviktig kunskap.

För mig är det också livsviktig kunskap, jag försökte få med grannarna i tänket men det var bara bortkastat och varför ska jag dadda dom som inte bryr sig, bara en fråga?

Jag klarar mig nåt halvår, dessutom har jag råmaterial och kunskap till att tillverka både vapen och ammunition för jakt och har det skitit sig rejält så finns det ingen som skulle bry sig om illegal småviltsjakt för att överleva.

I dagens dysfunktionella och osäkra värld kan precis allting hända och då kommer det att hända över en natt. "Imorgon" och "sen" finns inte utan det är NU som gäller.

 

[Kilauea]

Största bekymret för oss vore om mina mediciner tog slut och inte gick att få tag i.
Vi bor några km från Dalälven så vatten löser sig i alla fall.

Är dock inte så redo som jag skulle vilja vara.

 

[stjarnhimmel]

Tydligast att det skiljer sig för stad och land är risken för terrorbrott. I sthlm så tycker jag att den största och mest realistiska faran är terrorbrott i tunnelbanan i rusningstrafik eller lastbil i city. Men ett liknande terrorbrott tror jag knappast man förbereder sig på om man bor lantligt i skogen.
Så visst kan man som stockholmare samla konserver och vara lite förberedd på tex ett strömavbrott/ naturkatastrof. Men det är helt andra saker som jag tänker är största faran i stora städer.

 

[tuaphua]

Vi har inte preppat mer än att vi kan klara oss om strömmen går ett tag här ute på landet.
Men vi har kakelugn, kommer strax en vedspis, vi älskar tända ljus och har därför en miljard såna, vi har ved.
Gården har varit hem till mjölkkor förut. Så det finns ett gammalt kylrum som kyler ngt bara genom att ligga djupt och vara i rätt material. Det finns också en jordkällare. Och ett gammalt utedass.
Vi bor ju i buschen. Det är gåavstånd till 2 fiskrika sjöar. Vi har fiskeredskap.
Det finns mkt gott om vilt. Sambon är jägare och har vapen.
Grannen som vi är på god fot med har väldigt mycket kor och diverse maskiner etc.
Vi har brunn man nog kan hinka ur.

Iom att vi bor så off borde man väl inte direkt slå till just här.
Sambon är fd ambulansförare och op-syrra. Så han har ju lite sjukvårdskunskaper om det behövs.
Han är också byggingenjör och händig.
Jag kan väl mest bistå med en jävla istadighet och problemlösar-skalle.

 

[avslutat medlemskap]

Jag tror ju på att ensam är stark. Jag skulle inte vilja dras med människor som skulle kunna leda till min undergång. Krasst men sant.

Nej det finns alldeles för många livrädda, handlingsförlamade människor för att det skulle vara hälsosamt att tvingas ha med dom att göra när det skitit sig rejält. Jag har ju lång erfarenhet av att hantera det mesta själv, att vistas på okänd mark och att bo ute i terränglådan och dessutom har jag utrustning som är avsedd att användas vid en krissituation under en mycket lång tid. Kunskap och utrustning är inte ett dugg betungande utan tvärt om kan det förgylla en skogstur eller en tur på sjön, det är ju liksom inte införskaffat för att hamna längst in i en garderob i väntan på sammanbrottet. Jag fick order om att använda utrustningen frekvent och det har jag också gjort.

Här bor jag på en ö i ytterskärgården i november.
Visa bifogad fil 21591

 

[Stefffie]

Jag är inte alls så pessimistisk.

Efter att ha sett hur landsbygdens folk fungerade vid de stora stormarna samt vid de stora skogsbränderna så litar jag fullt ut på att folk delar med sig, och hjälper varann.

Jag tror landsbygd och tätort fungerar väldigt olika i krissituationer - på landsbygd finns det naturresurser där det gynnar alla att samarbeta och organisera mini samhällen. I tätort finns det många fler människor än resurser, så där blir det nog kamp.

Jag bor ju i lägenhet i London, och skulle förvänta mig att om en större kris vilken stoppar leverans av mat och vatten leder ganska omgående till civil olydnad, gängstyre etc där folk rånas och slås ner i sina hem för sina råvaror. Hela vårt system bygger på en konstant införsel av resurser utifrån.
(Vilket Brexit sekreteraren blev varse om när han insåg att UK är en ö, och Dover hamnen är viktig för att förse UK med mat o mediciner...)

Enda sättet jag kan förbereda mig för en kris är att helt lägga om min livsstil, så jag köper nog cyanidkapslar istället.

 

[Stefffie]

I framtida liv kommer jag bo på landet, och då kommer jag definitivt bli något av en prepper - älskar att vara förberedd - men i nuläget är det inte görbart och en risk jag accepterar

 

[monster1]

Beror väll på vad man tänker sig för kris om vi nu av någon anledning inte skulle kunna ta oss från orten och inte har el eller andra kommunikationer skulle vi kunna leva ett tag på det vi har i kyl, frys och köksskåpen. Sambons mamma bor granne med oss och hon har verkligen skåpen fulla så vi skulle klara oss länge. Vad det gäller värme rekommenderas man ju att bygga ett tält av täcken kuddar och annat isolerande och bo där i ett rum för att hålla värmen. Jag gissar på att vi klarar oss en eller ett par veckor på det vi har i skåpen, om man ransonerar lite så troligen längre. Tristess och irritation är troligen det som skulle ta kål på oss. Vi har ved så vi kan tända en grill om det behövs eller elda i en spis hos svärmor. Mediciner är väll det som kommer att bli problematiskt med. Men jag överlever utan mina även om jag kommer få utsättningsymtom från helvetet. Svärfar behöver dock diverse medicin och sambon med, han klarar sig dock ett par dagar utan men det är inte så lyckat längre tid.

 

[Luff]

Jag tror inte dom i Sarajevo heller trodde det skulle kunna hända, det här var ett bostadsområde precis som vilket som helst i Sverige idag;

 

[stjarnhimmel]

Jag tror inte dom i Sarajevo heller trodde det skulle kunna hända, det här var ett bostadsområde precis som vilket som helst i Sverige idag;
Visa bifogad fil 21596Visa bifogad fil 21596

Nja... det fanns en helt annan historia där och situation som inte finns i Sverige.

 

[Dressyrtjejen_97]

Det brukar vara 2-5 längre strömavbrott (över 10 h)/år hos oss, samt otagliga mindre (några minuter - 6 h), så att vara utan el är vi vana vid, och att då ordna med mat etc. under dessa förhållandena. Vi har inte heller någon fungerande uppvärmning av kråkslottet under vinterhalvåret, så vi är vana vid att det är som värst neråt +10.C (och +18.C som bäst) inne och vet hur det ska hanteras.

Båda mina föräldrar äter mediciner, och har normalt sett de hemma för minst 2-3 veckor framöver, oftast 4-5 dito. Vi har också mat som inte är beroende av el hemma för ungefär 2-2.5 veckor. Därtill har pappa massa spännande mackapärer (stormkök, dieselaggregat och f-n hans moster) i garaget.

Jag skulle sammanvägt lite försiktigt vilja påstå att vi skulle klara oss ca. 2-3 veckor vid en total samhällskollaps, och uppåt 1 månad vid en delvis dito. Visst att det alltid är bra att förberedd, men att klara mer än 2-3 veckor optimalt sett ser jag absolut ingen anledning till. Det är rena zoombieapokalypsen att tro att hela samhället från en dag till en annan skulle kollapsa så fullkomligt under mer än 2-3 veckor. På den tiden skulle alla tänkbara former av internationell krishjälp hinna hit och mer därtill.
*Fördelen med att bo lantligt nära storstan*

 

[Luff]

Nja... det fanns en helt annan historia där och situation som inte finns i Sverige.

Dom trodde i alla fall inte att det skulle bli så - att Sarajevo skulle bli en utbombad stad utan några som helst moderna faciliteter.