Ignorera samvetet?

[Petruska]

Ja, det kan vara egoistiskt att berätta. Och det kan vara egoistiskt att inte berätta.

Jag hade föredragit att få veta oavsett berättarens motiv. Hellre sanning än lögn.

Men du kan ju hur som helst inte förvänta dig, än mindre kräva av din partners älskare att de berättar för dig för din skull. Jag hade tex behövt mycket starkare motiv än en främmande persons vilja, för att ta ett sådant samtal.

 

[mandalaki]

Äsch, vi har massa drama hos oss. Det är affärer hit och dit, folk är otrogna, blir ihop, gör slut, blir osams och blir sams.
Går utmärkt att jobba där ändå

Fast det där ska man ju hålla utanför jobbet.

Jag hade två kollegor som spelade tennis ihop på lunchen. Men en dag kom den manliga kollegan till mig och sa ”vad fan ska jag ju göra, nu har hon jag spelar med planterat ett rykte om att vi inte bara spelar tennis och jag är livrädd för att få hennes man efter mig, jag får lägga ner tennisen”. Mannen jobbade alltså också hos oss.

 

[Hyacinth]

Jag hade väldigt gärna velat veta att min partner var otrogen.
Det låter på många här som att de mest själva försöker rättfärdiga att ha sexuella affärer med gifta individer utan uttalade öppna förhållanden.

Nä. Men att glatt inleda en affär med någon för att sen ringa och berätta anser jag skitfult. Då ska man inte blanda sig i från början.

 

[Bison]

Fast det där ska man ju hålla utanför jobbet.

Jag hade två kollegor som spelade tennis ihop på lunchen. Men en dag kom den manliga kollegan till mig och sa ”vad fan ska jag ju göra, nu har hon jag spelar med planterat ett rykte om att vi inte bara spelar tennis och jag är livrädd för att få hennes man efter mig, jag får lägga ner tennisen”. Mannen jobbade alltså också hos oss.

Här hålls det inte utanför jobbet.
Vet inte om det är unikt för tågbranchen, är lika dant på alla bolag.
Sen är vi såklart proffsiga på tågen men på kontoret och festerna kan det vara kaos.

 

[mandalaki]

Nä. Men att glatt inleda en affär med någon för att sen ringa och berätta anser jag skitfult. Då ska man inte blanda sig i från början.

Exakt. Omsvängningen i det där är helt galen.

 

[mandalaki]

Här hålls det inte utanför jobbet.
Vet inte om det är unikt för tågbranchen, är lika dant på alla bolag.
Sen är vi såklart proffsiga på tågen men på kontoret och festerna kan det vara kaos.

Det har varit så där kaosigt även där jag jobbar men det är det inte längre och det är jag glad för. Det är inte bra på en arbetsplats.

 

[Hyacinth]

Det har varit så där kaosigt även där jag jobbar men det är det inte längre och det är jag glad för. Det är inte bra på en arbetsplats.

Jag tänker på uttrycket ”du ska inte bedriva hor där du arbetar och bor”

Just att ligga med kollegor leder sällan till något bra är min lilla observation. Jag låg med min chef på ett jobb för 100 år sedan. Det blev ju något kylig stämning när jag sen inte ville det längre och han hade nån vision av att vi skulle leva tillsammans för evigt. Häpp liksom!

 

[Bison]

Det har varit så där kaosigt även där jag jobbar men det är det inte längre och det är jag glad för. Det är inte bra på en arbetsplats.

Fast folk trivs tydligen väldigt bra ändå.
Sällan någon som slutar och då är det oftast pga av flytt och de fortsätter inom tåg.
Vi jobbar så nära varandra och blir verkligen som en stor familj med allt vad det innebär.

Inom andra branscher verkar det inte lika vanligt att man är kompisar med sina kollegor och umgås utanför jobbet. Här är det mer regel än undantag.

 

[Sleepy]

Men du kan ju hur som helst inte förvänta dig, än mindre kräva av din partners älskare att de berättar för dig för din skull. Jag hade tex behövt mycket starkare motiv än en främmande persons vilja, för att ta ett sådant samtal.

Jag funderar lite över hur en förväntar sig att bli bemött av ett sånt samtal? Även om samtalet lindas in i någon slags jag-trodde-du-visste-förlåt så kan det ju mycket väl bemötas med en rejäl avhyvling och sågning längs fotknölarna. Eller förväntas det bli inbjudan till kaffe och fläta varandras hår och djupa samtal om den-ljugande-mannen?

 

[mandalaki]

Just att ligga med kollegor leder sällan till något bra är min lilla observation. Jag låg med min chef på ett jobb för 100 år sedan. Det blev ju något kylig stämning när jag sen inte ville det längre och han hade nån vision av att vi skulle leva tillsammans för evigt. Häpp liksom!

Exakt. Och andra på arbetsplatsen ska inte behöva dras in i upp- och nedgångar mellan mer eller mindre stabila par.

Fast folk trivs tydligen väldigt bra ändå.
Sällan någon som slutar och då är det oftast pga av flytt och de fortsätter inom tåg.
Vi jobbar så nära varandra och blir verkligen som en stor familj med allt vad det innebär.

Inom andra branscher verkar det inte lika vanligt att man är kompisar med sina kollegor och umgås utanför jobbet. Här är det mer regel än undantag.

Fast jag är inte ute efter om folk trivs, mer att det sällan är så lyckat för en organisation med en massa relationsdraman.

 

[Bison]

Exakt. Och andra på arbetsplatsen ska inte behöva dras in i upp- och nedgångar mellan mer eller mindre stabila par.



Fast jag är inte ute efter om folk trivs, mer att det sällan är så lyckat för en organisation med en massa relationsdraman.

Tycker inte det påverkar alls.
Eller så kanske vi ska skylla den opålitliga järnvägen på att vi har för mycket draman på arbetsplatserna

 

[Luff]

Fast folk trivs tydligen väldigt bra ändå.
Sällan någon som slutar och då är det oftast pga av flytt och de fortsätter inom tåg.
Vi jobbar så nära varandra och blir verkligen som en stor familj med allt vad det innebär.

Inom andra branscher verkar det inte lika vanligt att man är kompisar med sina kollegor och umgås utanför jobbet. Här är det mer regel än undantag.

Och i en familj ligger alla med varandra? Ser framför mig ett ormbo i personalvagnen...

 

[Bison]

Och i en familj ligger alla med varandra? Ser framför mig ett ormbo i personalvagnen...

Hahaha
Jag tror nog du förstår vad jag menar med familj.
Det händer mycket på övernattningarna, nuff said

 

[Hyacinth]

Hahaha
Jag tror nog du förstår vad jag menar med familj.
Det händer mycket på övernattningarna, nuff said

Gissar att just det är orsaken. Folk reser mycket och övernattar på annan ort. Och man jobbar nära sina kollegor. Sjukvården är lite samma sak. Och restaurang är också lätt överrepresenterat.

 

[Bison]

Gissar att just det är orsaken. Folk reser mycket och övernattar på annan ort. Och man jobbar nära sina kollegor. Sjukvården är lite samma sak. Och restaurang är också lätt överrepresenterat.

Precis, vi jobbar långa pass, sover borta mycket osv.
Inte konstigt att man blir nära de man funkar bra med.

Jag har ju själv varit gift med en lokis som nu är gift med en fd tågvärd på hans gamla jobb. Inga konstigheter.

 

[Fruentimber]

Precis, vi jobbar långa pass, sover borta mycket osv.
Inte konstigt att man blir nära de man funkar bra med.

Jag har ju själv varit gift med en lokis som nu är gift med en fd tågvärd på hans gamla jobb. Inga konstigheter.

Alltså, jag hade inga problem att själv jobba på sådana arbetsplatser där det förekom drama, när jag själv var typ mellan 20-25 och singel mellan varven. Men verkligen inte nu längre. Jag har inga problem att komma nära kollegor eller festa med dom ändå.

 

[Hyacinth]

Precis, vi jobbar långa pass, sover borta mycket osv.
Inte konstigt att man blir nära de man funkar bra med.

Jag har ju själv varit gift med en lokis som nu är gift med en fd tågvärd på hans gamla jobb. Inga konstigheter.

Mest road av att det finns så många man VILL ligga med. Jag kan komma på typ En på mitt nuvarande jobb jag skulle kunna tänka mig att ligga med. Vi är runt 1000 st på kontoret. Och jag upplever mig inte som extremt kräsen om jag bara ska ligga.

 

[emma-vsm]

Det händer mycket på övernattningarna, nuff said

M v h
Dejtar @Bisons kollega

 

[Bison]

Alltså, jag hade inga problem att själv jobba på sådana arbetsplatser där det förekom drama, när jag själv var typ mellan 20-25 och singel mellan varven. Men verkligen inte nu längre. Jag har inga problem att komma nära kollegor eller festa med dom ändå.

Jag undviker själv att hamna i drama. Jag vill ha lugn och ro.
Men jag påverkas inte av andras drama, tycker mest det är underhållande.

 

[mandalaki]

Alltså, jag hade inga problem att själv jobba på sådana arbetsplatser där det förekom drama, när jag själv var typ mellan 20-25 och singel mellan varven. Men verkligen inte nu längre. Jag har inga problem att komma nära kollegor eller festa med dom ändå.

Hos oss var det det äldre gardet som stod för kaoset. De hade jobbat där länge, väldigt många var par på arbetsplatsen, det uppstod spänning mellan ”fel” personer och det ledde till mycket otrohet. Höjdpunkten var när de två högsta cheferna fick ihop det trots att de var gifta på andra håll och trots att den ena partens partner och barn också jobbade på företaget. (”Alla” visste om relationen utom partnern och barnet ... )