Ingen idé

Jag borde sluta vara här för gott. För jag sjunker bara djupt ner i depression när jag är här. Varje gång. Börjar fundera på att hänga mig. För livet blir ändå aldrig bra.

Som nyligen så sa jag vad JAG vill göra med mitt liv, varför JAG vill bo på landet och varför JAG vantrivs i stan. Genast blev folk kränkta. Och jag förstår verkligen inte varför. Får jag inte välja vad JAG vill med mitt liv? Jag har inte sagt något om andras livsval.

Blir så ledsen. Och tråden om workshops och studiecirklar gav mig inte alls något att bygga vidare på. Trodde jag skulle få idéer och nya infallsvinklar. Nya möjligheter. Men det spårade ur och jag har inte orkat läsa resten av tråden.

Det ställs krav på att jag ska uttrycka mig annorlunda. Fast jag verkligen inte kan. Det är omöjligt. Jag kan omöjligen se 50 olika andra perspektiv på det jag säger. Kan inte ens se ett annat perspektiv. Helt omöjligt.

Det är lite som om jag inte kunde gå och folk blev arga på mig för att jag inte kan gå.

Det är tungt att leva.
 

Det finns kurser i hur man bemöter andra människor och blir socialt kompetent.
Det kanske vore något?
Dessutom så skulle det ge dig en möjlighet att träffa andra människor under intressanta former.
Jag är alltså en komplett idiot. Tack för den.

Som vanligt är allting alltid mitt fel.
 
Jo, tvingas man att leva så tvingas man att ha ett skitliv. För livet är inte bra och kommer aldrig att bli bra heller.

Din sista fråga har jag ingen anledning att besvara.
Du svarar såklart på det du vill bara.

Jag hoppas att du någon gång kan komma till insikt om att inte alla människor är ute efter att jävlas med dig. Att människor visar omtanke på olika sätt och att ta kontakt med myndigheter när någon mår riktigt dåligt är ett sätt att göra det på. Jag tror att du skulle känna dig mindre ensam om du kunde bredda det tankesättet lite.
 
Jo, tvingas man att leva så tvingas man att ha ett skitliv. För livet är inte bra och kommer aldrig att bli bra heller.

Din sista fråga har jag ingen anledning att besvara.
Det kanske kan vara befogat med en bukepaus, speciellt när du känner att forumet förstärker din dåliga självbild. Den senaste tiden har det ändå verkat som du mått ganska bra. Sen blir det sådana här trådar som gör att du mår dåligt och då går det fort neråt och det drar igång din ångest.
Försök om det går att distansera dig från den tråden och fortsätt med det du gjorde innan som fungerade för dig. Just nu tycker jag själv är den värsta tiden och då har jag ändå vänner och familj att umgås med. Jag tror att många känner sig extra ensamma i mörker, kyla och just kring jul när det är så mycket "familj-nära och kära" överallt. Men snart är det januari och då är det dags att planera för odling igen och livet börjar komma igång igen.
 
Jag är alltså en komplett idiot. Tack för den.

Som vanligt är allting alltid mitt fel.
Nej inte alls.
Det är oerhört vanligt att få sådan utbildning i olika sammanhang.
Jag har fått det dels som en mycket exklusiv kurs i projektledning på en arbetsplats. Och som kundbemötande inom att köra buss. För oerhört länge sedan så ingick det i utbildningen som jag fick när jag jobbade på bensinmack. Och ganska nyligen som en kurs inom politiken.
Det är oerhört värdefullt att träna på hur det fungerar människor emellan.


Jag har vuxit upp med en mamma som antagligen är autistisk och en pappa som varit en frånvarande alkoholist. Det är mycket som jag har behövt lära mig på annat håll och på egen hand. Det fungerar faktiskt inte automatiskt.
 
Men i princip så har jag nästan bara kontakt kontakt med folk som har betalt för att prata med mig.

Det här är något jag ofta hört från min dotter. Hon känner på liknande sätt, att hon nästan bara har kontakt med personer som får betalt för att prata med henne.

Jag förstår verkligen att det känns skit. Jag förstår att man önskar att saker var annorlunda, jag är fullt medveten om att ensamhet kan vara fruktansvärt när det inte är självvalt.

Jag tror ändå inte att det är bra, för dig, att "hänga" på ett forum som du känner påverkar ditt psykiska mående negativt.

Jag vet mycket väl att det är en oerhört tuff utmaning, att försöka hitta guldkorn i livet när allt känns pest. Men det är min absoluta övertygelse att det går, men man kanske måste våga sig utanför komfortzonen för att hitta det.
 
Ett stort problem som ständigt gör att det blir väldigt tokigt är att tex i detta inlägg så talar du om att alla människor som valt att gå kurser i hur man blir mer socialt kompetent är ”kompletta idioter”.

Kan du verkligen inte se det?
Man behöver ju inte anstränga sig för att feltolka det någon skriver och ta det ur sitt sammanhang. Det finns något som kallas för snälltolka vilket kan vara bra att göra när man läser andra människors inlägg på internet, speciellt om de verkar må dåligt när de skriver. Då minskar man risken för att förvärra problemet.
 
Jag ser det inte som omtanke att tvinga någon att ha ett skitliv. För var finns alla de andra dagarna under året?

Jag vill lägga till lite, som jag missade. Angående din funderinng var alla finns årets övriga dagar. Jag tänker att det är fullt rimligt att tänka och känna som du gör. Om man upplever ofrivillig ensamhet är det självklart att man känner sig än mer ensam när andra "bara" tycks "bry sig" när man uttryckt suicidplaner.

Samtidigt ser jag att det från andra sidan också är fullt rimligt. Inte visar du varje människa du möter att du bryr dig om hen? Om du ser en gammal farbror ramla och skada sig allvarligt förmodar jag att du ringer 112 för att farbrorn ska få hjälp. Om du ser samma farbror då och då, i mataffären eller så, kanske du inte varje gång traskar fram och frågar hur han mår, om han behöver hjälp med snöskottning etc. Är du med på hur jag menar? Jag tänker att det kan vara likadant online.
 
Man behöver ju inte anstränga sig för att feltolka det någon skriver och ta det ur sitt sammanhang. Det finns något som kallas för snälltolka vilket kan vara bra att göra när man läser andra människors inlägg på internet, speciellt om de verkar må dåligt när de skriver. Då minskar man risken för att förvärra problemet.
Tycker du att jag, i en tråd där ts frågar sig varför det hon skriver ej tolkas som hon menar, med detta inlägg tar saker ur sitt sammanhang?
 
Man behöver ju inte anstränga sig för att feltolka det någon skriver och ta det ur sitt sammanhang. Det finns något som kallas för snälltolka vilket kan vara bra att göra när man läser andra människors inlägg på internet, speciellt om de verkar må dåligt när de skriver. Då minskar man risken för att förvärra problemet.

Det är ett bra råd för båda parter, kan jag tycka. Om man upplever att "alla andra" kritiserar och slår ner på allt man skriver, kan det vara bra att försöka läsa med lite mer snälla ögon själv också.
 
Jag är alltså en komplett idiot. Tack för den.

Som vanligt är allting alltid mitt fel.

Min son står i kö för en sån kurs på habiliteringen. Kursinnehållet uttrycks inte riktigt såsom @Inte_Ung skriver, men det är andemeningen.

Min son är långt ifrån en idiot, utan en fantastisk, underbar, snäll, omtänksam person som har svårigheter med vissa saker. Det finns hjälp!
 
Du svarar såklart på det du vill bara.

Jag hoppas att du någon gång kan komma till insikt om att inte alla människor är ute efter att jävlas med dig. Att människor visar omtanke på olika sätt och att ta kontakt med myndigheter när någon mår riktigt dåligt är ett sätt att göra det på. Jag tror att du skulle känna dig mindre ensam om du kunde bredda det tankesättet lite.
Nej, jag anser inte att alla är ute för att jävlas, men påfallande många har problem med läsförståelsen. Och för övrigt är det ett faktum att jag sitter ensam nästan jämt.

Det kanske kan vara befogat med en bukepaus, speciellt när du känner att forumet förstärker din dåliga självbild. Den senaste tiden har det ändå verkat som du mått ganska bra. Sen blir det sådana här trådar som gör att du mår dåligt och då går det fort neråt och det drar igång din ångest.
Försök om det går att distansera dig från den tråden och fortsätt med det du gjorde innan som fungerade för dig. Just nu tycker jag själv är den värsta tiden och då har jag ändå vänner och familj att umgås med. Jag tror att många känner sig extra ensamma i mörker, kyla och just kring jul när det är så mycket "familj-nära och kära" överallt. Men snart är det januari och då är det dags att planera för odling igen och livet börjar komma igång igen.
Jag vet inte vad som fungerade förut för jag har inte ändrat på något. Jag fortsätter liksom att göra saker på dagarna som jag gjorde innan. Men kvällarna är hemska. Vintertiden är hemsk. Det finns inget att göra inomhus.

Ett stort problem som ständigt gör att det blir väldigt tokigt är att tex i detta inlägg så talar du om att alla människor som valt att gå kurser i hur man blir mer socialt kompetent är ”kompletta idioter”.

Kan du verkligen inte se det?
Jag har som vanligt inte pratat om anledningar till varför andra går sådana kurser. De kan ju behöva det av vilken anledning som helst. Jag anser inte att jag behöver en sådan kurs bara för att prata med folk. Ingen jag träffat irl har tyckt att jag är socialt inkompetent. Eller så säger de det inte. Men har faktiskt fått höra att jag är socialt kompetent. Och trevlig. Och hjälpsam.

Det här är något jag ofta hört från min dotter. Hon känner på liknande sätt, att hon nästan bara har kontakt med personer som får betalt för att prata med henne.

Jag förstår verkligen att det känns skit. Jag förstår att man önskar att saker var annorlunda, jag är fullt medveten om att ensamhet kan vara fruktansvärt när det inte är självvalt.

Jag tror ändå inte att det är bra, för dig, att "hänga" på ett forum som du känner påverkar ditt psykiska mående negativt.

Jag vet mycket väl att det är en oerhört tuff utmaning, att försöka hitta guldkorn i livet när allt känns pest. Men det är min absoluta övertygelse att det går, men man kanske måste våga sig utanför komfortzonen för att hitta det.
Vilken komfortzon? Utanför den som triggar min panikångest? I övrigt förstår jag inte vad du menar. Jag har provat en del olika saker för att utöka mitt sociala nätverk. En höst deltog jag i Röda Korsets hantverksgrupp. Det passade mig inte då folk pratade om saker jag fick panik av. Så jag fick fly. Jag har också varit med i olika föreningar och är aktiv i ett politiskt parti. Eftersom jag i dagsläget är medlem i biodlarföreningen så går jag på föreningens träffar. Men inget jag gör resulterar i att jag får vänner. Samma när jag red på olika ridskolor. Inga vänner där heller.

Så det är något jag inte begriper som göra att folk inte vill umgås med mig. Att vara trevlig och hjälpsam verkar inte vara nyckeln.
 
Vad skrattade folk åt?
Vet inte för jag har inte klickat och kollat. Men det är i tråden om studiecirklar. Där har folk uttryckt förvåning också. Fattar inte det heller. Det känns helt klart inte positivt.

Min son står i kö för en sån kurs på habiliteringen. Kursinnehållet uttrycks inte riktigt såsom @Inte_Ung skriver, men det är andemeningen.

Min son är långt ifrån en idiot, utan en fantastisk, underbar, snäll, omtänksam person som har svårigheter med vissa saker. Det finns hjälp!
Jag är garanterat inte som din son. Jag har ganska lätt för att prata om lite allt möjligt när jag träffar folk. Ingen har reagerat. Eller ja, jag har mött förvåning när jag berättat att jag har en autismdiagnos. För det syns eller märks inte på mig.
 
Jag är garanterat inte som din son. Jag har ganska lätt för att prata om lite allt möjligt när jag träffar folk. Ingen har reagerat. Eller ja, jag har mött förvåning när jag berättat att jag har en autismdiagnos. För det syns eller märks inte på mig.

Jag tog bort mitt inlägg.
 
Min son står i kö för en sån kurs på habiliteringen. Kursinnehållet uttrycks inte riktigt såsom @Inte_Ung skriver, men det är andemeningen.

Min son är långt ifrån en idiot, utan en fantastisk, underbar, snäll, omtänksam person som har svårigheter med vissa saker. Det finns hjälp!
Man behöver inte ha svårigheter alls för att ha nytta av kurser i att bemöta andra människor.
Det är ett livslångt lärande tycker jag.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Så känns det... Startar en ny depptråd på dagboksforumet. Behöver ventilera mig. Jag blev sjukskriven. Men jag är dålig på det. Blev...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 310
Senast: Blyger
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag kommer emellanåt på mig själv med att ta en titt om min dotter @EmmaFilippa skrivit något här. Detta trots att jag mycket väl vet...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
17 502
Senast: MML
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 219
Senast: Wille
·
  • Artikel
Dagbok Eller så har senaste dagarna känts i alla fall. Jag verkar ha tre känslolägen just nu; hysteriskt skratt, gråt eller apati. Stress...
Svar
11
· Visningar
1 264
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Guldfasanerna
  • Flämtningar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp