Jag håller med dig till 100%, den grund man ger INNAN man börjar sitta på dom gör en enormt stor del av inridningen! Körning, absolut...men det kan även vara mycket tömkörning och annat.
Vi lägger en lång grund på våra hästar, med flera månader av ledövningar, longering och tömkörning...ibland under den tiden hänger man lite på dom, kanske sitter upp och av några gånger, longerar med hängande stigbyglar osv. Först när dom är totalt coola och avslappnade i detta jobb anser vi det vara någon idé att börja jobba dom uppsuttet, och då bara korta stunder växlat med det 'vanliga' arbetet. Ofta går det då helt odramatiskt, precis som du beskriver
Håller just nu bla på att rida in en rätt mycket äldre häst, ett 9årigt halvblod som inte varit speciellt mkt hanterad öht, och här känns det extra viktigt att gå väldigt långsamt fram.
Men hästfolk i allmänhet verkar väldigt fixerade vid just det där med ridningen...redan någon vecka efter att jag hämtat hem honom började folk fråga "har du börjat rida honom än då?" precis som om just DET vore den stora viktiga gränsen att komma över.