Inte bara nätdejting del 10

[ekra]

Ang få högerswipe + matchningar: jag hittar få att swipa hö, men av de jag gör det på så är de flesta match.

Problemet för mig är att personer inte blir tilltalande av att jag bara ser lite bilder. Klart att jag kan tycka att vissa är snygga, men utan någon form av substans så känner jag ingen vilja att ta eller få kontakt alls.

Min poäng med mitt inlägg var inte att bli övertygad om att Tinder visst är bra. Det är jättebra för jättemånga, men inte för mig.

Jag blir inte heller omedelbart attraherad via Tinder. Poängen är ju att mötas och att Tinder är en hjälp att hitta personer man annars aldrig skulle ha mött. Jag tänker att det är viktigare hur jag upplever dem "live" än i skrift eftersom jag ju tänker att det är så vi kommer att umgås om det blir en fortsättning. Jag har flera väldigt trevliga och härliga vänner som är usla på sms-kommunikation och messenger, men som är underbara ändå!

Vad kul att du får så många matchningar! Grattis till det! Men varför swipar du höger på folk du inte är nyfiken på och på sikt evt. vill träffa? Det är ju det det går ut på?



Känn dig inte tvungen att svara, var och en gör ju som de vill. Och nätdejting passar nog inte alla.

 

[mandalaki]

@Snubbelfot @mandalaki

Ja jag försöker att inte bli bitter på det. Och tänka att alla får söka efter den person som de vill ha. Samtidigt är det orättvist och irriterande.

Bitter, gud nej. Det är jag inte det minsta. Jag tänker mer att precis som jag får stå för att jag inte försökte skaffa barn medan jag kunde, så får en man också stå för att han inte gjorde det.

Om hämndtankar hjälper dig så kanske du kan tänka att Rätt åt honom om han missar jordens bästa kvinna för att hon inte ville/kunde få barn längre.

 

[stjarnhimmel]

Bitter, gud nej. Det är jag inte det minsta. Jag tänker mer att precis som jag får stå för att jag inte försökte skaffa barn medan jag kunde, så får en man också stå för att han inte gjorde det.

Om hämndtankar hjälper dig så kanske du kan tänka att Rätt åt honom om han missar jordens bästa kvinna för att hon inte ville/kunde få barn längre.

Hehe ... bra tänkt . .
Det är en ny övning att tänka att man är jordens bästa kvinna

 

[mandalaki]

Hehe ... bra tänkt . .
Det är en ny övning att tänka att man är jordens bästa kvinna

Det borde man alltid tycka!

 

[Singoalla]

Och där hade jag och M vårt första bråk Nu vet jag inte riktigt vad som händer.

 

[pepp]

Och där hade jag och M vårt första bråk Nu vet jag inte riktigt vad som händer.

Men nej vill du berätta?

 

[Bison]

Och där hade jag och M vårt första bråk Nu vet jag inte riktigt vad som händer.

Oj, redan.
Vad hände?

 

[athena_arabians]

Och där hade jag och M vårt första bråk Nu vet jag inte riktigt vad som händer.

Försök ta det lugnt. Ett förhållande ska hålla för gräl också

Gudarna ska veta att jag och särbon har testat det

 

[Singoalla]

Men nej vill du berätta?

Oj, redan.
Vad hände?

Försök ta det lugnt. Ett förhållande ska hålla för gräl också

Gudarna ska veta att jag och särbon har testat det

Jo, det är väl en normal del i en relation

Det började väl med att jag ville att han ska ha mer framförhållning när han vill ses, och han inte riktigt uppfattade att jag hade allvar i tonen när jag sa det (jag kan inte vara "stand by" hela tiden för att han tar varje timme som den kommer). Jag tyckte att han slätade över mina behov i relationen, och han förstod inte varför jag var arg. Sen blev det en dag av kommunikationsmissar och en höna av en fjäder tills jag tillslut sa att han inte behövde höra av sig mer Jag tyckte att han var självisk och förminskade dessutom det jag sa genom att svara "snälla?" och "sluta" på allt. Tillslut fick vi tid att prata i telefon och han undrade vad jag höll på med. Jag undrade varför han inte lyssnar på mig. Sen sa han "Jag vill inte prata om det här mer, kan vi inte bara släppa det nu. Jag har redan sagt att jag ska bättra mig med framförhållningen och resten har bara blivit ett trassligt missförstånd." På ett väldigt bestämt sätt som sa mig att han skulle brusa upp om jag sa emot. Nu vet jag inte om han faktiskt har rätt, och förskonar oss från mer onödigt tjafs genom att vara bestämd. Eller om jag känner att han förminskat mina känslor.

 

[athena_arabians]

@Singoalla: Jag tycker någonstans att det låter lite som olika kommunikationssätt. Jag vill enormt gärna reda ut allt till sista blodsdroppen, något som gör särbon vansinnig

Dvs ibland får jag bara släppa och låta det vara. Så länge särbon säger "jag hör och förstår dig" så är jag nöjd. Alla aspekter av det vi bråkade om behöver inte redas ut.

Jag säger absolut inte att man ska ta skit från någon eller vränga ut och in på sig själv men just det där är något jag mått bra av att anamma. Jag har en tendens till att överanalysera saker Särbon har å andra sidan fått lov att ha förståelse för hur jag kommunicerar och att just "jag hör och förstår" är viktigt för mig. Jag begär verkligen inte att han ska hålla med mig jämt (gjorde han det skulle vi inte bråka men också ha enormt tråkigt ).

 

[Singoalla]

@Singoalla: Jag tycker någonstans att det låter lite som olika kommunikationssätt. Jag vill enormt gärna reda ut allt till sista blodsdroppen, något som gör särbon vansinnig

Dvs ibland får jag bara släppa och låta det vara. Så länge särbon säger "jag hör och förstår dig" så är jag nöjd. Alla aspekter av det vi bråkade om behöver inte redas ut.

Jag säger absolut inte att man ska ta skit från någon eller vränga ut och in på sig själv men just det där är något jag mått bra av att anamma. Jag har en tendens till att överanalysera saker Särbon har å andra sidan fått lov att ha förståelse för hur jag kommunicerar och att just "jag hör och förstår" är viktigt för mig. Jag begär verkligen inte att han ska hålla med mig jämt (gjorde han det skulle vi inte bråka men också ha enormt tråkigt ).

Förstår precis vad du menar! Mitt ex sa samma sak, att jag absolut inte kunde släppa någonting utan att det ska redas ut i oändlighet Men jag är så himla rädd för att saker och ting ska komma bubblandes i efterhand, om man inte rett ut det ordentligt. Tänk om nåt är lämnat osagt, så dyker samma sak upp igen senare? Då är jag rädd för att ilskan blir dubbelt upp för att man "slätade över" det sist det var på tal.

 

[athena_arabians]

Förstår precis vad du menar! Mitt ex sa samma sak, att jag absolut inte kunde släppa någonting utan att det ska redas ut i oändlighet Men jag är så himla rädd för att saker och ting ska komma bubblandes i efterhand, om man inte rett ut det ordentligt. Tänk om nåt är lämnat osagt, så dyker samma sak upp igen senare? Då är jag rädd för att ilskan blir dubbelt upp för att man "slätade över" det sist det var på tal.

Tja, jag är inte långsur så det är ingen större risk för det (särbon är heller inte långsur). Sedan är vi båda lite "set in our ways" så ibland ryker vi ihop om samma sak igen men det är för att vi varit singlar så länge, vi har våra (o)vanor Sedan är vi som sagt särbos, vi har inte behövt anpassa oss så väldigt mycket

Så länge du känner att han lyssnar på vad du säger (om än inte håller med dig alltid ) hade jag inte varit orolig. För mig har det dessutom varit nyttigt att lära mig att släppa och slappna av lite. Särbon har väldigt mycket "hakuna matata" i sig vilket är en sak jag kan bli lite vansinnig på men som jag borde ha mer av

 

[tigerflicka]

Jo, det är väl en normal del i en relation

Det började väl med att jag ville att han ska ha mer framförhållning när han vill ses, och han inte riktigt uppfattade att jag hade allvar i tonen när jag sa det (jag kan inte vara "stand by" hela tiden för att han tar varje timme som den kommer). Jag tyckte att han slätade över mina behov i relationen, och han förstod inte varför jag var arg. Sen blev det en dag av kommunikationsmissar och en höna av en fjäder tills jag tillslut sa att han inte behövde höra av sig mer Jag tyckte att han var självisk och förminskade dessutom det jag sa genom att svara "snälla?" och "sluta" på allt. Tillslut fick vi tid att prata i telefon och han undrade vad jag höll på med. Jag undrade varför han inte lyssnar på mig. Sen sa han "Jag vill inte prata om det här mer, kan vi inte bara släppa det nu. Jag har redan sagt att jag ska bättra mig med framförhållningen och resten har bara blivit ett trassligt missförstånd." På ett väldigt bestämt sätt som sa mig att han skulle brusa upp om jag sa emot. Nu vet jag inte om han faktiskt har rätt, och förskonar oss från mer onödigt tjafs genom att vara bestämd. Eller om jag känner att han förminskat mina känslor.

Jag känner igen situationen med framförhållning noll.
Jag freakar ut titt som tätt. Med jämna mellanrum tänker jag att jag borde lämna M, lite i förebyggande syfte. Helt knäppt. Det blir nästan alltid så när det går för lång tid mellan gångerna vi ses. Jag har större kontaktbehov är han och tycker mig bli åtsidosatt. Det är inte helt enkelt alla gånger.

 

[Bison]

Jo, det är väl en normal del i en relation

Det började väl med att jag ville att han ska ha mer framförhållning när han vill ses, och han inte riktigt uppfattade att jag hade allvar i tonen när jag sa det (jag kan inte vara "stand by" hela tiden för att han tar varje timme som den kommer). Jag tyckte att han slätade över mina behov i relationen, och han förstod inte varför jag var arg. Sen blev det en dag av kommunikationsmissar och en höna av en fjäder tills jag tillslut sa att han inte behövde höra av sig mer Jag tyckte att han var självisk och förminskade dessutom det jag sa genom att svara "snälla?" och "sluta" på allt. Tillslut fick vi tid att prata i telefon och han undrade vad jag höll på med. Jag undrade varför han inte lyssnar på mig. Sen sa han "Jag vill inte prata om det här mer, kan vi inte bara släppa det nu. Jag har redan sagt att jag ska bättra mig med framförhållningen och resten har bara blivit ett trassligt missförstånd." På ett väldigt bestämt sätt som sa mig att han skulle brusa upp om jag sa emot. Nu vet jag inte om han faktiskt har rätt, och förskonar oss från mer onödigt tjafs genom att vara bestämd. Eller om jag känner att han förminskat mina känslor.

Eftersom jag inte gillar tjafs och att älta så hade jag bara släppt det.
Sen får du se om han faktiskt blir bättre på framförhållning, blir han det inte skulle jag nog kännt mig lite överkörd.

 

[athena_arabians]

Eftersom jag inte gillar tjafs och att älta så hade jag bara släppt det.
Sen får du se om han faktiskt blir bättre på framförhållning, blir han det inte skulle jag nog kännt mig lite överkörd.

Det där är viktigt. Jag måste också få bli prioriterad och inplanerad, inte bara allt annat. Jag och särbon har en absolut överenskommelse, jobb går före allt. Utöver det ser vi till att ge varandra tid, det är inget den andra parten behöver tjata om. Givetvis har vi båda förståelse att den andras intressen tar tid också (speciellt hans, jakten är liksom svår att styra om ). Men vi vill ju vara i varandras liv och då måste man ju träffas också. Nu är ju vi lite specialfall pga särboende men när vi inte är i närheten av varandra pratar vi mycket i telefon.

Sedan är vi inte perfekta eller att vårt förhållande är det men vi står ju ut med varandra fortfarande

 

[Bison]

Jag har en dejt inplanerad med kollegan.
Han ska laga maaat åt mig
Jag erbjöd mig att glra det men det dög tydligen inte med yoghurt och knäckebröd

 

[athena_arabians]

Jag har en dejt inplanerad med kollegan.
Han ska laga maaat åt mig
Jag erbjöd mig att glra det men det dög tydligen inte med yoghurt och knäckebröd

Vad konstigt av honom

 

[Bison]

Vad konstigt av honom

Ja, lite pipigt kan jag tycka

 

[GotAsecret]

Jag ska...försöka...ringa 42:an...har nästanlovat
"ska bara..." ut med hunden först...

 

[Gnist]

Jag ska...försöka...ringa 42:an...har nästanlovat
"ska bara..." ut med hunden först...

Man kan prata i telefon fast man går vet du