Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[Tantan]

Jag vet inte vad jag ska säga. De har väl antagligen läst i tråden redan. Så vad mer ska jag säga?

Det handlar inte om tråden, det handlar om hur du i din vardag fungerar. Att du ventilerar jobbiga tankar innebär INTE att du är en dålig förälder. De behöver bara träffa dig och stämma av, och det är ju en bra grej för barn som faktiskt far illa. Du beskriver ju att ditt barn har det bra men som jag uppfattar det att du mår dåligt. Du behöver kanske stöd i det, men jag ingenstans sett dig beskriva att ditt barn far illa. Jag personligen är inte orolig över ditt barn, men jag är lite orolig för dig. Du ska också må bra.

 

[Tantan]

Sen förstår jag att det känns obehagligt, hur obefogat det än är. Men jag tänker också att soc är luttrade, en anonym anmälan från nån som inte känner dig är något man förhåller sig till.

 

[vemsomhelst123]

Ni skiftar fokus.
Kul att absolut ingen tycker att jag gör något vettigt och inte klarar av nånting

Jag tycker tvärtom, han behöver inte (och får faktiskt inte) läsa och öppna din post. Det klarar du bra själv tycker jag alla har skrivit. Jag är inte det minsta orolig för varken dig eller din dotter, men jag är uppriktigt sagt lite oroad för din relation.

 

[monster1]

I vanliga fall gör det inget att han har den kollen. Både för- och nackdelar med det.
Men nu tror han att det är M som anmält mig till soc. Jag vet inte hur han fick det till att vara så och jag vet inte vad jag ska säga ens.
Bara orkar inte mer nu. Ska försöka ta tag i massa imorgon. Bara gröt i huvudet idag.
Förlåt för det också.

Andas, du har ju redan kontakt med socialen, ta chansen i detta och se om du behöver mer stöd tex i relationen till de här två männen och faderskapet? Att vara småbarnsförälder är ju ingen dans på rosor direkt, föräldrar ser kroniskt urkramade ut fram till åtminstone barnens skolålder. Ovanpå det två män och en missbruksjukdom, klart det är grötigt. Men soc har en del bra stöd att erbjuda som tex samtalsstöd och liknande.

 

[karamelldrottningen]

Man blir väl så här störd av att aldrig få sova ut nån gång. Bara få sova några timmar vore fantastiskt.
Plus allt annat. Är så trött men ser inte alls fram emot natten. Det är matning konstant och så blir hon missnöjd om hon inte är klistrad på mig konstant.
Nu ligger hon bredvid mig och gnyr.
Ammat hela tiden. Ersättning mellan.
Alltså bebisar äter verkligen konstant. Oftare än en häst på fri tillgång.

 

[et_flickan]

Man blir väl så här störd av att aldrig få sova ut nån gång. Bara få sova några timmar vore fantastiskt.
Plus allt annat. Är så trött men ser inte alls fram emot natten. Det är matning konstant och så blir hon missnöjd om hon inte är klistrad på mig konstant.
Nu ligger hon bredvid mig och gnyr.
Ammat hela tiden. Ersättning mellan.
Alltså bebisar äter verkligen konstant. Oftare än en häst på fri tillgång.

Bebisar äter verkligen konstant.

När jag fick min andra ägnade jag kvällarna åt att amma, amma och åter amma. Vid fem började minstingen gnälla, gråta och skrika om han inte låg hos mig konstant. Klassisk kvällsoro skulle jag säga att han hade.

 

[karamelldrottningen]

Nu har jag varit i kontakt med dem och känner mig som skit.
Familjerätten.
Att det ska behöva bli så här. Vilket är mitt fel.
Om det är M så behöver han inte göra nånting tänker jag. Eller tänker jag fel?
Vill heller inte ha ersättning/bidrag från honom och behöva känna mig i skuld till honom på något sätt.
Måste ta tag i det andra också idag. Orkar egentligen inte alls men måste.
Är för trött för att gråta också. Lika bra det. Det hjälper ändå ingenting.

 

[Hazel]

Nu har jag varit i kontakt med dem och känner mig som skit.
Familjerätten.
Att det ska behöva bli så här. Vilket är mitt fel.
Om det är M så behöver han inte göra nånting tänker jag. Eller tänker jag fel?
Vill heller inte ha ersättning/bidrag från honom och behöva känna mig i skuld till honom på något sätt.
Måste ta tag i det andra också idag. Orkar egentligen inte alls men måste.
Är för trött för att gråta också. Lika bra det. Det hjälper ändå ingenting.

Du är inte i skuld till honom för pengarna är inte till dig utan till dottern. Du borde åtminstone ta pengarna och lägga in dom i fonder eller nåt för hennes framtids skull, att ha lite pengar när man flyttar hemifrån är i princip det som hjälper en bäst framåt i livet

 

[monster1]

Nu har jag varit i kontakt med dem och känner mig som skit.
Familjerätten.
Att det ska behöva bli så här. Vilket är mitt fel.
Om det är M så behöver han inte göra nånting tänker jag. Eller tänker jag fel?
Vill heller inte ha ersättning/bidrag från honom och behöva känna mig i skuld till honom på något sätt.
Måste ta tag i det andra också idag. Orkar egentligen inte alls men måste.
Är för trött för att gråta också. Lika bra det. Det hjälper ändå ingenting.

Har du någon samtalskontakt som kan hjälpa dig att reda i tankarna?
Om du inte har och känner ett behov så finns https://hjalplinjen.se/ jag har använt den när jag haft behov vid tillfälle och det är professionell personal som svarar och folkhälsomyndigheten som står bakom.

Men soc föräldrastöd borde också kunna hjälpa dig långsiktigt, men vid lite mer akuta behov så finns stödlinjen ovan.

 

[Fjordfrälst]

Nu har jag varit i kontakt med dem och känner mig som skit.
Familjerätten.
Att det ska behöva bli så här. Vilket är mitt fel.
Om det är M så behöver han inte göra nånting tänker jag. Eller tänker jag fel?
Vill heller inte ha ersättning/bidrag från honom och behöva känna mig i skuld till honom på något sätt.
Måste ta tag i det andra också idag. Orkar egentligen inte alls men måste.
Är för trött för att gråta också. Lika bra det. Det hjälper ändå ingenting.

Den som är fadern och som delvis satt barnet till världen ÄR skyldig att betala sin del för barnets uppehälle, självklart ska du ha de pengar du (barnet) har rätt till, kommer ju väl till pass framåt

 

[athena_arabians]

Nu har jag varit i kontakt med dem och känner mig som skit.
Familjerätten.
Att det ska behöva bli så här. Vilket är mitt fel.
Om det är M så behöver han inte göra nånting tänker jag. Eller tänker jag fel?
Vill heller inte ha ersättning/bidrag från honom och behöva känna mig i skuld till honom på något sätt.
Måste ta tag i det andra också idag. Orkar egentligen inte alls men måste.
Är för trött för att gråta också. Lika bra det. Det hjälper ändå ingenting.

Som flera andra skrivit, pengarna är inte till dig utan till dottern. Vill/behöver du inte använda dem nu så sätt in dem på ett konto till dottern. Det kan bli en grundplåt för körkort och bil, eller liknande

 

[hundtant]

Förutom att underhållet är till dottern, som alla här säger - en dag kommer hon att börja fråga om sin pappa och då är det viktigt att det finns någon som står för att hon är hans dotter. Om han inte ens skulle behöva ta sin del av det ekonomiska ansvaret är det nog tveksamt om han kommer att stå för det.

 

[athena_arabians]

Förutom att underhållet är till dottern, som alla här säger - en dag kommer hon att börja fråga om sin pappa och då är det viktigt att det finns någon som står för att hon är hans dotter. Om han inte ens skulle behöva ta sin del av det ekonomiska ansvaret är det nog tveksamt om han kommer att stå för det.

Exakt, ett barn har rätt till sina föräldrar... inte tvärtom.

 

[vemsomhelst123]

Man blir väl så här störd av att aldrig få sova ut nån gång. Bara få sova några timmar vore fantastiskt.
Plus allt annat. Är så trött men ser inte alls fram emot natten. Det är matning konstant och så blir hon missnöjd om hon inte är klistrad på mig konstant.
Nu ligger hon bredvid mig och gnyr.
Ammat hela tiden. Ersättning mellan.
Alltså bebisar äter verkligen konstant. Oftare än en häst på fri tillgång.

Ja det är skitjobbigt. Men nu kommer jag skriva något som du säkert inte gillar, om din partner vill hjälpa dig kan han väl ta en promenad med barnet i vagn eller sele istället för att kolla din myndighetspost.

 

[karamelldrottningen]

Ja det är skitjobbigt. Men nu kommer jag skriva något som du säkert inte gillar, om din partner vill hjälpa dig kan han väl ta en promenad med barnet i vagn eller sele istället för att kolla din myndighetspost.

Är mycket jag inte direkt gillar av vad som skrivits här. Men vad ska jag göra?
Och nu har en utredning startat via socialen och jag vet inte alls vad det kommer att innebära.
Jag ska samarbeta och göra mitt bästa. För hennes skull enbart. Inte för min eller någon annans skull. Men om det på något vis kan gynna henne så gör jag det.
Och som vanligt har jag ingen att direkt bolla med någon om detta.

 

[Ninnurur]

Är mycket jag inte direkt gillar av vad som skrivits här. Men vad ska jag göra?
Och nu har en utredning startat via socialen och jag vet inte alls vad det kommer att innebära.
Jag ska samarbeta och göra mitt bästa. För hennes skull enbart. Inte för min eller någon annans skull. Men om det på något vis kan gynna henne så gör jag det.
Och som vanligt har jag ingen att direkt bolla med någon om detta.

Du måste faktiskt samarbeta enligt lag.

 

[Sel]

Är mycket jag inte direkt gillar av vad som skrivits här. Men vad ska jag göra?
Och nu har en utredning startat via socialen och jag vet inte alls vad det kommer att innebära.
Jag ska samarbeta och göra mitt bästa. För hennes skull enbart. Inte för min eller någon annans skull. Men om det på något vis kan gynna henne så gör jag det.
Och som vanligt har jag ingen att direkt bolla med någon om detta.

Har du verkligen inga nära vänner som du kan sätta dig ned med? Det känns som att du behöver det. Inte bara terapi och stödsamtal. Jag skulle så gärna vilja att någon kom över, satt med dig över en kaffe och kaka och bara pratade.

 

[vemsomhelst123]

Är mycket jag inte direkt gillar av vad som skrivits här. Men vad ska jag göra?
Och nu har en utredning startat via socialen och jag vet inte alls vad det kommer att innebära.
Jag ska samarbeta och göra mitt bästa. För hennes skull enbart. Inte för min eller någon annans skull. Men om det på något vis kan gynna henne så gör jag det.
Och som vanligt har jag ingen att direkt bolla med någon om detta.

Fast man kan vara snäll mot någon ändå. Biologiska band eller inte. Har många såna exempel i min närhet där jag ibland tyckt att den icke biologiska föräldern varit för snäll. Men att olagligt läsa någons brev för att hjälpa och inte avlasta när du har sömnbrist är fan inte ok.

 

[vemsomhelst123]

Är mycket jag inte direkt gillar av vad som skrivits här. Men vad ska jag göra?
Och nu har en utredning startat via socialen och jag vet inte alls vad det kommer att innebära.
Jag ska samarbeta och göra mitt bästa. För hennes skull enbart. Inte för min eller någon annans skull. Men om det på något vis kan gynna henne så gör jag det.
Och som vanligt har jag ingen att direkt bolla med någon om detta.

Det kommer bli bra. Var ärlig och öppen för hjälp, det är det de finns för, att hjälpa.

 

[karamelldrottningen]

Har du verkligen inga nära vänner som du kan sätta dig ned med? Det känns som att du behöver det. Inte bara terapi och stödsamtal. Jag skulle så gärna vilja att någon kom över, satt med dig över en kaffe och kaka och bara pratade.

Inte för sånt här. De bor så långt bort så blir aldrig något spontant.