Inte en dagbok

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.
 

Jag har kameror. Min särbo har kameror.
Ingen av oss har i normalfallet inlogg på den andras kameror. Undantag har varit om någon av oss varit väldigt sjuk eller jag haft ett sjukt djur. Då har man lagt till den andra under en begränsad tid. Och det har inte varit några aviseringar utan man har aktivt behövt gå in och kolla.
Precis, jag har oxå kopplat upp någon annan ibland för fölvak eller valpvakt, men det är under en begränsad tid.
 
M kom förbi på dagen. Snabbt bara. Trodde inte han skulle kunna därför bjöd jag in honom. För jag trodde han skulle säga nej.
Men han kom. Fick inget vettigt sagt. Pratade vi ens nånting? Kommer i så fall inte ihåg om vad. Ett glas vatten sen bort igen.
Berättade aldrig för P om att M var här. Orkade inte med en diskussion. Men P lär ha sett M i kameran. Den registrerar okända ansikten.
P har inte nämnt det alls. Kanske han har missat det? Men han brukar ha sån jäkla koll annars.
P kom efter M hade åkt. Viktigt de inte får träffas. Risk för kaos.

Vi åkte in till ett köpcentrum. Det var något med P som var lite konstigt. Jag frågade om han var arg men det nekade han. Han i sin tur frågade två gånger vad jag gjort tidigare under dagen. Jag sa att jag hade haft fullt upp med bebis. Han verkade inte nöjd med svaret. Så gissar att han vet.
Sen var jag hungrig men han sa åt mig att äta hemma istället. Extremt olikt honom. Kanske ett sätt att straffa mig 🤔
Vi fick iaf handlat det vi skulle.
Lite jobbigt att upprätta hålla ett liv i kaos....?
 
M kom förbi på dagen. Snabbt bara. Trodde inte han skulle kunna därför bjöd jag in honom. För jag trodde han skulle säga nej.
Men han kom. Fick inget vettigt sagt. Pratade vi ens nånting? Kommer i så fall inte ihåg om vad. Ett glas vatten sen bort igen.
Berättade aldrig för P om att M var här. Orkade inte med en diskussion. Men P lär ha sett M i kameran. Den registrerar okända ansikten.
P har inte nämnt det alls. Kanske han har missat det? Men han brukar ha sån jäkla koll annars.
P kom efter M hade åkt. Viktigt de inte får träffas. Risk för kaos.

Vi åkte in till ett köpcentrum. Det var något med P som var lite konstigt. Jag frågade om han var arg men det nekade han. Han i sin tur frågade två gånger vad jag gjort tidigare under dagen. Jag sa att jag hade haft fullt upp med bebis. Han verkade inte nöjd med svaret. Så gissar att han vet.
Sen var jag hungrig men han sa åt mig att äta hemma istället. Extremt olikt honom. Kanske ett sätt att straffa mig 🤔
Vi fick iaf handlat det vi skulle.
Att du överhuvudtaget tänker i termer av att han kan ha varit ute efter att straffa dig visar ju hur extremt osunt ert förhållande är.

I ett sunt förhållande straffar man inte varandra på det viset, man tänker inte ens att det är en möjlighet att ens partner försöker straffa en på något subtilt sätt. Om det här är din bild av ett Svenssonliv och en Svenssonrelation så kommer du ge din dotter en väldigt skev bild av vad normala relationer är. Ta itu med de här relationsproblemen på riktigt och gör det med professionell hjälp. Och ta all hjälp som finns att tillgå för att behålla din nykterhet, sponsor, psykolog, läkare, allt som du kan få.

Gör det nu och inte efter så lång tid att din dotter har hunnit se så mycket skit att det blivit normaliserat för henne med.
 
Kaos ibland i mitt huvud. Annars inte.
Alla par har problem. Det är inget ovanligt alls.
Lever ett helt vanligt Svenssonliv.
Oj, du lever så sjukt långt ifrån ett vanligt svensson-liv? Jag har aldrig haft kamera, men skulle jag haft det skulle enbart de vuxna skrivna på den adressen haft tillgång till dom, absolut ingen annan. Jag skulle inte ljuga för min pojkvän om vad jag gjort på dagen om han frågade, jag skulle inte träffa andra män (som jag vet att min pojkvän kan se?)osv. Du har också en beroendesjukdom som du förminskar och förnekar ständigt.

Vad av ovan anser du vara "svensson"?
 
Du undviker varendaste en fråga om medicinen, sponsor, psykologhjälp, hjälpprogram. Jag tror att det är för att du struntar fullständigt i det där. "En vanlig Svensson behöver ju inte sånt krafs".

Jag är på riktigt väldigt orolig och väldigt olycklig över din dotter. Varför i hela friden tycker du inte att det är värt att kämpa och be om, och ta emot, hjälp för att hon ska få en lugn och harmonisk uppväxt?
 
Senast ändrad:
Du får alltid allting att låta värre än det är. Undrar hur det kommer sig 🤔

Bebis påverkas noll och ingenting.
Om du inte förstår hur även ett litet barn påverkas av det känslomässiga klimatet i hemmet så är det oroväckande. Både du och hon behöver hjälp på så många plan, men istället för att verkligen ta hjälp så flyr du med fantasier om alkohol och skruvade relationer och dejter med män.
 
Oj, du lever så sjukt långt ifrån ett vanligt svensson-liv? Jag har aldrig haft kamera, men skulle jag haft det skulle enbart de vuxna skrivna på den adressen haft tillgång till dom, absolut ingen annan. Jag skulle inte ljuga för min pojkvän om vad jag gjort på dagen om han frågade, jag skulle inte träffa andra män (som jag vet att min pojkvän kan se?)osv. Du har också en beroendesjukdom som du förminskar och förnekar ständigt.

Vad av ovan anser du vara "svensson"?
Fast träffa M (idag) är väl en legal anledning, han kan ju vara pappa till dottern,så där ser inte jag ett problem
 
Kaos ibland i mitt huvud. Annars inte.
Alla par har problem. Det är inget ovanligt alls.
Lever ett helt vanligt Svenssonliv.
Nog för att jag heter Carlsson. Men om du lever normalt Svensson liv vill jag inte leva normalt liv. Det är inte normalt att fundera på alkohol hela tiden. Jag har inte tänkt på alkohol idag. Förmodligen inte imorgon eller i övermorgon. Jag sitter inte och ljuger för partner undanhåller inte saker för honom. Jag vet hans kod till bankid bara för jag har lätt för siffror men jag sitter inte och kollar banken för det.

Fundera på om du vill ge din dotter det liv du har haft.
 
Det är ju fantastiskt att alla ni som skriver har det så utomordentligt bra med era relationer mm. Jo det är bra. (Eller att ni iaf har det ok). Men för den skull behöver ni inte gå på mig som om jag vore den mest korkade människa på jorden. Det tycker jag blir fel.
Ni vet inte hur bebis mår. Jag vet. Jag ser henne hela tiden.
Nej jag är inte perfekt men sluta få allt att låta värre än vad det är tack.
 
Det är ju fantastiskt att alla ni som skriver har det så utomordentligt bra med era relationer mm. Jo det är bra. (Eller att ni iaf har det ok). Men för den skull behöver ni inte gå på mig som om jag vore den mest korkade människa på jorden. Det tycker jag blir fel.
Ni vet inte hur bebis mår. Jag vet. Jag ser henne hela tiden.
Nej jag är inte perfekt men sluta få allt att låta värre än vad det är tack.
Jag tror inte att någon sagt att din bebis inte mår bra. Det vi skriver om är vilken miljö du skapar för henne, klimatet hon befinner sig i, där en bebis behöver att det är lugnt och tryggt. Och när det gäller det berättar du ofta sånt som väcker oro, som den här skruvade dagen med M och P.
 
Jag tror inte att någon sagt att din bebis inte mår bra. Det vi skriver om är vilken miljö du skapar för henne, klimatet hon befinner sig i, där en bebis behöver att det är lugnt och tryggt. Och när det gäller det berättar du ofta sånt som väcker oro, som den här skruvade dagen med M och P.
Ok men jag tar heller inte upp allt. Som tex i detta nuet. Har nyss ammat och sitter framför partiledardebatten. Bebis börjar bli trött så vi ska snart bege oss till sängen.
Sådant här gör vi också. Dvs helt vanliga saker.
 
Du är vuxen och väljer själv vilka problem och omständigheter du tycker är värda att leva med som de är eller förändra (och tar konsekvenserna av det). Men du valde att bli mamma, du är skyldig att prioritera ditt barns bästa. Jag hoppas du kan se vidden av din problematik på olika områden och vågar kämpa vidare för förändringar både på kort och lång sikt. Din dotter måste vara motivation nog att göra de förändringar du inte klarar att göra för bara din eller andras skull.

Och rent krasst: OM du inte orkar förbli nykter, oavsett anledning, se till att hon blir omhändertagen under otraumatiska omständigheter FÖRST.
 
Jag borde skrivit om annat jag gjort idag istället. Fattar inte varför jag tog upp tankarna tidigare i morse och det där med M.
Hade varit bättre antingen inte skriva något alls eller berätta om det andra.
Pyssel i stallet. Fixat med tvätten (iofs extremt ointressant). Köpt en sån där som skakar vagnen, ska bli spännande testa den imorgon mer. Skratten med P. Vi flamsar en del också. Allt är inte gravallvarligt eller konstigt mellan oss hela tiden.
 
Jag borde skrivit om annat jag gjort idag istället. Fattar inte varför jag tog upp tankarna tidigare i morse och det där med M.
Hade varit bättre antingen inte skriva något alls eller berätta om det andra.
Pyssel i stallet. Fixat med tvätten (iofs extremt ointressant). Köpt en sån där som skakar vagnen, ska bli spännande testa den imorgon mer. Skratten med P. Vi flamsar en del också. Allt är inte gravallvarligt eller konstigt mellan oss hela tiden.
Det är ju jättebra att du skrev om de tankarna. Men jag fattar att det blir jäkligt obekvämt och jobbigt när folk påtalar sånt som kan bli tufft att lösa. Och som gör att du måste stirra problematiken i vitögat, erkänna den. Så länge du inte nämner det kan du ju fortsätta utan att det blir så obekvämt.

Jag tror exakt alla förstår att en massa bra också händer och görs. Det tvivlar väl ingen på.
Men vissa saker går liksom inte att tro att man kan jämna ut genom att göra annat bra.
Vissa saker får för mkt negativa konsekvenser i längden och triggar sånt som gör det mycket svårare för dig, och då också bebis.

Ingen av oss andra har väl aldrig problem i relationer eller annat. Det vore ju omänskligt.
Men vissa saker du gör nu är sånt du själv förut insett varit skadligt och något du hävdade aldrig skulle ske igen iom det. Och sättet du skriver om det och ditt liv etc är precis som innan tidigare återfall. Ingen vill att du och din dotter ska behöva uppleva det.
 
Du är vuxen och väljer själv vilka problem och omständigheter du tycker är värda att leva med som de är eller förändra (och tar konsekvenserna av det). Men du valde att bli mamma, du är skyldig att prioritera ditt barns bästa. Jag hoppas du kan se vidden av din problematik på olika områden och vågar kämpa vidare för förändringar både på kort och lång sikt. Din dotter måste vara motivation nog att göra de förändringar du inte klarar att göra för bara din eller andras skull.

Och rent krasst: OM du inte orkar förbli nykter, oavsett anledning, se till att hon blir omhändertagen under otraumatiska omständigheter FÖRST.

Jag borde skrivit om annat jag gjort idag istället. Fattar inte varför jag tog upp tankarna tidigare i morse och det där med M.
Hade varit bättre antingen inte skriva något alls eller berätta om det andra.
Pyssel i stallet. Fixat med tvätten (iofs extremt ointressant). Köpt en sån där som skakar vagnen, ska bli spännande testa den imorgon mer. Skratten med P. Vi flamsar en del också. Allt är inte gravallvarligt eller konstigt mellan oss hela tiden.
Mitt inlägg är förstås aktuellt utan att räkna in senaste dagarna. Och har varit sedan du blev gravid och valde att fortsätta.

Relationen/inställningen till dig själv och sekundärt alkohol (som i princip fungerar som självskadebeteende för dig, med kroniska konsekvenser varje gång) är mycket mer oroande än relationerna till andra.

Du är en kämpe som fortfarande lever och försöker. Men iom att du ensam är barnets familj nu finns ju verkligen inte utrymme för återfall. Om du mår för kasst psykiskt och/eller överväger att dricka, ring fan 112 eller åk till akutmottagning och förklara läget och låt de hjälpa dig igenom det värsta.
 
Mitt inlägg är förstås aktuellt utan att räkna in senaste dagarna. Och har varit sedan du blev gravid och valde att fortsätta.

Relationen/inställningen till dig själv och sekundärt alkohol (som i princip fungerar som självskadebeteende för dig, med kroniska konsekvenser varje gång) är mycket mer oroande än relationerna till andra.

Du är en kämpe som fortfarande lever och försöker. Men iom att du ensam är barnets familj nu finns ju verkligen inte utrymme för återfall. Om du mår för kasst psykiskt och/eller överväger att dricka, ring fan 112 eller åk till akutmottagning och förklara läget och låt de hjälpa dig igenom det värsta.
Hennes problem är inget som borde uppta tid varken på 112 eller akuten, vad ska hon säga? Hej jag har inte tagit min medicin idag och tänker på alkohol?
Dom kommer sparka ut henne till förmån för någon som är riktigt sjuk o behöver hjälp.
 
Hennes problem är inget som borde uppta tid varken på 112 eller akuten, vad ska hon säga? Hej jag har inte tagit min medicin idag och tänker på alkohol?
Dom kommer sparka ut henne till förmån för någon som är riktigt sjuk o behöver hjälp.
Och då får hon höra den bedömningen och det görs inget mer med det den gången helt enkelt.
Eller så kan det vara det som räddar henne och/eller dottern från total katastrof.
Ibland är det mycket värre med ett samtal för lite än ett för mycket. De som svarar är generellt duktiga på att göra sådana bedömningar, de skickar ju inte automatiskt ut resurser varje gång någon ringer.
Jag har personligen blivit uppmanad av läkare att söka akutvård vid mindre mörka episoder än vad som beskrivits i tråden mer än en gång.

Jag tror inte vi behöver oroa oss att hon ska missbruka 112 när hon inte ens vill besvära sin sponsor. Det var inte menat som ett generellt råd till allmänheten, utan utifrån vad @karamelldrottningen skrivit både över tid och nyligen.
 
Jag borde skrivit om annat jag gjort idag istället. Fattar inte varför jag tog upp tankarna tidigare i morse och det där med M.
Hade varit bättre antingen inte skriva något alls eller berätta om det andra.
Pyssel i stallet. Fixat med tvätten (iofs extremt ointressant). Köpt en sån där som skakar vagnen, ska bli spännande testa den imorgon mer. Skratten med P. Vi flamsar en del också. Allt är inte gravallvarligt eller konstigt mellan oss hela tiden.
Du måste börja berätta saker. Du behöver inte berätta för oss, men för någon. Du måste börja stå för dina tankar, känslor och handlingar. Vad blir bättre av att dölja och mygla dina handlingar eller försöka hantera alkoholismen själv? Ta hjälp av sponsorer och sjukvård istället för att försöka skylla på att andra behöver det "mer". Du behöver hjälp, och sjukvården och andra instanser finns för att hjälpa folk som är i din situation. Nyttja den!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Mamma
  • Vägskäl
  • Ofrivillig ensamhet
  • Alkohol

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

  • Valp 2026
  • Valp, tips och råd

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp