Islandshästtråden - bilder, snack & frågor om isisar!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Låter som en rimlig och bra metod att göra hästen lastbar! Jag tror också på att göra det så lugnt och odramatiskt som möjligt, och som du säger inte mer press än grimma o grimskaft!
Ja och viktig del skulle jag säga är när han frös fast på rampen så var metoden att flytta steg åt sidan med mål att han korsar bakben för att gå åt sidan pga att korsa ett bakben över det andra ÄR ett steg framåt för att lyfta ett ben över det andra, att uppnå att flytta åt sidan eller bryta en sån fastfrusen position var endast genom att föra huvudet sida till sida i grimman/grimskaftet och mana åt sidan då, det kunde ju leda till att han försökte backa men då bara repetera det tidigare, dvs hålla emot, och tillbaka så långt man kommit som längst, sen backa ut. Vi använde också ett långt grimskaft (3.5 meter tror jag) så att man helst inte ska gå med hästen om den backar, hålla emot ja, men ge lina hellre än gå med, så att han alltid ska komma till den som håller i grimskaftet istället för att man följer med honom ned på rampen.

För mig var metoden så mycket enklare än att behöva hålla i ett redskap som spö eller pinne eller knöligt mycket rep med longerlina, samt det konstanta lugnet. Min häst är väldigt lugn och trygg av sig till vardags, vi interagerar på ett milt sätt då han liksom aldrig gör något som krävt nån stark tillrättavisning, så det blir väldigt konstigt för mig om jag ska putta på honom och få reaktion och få honom att tycka att det är jobbigt arbete utanför transporten när vi aldrig interagerar på det sättet annars med att dansa runt hit och dit för att gå nånstans. Jag kände att vi behöll en fin lugn kontakt istället (nu är Steve Young absolut jättelugn när han lasttränar med sin metod också men det är annorlunda).

Metoden hade stallägaren fått från en kvinna som kallats in för att hjälpa med en hingst och någon annan häst som hade mycket mer extrem rädsla och reaktion med transport än min häst. När det blir farligt liksom. Det ingick också tydligen tryckpunkter på hästen som lugnar den samt att typ pilla ett finger i mungipan på hästen emellan momenten då det stimulerar hästen att tugga vilket tydligen ska trigga den att processa det som händer. Jag glömde bort det när jag höll på.
 
Nu finns Jamila betten 2.0 godkända för tävling på Fagers sajt! Samma pris som första versionen tror jag.
 
Vi började rida med bett igen för drygt en vecka sedan, vilket har funkat bra. Dock har vi inte ridit ut på väldigt länge, för jag är rädd. Fy vad det tar emot att erkänna det. Sist vi red ut stack han när vi var på väg hem. Egentligen är han inte rädd för bilar, men då fick han för sig att han skulle dra hem när en bil körde förbi oss på hemvägen. På vägen från stallet var det inga problem. Sen kom tandläkarbesöket och bettlöst och då red vi inte heller ut då vi inte riktigt hittade knapparna.

Nu har vi börjat komma igång igen och jag tränar för en superduktig tjej som verkligen tar tid för mig och min häst. Hon har hjälpt oss mycket i ridhuset och vi kommer verkligen framåt. Men jag har ju inte ridit ut och jag erkänner att jag är superrädd. Jag är också så himla uppgiven för det slutar alltid med att hästen jag rider sticker ute. Alltid! Detta är tredje hästen som stuckit ute och jag vet ju att det är jag som är problemet. Och nu sitter jag här och är rädd för att rida ut på min egen häst. Hästen med stort H som jag verkligen älskar.

Och min tränare var idag ärlig och sa att jag kanske skulle fundera på att sälja honom :cry: och jag känner mig verkligen helt knäckt. Hon säger det såklart i all välmening och jag förstår ju hur hon tänker. Det ska vara kul att ha häst! Men jag förväntade mig inte att få det rådet. Jag vill ju reda ut det här! Jag vill inte ge upp än. Såklart förstår jag att om vi inte kan reda ut detta och fastnar ännu mer i den dåliga spiralen så får jag ju sälja. Men jag är inte där än. Jag VILL ju så gärna och är det någon häst jag vill att det ska fungera med är det ju S :(

När hade ni gett upp? Är det okej att kämpa lite till? Det känns liksom som att jag knappt hunnit kämpa alls.
 
Vi började rida med bett igen för drygt en vecka sedan, vilket har funkat bra. Dock har vi inte ridit ut på väldigt länge, för jag är rädd. Fy vad det tar emot att erkänna det. Sist vi red ut stack han när vi var på väg hem. Egentligen är han inte rädd för bilar, men då fick han för sig att han skulle dra hem när en bil körde förbi oss på hemvägen. På vägen från stallet var det inga problem. Sen kom tandläkarbesöket och bettlöst och då red vi inte heller ut då vi inte riktigt hittade knapparna.

Nu har vi börjat komma igång igen och jag tränar för en superduktig tjej som verkligen tar tid för mig och min häst. Hon har hjälpt oss mycket i ridhuset och vi kommer verkligen framåt. Men jag har ju inte ridit ut och jag erkänner att jag är superrädd. Jag är också så himla uppgiven för det slutar alltid med att hästen jag rider sticker ute. Alltid! Detta är tredje hästen som stuckit ute och jag vet ju att det är jag som är problemet. Och nu sitter jag här och är rädd för att rida ut på min egen häst. Hästen med stort H som jag verkligen älskar.

Och min tränare var idag ärlig och sa att jag kanske skulle fundera på att sälja honom :cry: och jag känner mig verkligen helt knäckt. Hon säger det såklart i all välmening och jag förstår ju hur hon tänker. Det ska vara kul att ha häst! Men jag förväntade mig inte att få det rådet. Jag vill ju reda ut det här! Jag vill inte ge upp än. Såklart förstår jag att om vi inte kan reda ut detta och fastnar ännu mer i den dåliga spiralen så får jag ju sälja. Men jag är inte där än. Jag VILL ju så gärna och är det någon häst jag vill att det ska fungera med är det ju S :(

När hade ni gett upp? Är det okej att kämpa lite till? Det känns liksom som att jag knappt hunnit kämpa alls.
Jag skulle säga att det beror på vad du är beredd att offra mot vad du har att vinna. Dvs hur viktig just den hästen är för dig mot eventuell törn i ekonomin. För ju mer ni kämpar är såklart chansen större att ni löser problemet (under förutsättningen att du har verktygen till att lösa det), men också risken större att problemet blir mer befäst hos hästen vilket gör att om du säljer i ett senare skede kan du behöva sälja billigare eller betala en längre tids träning inför försäljning, eller vid maximal otur både och.
Och så får du kanske överväga risken att rädslan sätter sig hårdare hos dig att du blir rädd även med en helt trygg häst?

Annars - du har inte möjlighet att en period stalla upp hästen hos din tränare/annan tränare som kan rida med dig ut och hjälpa dig när problemen uppstår?
Det är ju svårt att hjälpa med såna problem över nätet, men hur blir han då han sticker? Är det mer att han drar eller får han panik och blir okontaktbar?
 
Kämpa på, sticker han eller är bromsarna lite dåliga.
Man lär känna sin häst när man kan öka tempot eller inte och det går bra.
Många Islandshästar är arbetsvilliga och ökar gärna tempot.
Har en sådan pålle sen 11 år. Man får känna efter vad som gäller för dagen.
Vissa dagar Galloperar jag inte, andra dagar går det utmärkt. Använder rösten när han ska sakta ned.
Sitt inte och tjuvhåll då bygger dom upp energi.
Lära sig att ställa hästen svagt åt vänster eller höger, alternera då och då. Bara dra i en tygel i taget.Inte såga. När hästen är ställd så kan den inte öka tempot.
Träna i paddock så han lär sig att sakta farten när du ställer honom. Rid in på volt om han inte saktar ned. Vissa dagar får man trava hem för skritten fungerar inte. Det är tillåtet att hoppa av och leda om det inte funkar. Säger som Atli sade om min häst, väck inte björnen i honom.
 
Jag har haft ett par där jag promenerat mer än ridit, vilket är trevligt det också iofs. Men hade en riktigt reaktiv och känslig kille för snart 15 år sedan som jag kämpade med för länge. Blev som @Hedinn skrev, rädd för att rida även snälla, sansade hästar. Det sved verkligen att behöva ge upp, jag tyckte ju om explosiva, kraftfulla hästar…
Efter det har jag lagt nerverna på hyllan, och satsar nu på trevliga traktorer istället. Det är tillräckligt mycket kraft i de små pälsbollarna, de behöver inte gå på tårna också.
 
Jag skulle säga att det beror på vad du är beredd att offra mot vad du har att vinna. Dvs hur viktig just den hästen är för dig mot eventuell törn i ekonomin. För ju mer ni kämpar är såklart chansen större att ni löser problemet (under förutsättningen att du har verktygen till att lösa det), men också risken större att problemet blir mer befäst hos hästen vilket gör att om du säljer i ett senare skede kan du behöva sälja billigare eller betala en längre tids träning inför försäljning, eller vid maximal otur både och.
Och så får du kanske överväga risken att rädslan sätter sig hårdare hos dig att du blir rädd även med en helt trygg häst?

Annars - du har inte möjlighet att en period stalla upp hästen hos din tränare/annan tränare som kan rida med dig ut och hjälpa dig när problemen uppstår?
Det är ju svårt att hjälpa med såna problem över nätet, men hur blir han då han sticker? Är det mer att han drar eller får han panik och blir okontaktbar?
Så är det såklart. Just nu känner jag att jag knappt hunnit försöka. I början gick allt toppen, även ute. Sen blev han rädd en gång och drog hem, sen en gång till. Han gör det för att han kan främst, upplever jag det som. På vägen från stallet är bilar inga problem, men på hemvägen VET han ju att vi är på väg mot kompisarna och får han då en chans att dra hem så tar han den. Han är kontaktbar, men drar snabbt som attan och det är väldigt svårt att få stopp. Sen blir han såklart spänd, men i grund och botten vill han bara hem.

Pengarna är såklart surt att förlora, men det är inte det primära. Jag är nog mest bara i chock för jag själv känner att jag verkligen jobbar på det. Utmanar mig själv och försöker jobba igenom problemen. Jag tror verkligen att vi kan, eller trodde iaf.

Jag har absolut funderat på att stalla upp honom där jag kan få mer hjälp med uteritterna! Även att åka iväg på kurs och jobba på att vara i nya miljöer. Imorgon flyttar vi till ett nytt stall och jag tänker verkligen ge mig :devil: på att vi ska kunna rida ut där. För jag har ju känt mig trygg på hans rygg innan! Jag vet hur det känns. Det känns bara som att vi nu kommit in i en dålig vana och vi måste komma ur den.

Förlåt för osammanhängande svar, känns som att jag mest svamlar :o
 
Ta lite i taget, har han varit lugn innan så går det att hitta tillbaka om man jobbar på det.
Min har aldrig varit rädd men var väldig hetsig framåt när han var ung. Nu när han är 17 år så är han lite lugnare, men fortfarande finns det dagar när jag mest är passagerare på uteritter. Inte läskigt men han ligger på som en bulldozer.
Hästar som bygger upp mycket energi blir svåra att tävla om man inte är riktigt duktig. Det går heller inte att rida dom trötta för dom känner inte efter förrän man kommit till stallet. Men troligtvis så känner han att han själv kan bestämma på uteritter just nu, inte ovanligt att Islandshästar kan själv. Och det behöver man hjälp med.
 
Så är det såklart. Just nu känner jag att jag knappt hunnit försöka. I början gick allt toppen, även ute. Sen blev han rädd en gång och drog hem, sen en gång till. Han gör det för att han kan främst, upplever jag det som. På vägen från stallet är bilar inga problem, men på hemvägen VET han ju att vi är på väg mot kompisarna och får han då en chans att dra hem så tar han den. Han är kontaktbar, men drar snabbt som attan och det är väldigt svårt att få stopp. Sen blir han såklart spänd, men i grund och botten vill han bara hem.

Pengarna är såklart surt att förlora, men det är inte det primära. Jag är nog mest bara i chock för jag själv känner att jag verkligen jobbar på det. Utmanar mig själv och försöker jobba igenom problemen. Jag tror verkligen att vi kan, eller trodde iaf.

Jag har absolut funderat på att stalla upp honom där jag kan få mer hjälp med uteritterna! Även att åka iväg på kurs och jobba på att vara i nya miljöer. Imorgon flyttar vi till ett nytt stall och jag tänker verkligen ge mig :devil: på att vi ska kunna rida ut där. För jag har ju känt mig trygg på hans rygg innan! Jag vet hur det känns. Det känns bara som att vi nu kommit in i en dålig vana och vi måste komma ur den.

Förlåt för osammanhängande svar, känns som att jag mest svamlar :o
Då låter det ju som att ni har råd att testa lite till. Se det nya stallet som en nystart - börjar du på rätt sätt där finns ju chansen att beteendet stannar i det gamla stallet så att säga.

Hur agerar du när han gör sig redo att dra? Det extremt vanliga är att många bara ”bromsar” - dvs drar i tyglarna. Det brukar göra situationen värre. Men man är så fokuserad på att bromsa att man glömmer att driva, vilket är en förutsättning för att få stopp i ett sånt läge, man behöver få in hästen mellan hjälperna igen. Att tänka halvhalter istället för att stanna kan hjälpa. Även t.ex att samla galoppen istället för att sakta ned kan göra det hela lättare. Det viktigaste är ju inte att det går långsammare, utan att du återtar kontrollen.
Rekommenderar även att du ber någon lära dig one-rein-stop om du inte kan det redan, det brukar vara en bra nödbroms i krissituationer.
 
Ta lite i taget, har han varit lugn innan så går det att hitta tillbaka om man jobbar på det.
Min har aldrig varit rädd men var väldig hetsig framåt när han var ung. Nu när han är 17 år så är han lite lugnare, men fortfarande finns det dagar när jag mest är passagerare på uteritter. Inte läskigt men han ligger på som en bulldozer.
Hästar som bygger upp mycket energi blir svåra att tävla om man inte är riktigt duktig. Det går heller inte att rida dom trötta för dom känner inte efter förrän man kommit till stallet. Men troligtvis så känner han att han själv kan bestämma på uteritter just nu, inte ovanligt att Islandshästar kan själv. Och det behöver man hjälp med.
Ja, så har jag känt det som nu också. Jag är för passiv och då vet han inte riktigt vilka ramar han ska följa. Han är ju ung och kanske inte helt säker i sig själv, och när han då inte får tillräckligt med stöttning från mig gör han det han själv förmår. Och det är ju uppenbarligen att dra hem, för där är allt säkert.
 
Då låter det ju som att ni har råd att testa lite till. Se det nya stallet som en nystart - börjar du på rätt sätt där finns ju chansen att beteendet stannar i det gamla stallet så att säga.

Hur agerar du när han gör sig redo att dra? Det extremt vanliga är att många bara ”bromsar” - dvs drar i tyglarna. Det brukar göra situationen värre. Men man är så fokuserad på att bromsa att man glömmer att driva, vilket är en förutsättning för att få stopp i ett sånt läge, man behöver få in hästen mellan hjälperna igen. Att tänka halvhalter istället för att stanna kan hjälpa. Även t.ex att samla galoppen istället för att sakta ned kan göra det hela lättare. Det viktigaste är ju inte att det går långsammare, utan att du återtar kontrollen.
Rekommenderar även att du ber någon lära dig one-rein-stop om du inte kan det redan, det brukar vara en bra nödbroms i krissituationer.
Jag ska verkligen göra det! Det gamla stallet har varit jättefint, men jag har inte riktigt trivts där och jag tror inte S trivts riktigt heller. Inga hagkompisar, svårt med maten, svårt att få till bra variation på uteritt då stallet är omgivet av åkrar så långt ögat kan nå. Såklart påverkar det inte allt, men det har påverkat min sinnesstämning då jag oroat mig för att jag inte ger honom ett tillräckligt stimulerande hem med kompisar och bra rutiner. Jag försöker att inte se det som en bortförklaring, men att det såklart kanske inte gjort det enklare när problemet väl har uppstått. Nu på nya stället vet jag om de flesta ridvägarna då jag varit medryttare i det stallet tidigare. Rutinerna är bra, hagkompisar finns, och jag tror att jag kommer bli lugnare. Jag vill verkligen ta den chansen.

Jag sitter ju såklart och tjuvhåller när han laddar :o Jag försöker vända (alltså innan han dragit) och flytta för skänkeln, men han spänner upp sig och jag glömmer helt bort att driva. Jag vill verkligen lära in bättre kommandon för stopp än sits och tygel, t ex att han lyssnar bättre på rösten. One-rein-stop kan vi, men när han väl dragit går det för fort för att det ska vara möjligt. Jag måste bli snabbare på att avgöra om han faktiskt ska sticka, så att jag hinner stanna innan det går för fort sas.

Men ja, jag spänner mig ju och det gör ju honom mer spänd. Jag behöver själv en bra rutin för vad jag ska göra när det t ex kommer en bil på hemvägen. Är det ok att sitta av och leda lite, för att sen sitta upp igen? Om flytta för skänkeln just då bara gör saken värre till exempel.
 
Jag ska verkligen göra det! Det gamla stallet har varit jättefint, men jag har inte riktigt trivts där och jag tror inte S trivts riktigt heller. Inga hagkompisar, svårt med maten, svårt att få till bra variation på uteritt då stallet är omgivet av åkrar så långt ögat kan nå. Såklart påverkar det inte allt, men det har påverkat min sinnesstämning då jag oroat mig för att jag inte ger honom ett tillräckligt stimulerande hem med kompisar och bra rutiner. Jag försöker att inte se det som en bortförklaring, men att det såklart kanske inte gjort det enklare när problemet väl har uppstått. Nu på nya stället vet jag om de flesta ridvägarna då jag varit medryttare i det stallet tidigare. Rutinerna är bra, hagkompisar finns, och jag tror att jag kommer bli lugnare. Jag vill verkligen ta den chansen.

Jag sitter ju såklart och tjuvhåller när han laddar :o Jag försöker vända (alltså innan han dragit) och flytta för skänkeln, men han spänner upp sig och jag glömmer helt bort att driva. Jag vill verkligen lära in bättre kommandon för stopp än sits och tygel, t ex att han lyssnar bättre på rösten. One-rein-stop kan vi, men när han väl dragit går det för fort för att det ska vara möjligt. Jag måste bli snabbare på att avgöra om han faktiskt ska sticka, så att jag hinner stanna innan det går för fort sas.

Men ja, jag spänner mig ju och det gör ju honom mer spänd. Jag behöver själv en bra rutin för vad jag ska göra när det t ex kommer en bil på hemvägen. Är det ok att sitta av och leda lite, för att sen sitta upp igen? Om flytta för skänkeln just då bara gör saken värre till exempel.
Självklart är det okej att sitta av vid otrygga situationer! Den där gamla idén om att ”hästen vinner” för att man sitter av är bullshit. För det första förutsätter det att det var en tävling från början och för det andra; vad menar man är priset?
Så sitt av du bara!
 
Rid honom lite ställd så blir det svårare att bygga upp fart, lagom är att se lite av ögat. Tänk dig vattenstrålar som sprutar rätt fram från bogen. Ställer man mer så tappar dom bog och använder kroppen fel, det räcker med en lite ställd hals. Använd ett bra bett som inte är skarpt men som han lyssnar på. Halvhalter och skänklar brukar stressa i den situationen. Rid ut en kort sträcka fram och tillbaka ett par gånger så att du inte går direkt till stallet. Rid ett varv i paddocken när du sedan kommer tillbaka för att avdramatisera ridning mot stallet. Sen kan du öka längden på turen och leda tillbaka till stallet. Tråka ut honom och visa att du bestämmer farten och när ni ska gå till stallet. Ingen ide att försöka skynda sig hem då. Roliga uteritter hemåt blir senare när ni är överens om farten.
 
Rid honom lite ställd så blir det svårare att bygga upp fart, lagom är att se lite av ögat. Tänk dig vattenstrålar som sprutar rätt fram från bogen. Ställer man mer så tappar dom bog och använder kroppen fel, det räcker med en lite ställd hals. Använd ett bra bett som inte är skarpt men som han lyssnar på. Halvhalter och skänklar brukar stressa i den situationen. Rid ut en kort sträcka fram och tillbaka ett par gånger så att du inte går direkt till stallet. Rid ett varv i paddocken när du sedan kommer tillbaka för att avdramatisera ridning mot stallet. Sen kan du öka längden på turen och leda tillbaka till stallet. Tråka ut honom och visa att du bestämmer farten och när ni ska gå till stallet. Ingen ide att försöka skynda sig hem då. Roliga uteritter hemåt blir senare när ni är överens om farten.
Självklart är det okej att sitta av vid otrygga situationer! Den där gamla idén om att ”hästen vinner” för att man sitter av är bullshit. För det första förutsätter det att det var en tävling från början och för det andra; vad menar man är priset?
Så sitt av du bara!
Tusen tack för tips och pepp :heart Jag ska försöka komma fram till en bra rutin för oss (eller ja, mig :angel:) där vi kan bibehålla ett lugn när det kommer bilar och vi är på väg hem. Hellre sitta av och vara lugna, än att det blir kris.
 
Vi började rida med bett igen för drygt en vecka sedan, vilket har funkat bra. Dock har vi inte ridit ut på väldigt länge, för jag är rädd. Fy vad det tar emot att erkänna det. Sist vi red ut stack han när vi var på väg hem. Egentligen är han inte rädd för bilar, men då fick han för sig att han skulle dra hem när en bil körde förbi oss på hemvägen. På vägen från stallet var det inga problem. Sen kom tandläkarbesöket och bettlöst och då red vi inte heller ut då vi inte riktigt hittade knapparna.

Nu har vi börjat komma igång igen och jag tränar för en superduktig tjej som verkligen tar tid för mig och min häst. Hon har hjälpt oss mycket i ridhuset och vi kommer verkligen framåt. Men jag har ju inte ridit ut och jag erkänner att jag är superrädd. Jag är också så himla uppgiven för det slutar alltid med att hästen jag rider sticker ute. Alltid! Detta är tredje hästen som stuckit ute och jag vet ju att det är jag som är problemet. Och nu sitter jag här och är rädd för att rida ut på min egen häst. Hästen med stort H som jag verkligen älskar.

Och min tränare var idag ärlig och sa att jag kanske skulle fundera på att sälja honom :cry: och jag känner mig verkligen helt knäckt. Hon säger det såklart i all välmening och jag förstår ju hur hon tänker. Det ska vara kul att ha häst! Men jag förväntade mig inte att få det rådet. Jag vill ju reda ut det här! Jag vill inte ge upp än. Såklart förstår jag att om vi inte kan reda ut detta och fastnar ännu mer i den dåliga spiralen så får jag ju sälja. Men jag är inte där än. Jag VILL ju så gärna och är det någon häst jag vill att det ska fungera med är det ju S :(

När hade ni gett upp? Är det okej att kämpa lite till? Det känns liksom som att jag knappt hunnit kämpa alls.

Jag hade inte gett upp, ta det lugnt, du ska nu flytta stall, du kan. fortfarande ge din häst variation ute med att promenera ut eller promenera hem om du rider ut. Du är ju motiverad att jobba på det här!

Jag undrar också lite mer specifikt vad som sker för att du inte kan få stopp på honom, och de andra som samma sak hänt med. När han väl väldigt snabbt är i full sprint vågar du ta tag i honom ordentligt, svänga ut i en åker tex, eller blir det att du bara hänger med så gott du kan?
 
Idag blev det nåt slags slask-snö-kaos med extrem vind precis under hela min islandsträning, som var bokad för paddocken, som tur var hade min tränare mikrofon/hörsnäcka så vi kunde prata normalt och höra varandra var jag än var på ridbanan, och det var en fantastisk träning! Jag börjar fundera över att bara rida för honom vad gäller islandsträning, det känns som vi utvecklas enormt under varje lektion.

Roligast av allt, äntligen kanske det finns en bra häst som nalle kan få till hagkompis!! Det är en lågrang d-ponny-valack som trivs med att ha mer högrang kompis, hans kompis såldes och han går nu ensam. Jag vet inte säkert men tror min häst är mer högrang. Denne ponny är lite busig och jag hoppas min nalle skulle tycka det var en rolig och snäll kompis. De är antingen samma ålder eller ungefär lika gamla tror jag. Det blir nog isåfall inte tills mot sommaren men ägarna ska klura lite på det (en annan av inackorderingarna med ett sto på 175 cm hade redan frågat dem, men jag tror våra små hästar passar bättre ihop :)).
 
Jag hade inte gett upp, ta det lugnt, du ska nu flytta stall, du kan. fortfarande ge din häst variation ute med att promenera ut eller promenera hem om du rider ut. Du är ju motiverad att jobba på det här!

Jag undrar också lite mer specifikt vad som sker för att du inte kan få stopp på honom, och de andra som samma sak hänt med. När han väl väldigt snabbt är i full sprint vågar du ta tag i honom ordentligt, svänga ut i en åker tex, eller blir det att du bara hänger med så gott du kan?
Jadu.. jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det mer än att han drar iväg :o han spänner upp sig när till exempel en bil kommer, steppar och sen verkligen drar han iväg i galopp. Och det går så fruktansvärt fort! Jag kan svänga men oftast är det ju ett dike mellan vägen och åkern och där är jag rädd att han går omkull om jag styr ut. Jag får stopp på honom om det exempelvis kommer en trädgård med staket som jag kan ta "spjärn" mot, liksom bryta rörelsen genom att styra mot det. Efter att jag brutit själva "sticket" (men han fortfarande galopperar) kan jag göra ett one rein stop. Innan dess går det liksom för fort för att jag ens ska våga svänga så skarpt.
 
Jadu.. jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det mer än att han drar iväg :o han spänner upp sig när till exempel en bil kommer, steppar och sen verkligen drar han iväg i galopp. Och det går så fruktansvärt fort! Jag kan svänga men oftast är det ju ett dike mellan vägen och åkern och där är jag rädd att han går omkull om jag styr ut. Jag får stopp på honom om det exempelvis kommer en trädgård med staket som jag kan ta "spjärn" mot, liksom bryta rörelsen genom att styra mot det. Efter att jag brutit själva "sticket" (men han fortfarande galopperar) kan jag göra ett one rein stop. Innan dess går det liksom för fort för att jag ens ska våga svänga så skarpt.
Är det ett dike emellan blir det vanskligt att svänga ner i det det förstår jag. Är detta asfaltväg eller grusväg det kan hända på? Jag förstår det som att du rider i kanten på samma väg som bilarna kör när en bil triggat att han skenar iväg? Går det att (innan han skenar) när han skrittar gå genom/över diket och rida i kanten på åkern så det är mer distans mellan bil och er + då har du åkern ifall han ändå skulle skena? Naturligtvis inte komma i osämja med bönderna vars åker det är men jag tänker i kanten förstör inget.

Jag tycker sitta av eller bara vara ute för promenader för hand är bra tills du känner dig tryggare. Men jag tänkte också att eftersom han trippar innan det sker håller du honom ställd då? Eller så fort du ser eller hör en bil på avstånd ha att han överdrivet böjd i halsen, går det att göra halt eller snurrar han ut i körfältet då? Svårt för hästen att fara iväg när han är böjd i halsen. I förebyggande syfte för att snabbare parera skulle jag också max rida på halvlånga tyglar på oberäknelig häst generellt ute.

Har han samma tendenser om du rider ut tillsammans med någon annan?
 
Tänkte också på hur du tycker det går fruktansvärt fort, tror du menar att själva galoppen är snabb alltså? Jag tänkte lite på det eftersom du är gammal dressyrryttare, nu vet jag ju inte om din häst verkligen är ovanligt snabb men det kan också vara att det känns jättesnabbt. Har du i tex ridhus eller ovalbana (om du har tillgång) medvetet känt på samma ökning? Filma det. Jag nämner det för jag tränar ju för gaedingakeppni och tyckte min häst var jättesnabb i galoppen …tills jag såg på film hur vi masar fram jämfört med vårt mål 🤪 Det blev liksom lite annat perspektiv på hans ”snabba galopp”. Sen har såklart en häst i sken mot hemmet en annan nivå av motivation än medveten ökning på ovalbana. Men försök känna på hans växlar i träning så tror jag det inte känns lika läskigt ute.
 
Tänkte också på hur du tycker det går fruktansvärt fort, tror du menar att själva galoppen är snabb alltså? Jag tänkte lite på det eftersom du är gammal dressyrryttare, nu vet jag ju inte om din häst verkligen är ovanligt snabb men det kan också vara att det känns jättesnabbt. Har du i tex ridhus eller ovalbana (om du har tillgång) medvetet känt på samma ökning? Filma det. Jag nämner det för jag tränar ju för gaedingakeppni och tyckte min häst var jättesnabb i galoppen …tills jag såg på film hur vi masar fram jämfört med vårt mål 🤪 Det blev liksom lite annat perspektiv på hans ”snabba galopp”. Sen har såklart en häst i sken mot hemmet en annan nivå av motivation än medveten ökning på ovalbana. Men försök känna på hans växlar i träning så tror jag det inte känns lika läskigt ute.
Ja alltså galoppen är snabb med mina mått mätt såklart 🙈 men det går fort ändå! För fort för att jag ska våga svänga allt för mycket. Även om han har långa ben är dom ju inte lika långa som hos de stora dressyrhästarna :o och när det går så fort som när han sticker är varje språng så otroligt snabbt att jag är rädd att vi ska gå omkull.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Islandshäst Nu när förra tråden fått 2000 inlägg tänker jag att det är dags att starta en del 2! :bump:🥳
9 10 11
Svar
209
· Visningar
13 193
Kläder & Bli fin Som jag skrev i förhållandetråden har jag friat ❤. Jag hade sen många år sen två bilder sparade på ringar jag ville ha om det skulle bli...
2 3
Svar
57
· Visningar
3 090
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
810
Senast: Crossline
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 037
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp