Jag andas

[Lovisaleonora]

Sv: Jag andas

Ja, du behöver ju inte direkt vara nervös över att han kommer att ha mer tid med barnen än du....

Det var väl ungefär här flera trodde att det skulle landa. D v s i teorin vill han gärna vara superpappan, men med det egoistiska grundmaterialet kommer det inte att bli mycket i praktiken. Mer än hans självförverkligande...

Jaja, han spelar ju dig i händerna i alla fall. Skönt när han förser dig med argument inför nästa träff. Lite kasst att du inte kan planera ditt eget liv, men det kanske kan vara värt det i slutänden...

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Jag tänkte låta honom göra sina misstag och sen ställa honom till svars om han inte börjar samarbeta lite bättre. Visar han så dåligt intresse så har han inte mycket att komma med vid nästa möte. Jag får alltså ytterligare en punkt som går emot honom vid nästa medling.

När är nästa möte på familjerätten? Och vad är din strategi då?
Är det något mer inplanerat för barnen att sova hos pappa innan dess?
Finns det några tider för umgänge som han faktiskt sköter enligt planen?

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Ja, du behöver ju inte direkt vara nervös över att han kommer att ha mer tid med barnen än du....

Det var väl ungefär här flera trodde att det skulle landa. D v s i teorin vill han gärna vara superpappan, men med det egoistiska grundmaterialet kommer det inte att bli mycket i praktiken. Mer än hans självförverkligande...

Jaja, han spelar ju dig i händerna i alla fall. Skönt när han förser dig med argument inför nästa träff. Lite kasst att du inte kan planera ditt eget liv, men det kanske kan vara värt det i slutänden...

Jag hoppas fortfarande, men vågar inte tro det, att en rejäl diskussion med svart på vitt kan ge någon slags uppvaknande. Det hade varit bra om någonting klickade. Just nu blir jag knappt irriterad längre och det känns som ett framsteg, för då slipper jag må dåligt.

Just nu är det värt att inte kunna planera livet, men så vill jag inte leva framöver, så det måste ju ändras. Minsta är så liten än, så jag förväntar mig inte mycket av vardagen mer än vardagsmys med barnen, men säg om några år så lär det se ut/kännas lite annorlunda misstänker jag.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

När är nästa möte på familjerätten? Och vad är din strategi då?
Är det något mer inplanerat för barnen att sova hos pappa innan dess?
Finns det några tider för umgänge som han faktiskt sköter enligt planen?

Nästa är i slutet på november. Vi skulle ge det en månad till att komma på banan.
Min strategi håller på att utarbetas. Den spelas upp i huvudet dagligen, men den justeras kraftigt varje gång än så länge. Jag vill i alla fall få slut på tjatet om att den minsta ska bo 50% av nätterna. Det är tvärnej och kommer att så förbli tills vi har en dom från TR som säger annat, eller tills hon är större och inte längre vrålar vid överlämning.
Dock SKA barnen sova där. Framförallt sonen behöver det och det kan ju vara lämpligt att han finns där som trygghet för lillasyster.

Sonen skulle sova en natt per helg nu 3 helger framåt, men det blir ju max 2 nätter eftersom han skulle tävla. För minsta blir det inget sova alls innan nästa möte (om jag inte föreslår någon annan dag, men att hålla på och mecka med schemat hela tiden är inget jag vill hålla på med).

Men ja, det finns en hel del tider som han håller enligt plan också. Det är bara så uppenbart att tiderna friseras lite med avseende på vad han tänker hitta på på kvällen. Har han inget inplanerat så kommer barnen mellan 18.30 och 18.45. Ska han träna, träffa någon eller annan aktivitet, så lämnas de strax innan eller prick 18. Så det är fortfarande hans behov som avgör när de kommer hem. Det är inte många minuter, men trots allt.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Har han inget inplanerat så kommer barnen mellan 18.30 och 18.45. Ska han träna, träffa någon eller annan aktivitet, så lämnas de strax innan eller prick 18. Så det är fortfarande hans behov som avgör när de kommer hem. Det är inte många minuter, men trots allt.

Ja, jag förstår din irritation men det är ändå GANSKA nära vad ni har kommit överens om, eller? Hur många dagar i veckan har han barnen? Hur har det fungerat när sonen har sovit över hittills?

 

[cirkus]

Sv: Jag andas

Jag tycker att du tänker alldeles rätt även om min spontana reaktion också var att inte alls ställa upp på detta. .
Det dock viktigt att det inte ligger dig i fatet att du inte erbjuder andra dagar.

Jag hejjar på dig här i bakgrunden!

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Det dock viktigt att det inte ligger dig i fatet att du inte erbjuder andra dagar.

Ja, det håller jag med om, men samtidigt så söker jag föräldrapeng för 2 timmar varje eftermiddag när jag har barnen, så ska jag erbjuda honom de dagarna så innebär det att jag varje gång han vill bli av med dagar ska behöva sitta och ringa till försäkringskassan för att göra återtag av redan anmälda dagar = en massa extra strul. Visserligen tappar jag timmar på jobbe när jag tar extra dagar, men jag har en flexram som hittills inte är spräckt.

 

[CillaW]

Sv: Jag andas

Det finns ingen anledning för dig att hjälpa honom med någonting alls.
Notera, spara, dokumentera, presentera nästa gång han leker superpappa.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Ja, det är ganska nära vad han "ska göra". Han har barnen ibland 3, ibland 4 dagar på en vecka. När han inte ändrat. Men tiden kan justeras lite så det passar hans målning, träning osv.

Sen är det annat strul som ingen ordning på kläder fram och tillbaka och på dagis, samt att barnen har inte badat/duschat hos honom på hela oktober, men de var på badhuset nu en gång i november - så det kanske räknas?

 

[hastflicka]

Sv: Jag andas

JA, men jag är lite "fulare" och mer "bakslug" än ni tror just nu. Jag tänkte låta honom göra sina misstag och sen ställa honom till svars om han inte börjar samarbeta lite bättre. Visar han så dåligt intresse så har han inte mycket att komma med vid nästa möte. Jag får alltså ytterligare en punkt som går emot honom vid nästa medling.

Elakt? Ja, absolut, men det har ju sagts otaliga gånger att man varken kan eller bör uppfostra en annan vuxen, så då låter jag bli. Fattar han inte själv hur han framställer sig, så lär han bli varse när vi nästa gång ska försöka enas om hur det ska blir runt barnen.

HELT ratt! Ungefar sa gjorde jag ocksa med mitt ex. Jag lat honom grava halet aldeles sjalv. Plus ... atminstone for mig sa hjalpte det mig att inte bli ARG varenda gang han strulade, utan att sucka lite istallet. Mycket battre bade for mig och barnen da det ar svart att inte visa arga kanslor for sma lyhorda barn.

 

[cirkus]

Sv: Jag andas

Jag menar alltså inte att du SKA erbjuda honom andra dagar och hålla på att vrida dig som en mask bara för att.
Det jag menar är att det är viktigt att du vet hur du ska argumentera när han kastar det i ansiktet på dig. Typ - när han säger att du inte är samarbetsvillig....

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Jag menar alltså inte att du SKA erbjuda honom andra dagar och hålla på att vrida dig som en mask bara för att.
Det jag menar är att det är viktigt att du vet hur du ska argumentera när han kastar det i ansiktet på dig. Typ - när han säger att du inte är samarbetsvillig....

Jag kan nog svara för mig, men jag tror inte att han kommer att försöka använda det emot mig.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Idag är en riktig nere-dag. Jag önskar så att min lilla kunde prata och berätta hur det är. Det är ju så svårt att gissa sig till vad hon tänker. Generellt är hon alltid svårare att lägga efter umgängesdagar. Det tar tid och hon gnäller och gråter. Natten till igår drömde hon mardrömmar och tjöt och pep till och från hela natten. Igår fick jag henne knappt att somna, för hon bara grät och om jag så mkt som flyttade mig en milimeter efter hon somnat så var hon klarvaken och gråtandes på ett par sekunder. Dessutom höll hon fast krampaktigt i min pyjamas och så var det hela natten. Skittuff lämning på dagis imorse.

Det blir ju väldigt enkelt att i min svarta hjärna tolka detta som att det har med pappan att göra. Och det kanske det har. Eller så hade hon magknip, eller tandkänning, förkylningskänning eller så drömde hon bara mardrömmar. Hur sjutton ska man veta? Självklart så kan jag också feltolka, men det är så uppenbart alltid struligt efter umgänge. Skulle hon må bättre om hon fick stanna hos pappa och sova där? Eller behöver umgänget minskas lite (tänker att dagis+umgänge och sen hem vid läggning blir en väldigt lång arbetsdag för henne)?

Är jag bra eller dålig för henne? Hon skriker ju alltid vid alla separationer från mig. Har jag gjort henne otrygg eller är det så att jag är tryggheten i hennes gungande värld? Det är ju en stor separationsfas mellan 12 och 18 månader ungefär. Hon är ju alltid jätteglad när pappa lämnar, superglad att se mig, ler och skrattar och säger hej då vinkandes till pappan. Är han bättre för henne? tryggare? eller är hon bara glad att vara hemma itryggheten igen och därför totalt obekymrad när han åker?

Jag är så förvirrad och ledsen över att se henne kämpa så. Hon är så tapper och håller modet uppe hela dagarna.

 

[cirkus]

Sv: Jag andas

Jag tror att det är så att DU är tryggheten i hennes värld. Inte en chans att han är bättre för henne.

 

[DarkInNight]

Sv: Jag andas

Generellt är hon alltid svårare att lägga efter umgängesdagar. Det tar tid och hon gnäller och gråter. Natten till igår drömde hon mardrömmar och tjöt och pep till och från hela natten. Igår fick jag henne knappt att somna, för hon bara grät och om jag så mkt som flyttade mig en milimeter efter hon somnat så var hon klarvaken och gråtandes på ett par sekunder. Dessutom höll hon fast krampaktigt i min pyjamas och så var det hela natten. Skittuff lämning på dagis imorse.

.

Så ledsen jag blir, stackars lilla skruttan

Jag känner igen en liten del. Jag har själv en 1½ åring, en väldigt tuff och kavat tjej.
Men när det varit långa dagar där jag varit borta från henne så kan hon också bli väldigt klängig och "sitter fast" i min pyjamas under natten. Det märks alltså på henne att de gånger dagarna varit jobbiga genom att hon söker väldigt mycket närhet på nätterna. Vissa nätter kan jag inte lämna henne en sekund för då vaknar hon och gråter, de nätterna sover jag med henne och hon tar inte sin hand ifrån mig på hela natten.

Jag hoppas så innerligt att det löser sig för er. På det du berättar låter det som att dottern ser dig som sin trygghet och att hon inte trivs lika bra med sin pappa. Vilket inte alls är konstigt med tanke på hur oengagerad han verkar.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Är jag bra eller dålig för henne?

Du är jättebra för henne och du är tryggheten. Tack vare den fina anknytning som ni har till varandra kommer hon att lära sig att det går bra att släppa taget och prova andra relationer också. Att människor är goda och går att lita på. Och hon kommer lära sig att lita på sig själv och att hon klarar av separationer, att hon överlever som person även om någon försvinner.

Vi kan inte trolla våra barns liv så att otäcka saker aldrig händer men tack vare en stark kärleksfull förälders insats får barnen redskap att klara av det lättare.

 

[DarkInNight]

Sv: Jag andas

Så otroligt klokt och fint skrivet

 

[tanten]

Sv: Jag andas

KL

Att dotter blir upprörd är väl rätt naturligt?

Det är en förändring i livet, hon flyttas mellan två platser och två personer. Barn är i grunden förändringsobenägna Hennes cirklar är rubbade och hon har sannolikt högre grad av anknytning till dig än till pappan.

Det behöver per automatik inte betyda att pappan är en dålig pappa. Bara att hon i den där åldern inte fixar förändringarna och miljöombytet.

Tror jag.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Jag hoppas att ni har rätt. Fy vad tufft att knappt ha hunnit fylla 1 och ändå behöva vara så "vuxen" och hanter en massa. "Hemmamamma" tills barnen är lite större hade inte varit fel, men nu är det som det är. Jag hade varken dagis eller dagmamma förrän jag fyllde 8 och jag minns hur tufft jag tyckte det var då.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

KL

Att dotter blir upprörd är väl rätt naturligt?

Det är en förändring i livet, hon flyttas mellan två platser och två personer. Barn är i grunden förändringsobenägna Hennes cirklar är rubbade och hon har sannolikt högre grad av anknytning till dig än till pappan.

Det behöver per automatik inte betyda att pappan är en dålig pappa. Bara att hon i den där åldern inte fixar förändringarna och miljöombytet.

Tror jag.

Tack för den formuleringen. Den lyckades jag inte skapa själv i huvudet.

Nu är bara frågan hur vi hjälper henne igenom det på bästa sätt och att pappan ska ha henne ännu mer känns som sämsta vägen att gå. Det kommer jag aldrig att kunna förklara utan att han ser det som att jag vill förstöra deras relation och att jag försöker ta henne ifrån honom.

Han anser att just det faktum att hon skriker vid överlämningar till honom är tecken på att han skulle behöva ha henne mer.